Ni får kräkas på mig!!
...för jag inser hur överdjävla präktig jag låter!! JAG skulle kräkas på mig!!
Men jag steker äpplen i kanel, ingefära och råsocker. Tanken är att jag sedan ska frysa dem och ta fram dem en kall vinterdag. Kanske kommer vänner pulsande och utbrister:
"Var det inte äppelpaj vi kände doften av?"
"Jovisst" ska jag säga och bjuda in dem på skållhett kaffe och äppelpaj. Vi ska lyssna på elden som sprakar och berätta hur mycket vi tycker om varandra. Såå enkla är mina drömmar!... och möjliga!
Släng in en bebis på köpet så är det taget!
Men jag steker äpplen i kanel, ingefära och råsocker. Tanken är att jag sedan ska frysa dem och ta fram dem en kall vinterdag. Kanske kommer vänner pulsande och utbrister:
"Var det inte äppelpaj vi kände doften av?"
"Jovisst" ska jag säga och bjuda in dem på skållhett kaffe och äppelpaj. Vi ska lyssna på elden som sprakar och berätta hur mycket vi tycker om varandra. Såå enkla är mina drömmar!... och möjliga!
Släng in en bebis på köpet så är det taget!
Silverkant
Min egen "theme song" går i moll.
Bor i min egen bubbla bara för att
sticka ut näsan när det är dags att
jobba. Då är jag jag. Eller den glada,
muntra versionen av mig. Den gråa,
ledsna versionen är ju oxå jag. Bara
inte lika skarp i konturerna.
Därför listar jag idag sådant som får
mig att dra på munnen!!
Rolf: NyKastrerad, drogad och med dumstrut
Glass
Jaa, jag vet! Fy på dig Lilla My, fy!!
Ett anonymt paket med denna text...
...och denna underbara halsduk uppenbarade sig när jag slitit upp paketet!
Vad har jag gjort för att förtjäna så underbara vänner??! Anonymt låg paketet i postlådan...
...ändå anar jag dess ursprung...
1000-tack!! Den värmer både kropp och själ!! Avsändaren kan räkna med en full frys i höst!!
Bor i min egen bubbla bara för att
sticka ut näsan när det är dags att
jobba. Då är jag jag. Eller den glada,
muntra versionen av mig. Den gråa,
ledsna versionen är ju oxå jag. Bara
inte lika skarp i konturerna.
Därför listar jag idag sådant som får
mig att dra på munnen!!
Rolf: NyKastrerad, drogad och med dumstrut
Glass
Jaa, jag vet! Fy på dig Lilla My, fy!!
Ett anonymt paket med denna text...
...och denna underbara halsduk uppenbarade sig när jag slitit upp paketet!
Vad har jag gjort för att förtjäna så underbara vänner??! Anonymt låg paketet i postlådan...
...ändå anar jag dess ursprung...
1000-tack!! Den värmer både kropp och själ!! Avsändaren kan räkna med en full frys i höst!!
Dagens pysseldetalj
Skafferidörren är färdigmålad!
"Jag va´ordningsman i skolan jag!"
Denna måndag morgon var det bestämt att vi skulle börja med personalmöte. Ledningen har bestämt att vi ska ha ett kort personalmöte varje måndag kl 06.40.
Jag jobbar för övrigt ihop med min pappa och bror.
06.30 var jag på jobbet och väntade på mina arbetskamrater.
D.v.s. Lillebror (Lagerchef) och fader (butikschef).
Tiden gick och jag satte igång med mina uppgifter.
(Jag är inköps-, faktura- och specialorder ansvarig.)
Inga av mina kamrater dök upp på det första morgonmötet!
Mol alena satt jag där tills chefen behagade dyka upp strax efter 07.00.
De hade glömt det!! Båda två!!
Uslingar!!
*Klappar mig själv på axeln för att jag är så föredömligt ordentlig*
Jag jobbar för övrigt ihop med min pappa och bror.
06.30 var jag på jobbet och väntade på mina arbetskamrater.
D.v.s. Lillebror (Lagerchef) och fader (butikschef).
Tiden gick och jag satte igång med mina uppgifter.
(Jag är inköps-, faktura- och specialorder ansvarig.)
Inga av mina kamrater dök upp på det första morgonmötet!
Mol alena satt jag där tills chefen behagade dyka upp strax efter 07.00.
De hade glömt det!! Båda två!!
Uslingar!!
*Klappar mig själv på axeln för att jag är så föredömligt ordentlig*
Murken och purken
Hela jag är i behov av renovering.
Känner mig sliten. Varenda litet
sår eller finne blir infekterat och äckligt!
Alla hålen i öronen är infekterade, variga, bultande och ömma.
Ett litet sår på foten har blivit något av ett problem.
Om det inte slutar vara sig så är det risk att jag måste ta tag i att ringa vårdcentralen.
Jag hade telefontid med min doktor idag (visste inte om fot-problematiken då) för
att prata om min situation, min nedstämdhet och eventuella lösningar. Jag påpekade
att min kropp för krig mot mig just nu och att hela systemet känns slitet.
Det resulterade i att hon föreslog sjukskrivning, jag ville jobba eftersom jag tror mig bli galen av att gå hemma å fundera, varpå vi enades på halva vägen var. Hon sjukskrev mig på halvtid i två veckor och sedan får vi se... Det känns okej med tanke på alla tårar som rinner i tid och otid.
Jag ska jobba fyra timmar om dagen, mellan nio och tretton.
Så var det med det. Dessa två veckor ska jag sköta om mig minituöst, promenera med Rolf och börja äta vitaminer igen. Helrenovering istället för nödslakt :)
Kanske ska jag prova min nya "näskanna"...??
Känner mig sliten. Varenda litet
sår eller finne blir infekterat och äckligt!
Alla hålen i öronen är infekterade, variga, bultande och ömma.
Ett litet sår på foten har blivit något av ett problem.
Om det inte slutar vara sig så är det risk att jag måste ta tag i att ringa vårdcentralen.
Jag hade telefontid med min doktor idag (visste inte om fot-problematiken då) för
att prata om min situation, min nedstämdhet och eventuella lösningar. Jag påpekade
att min kropp för krig mot mig just nu och att hela systemet känns slitet.
Det resulterade i att hon föreslog sjukskrivning, jag ville jobba eftersom jag tror mig bli galen av att gå hemma å fundera, varpå vi enades på halva vägen var. Hon sjukskrev mig på halvtid i två veckor och sedan får vi se... Det känns okej med tanke på alla tårar som rinner i tid och otid.
Jag ska jobba fyra timmar om dagen, mellan nio och tretton.
Så var det med det. Dessa två veckor ska jag sköta om mig minituöst, promenera med Rolf och börja äta vitaminer igen. Helrenovering istället för nödslakt :)
Kanske ska jag prova min nya "näskanna"...??
Hur snöper man billigast en vovve?
Imorgon ska det ske!
Vovven ska snöpas!
Han blir två kulor fattigare och vi 2500kr fattigare...
Hela förra veckan försökte maken komma på billigare sätt att knipsa Roffes nötter. Det ena mer diabolisk än det andra...
jag motsatte mig alla typer av osanktionerat våld mot Rolfs skrev och imorgon betalar vi snällt dyra pengar och hoppas på det bästa. nu ska jag hem å bada honom inför ingreppet!
Regn, tårar och piss
Sitter å bloggar på lunchen...
Våra jobbdatorer är låsta och
går inte att använda till att blogga
utan jag får hålla till godo med
lagerdatorn som inte "finns" och
således inte är kopplad till något
intranät.
Här, på lagret, låter det som
att gud/gudinnan eller hinhåle
,him self, ställer sig och kissar
på vårt tak. Det skvalar. Regnet
öser ner. I mitt
stilla sinne undrar jag hur
lillebror (tillika lagerchefen)
gör för att inte bli kissnödig
med ens han sätter sin fot här...
Hos mig triggar det dock en helt
annan typ av rinnande vatten.
Tårar.
Den funktion som legat latent,
till förmån för ångest, de senaste
månaderna, gör sig nu påmind.
Jag försöker försöka. Jag vill
vara glad, social och allmänt
trevlig men det tar så mycket
energi... det där med munterhet.
Förbannade munterhet!
Förrutom ångesten över att ett
nytt, barnlöst, år tar sin början
ska man ha ångest för att man är
tråkig, osocial och en "party-pooper".
Men min kropp säger mig att jag
borde, nej HAR RÄTT att känna så här.
Att sorg kanske inte är helt osunt?!
Att sörja att livet inte blev som jag
tänkt... Att jag inte fått snusa bebis
och kanske inte kommer att få...
DET var dagens ångestinlägg!
Nästa blir nog mer balanserat.
Dagens outfit... under 500kr!
Royalblå pennkjol från myrorna 65kr, vitt linne å grå tröja
från Cubus 3 plagg för 49kr, strumpbyxor från lindex 30kr
och stövlarna fick jag när jag var 8 år gammal så de
är cirkus 20år gamla och borde räknas som gratis!
Totalt 120kr!!
Utsikten
Vaknade i natt av att regnet smattrade
mot taket och tallen knirrade i vinden.
Utsikten från min säng denna gråa söndag
Utsikten från soffan denna gråa söndag
Lyxig utsikt för resterande söndag: ÄppelLakrits!
mot taket och tallen knirrade i vinden.
Utsikten från min säng denna gråa söndag
Utsikten från soffan denna gråa söndag
Lyxig utsikt för resterande söndag: ÄppelLakrits!
Välsignelsen
När jag är tacksam har jag en tendens att falla in i mitt
gamla, frireligösa vokabulär. Just nu är jag välsignad med:
* Underbara svärföräldrar som hjälpte oss att
beskära våra gamla knotiga äppelträd. Jag gillar
egentligen knotor och vildvuxenheten men jag vill
att mina träd ska må bra. Då är svärfar, tillika
trädgårdsmästare, en välsignelse.
*Ett överflöd av äpplen. En rikedom att betrakta,
smaka och njuta av. Äppeldricka, äppelkaka,
äppelmos, äppelpaj och äppelmarmelad... Finns
det någon anrättning som inte mår bra av äpplen.
* Kräftor, lantbröd, västerbottensost, västerbottenspaj,
snaps och ljust öl!
* Goda vänner att äta kräftor med! jag fick stå för
efterrätten som blev en chokladBrownie med
lakritskolarippel och en klick grädde.
* Ljuvliga Cilla, en arbetskamrat till maken, som
jag hade äran att bjuda på äppelpaj idag.
* Vedspisen i köket som sprakar hemtrevligt och
skänker ljuv värme medan vi pratade bort några
timmar och mumsade äppelpaj a´la "Farmor Anka".
gamla, frireligösa vokabulär. Just nu är jag välsignad med:
* Underbara svärföräldrar som hjälpte oss att
beskära våra gamla knotiga äppelträd. Jag gillar
egentligen knotor och vildvuxenheten men jag vill
att mina träd ska må bra. Då är svärfar, tillika
trädgårdsmästare, en välsignelse.
*Ett överflöd av äpplen. En rikedom att betrakta,
smaka och njuta av. Äppeldricka, äppelkaka,
äppelmos, äppelpaj och äppelmarmelad... Finns
det någon anrättning som inte mår bra av äpplen.
* Kräftor, lantbröd, västerbottensost, västerbottenspaj,
snaps och ljust öl!
* Goda vänner att äta kräftor med! jag fick stå för
efterrätten som blev en chokladBrownie med
lakritskolarippel och en klick grädde.
* Ljuvliga Cilla, en arbetskamrat till maken, som
jag hade äran att bjuda på äppelpaj idag.
* Vedspisen i köket som sprakar hemtrevligt och
skänker ljuv värme medan vi pratade bort några
timmar och mumsade äppelpaj a´la "Farmor Anka".
Undantag
Ord har betydelse.
...och om ni ger sjutton i att skumma igenom detta inlägg ska jag berätta varför.
Vad vore idrotten eller politiken utan sina benämningar på sig själva som grupp??
Mycket lite. Hur håller man ihop ett parti, ett lag eller en supportegrupp utan ett gemensamt ord att samlas under?? Det skulle nog visa sig knivigt enligt min mening.
Ta politiken till exempel. Om en grupp människor med samma värdegrund, men i övrigt olika åsikter inte kan samlas under namnet Socialdemokrater hur ska de då få igenom sin syn på hur samhället ska fungera, sprida sin värdegrund?? Det skulle vara svårt, för att inte säga omöjligt.
Ett annat exempel är vegetarianer. Visst måste det finnas en poäng med att kunna kalla sig vegetarian oavsett om man äter ägg eller inte. De delar ju ändå värdegrunden
"att djur har samma värde som människor och att vi inte har rätt att käka upp dem".
Dessa benämningar är viktiga för att man ska kunna föra fram ett budskap, känna trygghet och göra skillnad.
Inte slutar man vara vegan/vegetarian för att en minoritet fjuttar på Scanbilar?
Inte slutade folk vara socialdemokrater när de trodde att Mona Sahlin mumsat Toblerone på vår bekostnad?
Inte slutar man heja på AIK för att några fulla idioter tycker om att slåss?
Här kommer paradoxen. På grund av att några feminister fått nog, anklagat män för vad som är fel med samhället och blivit blinda för alla goda hyvens karlar, väljer man att inte kalla sig feminist! Man har samma värdegrund och vill uppnå samma mål men vill inte stämpla pannan med ORDET feminist.
Feminister kan ha massor av olika åsikter och ha många olika lösningar på problemet men det är ändå VIKTIGT att vi vågar ta på oss namnet. Annars är jag övertygad om att vi inte kommer någon vart.
Vi får aldrig lika lön, samma bemötande och samma makt om vi inte håller ihop. Bland oss feminister finns det många som är passiva. Det är helt OK, enligt mig. För vågar man ändå underordna sig ordet så är vi fler, och desto mer kan vi påverka.
Ingen kan få mig att tro att samhället kommer att förändras om vi inte håller ihop.
Så vaxa skrevet, stanna hemma med barn, klä din dotter i rosa, låt maken grilla medan du diskar, raka eller raka inte, men våga kalla dig FEMINIST ändå. Värdegrunden delar vi ju, eller hur??
Att vi är lika mycket värda, att det finns maktstrukturer knutna till kön och att vi vill förändra det.
Utan ett sammanhållande ord är vi förlorade...
Vi som vill kämpa får kämpa i ensamhet.
Alla påstår sig tycka som oss men tar inte steget och blir därmed betydelselösa när det kommer till att förändra. Givetvis ser jag inte ned på er som inte vill ta det steget, jag vill bara poängtera hur lättvindigt vi vanligtvis underordnar oss benämningar och att just Feminist verkar vara ett undantag...
...och om ni ger sjutton i att skumma igenom detta inlägg ska jag berätta varför.
Vad vore idrotten eller politiken utan sina benämningar på sig själva som grupp??
Mycket lite. Hur håller man ihop ett parti, ett lag eller en supportegrupp utan ett gemensamt ord att samlas under?? Det skulle nog visa sig knivigt enligt min mening.
Ta politiken till exempel. Om en grupp människor med samma värdegrund, men i övrigt olika åsikter inte kan samlas under namnet Socialdemokrater hur ska de då få igenom sin syn på hur samhället ska fungera, sprida sin värdegrund?? Det skulle vara svårt, för att inte säga omöjligt.
Ett annat exempel är vegetarianer. Visst måste det finnas en poäng med att kunna kalla sig vegetarian oavsett om man äter ägg eller inte. De delar ju ändå värdegrunden
"att djur har samma värde som människor och att vi inte har rätt att käka upp dem".
Dessa benämningar är viktiga för att man ska kunna föra fram ett budskap, känna trygghet och göra skillnad.
Inte slutar man vara vegan/vegetarian för att en minoritet fjuttar på Scanbilar?
Inte slutade folk vara socialdemokrater när de trodde att Mona Sahlin mumsat Toblerone på vår bekostnad?
Inte slutar man heja på AIK för att några fulla idioter tycker om att slåss?
Här kommer paradoxen. På grund av att några feminister fått nog, anklagat män för vad som är fel med samhället och blivit blinda för alla goda hyvens karlar, väljer man att inte kalla sig feminist! Man har samma värdegrund och vill uppnå samma mål men vill inte stämpla pannan med ORDET feminist.
Feminister kan ha massor av olika åsikter och ha många olika lösningar på problemet men det är ändå VIKTIGT att vi vågar ta på oss namnet. Annars är jag övertygad om att vi inte kommer någon vart.
Vi får aldrig lika lön, samma bemötande och samma makt om vi inte håller ihop. Bland oss feminister finns det många som är passiva. Det är helt OK, enligt mig. För vågar man ändå underordna sig ordet så är vi fler, och desto mer kan vi påverka.
Ingen kan få mig att tro att samhället kommer att förändras om vi inte håller ihop.
Så vaxa skrevet, stanna hemma med barn, klä din dotter i rosa, låt maken grilla medan du diskar, raka eller raka inte, men våga kalla dig FEMINIST ändå. Värdegrunden delar vi ju, eller hur??
Att vi är lika mycket värda, att det finns maktstrukturer knutna till kön och att vi vill förändra det.
Utan ett sammanhållande ord är vi förlorade...
Vi som vill kämpa får kämpa i ensamhet.
Alla påstår sig tycka som oss men tar inte steget och blir därmed betydelselösa när det kommer till att förändra. Givetvis ser jag inte ned på er som inte vill ta det steget, jag vill bara poängtera hur lättvindigt vi vanligtvis underordnar oss benämningar och att just Feminist verkar vara ett undantag...
Vilken tur!
Jag samlar på Herman Lindqvist´s bokserie "Historien om Sverige".
(Är en historienörd och har tom läst några terminer på universitet.)
De böckerna kostar i bokhandel mellan 200-300kr och jag har dem på
önskelistan varje jul. Hitintills har jag fått ihop 2st och började så smått
misströsta när jag travade in på Myrorna på lunchen idag och fann 4 ex.
i nyskick för 25kr st!! Nu är serien nästan komplett och jag myser vid anblicken
av mitt fynd!!
Tråkigt nog valde jag att köa deras återvunna, rosa, papperskasse att bära hem dem i...
Det ösregnade...
Påsen var inte konstruerad för vattenmassor av den kvantiteten...
Jag fick gå in på elgiganten och be om hjälp...
Den gulliga tjejen gav mig en kasse i plast... gratis!
Snällt!
Kärlek och harmoni!
(Är en historienörd och har tom läst några terminer på universitet.)
De böckerna kostar i bokhandel mellan 200-300kr och jag har dem på
önskelistan varje jul. Hitintills har jag fått ihop 2st och började så smått
misströsta när jag travade in på Myrorna på lunchen idag och fann 4 ex.
i nyskick för 25kr st!! Nu är serien nästan komplett och jag myser vid anblicken
av mitt fynd!!
Tråkigt nog valde jag att köa deras återvunna, rosa, papperskasse att bära hem dem i...
Det ösregnade...
Påsen var inte konstruerad för vattenmassor av den kvantiteten...
Jag fick gå in på elgiganten och be om hjälp...
Den gulliga tjejen gav mig en kasse i plast... gratis!
Snällt!
Kärlek och harmoni!
Dagens outfit...under 500kr!
Jag har en liten plan.
(Jag får nästan lust att gnugga händerna och utbrista ett
ondskefullt "Muahahahahaaaaa"
men planen är varken ondske-full eller spektakulär
så det passar sig liksom inte...)
Planen består i att öppna upp min, högst oansenliga,
garderob för er och visa vem jag är visuellt. Jag har
nämligen, på gamla dar, upptäckt vem jag är. I alla fall
när det kommer till kläder och stil. Eftersom jag, i.o.m.
denna revolutionerande upptäckt, har blivit lite peppad
på kläder osv igen tänkte jag lägga till en kategori med
outfits!! * Paus för att överaskat dra efter andan*
Det kommer dock inte att handla om några fashionabla
stordåd men de kommer att ha min egen lilla kryddning.
Tanken är att inga av mina outfits får kosta mer än 500
bagis. Egentligen skulle jag klara mig med 300 spänn om
det inte vore för mina favorit Jeans som kostade 399kr.
Min, nyupptäckta, stil kommer att vara en blandning
av 50-tal (randigt, rutigt, prickigt, höga midjor och klädda
knappar) och den bohemiska stilen (storblommigt, lager
på lager, spetsar, pasteller och löst sittande plagg).
Som en del i denna stil finns min outgrundliga fabelesse
för klänningar både till vardags och fest.
Outfit-kategorin kommer alltså att ha temat
"Rea, second hand och ärvda plagg som smickrar en kurvig kropp"
Idag skulle jag publicera den första av dessa outfits.
Jag bar nämligen en sjukt bekväm, svart långklänning från Ellos rea (139kr), ett par stickade strumpbyxor från Lindex rea (20kr), mina "fusk-Uggboots" (299kr) och en sjal som varit vår gamla köksgardin (gratis). Till det ett par stora lila örhängen från Indiska (födelsedagspresent = gratis).
Men naturligtvis glömde jag mobilen på jobbet och planen gick om intet!
(Piss!!)
Jag kan absolut inget om mode eller kläder men jag gör detta som terapi. Ett sätt att bli vän med min kropp... och för att det skulle vara roligt. Snart kommer mitt första "Dagens outfit"...under 500kr!
(Jag får nästan lust att gnugga händerna och utbrista ett
ondskefullt "Muahahahahaaaaa"
men planen är varken ondske-full eller spektakulär
så det passar sig liksom inte...)
Planen består i att öppna upp min, högst oansenliga,
garderob för er och visa vem jag är visuellt. Jag har
nämligen, på gamla dar, upptäckt vem jag är. I alla fall
när det kommer till kläder och stil. Eftersom jag, i.o.m.
denna revolutionerande upptäckt, har blivit lite peppad
på kläder osv igen tänkte jag lägga till en kategori med
outfits!! * Paus för att överaskat dra efter andan*
Det kommer dock inte att handla om några fashionabla
stordåd men de kommer att ha min egen lilla kryddning.
Tanken är att inga av mina outfits får kosta mer än 500
bagis. Egentligen skulle jag klara mig med 300 spänn om
det inte vore för mina favorit Jeans som kostade 399kr.
Min, nyupptäckta, stil kommer att vara en blandning
av 50-tal (randigt, rutigt, prickigt, höga midjor och klädda
knappar) och den bohemiska stilen (storblommigt, lager
på lager, spetsar, pasteller och löst sittande plagg).
Som en del i denna stil finns min outgrundliga fabelesse
för klänningar både till vardags och fest.
Outfit-kategorin kommer alltså att ha temat
"Rea, second hand och ärvda plagg som smickrar en kurvig kropp"
Idag skulle jag publicera den första av dessa outfits.
Jag bar nämligen en sjukt bekväm, svart långklänning från Ellos rea (139kr), ett par stickade strumpbyxor från Lindex rea (20kr), mina "fusk-Uggboots" (299kr) och en sjal som varit vår gamla köksgardin (gratis). Till det ett par stora lila örhängen från Indiska (födelsedagspresent = gratis).
Men naturligtvis glömde jag mobilen på jobbet och planen gick om intet!
(Piss!!)
Jag kan absolut inget om mode eller kläder men jag gör detta som terapi. Ett sätt att bli vän med min kropp... och för att det skulle vara roligt. Snart kommer mitt första "Dagens outfit"...under 500kr!
I like!
Tidigare flummiga inlägg antyder att
jag varit på bio ikväll. Jag och min vän David
gick och såg Inception. Det blev åka av, kan jag meddela!!
Underbara, smarta, fartfyllda film.
För den som inte förstår fina pikar
kan jag meddela att jag rekommenderar den varmt.
Gå å se den för bövelen!! Snacka om att man får gnugga
geniknölarna och vara på hugget!
Ett utomförträffligt sätt att spendera en vanlig, grå, blåsig tisdag!
Suss gott!!
jag varit på bio ikväll. Jag och min vän David
gick och såg Inception. Det blev åka av, kan jag meddela!!
Underbara, smarta, fartfyllda film.
För den som inte förstår fina pikar
kan jag meddela att jag rekommenderar den varmt.
Gå å se den för bövelen!! Snacka om att man får gnugga
geniknölarna och vara på hugget!
Ett utomförträffligt sätt att spendera en vanlig, grå, blåsig tisdag!
Suss gott!!
Fly in i en film
På väg hem från bion hamnade jag
i en film. Kråkor kraxade i trädkronorna,
mörka moln jagade fram över himlen
och vinden dånade. Jag öppnade jackan,
släppte lös håret och lät vinden piska
klänningen mot benen. Mitt ledmotiv
fattades dock. Jag strävar fram i livet
med Freddie Mercuri´s mjuka röst och
"Don´t stop me now" nynnande i mitt
inre. Nu fattades han mig. Ändå var jag
varken rädd eller ledsen. Jag njöt av
scenografin som moder jord givit min
promenad och vinden fick mig att vakna.
Freddie är saknad men ibland är det skönt
att låta det blåsa runt benen, fladdra i jackan
och ruska i håret utan sång och glada melodier.
Man kan låtsas att man är en superhjältinna
på väg för att rädda världen, eller en detektiv
som grubblande stretar fram i vinden. Det kan
vara skönt att hamna i en film.
i en film. Kråkor kraxade i trädkronorna,
mörka moln jagade fram över himlen
och vinden dånade. Jag öppnade jackan,
släppte lös håret och lät vinden piska
klänningen mot benen. Mitt ledmotiv
fattades dock. Jag strävar fram i livet
med Freddie Mercuri´s mjuka röst och
"Don´t stop me now" nynnande i mitt
inre. Nu fattades han mig. Ändå var jag
varken rädd eller ledsen. Jag njöt av
scenografin som moder jord givit min
promenad och vinden fick mig att vakna.
Freddie är saknad men ibland är det skönt
att låta det blåsa runt benen, fladdra i jackan
och ruska i håret utan sång och glada melodier.
Man kan låtsas att man är en superhjältinna
på väg för att rädda världen, eller en detektiv
som grubblande stretar fram i vinden. Det kan
vara skönt att hamna i en film.
Honungspenslade russinbagels med kanel
Min vän Alex berättade en överförtjusande historia om
sin tid i New York. Huvuddragen i historien utspelar sig
på tunnelbanan. Hon har precis köpt en nybakad bagel.
Sin favorit, "Cinnamon and Raisins" och en Dr Pepper Light.
Så sätter hon sig i vagnen, på väg till jobbet, och TokMumsar!
Med sin mjuka Finlandssvenska brytning berättar hon historien
så man kan känna doften och njutningen! Så fick hon för sig
att återskapa de drömska bakverken. Så även jag. Enda
problemet är att jag har slut ägg att pensla ljuvligheterna med.
Här skulle historien kunna vända och sluta i gråt och tandagnisslan.
Så är dock inte fallet.
Jag har tidigare fyllt spaltmeter i denna blogg med tillfällen då min
egen fiffighet skrämt mig. Så även denna gång.
Jag penslade dem med honung!!
Det är ju så genialiskt så att hälften vore nog!!
Gråter LillaMy över den tomma äggkartongen??
Icke! De kanske kunde vara nyttigare men vem sjutton bryr sig!
Nam, nam, nam, naaaaam!
sin tid i New York. Huvuddragen i historien utspelar sig
på tunnelbanan. Hon har precis köpt en nybakad bagel.
Sin favorit, "Cinnamon and Raisins" och en Dr Pepper Light.
Så sätter hon sig i vagnen, på väg till jobbet, och TokMumsar!
Med sin mjuka Finlandssvenska brytning berättar hon historien
så man kan känna doften och njutningen! Så fick hon för sig
att återskapa de drömska bakverken. Så även jag. Enda
problemet är att jag har slut ägg att pensla ljuvligheterna med.
Här skulle historien kunna vända och sluta i gråt och tandagnisslan.
Så är dock inte fallet.
Jag har tidigare fyllt spaltmeter i denna blogg med tillfällen då min
egen fiffighet skrämt mig. Så även denna gång.
Jag penslade dem med honung!!
Det är ju så genialiskt så att hälften vore nog!!
Gråter LillaMy över den tomma äggkartongen??
Icke! De kanske kunde vara nyttigare men vem sjutton bryr sig!
Nam, nam, nam, naaaaam!
Visst får man vara osympatiskt tjurig ibland...?
Ibland, men bara ibland, får jag en enorm längtan efter glamour.
Ett finare ord för konsumtion... Fy på dig LillaMy! Jag går runt och
inbillar mig att jag förtjänat att skämmas bort.
Jo, för de högre makterna har ju inget annat för sig, ingen annan
stackare att skämma bort... *Läses med snustorr förnumstig röst*
Borta är tankarna på svältande barn, naturkatastrofer och andra
rysligheter. Här är det jag och BARA jag som gäller! Vältrar mig i
ursäkter att överspendera... Tänker att "inte ett plagg i min garderob
har kostat mer än en femhundring" alltså har jag rätt att önska
och tjura över det jag inte kan få...
Tjura!! Det är djävligt osympatiskt när man har fler klänningar än
man hinner använda och bor i sitt drömhus med mannen i sitt liv.
Jag borde glädjas över att jag hittat en ljuvlig kappa för 300 spänn
på rea och stutsa av munterhet över den prickiga klänningen jag fann
på loppis i sommar!!
Realitycheck.NU!!
Jag har det jättebra och förtjänar inte att skämmas bort mer än någon annan!
Ska bara surfa in på tradera och tjura över klänningen jag inte bör/kan/har råd med att köpa...
* Har jag nämnt att det kostar 2500kr att kastrera en vovve?? Nu vet ni!*
Ett finare ord för konsumtion... Fy på dig LillaMy! Jag går runt och
inbillar mig att jag förtjänat att skämmas bort.
Jo, för de högre makterna har ju inget annat för sig, ingen annan
stackare att skämma bort... *Läses med snustorr förnumstig röst*
Borta är tankarna på svältande barn, naturkatastrofer och andra
rysligheter. Här är det jag och BARA jag som gäller! Vältrar mig i
ursäkter att överspendera... Tänker att "inte ett plagg i min garderob
har kostat mer än en femhundring" alltså har jag rätt att önska
och tjura över det jag inte kan få...
Tjura!! Det är djävligt osympatiskt när man har fler klänningar än
man hinner använda och bor i sitt drömhus med mannen i sitt liv.
Jag borde glädjas över att jag hittat en ljuvlig kappa för 300 spänn
på rea och stutsa av munterhet över den prickiga klänningen jag fann
på loppis i sommar!!
Realitycheck.NU!!
Jag har det jättebra och förtjänar inte att skämmas bort mer än någon annan!
Ska bara surfa in på tradera och tjura över klänningen jag inte bör/kan/har råd med att köpa...
* Har jag nämnt att det kostar 2500kr att kastrera en vovve?? Nu vet ni!*
Grå är dagen
Såsom sista semesterdagen SKA vara. Man ska känna
i kroppen att hösten är här. Tid för mys i soffan, stora
koppar med varm choklad och mjuka koftor. Lätta kläder
och flyktiga tankar är ett minne, nu djupnar tankarna och
kroppen är klädd, varm i kall, klar luft.
Har jag nämnt att jag älskar hösten??! :)
Jag älskar semester och ledighet men finge jag bestämma så hade vi semester på hösten!! Jag har nya klänningar i garderoben, har köpt en underbar kappa på rean och sjalarna hänger redo i hallen! Höstregn eller höstsol, jag är redo! Imorgon, kl. 06.30, cyklar jag och Roffe till jobbet. Trycker ut en kopp svart kaffe ur automaten och tar på terminalglasögonen. Roffe somnar i arkivskåpet medan jag knappar så tangentbordet glöder. Sämre start på hösten kan man ha!
Men jag är splittrad. Jag sörjer intensivt att jag inte fått bli mamma än, att det kanske aldrig är tänkt för mig... Har ångest som kommer och går i vågor. Det är så sorgligt. Så hjärtskärande sorgligt. Samtidigt borde jag inte klaga. Jag har underbar familj, ljuvlig make och ett liv som är, på många sätt, så som jag vill ha det.
Nu: Slappa framför TV:n!!
Kärlek och harmoni!
i kroppen att hösten är här. Tid för mys i soffan, stora
koppar med varm choklad och mjuka koftor. Lätta kläder
och flyktiga tankar är ett minne, nu djupnar tankarna och
kroppen är klädd, varm i kall, klar luft.
Har jag nämnt att jag älskar hösten??! :)
Jag älskar semester och ledighet men finge jag bestämma så hade vi semester på hösten!! Jag har nya klänningar i garderoben, har köpt en underbar kappa på rean och sjalarna hänger redo i hallen! Höstregn eller höstsol, jag är redo! Imorgon, kl. 06.30, cyklar jag och Roffe till jobbet. Trycker ut en kopp svart kaffe ur automaten och tar på terminalglasögonen. Roffe somnar i arkivskåpet medan jag knappar så tangentbordet glöder. Sämre start på hösten kan man ha!
Men jag är splittrad. Jag sörjer intensivt att jag inte fått bli mamma än, att det kanske aldrig är tänkt för mig... Har ångest som kommer och går i vågor. Det är så sorgligt. Så hjärtskärande sorgligt. Samtidigt borde jag inte klaga. Jag har underbar familj, ljuvlig make och ett liv som är, på många sätt, så som jag vill ha det.
Nu: Slappa framför TV:n!!
Kärlek och harmoni!
Hylla kvinnor
Jag har länge velat skriva en serie hyllningar till modiga kvinnor i mitt liv. Idag börjar den serien på samma sätt som vi alla börjar, med modern, och närmare bestämt MIN mamma.
Min mamma är den modigaste kvinna jag känner.
Hon var kvinnan som skällde ut mack ägaren i vårt
lilla samhälle, så till den milda grad, att han tvingades
fixa lådor till porrtidningarna. Hon ville inte att hennes
barn, andras barn eller hon själv skulle behöva mötas
av uppfläkta kön eller kvinnor i plågsamma ställningar
så fort de ville köpa lördagsgodis eller en mjölkliter.
Min mamma var frireligös och brinnande kristen men
trodde inte på dömande. Jag mins att jag kom hem
från söndagsskolan och sa något nedsättande jag hört
om muslimer. Jag fick en kraftig tillrättavisning och den
pedagogiska frågan "hur kan du veta att din tro är mer
sann än någon annans?" Idag bekänner hon sig inte till
någon tro men det öppna sinnet finns kvar.
Hon var något så ovanligt, på 80-talet, som en hemmafru.
Vi levde på en lön som kom av att min pappa jobbade på
ICA. Jag minns att vårt kök var en platts som alla fick
komma till. Alkoholisterna på vår gata var lika välkomna
på en kopp kaffe som pastorn, och på den lilla handelslön
vi levde på, fanns alltid råd till att baka en kaka till någon
ensam eller ledsen.
Hon födde mig och min lillebror inom loppet av ett år och
fem dagar. Potatisgratäng var inte ett tillbehör i vårt hem
utan ett huvudmål och jag såg aldrig att hon köpte nya kläder
till sig själv. Ändå var upplevde jag aldrig att vi var fattiga.
Hon såg utmaningen i att leva billigt, ärva, sy om, gå på
loppisar och baka brödet själv. Tills jag var nio år hade vi ingen
TV. Tanken var att vi skulle umgås på ledig tid. Vi spelade
spel, lekte och pysslade. På regniga dagar läste hon högt för oss.
Mina föräldrar skiljde sig när jag var tio år. Då hade mamma
börjat jobba och en TV hade införskaffats. Vi flyttade från det
stora röda huset till en lägenhet i stan. Vid den tiden hade
mamma varit hemmafru i ca tio år. Före det hade hon gått ut gymnasiet
med medelmåttiga betyg. Hon ville plugga. Så hon gick och
skrev högskoleprovet. Förvånad fick hon resultatet 1,8 och
kom in på psykologprogrammet. Då var hon trettiofem år.
Min tonårstid präglades av hennes studier och kampen om att få
ekonomin att gå ihop med två tonåringar och vår lillebror.
Hon pendlade med buss tjugoåtta mil tur och retur,varje dag.
Hon träffade sin nuvarande make i mitten av utbildningen.
Nu jobbar hon som psykolog, bor på landet med en fantastisk
make, en hund och några får. Hon är min klippa, min vän och
den som alltid får mig att känna mig älskad. Hon lotsar mig genom
sorger och drar mig ur skiten! Hon är den jag sprang in och
väckte klockan fyra, på natten, när jag fått min första kyss.
Hon är den som lärt mig se smärtan och glädjen i att vara kvinna
och den som lärt mig (och fortfarande lär mig) om genus, feminism
och könsroller!! När mitt andra IVF-försök misslyckats tog hon med
mig på en vandring i Italien. Vi åt fantastisk mat, filosoferade,
badade och vandrade.
Där har ni en vacker, otäckt smart, kärleksfull och modig kvinna. Länkarna ovan är alster min mamma skrivit ang. jämställdhet och objektifiering. Läs dem, de är otäckt kloka!
Kärlek och harmoni!
Min mamma är den modigaste kvinna jag känner.
Hon var kvinnan som skällde ut mack ägaren i vårt
lilla samhälle, så till den milda grad, att han tvingades
fixa lådor till porrtidningarna. Hon ville inte att hennes
barn, andras barn eller hon själv skulle behöva mötas
av uppfläkta kön eller kvinnor i plågsamma ställningar
så fort de ville köpa lördagsgodis eller en mjölkliter.
Min mamma var frireligös och brinnande kristen men
trodde inte på dömande. Jag mins att jag kom hem
från söndagsskolan och sa något nedsättande jag hört
om muslimer. Jag fick en kraftig tillrättavisning och den
pedagogiska frågan "hur kan du veta att din tro är mer
sann än någon annans?" Idag bekänner hon sig inte till
någon tro men det öppna sinnet finns kvar.
Hon var något så ovanligt, på 80-talet, som en hemmafru.
Vi levde på en lön som kom av att min pappa jobbade på
ICA. Jag minns att vårt kök var en platts som alla fick
komma till. Alkoholisterna på vår gata var lika välkomna
på en kopp kaffe som pastorn, och på den lilla handelslön
vi levde på, fanns alltid råd till att baka en kaka till någon
ensam eller ledsen.
Hon födde mig och min lillebror inom loppet av ett år och
fem dagar. Potatisgratäng var inte ett tillbehör i vårt hem
utan ett huvudmål och jag såg aldrig att hon köpte nya kläder
till sig själv. Ändå var upplevde jag aldrig att vi var fattiga.
Hon såg utmaningen i att leva billigt, ärva, sy om, gå på
loppisar och baka brödet själv. Tills jag var nio år hade vi ingen
TV. Tanken var att vi skulle umgås på ledig tid. Vi spelade
spel, lekte och pysslade. På regniga dagar läste hon högt för oss.
Mina föräldrar skiljde sig när jag var tio år. Då hade mamma
börjat jobba och en TV hade införskaffats. Vi flyttade från det
stora röda huset till en lägenhet i stan. Vid den tiden hade
mamma varit hemmafru i ca tio år. Före det hade hon gått ut gymnasiet
med medelmåttiga betyg. Hon ville plugga. Så hon gick och
skrev högskoleprovet. Förvånad fick hon resultatet 1,8 och
kom in på psykologprogrammet. Då var hon trettiofem år.
Min tonårstid präglades av hennes studier och kampen om att få
ekonomin att gå ihop med två tonåringar och vår lillebror.
Hon pendlade med buss tjugoåtta mil tur och retur,varje dag.
Hon träffade sin nuvarande make i mitten av utbildningen.
Nu jobbar hon som psykolog, bor på landet med en fantastisk
make, en hund och några får. Hon är min klippa, min vän och
den som alltid får mig att känna mig älskad. Hon lotsar mig genom
sorger och drar mig ur skiten! Hon är den jag sprang in och
väckte klockan fyra, på natten, när jag fått min första kyss.
Hon är den som lärt mig se smärtan och glädjen i att vara kvinna
och den som lärt mig (och fortfarande lär mig) om genus, feminism
och könsroller!! När mitt andra IVF-försök misslyckats tog hon med
mig på en vandring i Italien. Vi åt fantastisk mat, filosoferade,
badade och vandrade.
Där har ni en vacker, otäckt smart, kärleksfull och modig kvinna. Länkarna ovan är alster min mamma skrivit ang. jämställdhet och objektifiering. Läs dem, de är otäckt kloka!
Kärlek och harmoni!
På väg mot en mer positiv syn på min kropp
Här kommer min lista på tre grejer jag tyker om med min kropp:
* Mina händer. De är små med korta avsmalnande fingrar
och de är starka efter flera år som massör.
* Mitt hår. Vildvuxet, mörkt och långt. Värmer när dagen är
kall och är perfekt om man ska headbanga på konsert.
* Formen. Oavsett vikt har jag alltid haft en tydlig midja och
mjuka former. Rundad liksom. Jag gillar rundade former :)
Jag uppmanar er verkligen att haka på!! Jag fick ta mig en ordentlig funderare innan jag fick ihop listan och det var nyttigt. Det finns duktiga människor som redan förstått nyttan av detta (you know who you are!) och det beundrar jag verkligen!! Det finns en poäng med att visa sig själv och sin kropp lite ömhet. Genom åren har jag pratat ihop många timmars skitsnack om min kropp. Till vilken nytta?
Vad har jag fått ut av det? Nu ska det bli ändring!!
* Mina händer. De är små med korta avsmalnande fingrar
och de är starka efter flera år som massör.
* Mitt hår. Vildvuxet, mörkt och långt. Värmer när dagen är
kall och är perfekt om man ska headbanga på konsert.
* Formen. Oavsett vikt har jag alltid haft en tydlig midja och
mjuka former. Rundad liksom. Jag gillar rundade former :)
Jag uppmanar er verkligen att haka på!! Jag fick ta mig en ordentlig funderare innan jag fick ihop listan och det var nyttigt. Det finns duktiga människor som redan förstått nyttan av detta (you know who you are!) och det beundrar jag verkligen!! Det finns en poäng med att visa sig själv och sin kropp lite ömhet. Genom åren har jag pratat ihop många timmars skitsnack om min kropp. Till vilken nytta?
Vad har jag fått ut av det? Nu ska det bli ändring!!
Tekakor med äpple
Gårdagens laddning med tekakor hade jag massor med rivna äpplen i!
Smulpaj + blåbärsmuffins = kärlek!
Jag brukar "busa till" mina sockerkakor med lite av varje. Ett stående inslag
är sockerkaka med crumble. Man nyper ihop ingredienser till en smulpaj och strör
över de ogräddade kakan. Supergott med lie knaprigt mums till de luftiga kakan!
Leila gör samma manöver med muffins och idag testade jag det. Underbara
blåbärsmuffins. De är luftiga och saftiga med en "knäckig" skorpa.
Crumble gör du såhär:
Nyp ihop 75g smör
2dl havregryn
1dl vetemjöl
1dl råsocker (eller vanligt om du inte har råsocker)
Strö över dina muffins innan gräddning och snåla inte!
är sockerkaka med crumble. Man nyper ihop ingredienser till en smulpaj och strör
över de ogräddade kakan. Supergott med lie knaprigt mums till de luftiga kakan!
Leila gör samma manöver med muffins och idag testade jag det. Underbara
blåbärsmuffins. De är luftiga och saftiga med en "knäckig" skorpa.
Crumble gör du såhär:
Nyp ihop 75g smör
2dl havregryn
1dl vetemjöl
1dl råsocker (eller vanligt om du inte har råsocker)
Strö över dina muffins innan gräddning och snåla inte!
Tillsammans... skapar vi en positiv revolution!!
Överksriften kan tyckas kryptisk när jag går här hemma
och mår rövigt. Men jag vill förändra och bli glad! Denna
utmaning handlar om att visa sig själv och andra lite ömhet.
Jag utamanar er alla att:
*INTE säga ett ont ord om era egna kroppar på en månad!
Inget "Min rumpa är för stor" eller "mina bröst är för små". Har
ni inget bra att säga så knip näbb.
* Lista 3 saker ni tycker om med er kropp!
* Ge en oväntad komplimang till en okänd person!
Aldrig blir man väl så glad av en komplimang som man blir när
den kommer från en främling. De hade ju inte behövt ge sig till
känna, liksom! Man blir oxå oväntat glad när man vågar ge en
komplimang till en främling.
* Ge din kropp något lyxigt denna månad!
Det kan vara allt från en spabehandling till ett fotbad i hemmets
lugna vrå eller en god lunch med en vän.
Ni vackra gudinnor där ute, ge er själva lite kärlek!
och mår rövigt. Men jag vill förändra och bli glad! Denna
utmaning handlar om att visa sig själv och andra lite ömhet.
Jag utamanar er alla att:
*INTE säga ett ont ord om era egna kroppar på en månad!
Inget "Min rumpa är för stor" eller "mina bröst är för små". Har
ni inget bra att säga så knip näbb.
* Lista 3 saker ni tycker om med er kropp!
* Ge en oväntad komplimang till en okänd person!
Aldrig blir man väl så glad av en komplimang som man blir när
den kommer från en främling. De hade ju inte behövt ge sig till
känna, liksom! Man blir oxå oväntat glad när man vågar ge en
komplimang till en främling.
* Ge din kropp något lyxigt denna månad!
Det kan vara allt från en spabehandling till ett fotbad i hemmets
lugna vrå eller en god lunch med en vän.
Ni vackra gudinnor där ute, ge er själva lite kärlek!
Prickig pastell gör LillaMy glad!
2st microfiber dukar för 10kr på Rusta, som hittat!
Söndagsångest
Ångesten i slutet av sista semesterveckan är förvillande
lik ångesten på söndag eftermiddag. Man går mot en ett års heltidsjobb.
Oh well...
Jag hatar inte mitt jobb och jag älskar mina arbetskamrater, men jag kan inte låta bli att drömma drömmen om att få ha skrivande som jobb... Eller bakandet... eller varför inte skriva OCH baka...
Den drömmen är inte lika osannolik som när jag drömde om att bli superhjälte som barn men ibland känns den långt borta. Besvikelsen när mina klasskamrater påstod att jag inte kunde bli superhjälte, för det blev bara pojkar, var förkrossande. Samma känsla infinner sig nu när fyra veckors bloggande och bakande är över och jag inte längre kan drömma bort verkligheten. Snart sitter jag på mitt kontor, knappar på datorn eller försöker sälja på någon råbarkad farbror ett par arbetsbyxor. Det är inte det sämsta men inte heller optimalt :)
lik ångesten på söndag eftermiddag. Man går mot en ett års heltidsjobb.
Oh well...
Jag hatar inte mitt jobb och jag älskar mina arbetskamrater, men jag kan inte låta bli att drömma drömmen om att få ha skrivande som jobb... Eller bakandet... eller varför inte skriva OCH baka...
Den drömmen är inte lika osannolik som när jag drömde om att bli superhjälte som barn men ibland känns den långt borta. Besvikelsen när mina klasskamrater påstod att jag inte kunde bli superhjälte, för det blev bara pojkar, var förkrossande. Samma känsla infinner sig nu när fyra veckors bloggande och bakande är över och jag inte längre kan drömma bort verkligheten. Snart sitter jag på mitt kontor, knappar på datorn eller försöker sälja på någon råbarkad farbror ett par arbetsbyxor. Det är inte det sämsta men inte heller optimalt :)
Herr kantarell, "The reunion"
Om jag fick välja en rätt, i hela världen, att äta
varje dag så skulle det bli smörstekta kantareller
på tunnbröd!! Mina underbara svärisar har fyllt
vår frys med min gule lille vän och igår fick vi oxå
en hel kasse med den färska varan.
Detta är Sverige, norrland, västerbotten och svärföräldrar
när de är som bäst!!
varje dag så skulle det bli smörstekta kantareller
på tunnbröd!! Mina underbara svärisar har fyllt
vår frys med min gule lille vän och igår fick vi oxå
en hel kasse med den färska varan.
Detta är Sverige, norrland, västerbotten och svärföräldrar
när de är som bäst!!
Svärisarnas rikedom
Åkte till svärisarnas underbara platts på jorden igår.
Vi blev utfodrade, omhändertagna och framför allt, vi
fick plocka svarta vinbär. Jag är inte så förtjust i dem
färska men från makens familj kommer den utomordentliga
traditionen att göra svartvinbärsjuice!! Underbart gott,
lyxigt och nyttigt. Eftersom man inte kokar bären finns
det mesta av nyttigheterna kvar.
Vi fryser in den juicen i påsar och tinar och blandar
juice eftersom!!
Vi blev utfodrade, omhändertagna och framför allt, vi
fick plocka svarta vinbär. Jag är inte så förtjust i dem
färska men från makens familj kommer den utomordentliga
traditionen att göra svartvinbärsjuice!! Underbart gott,
lyxigt och nyttigt. Eftersom man inte kokar bären finns
det mesta av nyttigheterna kvar.
Vi fryser in den juicen i påsar och tinar och blandar
juice eftersom!!
Ibland behövs så lite
...för att jag ska le. Hittade dessa mini-flaskor i lägenheten när jag visade den för mäklaren. Så här såg hushållfärgen ut när jag var barn och fram till för bara något år sedan. Nu är det plastflaskor. Jag gillar miniatyrer och kommer att behålla dessa och fylla på dem bara för känslan att hålla dem i handen.
Bagel-ligans ledare
Saknaden efter husse
Såhär står Rolf när husse åkt till sopstationen. Väntar på att husse ska återvända...
Den godaste pizzan
Prova Leilas recept på pizza! Otroligt bra!
Jag har bara gjort pizzadeg på bakpulver tidigare.
Den här är jäst och sjukt seg och god!
Gjorde egen tomatsås smaksatt med honung, vitlök och förska örter.
På lade jag köttfärs, starka korvar och fetaost!!
Ruccola, apelsintimjan och Rosmarin barbeque
Jag har bara gjort pizzadeg på bakpulver tidigare.
Den här är jäst och sjukt seg och god!
Gjorde egen tomatsås smaksatt med honung, vitlök och förska örter.
På lade jag köttfärs, starka korvar och fetaost!!
Ruccola, apelsintimjan och Rosmarin barbeque
Rolf, en gnällspik!
Guuud va´less jag blir på att Rolf sitter ute på altanen och tycker synd om sig själv!!
Han älskar att vara ute. (Utom när det regnar, då sitter han på bron, ser sur ut och väntar på att jag
ska hämta posten så han får gå in!)
Har satt fast honom i ett jättelångt koppel, han kan springa nästan fritt, det är sol och vind som blåser, på altanen finns mjuka kuddar och skugga och runt om i träden finns skator att skälla på.
Vatten har han så det är inte synd om honom. Ändå sitter han så nära altandörren han kan komma å tjuter övergivet och när jag går dit tittar han förebrående på mig. Han vill vara där jag är, helst PÅ mina fötter med fara för liv och lem. Råkar jag trampa honom på svansen (för att han sitter PÅ mina fötter) så skriker han i högan sky och ser på mig med ögon som säger:
"Du kunde ha dödat mig din djävel!"
Så han får vara kvar där å tjuta bäst han gitter!!
Han älskar att vara ute. (Utom när det regnar, då sitter han på bron, ser sur ut och väntar på att jag
ska hämta posten så han får gå in!)
Har satt fast honom i ett jättelångt koppel, han kan springa nästan fritt, det är sol och vind som blåser, på altanen finns mjuka kuddar och skugga och runt om i träden finns skator att skälla på.
Vatten har han så det är inte synd om honom. Ändå sitter han så nära altandörren han kan komma å tjuter övergivet och när jag går dit tittar han förebrående på mig. Han vill vara där jag är, helst PÅ mina fötter med fara för liv och lem. Råkar jag trampa honom på svansen (för att han sitter PÅ mina fötter) så skriker han i högan sky och ser på mig med ögon som säger:
"Du kunde ha dödat mig din djävel!"
Så han får vara kvar där å tjuta bäst han gitter!!
Bara för att du inte orkar, måste jag låta bli då??
Jag tror inte att folk i allmänhet är onda.
Jag tror däremot att man ofta är sig själv
närmast och gärna försvarar sitt beteende
för att slippa göra jobbiga förändringar.
Det är (tror jag) DÄR skon klämmer när
folk går man ur huse för att försvara könsrollernas
existens och det är därför folk missförstår
oss genusivrare. För att man går i försvar
direkt någon hotar min värld, det jag byggt upp.
Det känns jobbigt att ändra sig. Inte bara rent
praktiskt utan för att jag måste läsa på, ta att folk
tittar och ifrågasätter, att de missförstår. Jag
måste oxå försaka de "fördelar" (de må vara få)
som just min könsroll för med sig. Allt för att
förändra på lång sikt. Tanken tilltalar inte många
och då väljer man att missförstå och uppröras
för att skifta fokus från grundfrågan:
"Vill vi att våra barn ska växa upp och få
maximalt med möjligheter och inte dömas
utifrån vad de har mellan benen??"
Istället gormar man om hur tråkigt ett könlöst samhälle skulle bli. Som om det är DET genusivrarna förespråkar!?
Man hojtar att kvinnor ska vara kvinnor och män ska vara män. Jaa, skulle det förändras bara för att jag uppmuntrar de mjuka sidorna hos min son eller klär honom i ALLA färger (även rosa)??
Folk säger med spetsiga röster att "min son valde bilar framför docka utan min inblandning". Jovisst, kanske utan DIN inblandning, men knappast utan inblandning från samhället i stort. Men även om det vore så att han valde bilen helt av egen vilja så bevisar det väl ingenting. Det bevisar att barn är individer och gillar olika saker. Han behöver ju nödvändigtvis inte ha valt som han gjorde för att han har snopp. Helt utan påverkan skulle en tjej lika gärna kunna ha valt bilen. Jag tror fullt och fast att skillnaderna är på individnivå, inte baserat på kön.
Men jag förstår att det känns jobbigt att gå emot det som etsats in i oss sedan barnsben. Att klä sina barn mot strömmen. Rädslan för mobbing och ifrågasättande från vuxna. Just därför kritiserar jag inte människor som väljer att följa strömmen. Jag säger bara att jag kommer att FÖRSÖKA göra annorlunda. men även det provocerar. Innerst inne tror jag att de flesta föräldrar vill ha söner som kan definiera och prata om känslor och döttrar som tar för sig och står upp för sig själva.
Tyvärr får man inte det gratis i dagens samhälle. Man måste göra jobbet! Jag respekterar om DU inte orkar om du kan leva med att JAG faktiskt gör det. Jag gör det inte som ett statement MOT dig. Jag gör det för min egen skull.
Frågan om hur vi uppfostrar och klär våra barn är inte en liten fråga, men den ÄR på lång sikt. Lönegapet kommer inte att minska drastiskt för att vi blir genusmedvetna men kloka, ömma och självsäkra barn kommer att kunna visa vägen.
Om du väljer att bli mer genusmedveten betyder det INTE att du ALDRIG kan sätta på din dotter en klänning. Det betyder bara att du tänker till innan du köper kläder eller leksaker. Har du en vettig balans?? Får dina barn alla möjligheter?? Hur kommer ditt barn att bemötas när de bär vissa kläder? Kan du variera garderoben så att pojkar inte alltid blir bemötta som tuffa och flickor som söta??
Du gör inte ett politiskt statement av ditt barn, du ger dem fler möjligheter.
Kärlek och harmoni!
Körsbärssaft
Kokar körsbärssaft! Doftar himmelskt!
P.s. Maken skällde inte så mycket. Såg mest oroad ut... Men han ska få det första glaset saft!!
Då kanske han förstår att han har en fullt tillräknelig och o-klumpig fru... D.s.
P.s-igen. Det är givetvis helt okej att ni skrattar åt föregående inlägg :) Jag skriver sådana saker som terapi. Hoppas en dag bli en smidig och graciös varelse men jag nöjer mig med att bli o-klumpig så att maken vågar lämna mig ensam hemma...D.s.
P.s. Maken skällde inte så mycket. Såg mest oroad ut... Men han ska få det första glaset saft!!
Då kanske han förstår att han har en fullt tillräknelig och o-klumpig fru... D.s.
P.s-igen. Det är givetvis helt okej att ni skrattar åt föregående inlägg :) Jag skriver sådana saker som terapi. Hoppas en dag bli en smidig och graciös varelse men jag nöjer mig med att bli o-klumpig så att maken vågar lämna mig ensam hemma...D.s.
Torterad av körsbärsträdet
Dagen har spenderats i trädgården. Somnade kring 02.00 och vaknade av en glad hund kl 08.00.
Rolf somnar om ifall man säger till honom att somna om men eftersom jag lider av sömnsvårigheter för tillfället så gick jag upp, åt frukost och drog på mig stövlarna.
"Här ska grävas" hojtade jag glatt till djuret och han gladde sig åt att få åka skottkärra till trädgårdslandet. Väl där njöt Rolf av att sola sin kropp medan jag slet i mitt anletes svett! Jag grävde upp tistlar, rensade ogräs och band upp mina blåbärsbuskar. Rolf roade sig emellanåt med att stjäla rullen med snöre om och om igen. Så fort jag vände ryggen till så var de borta! Han är en liten "ninjaHund" den där Rolf. Jag iddes inte skälla på honom eftersom han i övrigt skötte sig snyggt.
Jag menar, han bajsade inte på grannens gård eller skällde på något barn eller tuggade på någon död fågel - sånt uppskattar jag! När mina små älsklingar (buskarna med amerikanska blåbär) fått sitt gick vi över till att plocka hallon. Jag plockade och Rolf åt upp alla bär som jag ratade. Han fullkomligt damsög marken där jag gick fram. Han kommer bergis att kräkas rött ikväll!
När hallonsnåren var damsugna på mogna bär fick jag för mig att jag skulle plocka körsbär...
Körsbärsträdet har varit en följetong. Alla bären sitter nämligen högst upp och trädet är för vekt för att luta steget mot. Allt vi hitintills kunnat göra är att titta suktande på de djupröda bären och önska ner dem. Maken har kommit med diverse konstruktiva förslag såsom att "dressera en apa" eller hyra en skylift. Ap-förslaget kändes lite väl långsiktigt och skyliften för dyr. Som grädde på moset står trädet i ett dike fullt med axelhöga brännässlor!
Jag bestämde mig för att använda all min list och muskelstyrka för att överraska maken med en hink körsbär när han kommer hem från jobbet. Jag bar dit en trappstege, några filtar och en sekatör med teleskopskaft.
Jag klättrade, svor och bönföll trädet. Sakta fylldes hinken. Precis när jag stod i begrepp att knipsa av en tunn gren, dignande med vackra bär, snubblade jag till. Efter att ha vevat med armarna i hopp om att finna balansen tumlade jag ned för dikeskanten, genom alla brännässlor och blev liggande. Jag blir trögt medveten om att jag inte håller i sekatören längre och från ovan kommer den som ett spjut och knockar mig i ansiktet...!!... i tinningen!!
Jävla jävel-ont gjorde det ska jag tala om för er som vill veta!! Djävla djävel-tur att den inte kom med sekatör-delen nedåt. Då hade jag nog inte klarat mig med ett blåmärke. Bara tur att jag inte petade ut ögat på mig själv!!
Så nu sitter jag här och försöker hitta på en bra förklaring till maken när han kommer hem. Jag är blåslagen i ansiktet och bränd på hela kroppen.
Djävla djävel-dumt att tampas med brännässlor i shorts och linne. Jag har tom bränt mig på tuttarna!! Å´smutsig är jag!! Ser ut som om jag lekt mullvad i träskmark!!
Maken kommer att skälla på mig, det är djävla djävel-säkert!
Han kommer att påstå att jag är en fara för mig själv och att jag ska ge faan i att klättra i körsbärsträdet...
Kanske kan han blidkas något av den fyllda hinken...
Nu: Duscha!
Rolf somnar om ifall man säger till honom att somna om men eftersom jag lider av sömnsvårigheter för tillfället så gick jag upp, åt frukost och drog på mig stövlarna.
"Här ska grävas" hojtade jag glatt till djuret och han gladde sig åt att få åka skottkärra till trädgårdslandet. Väl där njöt Rolf av att sola sin kropp medan jag slet i mitt anletes svett! Jag grävde upp tistlar, rensade ogräs och band upp mina blåbärsbuskar. Rolf roade sig emellanåt med att stjäla rullen med snöre om och om igen. Så fort jag vände ryggen till så var de borta! Han är en liten "ninjaHund" den där Rolf. Jag iddes inte skälla på honom eftersom han i övrigt skötte sig snyggt.
Jag menar, han bajsade inte på grannens gård eller skällde på något barn eller tuggade på någon död fågel - sånt uppskattar jag! När mina små älsklingar (buskarna med amerikanska blåbär) fått sitt gick vi över till att plocka hallon. Jag plockade och Rolf åt upp alla bär som jag ratade. Han fullkomligt damsög marken där jag gick fram. Han kommer bergis att kräkas rött ikväll!
När hallonsnåren var damsugna på mogna bär fick jag för mig att jag skulle plocka körsbär...
Körsbärsträdet har varit en följetong. Alla bären sitter nämligen högst upp och trädet är för vekt för att luta steget mot. Allt vi hitintills kunnat göra är att titta suktande på de djupröda bären och önska ner dem. Maken har kommit med diverse konstruktiva förslag såsom att "dressera en apa" eller hyra en skylift. Ap-förslaget kändes lite väl långsiktigt och skyliften för dyr. Som grädde på moset står trädet i ett dike fullt med axelhöga brännässlor!
Jag bestämde mig för att använda all min list och muskelstyrka för att överraska maken med en hink körsbär när han kommer hem från jobbet. Jag bar dit en trappstege, några filtar och en sekatör med teleskopskaft.
Jag klättrade, svor och bönföll trädet. Sakta fylldes hinken. Precis när jag stod i begrepp att knipsa av en tunn gren, dignande med vackra bär, snubblade jag till. Efter att ha vevat med armarna i hopp om att finna balansen tumlade jag ned för dikeskanten, genom alla brännässlor och blev liggande. Jag blir trögt medveten om att jag inte håller i sekatören längre och från ovan kommer den som ett spjut och knockar mig i ansiktet...!!... i tinningen!!
Jävla jävel-ont gjorde det ska jag tala om för er som vill veta!! Djävla djävel-tur att den inte kom med sekatör-delen nedåt. Då hade jag nog inte klarat mig med ett blåmärke. Bara tur att jag inte petade ut ögat på mig själv!!
Så nu sitter jag här och försöker hitta på en bra förklaring till maken när han kommer hem. Jag är blåslagen i ansiktet och bränd på hela kroppen.
Djävla djävel-dumt att tampas med brännässlor i shorts och linne. Jag har tom bränt mig på tuttarna!! Å´smutsig är jag!! Ser ut som om jag lekt mullvad i träskmark!!
Maken kommer att skälla på mig, det är djävla djävel-säkert!
Han kommer att påstå att jag är en fara för mig själv och att jag ska ge faan i att klättra i körsbärsträdet...
Kanske kan han blidkas något av den fyllda hinken...
Nu: Duscha!
Bagel blocked!
Maken: "You totally bagel blocked me honney!
Jag: "Vaaa??! "*Tittar mig omkring lite vimsigt*
Maken: "Jag ska laga middag och det är bagels på
jäsning överallt! Till och med på saltburken!"
Jag: "Hmm, måste ta en bild..." *Vimsar vidare*
*Maken ser vild ut*
Jag: "Vaaa??! "*Tittar mig omkring lite vimsigt*
Maken: "Jag ska laga middag och det är bagels på
jäsning överallt! Till och med på saltburken!"
Jag: "Hmm, måste ta en bild..." *Vimsar vidare*
*Maken ser vild ut*
Blueberry Bagels
Bakar blueberry Bagels!!
Uppdaterar snart m. bilder. De ser groteska ut!! Grålila liksom.
Ser ut som tarmar eller något annat äckligt!!
Uppdaterar snart m. bilder. De ser groteska ut!! Grålila liksom.
Ser ut som tarmar eller något annat äckligt!!
Jag, en dyngspridare
Jag borde ta bort inlägget "Jag, en baby-nappare"!
Man borde inte få sprida sådan negativ energi omkring
sig!! Jag borde förbjudas! Jag vill ju va´den där glädje-
-spridande kvinnan med ett leende över till alla...
...å´så sprider jag dynga över er, spyr näbbiga ord och
lägger över min ångest på er. Inte snällt!! Jag ska
skärpa mig! Alla mina blogg-förebilder skriver relevanta,
smarta, politiska och skarpa inlägg. Å ja´ba´:
"Gör egen sylt, stjäl inte bäbisar, baka dessa bullar!"
* Läses med gnällig röst*
Blir ni trötta på mig å min ångest så finns det bra lästips i högra kolumnen längst ned.
Kärlek och harmoni
Man borde inte få sprida sådan negativ energi omkring
sig!! Jag borde förbjudas! Jag vill ju va´den där glädje-
-spridande kvinnan med ett leende över till alla...
...å´så sprider jag dynga över er, spyr näbbiga ord och
lägger över min ångest på er. Inte snällt!! Jag ska
skärpa mig! Alla mina blogg-förebilder skriver relevanta,
smarta, politiska och skarpa inlägg. Å ja´ba´:
"Gör egen sylt, stjäl inte bäbisar, baka dessa bullar!"
* Läses med gnällig röst*
Blir ni trötta på mig å min ångest så finns det bra lästips i högra kolumnen längst ned.
Kärlek och harmoni
Vinbärs Curd & HallonVinäger
Två små tips såhär i skördetider! Hallonvinägern är inget nytt utan är välbeprövat och inte svårt alls.
Min Röda Vinbärs Curd däremot är något aldelens extra.
Jag har gått och klurat på vad jag ska göra av alla röda
vinbär som våra buskar dignar av. Jag har kokat litervis
med saft, fryst in dem som de är och gjort marmelad men
sedan tog fantasin slut. Jag anade att man skulle kunna
göra en god curd på vinbär men efter mycket googlande
fick jag ge upp och hitta på det själv. Nu för jag det vidare
till er!! Det blev en succé!!
500g röda vinbär
1/2 dl råsocker
Saften av 1/2 citron
100g äkta smör
2 ägg
ev. 1 msk potatismjöl
Blanda bären, sockret och citronsaften i en kastrull. Låt småputtra under lock ca 15min. Rör om då och då. Sila av all vätska i en finmaskig sil och pressa med en sked så att allt som finns kvar är kärnor och skräp. Häll vätskan och purén (som du pressat ut) tillbaka till katrulen och hetta upp det tillsammans med smöret. Medan smöret smälter vispar du upp 2 st ägg i en separat bunken. När smöret smält och blandats upp med vätskan häller du i äggen, under KONSTANT vispning, i en tunn stråle. Låt det koka upp tills du ser de första bubblorna, under KONSTANT vispning! Den ska tjockna men om den inte tjocknar så mkt som du vill kan du tillsätta lite siktat potatismjöl under vispning.
Häll upp på sterila burkar och förvara i kylskåp. Jag provade att frysa en burk. Återkommer med resultatet.
Hallonvinägern är precis så enkel som den låter. Pyttsa hallon i en lufttät burk el. flaska. Häll på vitvinsvinäger. Den måste täcka bären. Tillslut och låt stå och mogna på en ljus plats i ca 3 veckor. Sila av bären och häll upp på flaskor.
Min Röda Vinbärs Curd däremot är något aldelens extra.
Jag har gått och klurat på vad jag ska göra av alla röda
vinbär som våra buskar dignar av. Jag har kokat litervis
med saft, fryst in dem som de är och gjort marmelad men
sedan tog fantasin slut. Jag anade att man skulle kunna
göra en god curd på vinbär men efter mycket googlande
fick jag ge upp och hitta på det själv. Nu för jag det vidare
till er!! Det blev en succé!!
500g röda vinbär
1/2 dl råsocker
Saften av 1/2 citron
100g äkta smör
2 ägg
ev. 1 msk potatismjöl
Blanda bären, sockret och citronsaften i en kastrull. Låt småputtra under lock ca 15min. Rör om då och då. Sila av all vätska i en finmaskig sil och pressa med en sked så att allt som finns kvar är kärnor och skräp. Häll vätskan och purén (som du pressat ut) tillbaka till katrulen och hetta upp det tillsammans med smöret. Medan smöret smälter vispar du upp 2 st ägg i en separat bunken. När smöret smält och blandats upp med vätskan häller du i äggen, under KONSTANT vispning, i en tunn stråle. Låt det koka upp tills du ser de första bubblorna, under KONSTANT vispning! Den ska tjockna men om den inte tjocknar så mkt som du vill kan du tillsätta lite siktat potatismjöl under vispning.
Häll upp på sterila burkar och förvara i kylskåp. Jag provade att frysa en burk. Återkommer med resultatet.
Hallonvinägern är precis så enkel som den låter. Pyttsa hallon i en lufttät burk el. flaska. Häll på vitvinsvinäger. Den måste täcka bären. Tillslut och låt stå och mogna på en ljus plats i ca 3 veckor. Sila av bären och häll upp på flaskor.
Over and out!
Efter det förra inlägget mår jag så dåligt att jag ställde in kvällens planer.
Det blir en lugn kväll med make och vovve. Kanske ska vi äta tacos...
Over and out!
Det blir en lugn kväll med make och vovve. Kanske ska vi äta tacos...
Over and out!
Jag, en baby-nappare??
Jag fick en fråga, för ganska länge sedan, av en vän som undrade om jag, i mina mest förtvivlade stunder inte får lust att ta ett barn?? Nu tycker jag att det är fel att säga "TA" för det handlar ju trots allt om ett allvarligt brott (ett av de allvarligaste) nämligen kidnappning! Man "snattar" ju liksom inte en bebis! Jag antar att det är alla deckare och skräckfilmer som går på TV som ger bilden av att kvinnor som inte blir gravida skjuter en säkring förr eller senare och går bärsärk tills de hittar en bebis och sedan kidnappar denna i hopp om att kunna skapa en familj...
Jag har lite svårt att förstå logiken. Man vill väl, för sjutton gubbar, inte ha någon annans barn!! (Om man inte adopterar men då blir det ju per definition ens eget barn.) Jag är ingen barnmänniska. Skulle aldrig kunna jobba på dagis eller vara dagmamma. Andras barn är ju som regel inte särskilt trevliga.
Naturligtvis älskar jag mina vänners barn och tycker att de är trevliga varelser men andras barn skulle jag inte vilja dras med i längden. "Mina barn och andras ungar" är så sant som det var sagt.
Jag vill ju bära mitt eget barn, alternativt åka å hämta mitt eget adopterade barn. Inte vill jag planlöst stjäla någon annans!! Vilket resulterar i att jag inte missunnar andra att få barn bara för att jag inte kan få egna!!
Av denna anledning hjälper det alltså inte att jag får vara barnvakt, som "plåster på såren".
Det HJÄLPER inte heller att välmenande mammor förklarar för mig att jag inte ska vara ledsen för "barn är ju fördjävligt jobbiga"!
(Joo, jag har fått den kommentaren!!)
De sparkar liksom in en öppen dörr! Jag VET att barn kan vara jobbiga, vansinnigt påfrestande.
Det är ju därför jag inte vill vara barnvakt (särskilt ofta) alt. stjäla ett barn! Jag vill ha mitt eget med MINA band till och MIN outgrundliga kärlek till. Blir det inga biologiska eller adopterade barn så kommer jag INTE att ta jobb på en förskola eller tigga om att få barnvakta. Då tänker jag gråta förtvivlat, sörja länge och väl för att sedan utnyttja att jag kan leva som jag vill när jag vill. Sova länge, resa långt, shoppa upp alla mina pengar på onödiga saker och ha ett välstädat hem. Jag ska jaga pallande barn med kvasten när de tjyvar äpplen och dricka vin till lunchen när jag är ledig.
Nää, jag kommer inte att förvandlas till någon skräckfilms-klyscha eller hålla till i lekparker och sukta.
Men en sak är säker. Jag ger upp all min frihet, alla mina pengar, alla mina saker för chansen att få mitt eget barn. Det enda jag inte ger upp är min make. Jag skulle aldrig byta det vi har mot ett biologiskt barn.
Jag har lite svårt att förstå logiken. Man vill väl, för sjutton gubbar, inte ha någon annans barn!! (Om man inte adopterar men då blir det ju per definition ens eget barn.) Jag är ingen barnmänniska. Skulle aldrig kunna jobba på dagis eller vara dagmamma. Andras barn är ju som regel inte särskilt trevliga.
Naturligtvis älskar jag mina vänners barn och tycker att de är trevliga varelser men andras barn skulle jag inte vilja dras med i längden. "Mina barn och andras ungar" är så sant som det var sagt.
Jag vill ju bära mitt eget barn, alternativt åka å hämta mitt eget adopterade barn. Inte vill jag planlöst stjäla någon annans!! Vilket resulterar i att jag inte missunnar andra att få barn bara för att jag inte kan få egna!!
Av denna anledning hjälper det alltså inte att jag får vara barnvakt, som "plåster på såren".
Det HJÄLPER inte heller att välmenande mammor förklarar för mig att jag inte ska vara ledsen för "barn är ju fördjävligt jobbiga"!
(Joo, jag har fått den kommentaren!!)
De sparkar liksom in en öppen dörr! Jag VET att barn kan vara jobbiga, vansinnigt påfrestande.
Det är ju därför jag inte vill vara barnvakt (särskilt ofta) alt. stjäla ett barn! Jag vill ha mitt eget med MINA band till och MIN outgrundliga kärlek till. Blir det inga biologiska eller adopterade barn så kommer jag INTE att ta jobb på en förskola eller tigga om att få barnvakta. Då tänker jag gråta förtvivlat, sörja länge och väl för att sedan utnyttja att jag kan leva som jag vill när jag vill. Sova länge, resa långt, shoppa upp alla mina pengar på onödiga saker och ha ett välstädat hem. Jag ska jaga pallande barn med kvasten när de tjyvar äpplen och dricka vin till lunchen när jag är ledig.
Nää, jag kommer inte att förvandlas till någon skräckfilms-klyscha eller hålla till i lekparker och sukta.
Men en sak är säker. Jag ger upp all min frihet, alla mina pengar, alla mina saker för chansen att få mitt eget barn. Det enda jag inte ger upp är min make. Jag skulle aldrig byta det vi har mot ett biologiskt barn.
Hundmänniskan?
Jag fick en fråga, för ett tag sedan, om jag var hundmänniska?
(Eftersom jag har en vovve själv liksom)
Har funderat lite kring det och komponerat en lista, så får ni döma själva :)
Min hundlagar:
* Det är aldrig ok att min hund hoppar mot gäster, vänner eller kompletta främlingar.
Ser jag det så resulterar det i en skarp tillsägelse. Inget "han vill bara hälsa" alt.
"han är bara glad"- trams! Bara för att jag är vän av min hund så förutsätter jag inte
att andra är det!
* Det är aldrig ok att min hund juckar mot någon eller något! Han må vara styrd av
sina lustar men han ÄR lägst i rang i vår flock. Han får foga sig. Däremot tycker jag
att det är snällast att kastrera hundar som ändå aldrig ska få komma till. Det är grymt
att förvänta sig att en hund ska styra sitt beteende. Bättre att lösa problemet.
* Min hund är alltid lägst i rang. I alla sällskap och oavsett plats. När du hälsar på
oss så skuffar du ned Rolf ett pinnhål i rang. Alltid! Vilket oxå innebär att du naturligtvis
får säga till min hund! Jag rekommenderar det tom eftersom din plats i rangordningen
blir tydligare för honom då!
* Min hund får uppmärksamma mig på att någon är vid dörren. D.v.s. han får skälla
ett par skall. Men han får inte bjäbba konstant. Detta jobbar vi på men är inte riktigt
i mål än. Unghundar har så mkt hjärnspöken och kan vara lite spattiga innan kastrering.
* Min hund ska kunna vara passiv längre stunder.
* Han får inte jaga katter.
* Han får inte visa agresivitet...
*...men han får försvara sig. Om du springer mot honom, skriker, stampar och backar
in honom i ett hörn så får du förvänta dig att han säger ifrån. Han får varna!
* Han får leka med barn men måste vara försiktig.
* Vovven är ett flockdjur. Om du vill att Rolf ska lyda dig så får du "brösta" upp dig, tala
tydligt och visa tydligt med ditt kroppsspråk vad du vill. Han lyder en ledare.
Jag har nog blivit en hundmänniska... Men jag förväntar mig inte att mina gäster ska vara det. Bara för att Rolf är glad att se någon betyder inte det att han får hoppa upp mot dem eller jucka. Han, mina gäster och jag själv mår bäst av att han vet vem som bestämmer. Sedan är han ju valp och glömmer bort sig stup i kvarten, testar och trotsar men det kommer aldrig att vara ok.
"Han är bara glad så du som gäst får stå ut"-tramset ger jag inte mycket för.
Jag har valt att ha hund. Mina vänner fick inte vara med och bestämma och ska således lida minimalt för mina beslut. Sedan hjälper det att ha en allergivänlig ras som inte löser hår och inte luktar hund. Folk blir mycket mer vänligt inställda då :)
(Eftersom jag har en vovve själv liksom)
Har funderat lite kring det och komponerat en lista, så får ni döma själva :)
Min hundlagar:
* Det är aldrig ok att min hund hoppar mot gäster, vänner eller kompletta främlingar.
Ser jag det så resulterar det i en skarp tillsägelse. Inget "han vill bara hälsa" alt.
"han är bara glad"- trams! Bara för att jag är vän av min hund så förutsätter jag inte
att andra är det!
* Det är aldrig ok att min hund juckar mot någon eller något! Han må vara styrd av
sina lustar men han ÄR lägst i rang i vår flock. Han får foga sig. Däremot tycker jag
att det är snällast att kastrera hundar som ändå aldrig ska få komma till. Det är grymt
att förvänta sig att en hund ska styra sitt beteende. Bättre att lösa problemet.
* Min hund är alltid lägst i rang. I alla sällskap och oavsett plats. När du hälsar på
oss så skuffar du ned Rolf ett pinnhål i rang. Alltid! Vilket oxå innebär att du naturligtvis
får säga till min hund! Jag rekommenderar det tom eftersom din plats i rangordningen
blir tydligare för honom då!
* Min hund får uppmärksamma mig på att någon är vid dörren. D.v.s. han får skälla
ett par skall. Men han får inte bjäbba konstant. Detta jobbar vi på men är inte riktigt
i mål än. Unghundar har så mkt hjärnspöken och kan vara lite spattiga innan kastrering.
* Min hund ska kunna vara passiv längre stunder.
* Han får inte jaga katter.
* Han får inte visa agresivitet...
*...men han får försvara sig. Om du springer mot honom, skriker, stampar och backar
in honom i ett hörn så får du förvänta dig att han säger ifrån. Han får varna!
* Han får leka med barn men måste vara försiktig.
* Vovven är ett flockdjur. Om du vill att Rolf ska lyda dig så får du "brösta" upp dig, tala
tydligt och visa tydligt med ditt kroppsspråk vad du vill. Han lyder en ledare.
Jag har nog blivit en hundmänniska... Men jag förväntar mig inte att mina gäster ska vara det. Bara för att Rolf är glad att se någon betyder inte det att han får hoppa upp mot dem eller jucka. Han, mina gäster och jag själv mår bäst av att han vet vem som bestämmer. Sedan är han ju valp och glömmer bort sig stup i kvarten, testar och trotsar men det kommer aldrig att vara ok.
"Han är bara glad så du som gäst får stå ut"-tramset ger jag inte mycket för.
Jag har valt att ha hund. Mina vänner fick inte vara med och bestämma och ska således lida minimalt för mina beslut. Sedan hjälper det att ha en allergivänlig ras som inte löser hår och inte luktar hund. Folk blir mycket mer vänligt inställda då :)
Gökungen
Igår kväll hade jag ångest, ta mig faan så det kom ut genom öronen!
Maken kramade och tröstade och erbjöd platsen på hans arm och i hålrummet mellan arm och kropp. Min favoritplats där man kan kura ihop sig och bli så liten så liten. Där är det tryggt. Men ångesten satt i kroppen. Jag fick ingen ro och musklerna behövde röra på sig för att hålla ångesten stången. Jag vet att jag skrivit det förr, men jag längtar efter tårar och förtvivlad gråt. Men jag får ångest istället. Det finns ingen plats för sorg. Ångesten är som en gökunge som läggs i min kropp och skuffar undan sorg och tårar.
Så jag stannade uppe när make och vovve gick till sängs.
Medan de sussade på övervåningen smulade jag jäst, värmde mjölk och stötte kardemumma. Lade ner all min överskotts energi på den perfekta bulldegen. Med den typen av energi och koncentration kan det inte bli annat än de perfekta bullarna. Degen var perfekt. Jag fyllde dem med smör, vanilj och massor med nygjord hallonsylt. När hallonbullarna var gräddade och frysen fylld infann sig ro och lugn och jag kröp till kojs.
Maken kramade och tröstade och erbjöd platsen på hans arm och i hålrummet mellan arm och kropp. Min favoritplats där man kan kura ihop sig och bli så liten så liten. Där är det tryggt. Men ångesten satt i kroppen. Jag fick ingen ro och musklerna behövde röra på sig för att hålla ångesten stången. Jag vet att jag skrivit det förr, men jag längtar efter tårar och förtvivlad gråt. Men jag får ångest istället. Det finns ingen plats för sorg. Ångesten är som en gökunge som läggs i min kropp och skuffar undan sorg och tårar.
Så jag stannade uppe när make och vovve gick till sängs.
Medan de sussade på övervåningen smulade jag jäst, värmde mjölk och stötte kardemumma. Lade ner all min överskotts energi på den perfekta bulldegen. Med den typen av energi och koncentration kan det inte bli annat än de perfekta bullarna. Degen var perfekt. Jag fyllde dem med smör, vanilj och massor med nygjord hallonsylt. När hallonbullarna var gräddade och frysen fylld infann sig ro och lugn och jag kröp till kojs.
Skratt och gorm!
Malin, min barndomsvän och kära, kära nutida vän
kikade förbi för att prata bort några timmar. Tidsoptimist
som jag ibland är,
(får liksom anfall av det några gånger
per år och kan inte sätta fingret på orsaken. Kanske är
hårddisken full och kompenserar med att tappa tidsuppfattningen...)
hade jag satt igång både saftmajan och en dubbelsatts bagels,
precis innan hon kom!
Gaaahhhh!
När Malin kliver in genom dörren lyfter jag raskt av saftmajan från spisen och hejar hurtfriskt medan jag ställer ifrån mig åbäket! Följande hände, liksom i "Slow motion" men jag stod ändå där
hjälplös och inkapabel att förhindra katastrofen:
*Det smäller till
*Ett olycksbådande "fräs-läte" når våra hörselgångar
*Det säger "frääääs" mot min hand
*En odör av bränd hud och plast sprider sig i köket
*Malin skriker
*Jag vrålar i sopran!
*Jag lyfter upp "saftmaja-helvetet" från vår numera
sönderbrända laminatskiva! (Den är inte jättesnygg
till att börja med men vi hade hoppats att den skulle
hålla några år och INTE belasta vår ekonomi denna höst!)
*Jag ställer ned saftmajan på den del av bänken som är
rostfri och tål värme!
*Ett nytt "frääääs-ljud" uppstår av okänd anledning.
*Vi sniffar i luften för att härröra den nya, brända lukten
och dess källa!
*Vi finner svaret på gåtan som består i att jag ställt den
glödheta saftmajan på min degskrapa i plast!
*Jag vrålar igen!
*Malin vrålar igen, lika mycket av förvåning som av rädsla!
*Malin uppfattar det sorgliga i situationen och tröstar ledsen Julia.
Sedan bakade jag ut mina bagels med tranbär medan vi pratade igenom allt viktigt som hänt sedan senast vi sågs... Samt allt oviktigt och började så smått komma in på trivialiteter innan plikten kallade min vän, tillika småbarnsmorsa och hon begav sig iväg med en påse nybakta bagels i näven! Vid det laget hade vi hunnit skratta, gorma, jag hade gormat medan Malin skrattade hysteriskt och viktiga slutsatser hade dragits. Kort sagt en eftermiddag som avlöpte som eftermiddagar ska avlöpa när man träffar en god vän!
Såhär vacker är min goda vän Malin!
Kärlek och harmoni!
kikade förbi för att prata bort några timmar. Tidsoptimist
som jag ibland är,
(får liksom anfall av det några gånger
per år och kan inte sätta fingret på orsaken. Kanske är
hårddisken full och kompenserar med att tappa tidsuppfattningen...)
hade jag satt igång både saftmajan och en dubbelsatts bagels,
precis innan hon kom!
Gaaahhhh!
När Malin kliver in genom dörren lyfter jag raskt av saftmajan från spisen och hejar hurtfriskt medan jag ställer ifrån mig åbäket! Följande hände, liksom i "Slow motion" men jag stod ändå där
hjälplös och inkapabel att förhindra katastrofen:
*Det smäller till
*Ett olycksbådande "fräs-läte" når våra hörselgångar
*Det säger "frääääs" mot min hand
*En odör av bränd hud och plast sprider sig i köket
*Malin skriker
*Jag vrålar i sopran!
*Jag lyfter upp "saftmaja-helvetet" från vår numera
sönderbrända laminatskiva! (Den är inte jättesnygg
till att börja med men vi hade hoppats att den skulle
hålla några år och INTE belasta vår ekonomi denna höst!)
*Jag ställer ned saftmajan på den del av bänken som är
rostfri och tål värme!
*Ett nytt "frääääs-ljud" uppstår av okänd anledning.
*Vi sniffar i luften för att härröra den nya, brända lukten
och dess källa!
*Vi finner svaret på gåtan som består i att jag ställt den
glödheta saftmajan på min degskrapa i plast!
*Jag vrålar igen!
*Malin vrålar igen, lika mycket av förvåning som av rädsla!
*Malin uppfattar det sorgliga i situationen och tröstar ledsen Julia.
Sedan bakade jag ut mina bagels med tranbär medan vi pratade igenom allt viktigt som hänt sedan senast vi sågs... Samt allt oviktigt och började så smått komma in på trivialiteter innan plikten kallade min vän, tillika småbarnsmorsa och hon begav sig iväg med en påse nybakta bagels i näven! Vid det laget hade vi hunnit skratta, gorma, jag hade gormat medan Malin skrattade hysteriskt och viktiga slutsatser hade dragits. Kort sagt en eftermiddag som avlöpte som eftermiddagar ska avlöpa när man träffar en god vän!
Såhär vacker är min goda vän Malin!
Kärlek och harmoni!
Kul dag med god vän!
Igår åkte jag och Alex till Piteå. Hon skulle spana in
lister till sitt as-gamla men nyrenoverade hus. Jag ville
va´me´henne och vad kan vara bättre när man längtar
efter att spendera tid med någon än att bege sig på roadtripp?
Vi kollade på lister, gick på stan och käkade på ett ställa som
hette något så exotiskt som BIG BOY! Skräpmat var vad våra
magar behövde. Jag hade frågat Alex lite försiktigt om hon hade
något så ovanligt som ett sug efter sallad. Hon nekade bestämt
och vi smällde i oss både hamburgare och pommes!
Sedan begav vi oss till Vischan. En legendarisk loppis/antik/retro-
affär! Där fyndade vi och åt varsin isig glass varpå vi åkte hem.
En mycket lyckad dag!
Fyndade burkar för 20/30kr st
Shoppade på Fare Trade butik
lister till sitt as-gamla men nyrenoverade hus. Jag ville
va´me´henne och vad kan vara bättre när man längtar
efter att spendera tid med någon än att bege sig på roadtripp?
Vi kollade på lister, gick på stan och käkade på ett ställa som
hette något så exotiskt som BIG BOY! Skräpmat var vad våra
magar behövde. Jag hade frågat Alex lite försiktigt om hon hade
något så ovanligt som ett sug efter sallad. Hon nekade bestämt
och vi smällde i oss både hamburgare och pommes!
Sedan begav vi oss till Vischan. En legendarisk loppis/antik/retro-
affär! Där fyndade vi och åt varsin isig glass varpå vi åkte hem.
En mycket lyckad dag!
Fyndade burkar för 20/30kr st
Shoppade på Fare Trade butik
My, oh my!
Frysen är visst tom på kakor och bullar minsann!
Det måste jag råda bot på.
Inte ens min make kan irritera sig på att jag bakar
när inget slisk finns att tillgå.
Allt gick åt till brunchen i Söndags!
(Har visserligen massor av Tekakor och saft i frysen
men det spelar ingen roll när man ska få besök och
inget go´fika har!)
HURRA!
Det måste jag råda bot på.
Inte ens min make kan irritera sig på att jag bakar
när inget slisk finns att tillgå.
Allt gick åt till brunchen i Söndags!
(Har visserligen massor av Tekakor och saft i frysen
men det spelar ingen roll när man ska få besök och
inget go´fika har!)
HURRA!
Bluffmakerskan
Jag går runt med en ständig rädsla att bli avslöjad.
Att någon ska skutta fram ur buskarna, när jag minst
anar det, och skrika:
"Aha!!
Det var väl det jag visste!
Den där kvinnan är inte den hon säger sig vara!
Bluffmakerska!"
Jag väntar liksom på att folk ska upptäcka att jag är en ogin, otrevlig, sniken och underbegåvad.
Tänker att om folk skulle se mitt inre så skulle de ogärna umgås med mig.
Detta gränsar till social fobi men den tar sig i andra uttryck. Jag beter mig tvärt emot vad som är logiskt om man lider av "Jag kommer snart att bli avslöjad"-syndromet. Jag blir mer framåt, mer uppmärksam på folk och framför allt mer kärlekstörstande.
Jag vill ju såå att folk ska gilla mig! Men vem är det de gillar?
Är det uppmärksamma, kärlekstörstande Julia eller den mörka bluffmakerskan?
Vem av dem är jag?
Jag har, de senaste åren, insett att jag ÄR båda.
Varken exklusivt ljusa, glättiga eller mörka, bluffiga utan en mix där ingen av dem tar form på egen hand. Jag ÄR både glad och empatisk OCH mörk och sniken!
Ingen av dem är en bluff, men ingen av dem är hela sanningen.
Nu när jag, på senaste tiden, mått som en riktig prakt-RÖV så har jag isolerat mig en aning. Inte orkat umgås för långa stunder eller i för stora sällskap. Det beror huvudsakligen på att jag inte ORKAR vara glad och uppmärksam. Jag vill inte att Mörka Julia ska sticka fram sitt fula tryne. Hon är bara trevlig mot sig själv och bjuder sällan till skratt (om det inte är på andras bekostnad...).
Men, det jag ville komma till är att, jag tror att det som definierar en mänsklig människa är att hon väljer att visa omtanke, ömhet TROTTS sina otrevliga tankar. Att hon VÄLJER sitt beteende! Att välja omtanke är ingen bluff, det handlar bara om att låsa in sin sämre hälft och låta den bättre tala.
Det valet skulle ju inte vara särskilt svårt om jag vore Jesus, Buddha eller Ghandi men nu är jag ju jag. Promenaden längst den smala vägen blir då inte att strosa utan att dra sig fram med tänderna men det ÄR ingen bluff.
Som alltid önskar jag er:
Kärlek och harmoni!
Att någon ska skutta fram ur buskarna, när jag minst
anar det, och skrika:
"Aha!!
Det var väl det jag visste!
Den där kvinnan är inte den hon säger sig vara!
Bluffmakerska!"
Jag väntar liksom på att folk ska upptäcka att jag är en ogin, otrevlig, sniken och underbegåvad.
Tänker att om folk skulle se mitt inre så skulle de ogärna umgås med mig.
Detta gränsar till social fobi men den tar sig i andra uttryck. Jag beter mig tvärt emot vad som är logiskt om man lider av "Jag kommer snart att bli avslöjad"-syndromet. Jag blir mer framåt, mer uppmärksam på folk och framför allt mer kärlekstörstande.
Jag vill ju såå att folk ska gilla mig! Men vem är det de gillar?
Är det uppmärksamma, kärlekstörstande Julia eller den mörka bluffmakerskan?
Vem av dem är jag?
Jag har, de senaste åren, insett att jag ÄR båda.
Varken exklusivt ljusa, glättiga eller mörka, bluffiga utan en mix där ingen av dem tar form på egen hand. Jag ÄR både glad och empatisk OCH mörk och sniken!
Ingen av dem är en bluff, men ingen av dem är hela sanningen.
Nu när jag, på senaste tiden, mått som en riktig prakt-RÖV så har jag isolerat mig en aning. Inte orkat umgås för långa stunder eller i för stora sällskap. Det beror huvudsakligen på att jag inte ORKAR vara glad och uppmärksam. Jag vill inte att Mörka Julia ska sticka fram sitt fula tryne. Hon är bara trevlig mot sig själv och bjuder sällan till skratt (om det inte är på andras bekostnad...).
Men, det jag ville komma till är att, jag tror att det som definierar en mänsklig människa är att hon väljer att visa omtanke, ömhet TROTTS sina otrevliga tankar. Att hon VÄLJER sitt beteende! Att välja omtanke är ingen bluff, det handlar bara om att låsa in sin sämre hälft och låta den bättre tala.
Det valet skulle ju inte vara särskilt svårt om jag vore Jesus, Buddha eller Ghandi men nu är jag ju jag. Promenaden längst den smala vägen blir då inte att strosa utan att dra sig fram med tänderna men det ÄR ingen bluff.
Som alltid önskar jag er:
Kärlek och harmoni!
Räknade dagar
Roffes dagar som kåt unghund är räknade.
Så snart jag får tid ska jag ringa veterinären
och boka tid för kastrering!!
Så snart jag får tid ska jag ringa veterinären
och boka tid för kastrering!!
Sprida glädje
Idag hade vi bjudit, svärmor & svärfar samt min mor med tillhörande
make, på sushi!! Jag hade stått i hela dagen för att uppbringa ett resultat
som man både kunde titta på utan att kräkas och äta utan att de föll sönder
i molekyler. Det blev ett bra resultat men jag mitt åbäke glömde föreviga
konstverken med kamera. Surt!
Jag hade gjort en variant som rullas ut-och-in. Alltså med algpapperet
på insidan, riset på utsidan, fyllda med gravad lax och avokado samt
rullade i hackade cashewnötter. Sjukt gott!!
Till efterrätt blev det glutenfri kladdkaka med frosting och vaniljglass.
Jag har alltid jättetrevligt med våra föräldrar!! De är kloka, empatiska
och enkla att umgås med!
Dessa givmilda människor har bidragit enormt till vårt hushåll sedan vi
flyttade till det stora huset. Det känns bra att återanvända istället för att
förbehållslöst konsumera men det känns jättebra att få saker som har många
år på nacken för de har ofta så sjukt bra kvalité.
Med sig idag hade svärmor & svärfar en hushållsassistent från tidigt 70-tal
som fungerar utmärkt!! Blir perfekt till allt mitt bakande!
Dessutom skjutsade de oss till posten för att hämta ut vår saftmajja som vi
ropat in på tradera! Just nu svalnar flera liter svartvinbärssaft på diskbänken!
Av min ömma moder har vi fått bord, mattor och nu senast en hel ikea-kasse
med böcker! Guld värt!
Imorgon planerar jag att åka till Piteå med vännen Alex och vara moraliskt stöd
när hon ska köpa lister. Mina egoistiska själ till att åka med är att vi planerar en liten
shoppingrunda samt fika på något mysigt ställe!
Nu: Koka körsbärsmarmelad!
Kärlek och harmoni!
make, på sushi!! Jag hade stått i hela dagen för att uppbringa ett resultat
som man både kunde titta på utan att kräkas och äta utan att de föll sönder
i molekyler. Det blev ett bra resultat men jag mitt åbäke glömde föreviga
konstverken med kamera. Surt!
Jag hade gjort en variant som rullas ut-och-in. Alltså med algpapperet
på insidan, riset på utsidan, fyllda med gravad lax och avokado samt
rullade i hackade cashewnötter. Sjukt gott!!
Till efterrätt blev det glutenfri kladdkaka med frosting och vaniljglass.
Jag har alltid jättetrevligt med våra föräldrar!! De är kloka, empatiska
och enkla att umgås med!
Dessa givmilda människor har bidragit enormt till vårt hushåll sedan vi
flyttade till det stora huset. Det känns bra att återanvända istället för att
förbehållslöst konsumera men det känns jättebra att få saker som har många
år på nacken för de har ofta så sjukt bra kvalité.
Med sig idag hade svärmor & svärfar en hushållsassistent från tidigt 70-tal
som fungerar utmärkt!! Blir perfekt till allt mitt bakande!
Dessutom skjutsade de oss till posten för att hämta ut vår saftmajja som vi
ropat in på tradera! Just nu svalnar flera liter svartvinbärssaft på diskbänken!
Av min ömma moder har vi fått bord, mattor och nu senast en hel ikea-kasse
med böcker! Guld värt!
Imorgon planerar jag att åka till Piteå med vännen Alex och vara moraliskt stöd
när hon ska köpa lister. Mina egoistiska själ till att åka med är att vi planerar en liten
shoppingrunda samt fika på något mysigt ställe!
Nu: Koka körsbärsmarmelad!
Kärlek och harmoni!
Dela glädje
Måste dela med mig av min glädje!!!
Den hotar spränga mig annars!!
Fick detta vykort, i emaljerad plåt, i brevlågan idag!!
...och när jag vände på det:
Min lycka och tacksamhet känner inga gränser!!
Tänk er att ni har de bästa bröderna i hela världen, att dina bröder är dina bästa vänner. Lägg sedan till att de hittar sagolikt kloka, roliga, vackra kvinnor innifrån och ut. Tänk dig sedan att dessa två kvinnor vill vara dina vänner. De vill festa, mysa och filosofera med dig! Tänk vidare att de skickar ett emaljerat vykort till dig som antyder att de tycker lika mycket om dig, som du tycker om dem!! Kan ni tänka er in i det??!
DÅ kan ni tänka er hur glad jag blev över denna tavla/vykort/hälsning!!
Som grädde på moset har de efter konstant peppning begett sig till loppis och förärat MIG med sitt första fynd!!
Tack älskade, älskade vänner!! Livet vore allt bra fattigt utan er!!
Den hotar spränga mig annars!!
Fick detta vykort, i emaljerad plåt, i brevlågan idag!!
...och när jag vände på det:
Min lycka och tacksamhet känner inga gränser!!
Tänk er att ni har de bästa bröderna i hela världen, att dina bröder är dina bästa vänner. Lägg sedan till att de hittar sagolikt kloka, roliga, vackra kvinnor innifrån och ut. Tänk dig sedan att dessa två kvinnor vill vara dina vänner. De vill festa, mysa och filosofera med dig! Tänk vidare att de skickar ett emaljerat vykort till dig som antyder att de tycker lika mycket om dig, som du tycker om dem!! Kan ni tänka er in i det??!
DÅ kan ni tänka er hur glad jag blev över denna tavla/vykort/hälsning!!
Som grädde på moset har de efter konstant peppning begett sig till loppis och förärat MIG med sitt första fynd!!
Tack älskade, älskade vänner!! Livet vore allt bra fattigt utan er!!
Dagens pysseldetalj
Denna fantastiska pall hittade jag på loppis för ynka 30kr!!
Jag betalade och krånglade hem den... på cykel!!
Så här ljuvlig blev den efter några varv med penseln!!
Jag betalade och krånglade hem den... på cykel!!
Så här ljuvlig blev den efter några varv med penseln!!
I´m an "instant gratification" kind of girl
Jag tillhör kategorin människor som ofta frågar "varför?"
Exempel på tillfällen när jag anser den frågan vara befogad är tex:
"Ät inte godis före maten!"
"Varför?"
Godis är aldrig så gott som innan middagen. Om jag ska äta godis, varför äta det vid ett tillfälle då det är MINDRE gott? Varför välja bort tillfället då GODis är som GODast? Visst, man förstör aptiten inför middagen men jag äter hellre LITE godis innan än MYCKET efter.
Annat exempel:
"Jag älskar denna TV-serie men jag ser bara ETT avsnitt i veckan från DVD-boxen."
"Varför?"
Är Tv-serien bättre om jag drar ut på det roliga? Är det mindre kul om jag tillåter mig att frossa i min favoritserie en hel helg än om jag stringent "små-njuter" en gång i veckan? Om jag har en favoritserie som jag längtar efter att se och köper boxen så väljer jag att TOK-frossa EN helg istället för att dra ut på det och plågas.
Om det däremot bara kommer ut ett avsnitt i veckan kan jag välja att spara ihop ett stort antal avsnitt och TOK-frossa en hel helg. Jag VILL veta hur det går och vill ha full tillfredsställelse istället för lite åt gången.
Min farmor sa alltid att man är duktig om man kan spara sitt Lördagsgodis.
( Hon sa iofs att man är duktig om man kan spreta med tårna oxå så hon hade väl inte den bästa kollen på
duktighets-begreppet... )
Varifrån kommer tanken att vi ska vänta tills vi är mindre sugna innan vi äter godiset.
Varför inte få ut maximal njutning??
Vem har bestämt vad som är duktigt??
Att vi vill att barn äter middag före är mer förståeligt. Barn är experter på njutning och skulle förmodligen äta tills de mår illa innan middagen. Men om JAG, som vuxen och relativt ansvarstagande homo sapiens, äter några godisar innan middagen så känner alla en sorts ansvar för att skälla på mig.
Varför?
Det svåra, enligt min mening, är att INTE äta godis när jag INTE är sugen. Står det en skål på bordet så trår man i sig liksom. Det svåra är att undvika att äta godis när man egentligen är mätt/äcklad eller bara Osugen!
DET tål att övas på.
Det där "lutherska -duktighets- mumbo jumbo - jag missunnar mig för att det blir godare efter späknings- skitsnacket" ger jag blanka faan i.
Det som ger MIG ångest är allt njutningsfullt jag gör utan att njuta.
Idag undvek jag ett sådant tillfälle. Jag var sjukt sugen på en stor kopp kaffe och en snus nu på morgonen. Men köket såg ut som ett bombnedslag, håret var tjorvigt och pyjamasen var fuktig av svett efter nattens värme.
Att njuta av kaffet och snuset hade varit omöjligt under de förhållandena!
Så jag duschade, klädde mig, borstade håret och gjorde sedvanlig "Lilla My-knut" och städade upp köket.
NU njuter jag i fulla drag av en stor mugg hett kaffe och en snus, sittande i mitt underbara kök och delger er min njutningsfilosofi!!
Kärlek och harmoni!
Exempel på tillfällen när jag anser den frågan vara befogad är tex:
"Ät inte godis före maten!"
"Varför?"
Godis är aldrig så gott som innan middagen. Om jag ska äta godis, varför äta det vid ett tillfälle då det är MINDRE gott? Varför välja bort tillfället då GODis är som GODast? Visst, man förstör aptiten inför middagen men jag äter hellre LITE godis innan än MYCKET efter.
Annat exempel:
"Jag älskar denna TV-serie men jag ser bara ETT avsnitt i veckan från DVD-boxen."
"Varför?"
Är Tv-serien bättre om jag drar ut på det roliga? Är det mindre kul om jag tillåter mig att frossa i min favoritserie en hel helg än om jag stringent "små-njuter" en gång i veckan? Om jag har en favoritserie som jag längtar efter att se och köper boxen så väljer jag att TOK-frossa EN helg istället för att dra ut på det och plågas.
Om det däremot bara kommer ut ett avsnitt i veckan kan jag välja att spara ihop ett stort antal avsnitt och TOK-frossa en hel helg. Jag VILL veta hur det går och vill ha full tillfredsställelse istället för lite åt gången.
Min farmor sa alltid att man är duktig om man kan spara sitt Lördagsgodis.
( Hon sa iofs att man är duktig om man kan spreta med tårna oxå så hon hade väl inte den bästa kollen på
duktighets-begreppet... )
Varifrån kommer tanken att vi ska vänta tills vi är mindre sugna innan vi äter godiset.
Varför inte få ut maximal njutning??
Vem har bestämt vad som är duktigt??
Att vi vill att barn äter middag före är mer förståeligt. Barn är experter på njutning och skulle förmodligen äta tills de mår illa innan middagen. Men om JAG, som vuxen och relativt ansvarstagande homo sapiens, äter några godisar innan middagen så känner alla en sorts ansvar för att skälla på mig.
Varför?
Det svåra, enligt min mening, är att INTE äta godis när jag INTE är sugen. Står det en skål på bordet så trår man i sig liksom. Det svåra är att undvika att äta godis när man egentligen är mätt/äcklad eller bara Osugen!
DET tål att övas på.
Det där "lutherska -duktighets- mumbo jumbo - jag missunnar mig för att det blir godare efter späknings- skitsnacket" ger jag blanka faan i.
Det som ger MIG ångest är allt njutningsfullt jag gör utan att njuta.
Idag undvek jag ett sådant tillfälle. Jag var sjukt sugen på en stor kopp kaffe och en snus nu på morgonen. Men köket såg ut som ett bombnedslag, håret var tjorvigt och pyjamasen var fuktig av svett efter nattens värme.
Att njuta av kaffet och snuset hade varit omöjligt under de förhållandena!
Så jag duschade, klädde mig, borstade håret och gjorde sedvanlig "Lilla My-knut" och städade upp köket.
NU njuter jag i fulla drag av en stor mugg hett kaffe och en snus, sittande i mitt underbara kök och delger er min njutningsfilosofi!!
Kärlek och harmoni!
SöndagsLyx
En kall Corona med en limeklyfta
Jag har en konstig hund
Såhär sover min jycke... på riktigt!
Fullständig frossa
Jag älskar brunch. Det är nog mitt favoritmål
alla kategorier!! Denna förmiddag hade jag bjudit
vänner och familj på söndags-brunch för att tömma
frysen och samtidigt få en anledning att träffas,
surra och slappa. Vädret hjälpte till med grå himmel
och regn som på beställning. Kan ni tänka er någon
bättre aktivitet en regnig söndag än att stoppa huvudet
fullt med scones, bagels, brownies, småkakor och tårta,
i goda vänners lag??
Tårtan är en hybrid mellan en klassisk pinocciotårta och min bejublade
chokladpavlova-tårta som förgyllt många kalas!! Den är fylld med grädde
och röda vinbär och toppad med grädde pch gårdens hallon.
Pinocciotårta är en tunn sockerkaksbotten med ett marängtäcke.
Min variant blir istället för spröd och lätt, kladdig och seg av all mörk choklad.
Perfekt till gräddens mjukhet och bärens frächa sötma!!
I mina engelska scones har jag blandat mörk choklad och färska hallon.
Till både dem och mina bagels serverades 4 sorters marmelad och färskost!
Brownie bitarna hade jag vett att dela, annars hade ingen vågat smaka
då de är ganska mastiga och hotar förstöra aptiten på allt annat.
Diverse småkakor och cupcakes! Dessa macarones har
violsmak och är en av mina favoriter.
Frukt- och nötbröd bakat på surdeg
Till allt det söta krävdes något salt att bryta av med. Denna omelett är
ugnsbakad och fylld med diverse rester: Några baconinlindade starka
korvar och tomater fyllda med het bönröra och fetaost!
Till detta dracks det massor av kaffe och saft.
Tack alla som kom denna ruskiga söndagsförmiddag!!
alla kategorier!! Denna förmiddag hade jag bjudit
vänner och familj på söndags-brunch för att tömma
frysen och samtidigt få en anledning att träffas,
surra och slappa. Vädret hjälpte till med grå himmel
och regn som på beställning. Kan ni tänka er någon
bättre aktivitet en regnig söndag än att stoppa huvudet
fullt med scones, bagels, brownies, småkakor och tårta,
i goda vänners lag??
Tårtan är en hybrid mellan en klassisk pinocciotårta och min bejublade
chokladpavlova-tårta som förgyllt många kalas!! Den är fylld med grädde
och röda vinbär och toppad med grädde pch gårdens hallon.
Pinocciotårta är en tunn sockerkaksbotten med ett marängtäcke.
Min variant blir istället för spröd och lätt, kladdig och seg av all mörk choklad.
Perfekt till gräddens mjukhet och bärens frächa sötma!!
I mina engelska scones har jag blandat mörk choklad och färska hallon.
Till både dem och mina bagels serverades 4 sorters marmelad och färskost!
Brownie bitarna hade jag vett att dela, annars hade ingen vågat smaka
då de är ganska mastiga och hotar förstöra aptiten på allt annat.
Diverse småkakor och cupcakes! Dessa macarones har
violsmak och är en av mina favoriter.
Frukt- och nötbröd bakat på surdeg
Till allt det söta krävdes något salt att bryta av med. Denna omelett är
ugnsbakad och fylld med diverse rester: Några baconinlindade starka
korvar och tomater fyllda med het bönröra och fetaost!
Till detta dracks det massor av kaffe och saft.
Tack alla som kom denna ruskiga söndagsförmiddag!!
"Fula men Goda"-kategorin gör rätt för sitt namn...
Bakade bagels efter Leilas recept.
Vad Leila glömde påpeka, i sitt recept,
var hur helvetiskt fula de blir när en amatör
provar baka dem. Mina blev inte "charmigt-
hembakt-fula" utan vederstyggliga!
Oh well, de är ju goda!! :)
Vad Leila glömde påpeka, i sitt recept,
var hur helvetiskt fula de blir när en amatör
provar baka dem. Mina blev inte "charmigt-
hembakt-fula" utan vederstyggliga!
Oh well, de är ju goda!! :)
Ljuvliga dofter...
...sprider sig i mitt kök medan mina bagels jäser,
puttrar 1 liter hallon med socker. På väg mot att
bli sylt!!
puttrar 1 liter hallon med socker. På väg mot att
bli sylt!!
pillanaveln.nu
Idag hade jag bestämt mig för att ta det lugnt.
Jag lyckades, så till vida, att jag sov as-länge.
Ända till kl. 11 trynade jag. Sedan försökte jag
undvika aktivitet genom att äta en oinspirerad
frukost. En skvätt yoghurt som jag nosade miss-
-tänksamt på, ett kokt ägg och en mugg microvärmt
kaffe fick det bli. Jag kokade tio koppar igår men lyckades
av någon outgrundlig anledning inte slurpa i mig allt.
Jag satte mig på atanen med min vän Karin Fossum.
Hade hittat en pocker som hon skrivit i en flyttlåda...
Dukade en bricka med mer microvärmt kaffe, ett glas
apelsinläsk och en skål med chips och parkerade baken
på altanen. Läste i vanlig ordning i rapp takt några
hundra sidor innan ångesten började riva i bröstet.
Fast besluten att inte sätta igång något projekt satt
jag tjurskalligt kvar. Pillade lite förströt i naveln,
öppnade och stängde mobilen, klämde en finne
men var oförmögen att njuta.
Tankarna malde. Fixar jag en IVF-behandling till?
Hur ska det gå med jobbet? Kan jag vara hemma
de värsta dagarna? Hur blir behandlingen logistiskt?
Hur vidrigt och ångestfyllt kan det bli innan en människa
ger upp?
Idel glada och lugna tankar!
Fuck it!
Jag ger efter för ångesten som river min själ och beger
mig in i köket!! Där kan jag kolla till de två burkarna med surdeg
som puttar lojt i rumstemperatur. Jag kan kolla mailen, posta
ett inlägg och ta en dusch. Nu sitter jag här med en turban
på huvudet innehållande fuktigt nytvättat hår, med favortshortsen på
och ett vitt, mjukt bomullslinne. Jag känner mig klar i huvudet.
Tankarna löper friare och fingrarna formar orden till er,
mina kära läsare! Så kommer tanken som jag väntat på!
Kanske blir dagens projekt bagels!!?
En ny utmaning! Ännu en deg ska jäsas,
knådas, i detta fall kokas, och gräddas.
och så är jag igång
Kärlek och harmoni!
Jag lyckades, så till vida, att jag sov as-länge.
Ända till kl. 11 trynade jag. Sedan försökte jag
undvika aktivitet genom att äta en oinspirerad
frukost. En skvätt yoghurt som jag nosade miss-
-tänksamt på, ett kokt ägg och en mugg microvärmt
kaffe fick det bli. Jag kokade tio koppar igår men lyckades
av någon outgrundlig anledning inte slurpa i mig allt.
Jag satte mig på atanen med min vän Karin Fossum.
Hade hittat en pocker som hon skrivit i en flyttlåda...
Dukade en bricka med mer microvärmt kaffe, ett glas
apelsinläsk och en skål med chips och parkerade baken
på altanen. Läste i vanlig ordning i rapp takt några
hundra sidor innan ångesten började riva i bröstet.
Fast besluten att inte sätta igång något projekt satt
jag tjurskalligt kvar. Pillade lite förströt i naveln,
öppnade och stängde mobilen, klämde en finne
men var oförmögen att njuta.
Tankarna malde. Fixar jag en IVF-behandling till?
Hur ska det gå med jobbet? Kan jag vara hemma
de värsta dagarna? Hur blir behandlingen logistiskt?
Hur vidrigt och ångestfyllt kan det bli innan en människa
ger upp?
Idel glada och lugna tankar!
Fuck it!
Jag ger efter för ångesten som river min själ och beger
mig in i köket!! Där kan jag kolla till de två burkarna med surdeg
som puttar lojt i rumstemperatur. Jag kan kolla mailen, posta
ett inlägg och ta en dusch. Nu sitter jag här med en turban
på huvudet innehållande fuktigt nytvättat hår, med favortshortsen på
och ett vitt, mjukt bomullslinne. Jag känner mig klar i huvudet.
Tankarna löper friare och fingrarna formar orden till er,
mina kära läsare! Så kommer tanken som jag väntat på!
Kanske blir dagens projekt bagels!!?
En ny utmaning! Ännu en deg ska jäsas,
knådas, i detta fall kokas, och gräddas.
och så är jag igång
Kärlek och harmoni!
SmåkaksParadoxen
Jag är egentligen ingen småkaks-tjej...
Det kan tyckas vara en paradox med tanke
på allt mitt bakande. Men som jag tidigare
skrivit så använder jag bakningen som ett
ångestdämpande medel. Dessutom tycker jag
det är otroligt kul att baka dem och bjuda
småkaksälskare på. Småkakor går snabbt att
svänga ihop, man kan prova massor av
smaker och de är roliga att bygga torn med.
Kort sagt, go´vänner: Baka småkakor!
När jag till äventyrs äter småkakor själv
så har jag en given favorit. Den kakan är
spröd och saftig på samma gång och är, när
man kommer igång, riktigt begärlig. Det
jag talar om är självklart VANILJHORNET.
En klassisk kaka på julbordet i vår familj
och mycket bra för mina allergiska vänner
då den varken innehåller mjölk eller ägg
och med fördel kan bakas på glutenfritt
mjöl... Enda problemet är, fastän degen
är busenkel, att de är så förbaskat jobbiga
att forma till djävulshorn!! Jag hatar att
pilla, trixa och ändå bara få något som,
med lite fantasi, kan tolkas som kantstötta
minibananer!! ...och att få på den sockret
utan att de faller ihop till molekyler!!?
En dag, när mina kantstötta minibananer
än en gång uppgivit ett litet poff och runnit
som sand mellan mina fingrar, gav jag upp!
Från den dagen vankades "vanilj-stenar"
i mitt kök. Jag rullade små klumpar och gräddade.
Samma smak men inte så snitsiga.
Igår när min kära (och allergiska) vän
Jossan skulle komma ville jag baka något
gott till kaffet. Vi hinkar kaffe och surrar,
som om det inte fanns någon morgondag,
när vi träffas. Tanken föll på vaniljhorn
VANILJSTENAR men det vore kul att piffa till
dem lite...
Sagt och gjort, jag fyllde dem med rabarber-
-marmelad och plötsligt hade jag en lyxig
och ljuvlig kaka!!
Recept: (lite improviserat sådär...)
Vispa ihop:
5dl vetemjöl
200g smör
2msk äkta vaniljsocker
Forma till små bollar och lägg i småbrödsformar. Peta ett hål med fingret och fyll med rabarbermarmelad. Grädda i 175 C i ca 15 min. Rör ihop några droppar vatten med lite florsocker och ringla över kakorna!! Detta är småkakor i min smak!!
Kärlek och harmoni!
Det kan tyckas vara en paradox med tanke
på allt mitt bakande. Men som jag tidigare
skrivit så använder jag bakningen som ett
ångestdämpande medel. Dessutom tycker jag
det är otroligt kul att baka dem och bjuda
småkaksälskare på. Småkakor går snabbt att
svänga ihop, man kan prova massor av
smaker och de är roliga att bygga torn med.
Kort sagt, go´vänner: Baka småkakor!
När jag till äventyrs äter småkakor själv
så har jag en given favorit. Den kakan är
spröd och saftig på samma gång och är, när
man kommer igång, riktigt begärlig. Det
jag talar om är självklart VANILJHORNET.
En klassisk kaka på julbordet i vår familj
och mycket bra för mina allergiska vänner
då den varken innehåller mjölk eller ägg
och med fördel kan bakas på glutenfritt
mjöl... Enda problemet är, fastän degen
är busenkel, att de är så förbaskat jobbiga
att forma till djävulshorn!! Jag hatar att
pilla, trixa och ändå bara få något som,
med lite fantasi, kan tolkas som kantstötta
minibananer!! ...och att få på den sockret
utan att de faller ihop till molekyler!!?
En dag, när mina kantstötta minibananer
än en gång uppgivit ett litet poff och runnit
som sand mellan mina fingrar, gav jag upp!
Från den dagen vankades "vanilj-stenar"
i mitt kök. Jag rullade små klumpar och gräddade.
Samma smak men inte så snitsiga.
Igår när min kära (och allergiska) vän
Jossan skulle komma ville jag baka något
gott till kaffet. Vi hinkar kaffe och surrar,
som om det inte fanns någon morgondag,
när vi träffas. Tanken föll på vaniljhorn
VANILJSTENAR men det vore kul att piffa till
dem lite...
Sagt och gjort, jag fyllde dem med rabarber-
-marmelad och plötsligt hade jag en lyxig
och ljuvlig kaka!!
Recept: (lite improviserat sådär...)
Vispa ihop:
5dl vetemjöl
200g smör
2msk äkta vaniljsocker
Forma till små bollar och lägg i småbrödsformar. Peta ett hål med fingret och fyll med rabarbermarmelad. Grädda i 175 C i ca 15 min. Rör ihop några droppar vatten med lite florsocker och ringla över kakorna!! Detta är småkakor i min smak!!
Kärlek och harmoni!
Givande dag
Jag har loppisfyndat igen!!
Ljuvliga, glada, smarta och roliga
Alexandra tog med mig på en runda för
att vittja de lokala loppisarna!
Som tack för att hon agerade
chaufför fick hon en påse nybakta
tekakor!! (Har dille på mina morots-
-tekakor!) Fynden var kanske lite
få för min smak. Men då var det
inte heller så "loppis-billigt" som
vi hoppats.
Dock fann jag dessa fantastiska marmeladburkar till höstens skörd,
samt jättefina kökshandukar i pastelliga färger. Hela 5st för en 5:a styck!!
Burkarna pyntade jag 10kr/st för och konstaterade att vissa saker ändå
var just "Loppisbilliga" :)
Ljuvliga, glada, smarta och roliga
Alexandra tog med mig på en runda för
att vittja de lokala loppisarna!
Som tack för att hon agerade
chaufför fick hon en påse nybakta
tekakor!! (Har dille på mina morots-
-tekakor!) Fynden var kanske lite
få för min smak. Men då var det
inte heller så "loppis-billigt" som
vi hoppats.
Dock fann jag dessa fantastiska marmeladburkar till höstens skörd,
samt jättefina kökshandukar i pastelliga färger. Hela 5st för en 5:a styck!!
Burkarna pyntade jag 10kr/st för och konstaterade att vissa saker ändå
var just "Loppisbilliga" :)
Engelska TranbärsScones till lilla pappa!
Idag på förmiddagen ska pappsen komma förbi å fika
och då vill man ju lyxa till det. Det är hans sista semester-
-vecka och solen lyser. Då blir det morgonfika på altanen
med kaffe, tranbärsscones, vispat extrasaltat smör, marmelad
och småkakor!!
och då vill man ju lyxa till det. Det är hans sista semester-
-vecka och solen lyser. Då blir det morgonfika på altanen
med kaffe, tranbärsscones, vispat extrasaltat smör, marmelad
och småkakor!!
Mer cupcakes
Till smeten (som kommer från Leila´s "A piece og cake") behöver du:
3 ägg
2,5 dl socker
1tsk vaniljsocker
100g smält smör
1 dl mjölk
3,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 nypa salt
skal av 1 citron
Sätt ugnen på 175 C
Blanda mjöl, bakpulver, kakao och salt i en bunke.
Vispa ägg, socker och vaniljsocker vitt och pösigt.
Blanda det smälta smöret + mjölken i äggsmeten.
Vänd försiktigt ned mjölblandningen i äggsmeten.
Ställ ut muffinsformar, i papper, i en muffinsplåt.
Fyll dem till 2/3. Pyttsa i varje cupcake en rågad tesked
Lemoncurd, hallonsylt eller rabarbermarmelad. Jag gjorde
4 av varje eftersom jag inte kunde välja. Sylten sjunker
till botten men vad gör väl det?
Vaniljfrosting:
2tsk vaniljsocker
100g smör
3 dl florsocker
100g philadelphia ost
Vispa samman och spritza!
Till chokladfrostingen tog jag överbliven fudge-glaze och blandade med 1 dl florsocker och 50g philadelphiaost! Mums!
Salmiak-fyllda cupcakes med fudge-glaze
Jag gör dessa cupcakes med chokladsmak, men
de är säkert himelska i form av klassiska cupcakes.
Till smeten (som kommer från Leila´s "A piece og cake") behöver du:
3 ägg
2,5 dl socker
1tsk vaniljsocker
100g smält smör
1 dl mjölk
3,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 nypa salt
skal av 1 citron
4 msk kakao
Sätt ugnen på 175 C
Blanda mjöl, bakpulver, kakao och salt i en bunke.
Vispa ägg, socker och vaniljsocker vitt och pösigt.
Blanda det smälta smöret + mjölken i äggsmeten.
Vänd försiktigt ned mjölblandningen i äggsmeten.
Ställ ut muffinsformar, i papper, i en muffinsplåt.
Fyll dem till 2/3. I varje cupcake trycker du ned
en ruta av Fazers Salmiakki. Om du, som jag, gör
16st cupcakes blir det 2 rutor kvar till bagaren att
mumsa på!
Grädda i mitten av ugnen i ca 15min.
Medan dina cupcakes svalnar gör du glazen:
2 msk sirap
1,5 dl grädde
4 msk muskovadosocker
1 tsk malen ingefära
1 msk flytande smör (eller vanligt, det går lika bra)
200g mörk choklad
Koka samman grädde, sirap, muskovadosocker och ingefära.
Dra av från plattan och medan det svalnar lite hackar du chokladen
och tillsätter direkt tillsammans med smöret.
Glazen ska svalna innan du brer den på dina cupcakes.
Garnera om du vill m. något annars duger de som de är -
Fula men Goda!!
Kärlek och harmoni!
de är säkert himelska i form av klassiska cupcakes.
Till smeten (som kommer från Leila´s "A piece og cake") behöver du:
3 ägg
2,5 dl socker
1tsk vaniljsocker
100g smält smör
1 dl mjölk
3,5 dl vetemjöl
2 tsk bakpulver
1 nypa salt
skal av 1 citron
4 msk kakao
Sätt ugnen på 175 C
Blanda mjöl, bakpulver, kakao och salt i en bunke.
Vispa ägg, socker och vaniljsocker vitt och pösigt.
Blanda det smälta smöret + mjölken i äggsmeten.
Vänd försiktigt ned mjölblandningen i äggsmeten.
Ställ ut muffinsformar, i papper, i en muffinsplåt.
Fyll dem till 2/3. I varje cupcake trycker du ned
en ruta av Fazers Salmiakki. Om du, som jag, gör
16st cupcakes blir det 2 rutor kvar till bagaren att
mumsa på!
Grädda i mitten av ugnen i ca 15min.
Medan dina cupcakes svalnar gör du glazen:
2 msk sirap
1,5 dl grädde
4 msk muskovadosocker
1 tsk malen ingefära
1 msk flytande smör (eller vanligt, det går lika bra)
200g mörk choklad
Koka samman grädde, sirap, muskovadosocker och ingefära.
Dra av från plattan och medan det svalnar lite hackar du chokladen
och tillsätter direkt tillsammans med smöret.
Glazen ska svalna innan du brer den på dina cupcakes.
Garnera om du vill m. något annars duger de som de är -
Fula men Goda!!
Kärlek och harmoni!
När är det "bara" ett skämt?
Jag ska inte bli långrandig.
Inte för att jag missunnar
er att läsa mina väl valda
ord, utan för att jag riskerar
att förlora mitt goda morgon-
-humör. Nina uppmärksammade
mig på denna artikel på Skånskan.se
där denna bild illustrerar något
av det
äckligaste jag sett på länge.
Bild lånad från Skånskan.se
I kommentarerna kan man skönja att folk anser detta vara "bara ett skämt".
Hur ofta ska styggelser som detta bortförklaras med humor?
Ska vi verkligen köpa att man delar in våra barn i dessa vedervärdiga könsstereotypa kategorier?
På den blå/svarta bodyn står det "Future President" och på den rosa "Does this diaper make my butt look big?"!!
Är det kul?
Vem skrattar åt detta??
Är det meningen att jag ska flina åt att bebisar med snippa bryr sig om storleken på sin rumpa medan snoppbärarna anses kunna prestera något, bli en ledare??
Nu tänker säkert någon: "Jaa, men sätt den rosa bodyn på din son då!"
Vanligtvis validerar jag inte sådana tankegångar med respons men jag vill vara tydlig.
Jag tycker INTE att det är mer okej att framtida söner hamnar i utseendefixering!
Att deras person och identitet handlar om hur de ser ut!
Däremot så anser jag att flickor är mer sårbara för denna typ av sexism eftersom samhället lär dem (i större utsträckning än killar) att deras utseende är viktigt.
Avslutningsvis (och jaa, jag vet att jag blev långrandig iaf) vill jag uppmana er, som inte tycker att detta är roligt att skriva under namninsamlingen mot könsspecifika barnkläder!!
Kärlek och harmoni!
Inte för att jag missunnar
er att läsa mina väl valda
ord, utan för att jag riskerar
att förlora mitt goda morgon-
-humör. Nina uppmärksammade
mig på denna artikel på Skånskan.se
där denna bild illustrerar något
av det
äckligaste jag sett på länge.Bild lånad från Skånskan.se
I kommentarerna kan man skönja att folk anser detta vara "bara ett skämt".
Hur ofta ska styggelser som detta bortförklaras med humor?
Ska vi verkligen köpa att man delar in våra barn i dessa vedervärdiga könsstereotypa kategorier?
På den blå/svarta bodyn står det "Future President" och på den rosa "Does this diaper make my butt look big?"!!
Är det kul?
Vem skrattar åt detta??
Är det meningen att jag ska flina åt att bebisar med snippa bryr sig om storleken på sin rumpa medan snoppbärarna anses kunna prestera något, bli en ledare??
Nu tänker säkert någon: "Jaa, men sätt den rosa bodyn på din son då!"
Vanligtvis validerar jag inte sådana tankegångar med respons men jag vill vara tydlig.
Jag tycker INTE att det är mer okej att framtida söner hamnar i utseendefixering!
Att deras person och identitet handlar om hur de ser ut!
Däremot så anser jag att flickor är mer sårbara för denna typ av sexism eftersom samhället lär dem (i större utsträckning än killar) att deras utseende är viktigt.
Avslutningsvis (och jaa, jag vet att jag blev långrandig iaf) vill jag uppmana er, som inte tycker att detta är roligt att skriva under namninsamlingen mot könsspecifika barnkläder!!
Kärlek och harmoni!
När regn väntas tassar LillaMy på lätta fötter
Bakade en egen variant på tekakor igår, med morötter i!
Blev våldsamt gott!! Sedan förflöt kvällen, och natten, såsom bara
en semesterkväll/natt kan förflyta. Jag plockade i diskmaskinen,
diskade pannor och stora skålar för hand, laddade kaffebryggaren med
nymalet kaffe och en nypa kanel. Sedan paketerade jag de ljumma
tekakorna, organiserade några skåpar i köket, städade undan och
plockade ur diskmaskinen. Fram på småtimmarna tassade jag runt
och plockade, städade och pysslade, förberedde för frukosten och
bläddrade i kokböcker för inspiration. Make och vovve
sussade gott på övervåningen. Väderleksrapporten lovade
regn hela denna dag och jag ville börja dagen perfekt med en kopp
svart java, nybakt tekaka och städat kök. Nu sitter jag här, bland
kokböcker i höga staplar, starkt kaffe och dofterna från gårdagens
bakning fortfarande tydlig. Jag önskar att jag kunde avsluta alla dagar
som jag avslutade gårdagen för att morgondagen ska börja lika
harmoniskt som denna. Regnet låter vänta på sig men hänger i luften
och den grå himlen lovar regn, rusk och pyssel inomhus.
Varning, ät inte mer än 4st hallongrottor!!
Maken: "Jag tror inte man kan äta fler än 4st hallongrottor
utan att dö..."
Jag: "Hur många har du ätit då??"
Maken: " 4st förståss"
*tittar oförstående å mig*
Katt- i- Fnatt
Minding my own business, satt jag å läste en tidning
medan Rolf jagade en fluga på gårdsplanen. Plötsligt hör
jag ett stönande, trånande läte och går för att kika vem som
behagar tillfredsställa sig själv på vår altan. Inget hyfs alls,
tänkte jag medan jag letade källan till detta läte.
...och vad får jag se?! Jo, en stor brandgul katt kommer åmande
in genom altandörren och uppger diverse gutturala läten som
lätt skulle kunna komma från någon erotisk film.
Jag är nu ingen vän av katter (eller hundar eller andra djur heller för den delen).
Inte så att jag hatar dem...
...jag tycker de är jädrans läskiga!!
Oförutsägbara, snorkiga och "dear I say it" aningen onda djur!
(Brasklapp: Till er kattälskare vill jag bara säga att
jag inte ser ned på katten som människans vän. Bara
att jag tycker de är otäcka och inte vill äga en själv.)
Tillbaka till den stönande och åmande katten.
Jag gjorde mig stor, vevade med armarna och försökte
verka farlig. Fräste i hopp om att ondskans budbärare
skulle förstå att här bor en alfahona.
Åbäket synade min bluff och ömsom ålade ömsom
struttade vidare in i mitt hus. Jag kom då att tänka
på Rolf, min naive, gladlynte lille vän som inte har
vett att vara rädd. Var höll han hus?? I hopp om att snabbt
få ut kåt-katten följde jag efter den och försökte schasa
ut den genom den öppna ytterdörren. Ser Rolf,
fortfarande upptagen med att jaga en fluga, genom
dörrhålet och tänker att snart får han syn på katten och
kommer sättande för att hälsa!! Alltså ger jag, på nytt
upp ett fräsande ljud och vevar med armarna. Katten
inser förmodligen att jag inte är så tuff som jag vill verka
och skuttar försmädligt upp för trappen till övervåningen!
Crap!
Rolf har nu fattat intresse och kommer sättande i full galopp.
Att han inte skulle ha en chans mot katten om den visar sig
vara vresig föresvävar honom inte!
Raskt plockar jag upp honom i steget och smyger upp för
trappan. Jag hör hur katten stönar och skriker. Med Rolf
i famnen försöker jag på nytt få katten att förstå att den
inte är önskvärd här med sina oanständiga läten. Katten
ignorerar mig till en början men får upp intresset för vovven
och börjar krumbukta sig mot oss. Jag å Rolf flyr, hals över
huvud till nedervåningen med katten efter oss och jag smäller
igen dörren till hallen, som leder till trappen, mitt framför
dess nos. Snabbt retirerar jag till vardagsrummet och stänger
altandörren!!
Phu!
Katten stönar vidare utanför vår dörr, jamar och skriker
för att bli insläppt. Jag känner mig som hämtad från en skräckfilm,
belägrad och utan chans att fly. Ylandet utanför vår dörr fortsätten
och jag hoppas innerligt att katten inte tänker besudla något
av rummen på övervåningen för JAG har då inte tänkt ta upp
kampen om övervåningen!!
Vår övervåning, trapp och yttre hall är nu fiende-territorium.
Jag bestämmer mig för att hålla nedervåningen medan jag
väntar på förstärkningar. Maken är på väg hem från jobbet...
När maken väl kommer hem har skriken tystnat och jag vågar
sticka ut näsan för att varna maken!! Katten har förflyttat sig
ut på gården och maken schasar vänligt, men bestämt, bort katten.
Han/hon bidar nog sin tid i buskarna för att slå till när maken
åker till jobbet imorgon. Men för idag är huset mitt territorium!!
Mina tidigare bataljer med djur kan ni läsa i " Snakeroom",
"Skogens vidunder" och "Traumatiserade hönor och bajsattacker".
Alla de inläggen finns under kategorin "Vrålbabianens äventyr".
Kärlek och harmoni!
medan Rolf jagade en fluga på gårdsplanen. Plötsligt hör
jag ett stönande, trånande läte och går för att kika vem som
behagar tillfredsställa sig själv på vår altan. Inget hyfs alls,
tänkte jag medan jag letade källan till detta läte.
...och vad får jag se?! Jo, en stor brandgul katt kommer åmande
in genom altandörren och uppger diverse gutturala läten som
lätt skulle kunna komma från någon erotisk film.
Jag är nu ingen vän av katter (eller hundar eller andra djur heller för den delen).
Inte så att jag hatar dem...
...jag tycker de är jädrans läskiga!!
Oförutsägbara, snorkiga och "dear I say it" aningen onda djur!
(Brasklapp: Till er kattälskare vill jag bara säga att
jag inte ser ned på katten som människans vän. Bara
att jag tycker de är otäcka och inte vill äga en själv.)
Tillbaka till den stönande och åmande katten.
Jag gjorde mig stor, vevade med armarna och försökte
verka farlig. Fräste i hopp om att ondskans budbärare
skulle förstå att här bor en alfahona.
Åbäket synade min bluff och ömsom ålade ömsom
struttade vidare in i mitt hus. Jag kom då att tänka
på Rolf, min naive, gladlynte lille vän som inte har
vett att vara rädd. Var höll han hus?? I hopp om att snabbt
få ut kåt-katten följde jag efter den och försökte schasa
ut den genom den öppna ytterdörren. Ser Rolf,
fortfarande upptagen med att jaga en fluga, genom
dörrhålet och tänker att snart får han syn på katten och
kommer sättande för att hälsa!! Alltså ger jag, på nytt
upp ett fräsande ljud och vevar med armarna. Katten
inser förmodligen att jag inte är så tuff som jag vill verka
och skuttar försmädligt upp för trappen till övervåningen!
Crap!
Rolf har nu fattat intresse och kommer sättande i full galopp.
Att han inte skulle ha en chans mot katten om den visar sig
vara vresig föresvävar honom inte!
Raskt plockar jag upp honom i steget och smyger upp för
trappan. Jag hör hur katten stönar och skriker. Med Rolf
i famnen försöker jag på nytt få katten att förstå att den
inte är önskvärd här med sina oanständiga läten. Katten
ignorerar mig till en början men får upp intresset för vovven
och börjar krumbukta sig mot oss. Jag å Rolf flyr, hals över
huvud till nedervåningen med katten efter oss och jag smäller
igen dörren till hallen, som leder till trappen, mitt framför
dess nos. Snabbt retirerar jag till vardagsrummet och stänger
altandörren!!
Phu!
Katten stönar vidare utanför vår dörr, jamar och skriker
för att bli insläppt. Jag känner mig som hämtad från en skräckfilm,
belägrad och utan chans att fly. Ylandet utanför vår dörr fortsätten
och jag hoppas innerligt att katten inte tänker besudla något
av rummen på övervåningen för JAG har då inte tänkt ta upp
kampen om övervåningen!!
Vår övervåning, trapp och yttre hall är nu fiende-territorium.
Jag bestämmer mig för att hålla nedervåningen medan jag
väntar på förstärkningar. Maken är på väg hem från jobbet...
När maken väl kommer hem har skriken tystnat och jag vågar
sticka ut näsan för att varna maken!! Katten har förflyttat sig
ut på gården och maken schasar vänligt, men bestämt, bort katten.
Han/hon bidar nog sin tid i buskarna för att slå till när maken
åker till jobbet imorgon. Men för idag är huset mitt territorium!!
Mina tidigare bataljer med djur kan ni läsa i " Snakeroom",
"Skogens vidunder" och "Traumatiserade hönor och bajsattacker".
Alla de inläggen finns under kategorin "Vrålbabianens äventyr".
Kärlek och harmoni!
Fyllda tomater
Gav mig på att laga middag till maken.
Vi åkte förbi Renfors i Lördags och köpte
tomater. Det var ingen där men tomaterna
låg djupröda i sina lådor. På en bänk låg
katten å sov utan att så mycket som ge oss en blick.
Vi trodde han var död. Men han rynkade på
nosen när vi kliade honom så vi antog
att han hade semester. På en bänk stod ett
skrin med en lapp där det stod:
"Väg de tomater du vill ha å lämna
pengar i skrinet"
Bara på landet får man läsa sådan poesi.
Nu var det alltså dags att använda tomaterna.
Jag gröpte ur dem. Blandade fruktköttet med
fetaost, sambal oelek, majs och bönor.
Lade halvorna i en ugnsfast form och strödde riven ost över.
Dessa ska serveras till vildris (tycker jag) men jag
orkade faan inte koka något så det fick bli
köpt potatissallad som tillbehör!!
Vi åkte förbi Renfors i Lördags och köpte
tomater. Det var ingen där men tomaterna
låg djupröda i sina lådor. På en bänk låg
katten å sov utan att så mycket som ge oss en blick.
Vi trodde han var död. Men han rynkade på
nosen när vi kliade honom så vi antog
att han hade semester. På en bänk stod ett
skrin med en lapp där det stod:
"Väg de tomater du vill ha å lämna
pengar i skrinet"
Bara på landet får man läsa sådan poesi.
Nu var det alltså dags att använda tomaterna.
Jag gröpte ur dem. Blandade fruktköttet med
fetaost, sambal oelek, majs och bönor.
Lade halvorna i en ugnsfast form och strödde riven ost över.
Dessa ska serveras till vildris (tycker jag) men jag
orkade faan inte koka något så det fick bli
köpt potatissallad som tillbehör!!
Bakning = Terapi
Jag bombarderar er med recept.
Är medveten om det. Men jag bakar,
funderar och processar just nu.
Rör ihop en smet, knådar en varm deg
eller hittar nya smaksensationer.
Det är terapi. Aldrig umgås jag så
intensivt med mig själv och mina
tankar som i köket. Bland burkar,
kavlar och äggskal kan tankar löpa
fritt medan händerna får arbeta.
När degen bearbetas, bearbetar jag
det senaste årets sorger och besvikelser.
Liv som aldrig fick leva, ännu en jul
utan egen familj och ännu en vår.
Just nu lever jag i lugn förtvivlan.
Jag mal ner det som hänt.
Tänker ömsom argt ömsom ömt om mig själv
och vill vidare. Framför allt samlar jag mod
medan jag knådar, vispar och gräddar.
Jag vill hitta modet att försöka igen.
Tänker att vad som än händer kan jag
alltid baka. Jag kan alltid fly in i köket.
Visa min kärlek till maken, familj och
vänner via söta småkakor och fyllda
vetebröd.
Idag blev det 5 liter rabarbersaft.
2 liter vita vinbärssaft med vanilj.
20 tekakor, ett experiment som bygger
på havregrynsgröt och blev luftiga,
saftiga bröd.
Är medveten om det. Men jag bakar,
funderar och processar just nu.
Rör ihop en smet, knådar en varm deg
eller hittar nya smaksensationer.
Det är terapi. Aldrig umgås jag så
intensivt med mig själv och mina
tankar som i köket. Bland burkar,
kavlar och äggskal kan tankar löpa
fritt medan händerna får arbeta.
När degen bearbetas, bearbetar jag
det senaste årets sorger och besvikelser.
Liv som aldrig fick leva, ännu en jul
utan egen familj och ännu en vår.
Just nu lever jag i lugn förtvivlan.
Jag mal ner det som hänt.
Tänker ömsom argt ömsom ömt om mig själv
och vill vidare. Framför allt samlar jag mod
medan jag knådar, vispar och gräddar.
Jag vill hitta modet att försöka igen.
Tänker att vad som än händer kan jag
alltid baka. Jag kan alltid fly in i köket.
Visa min kärlek till maken, familj och
vänner via söta småkakor och fyllda
vetebröd.
Idag blev det 5 liter rabarbersaft.
2 liter vita vinbärssaft med vanilj.
20 tekakor, ett experiment som bygger
på havregrynsgröt och blev luftiga,
saftiga bröd.
Godaste hallongrottorna!
Ta receptet på Solkakorna,
byt ut Lemoncurden mot min
mumsiga sylt och du har, kanske
norra europas, godaste Hallongrottor!!
byt ut Lemoncurden mot min
mumsiga sylt och du har, kanske
norra europas, godaste Hallongrottor!!
LillaMy´s hallonsylt med vit choklad och lime
1 Liter hallon
500g syltsocker
1 Lime
50g vit choklad
Koka bären och sockret i tjockbottnad gryta och på svag värme ca 15 min. Rör om då och då så att det inte bränns. Ta av grytan från värmen och skumma av. Hacka den vita chokladen och blanda i grytan så att det smälter. Riv det yttersta skalet på limen och blanda i. Fyll upp på varma, rena burkar. Fyll ända upp till kanten och förslut direkt. Avnjut till pankakor, scones eller i hallongrottor!
500g syltsocker
1 Lime
50g vit choklad
Koka bären och sockret i tjockbottnad gryta och på svag värme ca 15 min. Rör om då och då så att det inte bränns. Ta av grytan från värmen och skumma av. Hacka den vita chokladen och blanda i grytan så att det smälter. Riv det yttersta skalet på limen och blanda i. Fyll upp på varma, rena burkar. Fyll ända upp till kanten och förslut direkt. Avnjut till pankakor, scones eller i hallongrottor!
LillaMy´s solkakor
Dessa kakor är mördegs-spröda och kola-sega med en solig citronchock
i mitten. Har bakat dem först lite på känn men sedan förfinat receptet.
Dessa är enkla och hysteriskt goda!
Du behöver: ( ca 25st )
200g smör
1,5 dl strösocker
1 äggula
4dl mjöl
1,5 tsk bakpulver
2 msk vaniljsocker
1 dl potatismjöl
1 dl lemoncurd
Blanda mjöl, potatismjöl, bakpulver och vaniljsocker i en bunke.
Vispa rumsvarmt smör och strösocker vitt och fluffigt i en annan bunke.
Tillsätt äggulan till smör-smeten och vispa till slät smet.
Häll ihop mjöl-blandningen med smör-smeten och vispa snabbt ihop till
en deg. Sätt ut minimuffinsformar på en muffinsplåt. Spritza smet upp till kanten
på pappersformen. Om du inte har en spritz kan du rulla kulor av smeten och lägga
i formarna. Doppa lillfingret i kallt vatten och gör en grop i mitten av varje kaka.
Fyll varje grop med lemoncurd. Grädda i mitten av ugnen, på 175 C i ca 20 min.
Passa på å ät en medan de är varma, det är ren njuting!
Länsad
Vår buske med vita vinbär är nu, i det närmaste, länsad!
De ska bli saft och marmelad är det tänkt!
De ska bli saft och marmelad är det tänkt!
All is well with the world
Har syltat och saftat som aldrig förr.
...och bakat förståss, are you suprised?
Har uppfunnit en kaka som väntar på
att gräddas.(Kanske har någon annan
uppfunnit den före mig men jag har
inte sett något liknande.) Sylten
jag hittade på blev super! Maken har
lagat mat och klippt gräset utan tröja -
all is well with the world!!
Mumsiga kakor, mumsig middag,
mumsig sylt och mumsig make!!
Från landet
...och bakat förståss, are you suprised?
Har uppfunnit en kaka som väntar på
att gräddas.(Kanske har någon annan
uppfunnit den före mig men jag har
inte sett något liknande.) Sylten
jag hittade på blev super! Maken har
lagat mat och klippt gräset utan tröja -
all is well with the world!!
Mumsiga kakor, mumsig middag,
mumsig sylt och mumsig make!!
Från landet
Ömheten
Vår fastighet heter "Ömheten 4"
Ett otroligt vackert namn om ni frågar
mig. Det bara hette så, helt av sig själv.
Ömhet är vackert... och viktigt!
Utan det är alla relationer dömda.
Om vi inte kan se på varandras
brister med ömhet. När maken rapar
så det fladdrar i gardinerna utan
uppenbar anledning ser jag på honom
med ömhet. När jag fiser i sömnen
så jag väcker mig själv, hoppas jag
att han ser med ömhet på mig.
Åtminstone för det mesta.
Annars skulle vi inte kunna leva
tillsammans.
En, eller flera brister kan vara
störande, och man får störa sig
på varandra. Men om man inte kan
se på hela människan med ömhet
så får man reta sig på varandra
hela tiden. Hela dj*vla tiden!
Det är minst lika viktigt att visa
sig själv lite ömhet. Se på helheten,
som är jag, med ömhet. Inte bara
se brister och fel. Ge sig själv
lite spelrum. Jag jobbar dagligen
med att visa andra och mig själv
ömhet. Inte ha taggarna utåt, inte
se felen innan jag sett helheten.
Det är svårt, men viktigt!
Idag har Ömheten 4, bjudit på
sina godsaker!
Hallonsnåren växer runt hela Ömheten och gav idag 1 liter mums
de åkte ned i stora pannan...
...tillsattes 500g syltsocker å kokades 15min...
...varefter de smaksattes med vitchoklad och lime och häldes upp!
Sagolik, klassisk hallonsylt med vitchoklad och lime!!
Ibland är jag så fiffig att jag skrämmer mig själv :)
Ett otroligt vackert namn om ni frågar
mig. Det bara hette så, helt av sig själv.
Ömhet är vackert... och viktigt!
Utan det är alla relationer dömda.
Om vi inte kan se på varandras
brister med ömhet. När maken rapar
så det fladdrar i gardinerna utan
uppenbar anledning ser jag på honom
med ömhet. När jag fiser i sömnen
så jag väcker mig själv, hoppas jag
att han ser med ömhet på mig.
Åtminstone för det mesta.
Annars skulle vi inte kunna leva
tillsammans.
En, eller flera brister kan vara
störande, och man får störa sig
på varandra. Men om man inte kan
se på hela människan med ömhet
så får man reta sig på varandra
hela tiden. Hela dj*vla tiden!
Det är minst lika viktigt att visa
sig själv lite ömhet. Se på helheten,
som är jag, med ömhet. Inte bara
se brister och fel. Ge sig själv
lite spelrum. Jag jobbar dagligen
med att visa andra och mig själv
ömhet. Inte ha taggarna utåt, inte
se felen innan jag sett helheten.
Det är svårt, men viktigt!
Idag har Ömheten 4, bjudit på
sina godsaker!
Hallonsnåren växer runt hela Ömheten och gav idag 1 liter mums
de åkte ned i stora pannan...
...tillsattes 500g syltsocker å kokades 15min...
...varefter de smaksattes med vitchoklad och lime och häldes upp!
Sagolik, klassisk hallonsylt med vitchoklad och lime!!
Ibland är jag så fiffig att jag skrämmer mig själv :)