Nära ögat

Hej! Detta är en gästblogg som jag Samuel, Julias make, skriver. Som alla läsare av den här bloggen vet är vi spänt förväntansfulla över att få träffa våra två tvillingar som växer i Julias mage. Nu höll det på att bli ett förtida möte. I måndags eftermiddag började Julia plötsligt blöda kraftigt så vi fick åka akut till förlossningen i Skellefteå. Där konstaterade man att bebisarna mådde bra och att blödningen troligtvis kom från en skadad del av moderkakan. Efter medicinering upphörde blödningen men istället hade Julia börjat känna av en del värkar. Detta ledde till en ny färd till Umeå där man bättre kan ta emot bebisar på 28 veckor. Så nu är vi i Umeå och Julia har fått ett dropp under de senaste 48 timmarna som ska stoppa värkarbetet och det verkar fungera. Den närmaste tiden är dock väldigt oviss och Julia har, till sin stora försmädelse, blivit beordrad sängläge för en icke tidsbestämd period framöver. Något som hon inte alls uppskattar, hon hade mycket hellre påtat på i sakta mak hemma på gården. Nu har hon via ombud förmedlat lite av de senaste dygnens dramatik och hoppas att ni fortsatt läser hennes blogg. PS. Ursäkta den povra formatteringen av detta inlägg men det är gjort från min mobil som inte erbjuder samma översikt som en dator. DS Med bästa hälsningar / Samuel & Julia


Elefanttassarna är här

I flera dagar har solen välsignat oss med milda, ljumma dagar.
Jag har parkerat i min nya, röda solstol (som jag fått i present av maken)
och slumrat till fågelsång och skällande vovve. För Rolf är det viktigt att såväl
pippifåglar som grannbarn och pensionärer vet sin plats och inte ämnar beträda
vår gård, dess utkanter eller ens ses från hans utkikspost.

Idag har jag ätit chilicheese med bröderna och deras fina sambos.
Igår köpte vi oss vår första bil med ett värde över 7.000kr. Säkrare för oss
och bebbar och lite mera bekvämt när bilen inte ser ut att kunna falla sönder
när som helst.

Idag har jag också konstaterat att fötterna börjat svälla och samla vätska. Något
jag varit nöjd med att slippa ganska länge. Men nu är elefanttassarna här och mina fötter
är förvisade till foppatofflor och stödstrumpor.


Dagen är lovande

Imorgon går vi in i vecka 29. Till veckan väntar nya ultraljud.
På altanen skiner solen, Rolf är nyklippt och brownisarna tinar
på diskbänken. Två glada bebbar hamrar för allt vad tygen håller
mot mamma-väggarna runt om dem. Allt andas ledighet, vår och mys.

Fick jag önska något ytterligare så vore det lite energi...
Till att baka, måla eller umgås med länge försummade vänner.
Men problemet är inte att jag inte orkar göra något, det är att jag
inte orkar interagera socialt. Inte mer än korta stunder.
Just nu lever jag på apotekets näringsdryck och vad slumpen låter
mig behålla - vanligtvis inte mycket men en frukt eller ett glas läsk
kan få stanna om jag har tur.

Ändå är dagen lovande, magen stor och håret tjockt och glansigt.
Glad Påsk å er!!


Roffe vs Matte 1-0

Vi har fått en påsk-strut med blandade praliner av makens
givmilda kusin med familj. Även fast jag inte får i mig något
annat än chilicheese, så hällde jag upp dem för att locka andra
till försyndelser och för att det ser så trevligt ut.

Under gårdagen slog mig tanken att Rolf skulle kunna lockas av dessa exklusiva godsaker. På grund av det vaktade jag min pralinskål mycket noga. (Choklad är nämligen giftigt för vovvar.) Men till min glädje visade vovven inga tendenser till attack, han verkade inte ens fatta att det fanns choklad.

Lugnad av det lät jag skålen stå, släckte på nedervåningen och gick för att borsta tänderna. Plötsligt störs mitt loja borstande av ett ljud: "Pling pling pling pling pling!" Hunden har gjort sitt drag och medan han mumsar praliner så plingar hans halsband mot skålen. Hade det varit choklad med hög kakaohalt så hade det varit magpumpning som gällde men jag tror det var de ljusa pralinerna som gick åt först.

Tjyvaktig vovve - gravid matte 1-0.

Naturligtvis kräktes det lilla aset i natt och just nu mumsar han hälsofil och ser hur nöjd ut som helst.


Chilicheese

Efter en snörvlande, hostande och allmänt små-äcklig helg börjar jag känna mig starkare. Solen skiner, huset är städat och min kropp orkar inte hosta OCH kräkas vilket innebär att jag fått behålla en del mat. Just nu kan man fråga mig vad jag är sugen på, när som helst på dygnet och få samma svar:

CHILICHEESE!!!!

Jag är konstant sugen på dessa underskattade delikatesser. Chili och ost som tillsammans bildar friterade små underverk. Som grädde på moset (eller transfetter i ådrorna) kan man doppa dem i smältost! Joo, det är säkert! APgott!! Eftersom jag ännu inte ökat något i vikt sedan jag blev gravid så ser jag ingen anledning att missunna mig själv det enda jag längtar efter.

Faan vad sugen jag blev nu! Tur att jag inget körkort har, annars skulle jag väl äta ihjäl mig.


Småbröder är bra att ha

Idag är de Fredag och tro det, eller ej, men jag känner
hopp och spirande FredagsGlädje. Jag väntar på lillebror
som ska skjutsa mig till barnmorskan...


Sparkande Aliens

Klockan är tre minuter i sju och jag har hostat mig igenom ännu en natt.
Tanken var att jag skulle få sova med ny hostmedicin, i natt, men
"underbart är kort" och jag fick mig ca två timmars sömn innan jag satte
igång med att hosta lungorna ur kroppen...

Så nu sitter jag här, tittar på usel morgonTV och önskar att jag kunde
njuta av att känna mina barn sparka under huden. De är så gulliga. En
vaknar av mina hostningar, väcker bebbe nummer två och sedan har
mamma en gravidmage a´la ALIEN.


Ouppgiven

Idag är jag ledsen, ledsen, ledsen. Jag skulle vilja rusa runt som en galen babian, veva med armarna och tjuta: " Jag ger upp, jag orkar inte mera!!"

Men av flera anledningar låter jag bli. För det första så orkar jag varken rusa runt, veva med armarna eller tjuta fram teatraliska repliker. För det andra så ändras ju ingenting för att jag ger upp...
Uppgiven eller inte så sitter jag ju i soffan, springer och kräks och tycker synd om mig själv. Inget av det ändras ju för att jag ger upp. Ingen gubbe med vitt skägg kommer titta fram från sitt moln och utbrista: "Jaha, har du det så jobbigt. Jamen då trollar vi bort kräkningar och hosta!"

Jag kan ge upp varje dag utan att det spelar någon roll.

Alltså ger jag faan i att ge upp just idag! Jag sitter här och är ouppgiven! Men ledsen...


Lite och ofta

Efter helgen har det blivit uppenbart att jag knappt får behålla
någonting. Allt vill komma upp. Därför lanserar jag en ny taktik.
Små assietter med små bitar av olika födoämnen. Tanken är att
skippa alla stora måltider, som ändå bara vänder tillbaka, och
satsa på att äta lite och jätteofta. Wish me luck!





Mitt i allt elände

...kom dessa sagolika böcker, från Sagolikt Bokförlag!
Jag har suktat och längtat efter att göra ett inköp länge
och när jag var lite ledsen, förra veckan, gjorde jag slag i
saken. Tack vare Nina fick jag upp ögonen för barnböcker
som inte cementerar könsroller. Sån´t här gör mig glad.



Förutsägbara missöden

Jädra fint vårväder var det idag. Efter att ha både grinat
och blivit tröstad av maken på morgonen ville jag passa
på att komma ut, se lite folk och köpa en lyxshake med chokladsmak.

Vi åkte på Ica Maxi, Rusta och apoteket. Hur konstigt det känns att
se på en sådan runda som en "Utflykt". När och hur blev livet så?!
Efter att ha klarat handlingen, med minsta möjliga marginal till en spya,
pustade jag ut under bilfärden till Max och den hägrande Lyxshaken.
Och SOM jag mumsade på vägen hem!!
Tråkigt nog krävdes det akrobatiska konster för att ta sig ut ur bilen och
in i huset eftersom det bildats stora sjöar på gårdsplanen. Mitt i en av dessa
akrobatiska övningar TAPPADE jag min Lyxshake i en vattenpöl!!!

Med tanke på att jag är smidig som ett större kassaskåp var det väl inte
helt oförutsägbart att jag skulle råka ut för ett litet missöde men jag sörjer
ändå den decilitern av halvsmält chokladsörja som jag förlorade mitt
i ett litet skutt.


Fredags glädje

Av den gulliga pappan fick jag en prenumeration på tidningen lantliv i julklapp.
Nu lyser den upp varje gång den landar i brevlådan, lite Fredags glädje.



Svårigheten med att behålla en banan...

Nää, jag fick varken behålla bananen eller glaset med Pepsi...
Trist!!


Längtan efter att få behålla en banan

För er som tycker jag är svår att få tag i kan jag bara beklaga.
Dagen har ägnats åt kräkningar, och typ spya och brownies.
I ett fåfängt försök att stärka min identitet som fikatant har jag
bakat brownies till makens fredagsfika på jobbet. Just nu känns
det som att jag sprungit maraton, inte bakat ljuvligheter. Jag
har just ätit en banan och tror (peppar peppar) att jag får behålla
den...


Tvillingmage vecka 26

Idag har jag fått behålla frukosten, gått solig promenad
och duschat. Normala Julia skulle ha känt sig stärkt och
redo att ta sig an dagen. Preggo-Julia, å andra sidan, tycker
att hon gjort dagens ansträngning med råge och pustar ut
i soffan...





Tack för dagen ni gav oss

Gissa om jag blev överraskad igår då?!?
Jag låg i soffan som en skadad valross och tyckte synd om
mig själv. Enda ljusglimten var att lillebror Bobbo och hans
Sofie skulle komma med lunch till oss. Och visst dök de upp...
...tillsammans med massor av vänner, mat och presenter.

Plötsligt stod valrossen och valrossens make mitt i sin egen Babyshower!!
Överösta med serpentiner, kramar, god mat och goda bakverk. Det var ljuvligt
men även det viktigaste: DET VAR ROLIGT!
Det var länge sedan. STORT TACK!! Jag kände mig älskad och omhändertagen och
är er evigt tacksam för att jag/vi fick en sådan dag av er!!


Mamsen är en hjälte

"När LillaMy mår som en röv blir bloggen tråkig"  

-
Gammalt djungelordspråk

Till kräkningar och smärta lägger jag nu oxå feber som ett symtom. Sedan igår har jag inte fått behålla annat än vätska men nu chansar jag på att magen klarar lite fruktsallad. Mamma är med mig ikväll och har städat och fejjat vårt hus vackert. Nu rastar hon Rolf medan jag gör dagens kraftansträngning - sitta vid datorn.


Ont

Förutom besöket av min fantastiske far så har de senaste dygnen
varit helvetiska. Mina fogar värker så att jag varken får sova eller vila.
Som vi redan konstaterat så svarar min kropp med att kräkas.
Har jag ont en längre stund så vill min kropp tömma hela systemet.
Jag orkar liksom inte ha ont om jag inte får tillföra energi och
behålla den. Jag orkar i princip ingenting. Stackars Rolf får nöja sig
med korta kissrundor på gården. Nu har jag fått en tablett som jag ska ta
ikväll för att få vara smärtfri en stund och sova. Hoppas den fungerar.


Världens bästa pappa!

Det blev den ljuvliga fadern som tillslut hörde min bön
och kom hit med lunch och tillhörande LYXSHAKE!!