Idylliskt så man nästan kräks


I veckan bakade jag dessa kolacupcakes som jag hittat på Bambis blogg!
Dom blev supergoda och det är kolasås i både kakan och frostingen. Jag hade
ingen färdig kolasås så jag kokade en burk kondenserad mjölk i ca 1 timme
och använde den goda kolasåsen. Blev mumma det oxå! (Se bara till att vattnet
täcker burken och fyll på om det blir för lite vatten, samt skala bort etiketten på
burken innan kokning. 1 timme för "rinnig" sås och 1,5 för fastare.)

Brevid cupcakesen ligger de dubbla chokladsnitten och i bakgrunden står en kanna av makens nykokade
hallonsaft! Idylliskt så man nästan kräks :)

175 g smör, rumstempererat
1 dl socker
3 ägg
2 ½ dl (300 g) färdigköpt kolasås
2½ dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
2 msk mjölk

Smörkolafrosting
3 dl florsocker
25 g smör, rumstempererat
1 1/4 dl (150 g) färdigköpt kolasås

1. Värm ugnen till 175 grader.
2. Rör smör och socker vitt och pösigt. Vispa sedan ner äggen, ett i taget.
3. Tillsätt kolasåsen och blanda väl.
4. Vänd ner mjöl, bakpulver och mjölk. Vispa ordentligt.
5. Grädda i ca 20-25 minuter i mitten av ugnen.
6. Vispa ihop alla ingredienser till frostingen till en slät blandning och bred på cupcaksen när dom har svalnat.


Bebb-lek





No fighting bebbs

Mamman måste sätta upp "bråkskyddet" vid denna tid på kvällen.


Tankar kring den "nya" kroppen...

Har mjölkstockning GRANDE! Roligare kan man ju ha i både livet
och med sina tuttar... Just nu ser det ut, och känns som inbillar jag mig,
som att jag köpt mig ett par sillikontuttar a´la 90-tal. De står rakt ut i från
kroppen, är stenhårda, knöliga och klotrunda. Om det inte vore för mjölkstockningen
så skulle jag passa på att ha urringade toppar och få känna på hur det är att vara
baywatch-stjärna (minus den vältränade magen då). Men minsta lilla vindpust på dekolletaget
och det känns som att någon vrider ur tuttarna som om de vore trasor.

Resten av mig är mjukt och "kramigt". Jag kallar mig barbamamma och
förundras över mitt mjuka, flexibla hull. Tidigare i mitt liv drev jag min egen
massagemottagning och hade stora, hårda muskler på armar och rygg. Trotts
min mullighet har hullet alltid varit fast och stadigt. Nu känns det som att min
mjuka kropp skulle kunna omformas lätt som en plätt. Som om tuttarna är det
enda som stoppar mig från att krypa runt i husets ledningar...
Där tuttarna ryms, där ryms resten av mig...

Oh well... nog om min nya kropp. Det känns skönt att ha ett annat fokus
än den egna kroppen och dess skavanker. Nu är magen täckt av de ärr
jag ådrog mig under den sju månader långa striden och det känns helt okej.
Som om jag stridit och överlevt med ärren som påminnelse om mitt livs bedrift.
Belöningen ligger i spjälsängen och laddar för en nattlig skrik-fest (misstänker jag)
och även det känns okej. Mest för att det snart är pappans tur att ta över ansvaret
för i natt. Men också för att vi fyra (min lilla familj) faktiskt tagit oss ut på andra sidan.
Vi är på andra sidan en kämpig period och går med raska steg mot nya äventyr.
Det tål att firas med en skrik-fest!


Stylish Bebbs

Vilgot och Otto i outfits som är något så ovanligt, i deras garderob, som nya. Äran för de snygga paltorna hör hemma hos makens urbussiga kusin, Hanna, som dök upp med presenter.



Snuskrock

Som bakgrund till detta inlägg och dess gormningar vill jag berätta:
Att jag är en sjungande person. Jag nynnar nästan alltid. Jag sjunger i duschen,
när jag bakar, på allvar som solist, för mina barn och jag gör sånger av i princip
allt som händer mig under en dag. Denna lilla egenhet kan stundtals driva maken
till vansinne. Dels på grund av de oortodoxa sångvalen men oxå för att de egenkomponerade
sångerna varierar i kvalité... Allt från egenpåhittade truddilutter och melodier, som
kan te sig minst sagt psykedeliska, till befintliga melodier med egenkomponerad text.

Ett lysande exempel är StarWars melodin som alltid spelas när Darth Wader syns i rutan.
Den stal jag helt enkelt och gjorde om till min egen lilla godnattsång men jag lade inte ned
min själ i textförfattandet vilket resulterade i att jag under flera år gick runt och sjöng:

" Sov sov sov sov sovsovsovsovsovsooooooooov
sov sov sov sov sovsov sov sovsov "

Eller när jag gjorde samma manöver med "Du käre lille snickerbo"

"Sov sov sov sov sov sovsovsov, sov sov
sov sov sovsooooooov"

Sjukt säger maken, kreativt säger jag! Ibland går han så långt som till att anklaga mig för att ha hittat på sånger som redan finns! Som när jag sjöng "rockversionen" av "Imsevimse Spindel" för pojkarna...

Maken: "Bara ett sjukt sinne försöker göra rock av ImseVimse Spindel!"

Jag: "Men det är inte jag som kommit på den, den fanns redan"   

Maken: "Bara du är tokig nog att hitta på något sådant. Den där sången
hör ju hemma på ett mentalsjukhus. Sjungen av någon i tvångströja."

Jag: "Men..."

Maken: "Det är sjukt Julia! Och det blir inte mindre sjukt för att du skyller
ifrån dig. Own your madness!" 

Jag blev tvungen att söka upp sång-eländet på Youtube för att rentvå mitt namn...

Hur som helst. Det jag ville komma fram till är att nackdelen med detta sjungande sinnelag är att sånger fastnar.
Hårt! Jag kan ha barnsången "Fyra farliga fiskar" på rundgång i hjärnan i dagar. Jag vaknar med den, den nöter runt i min hjärna och sedan somnar jag till dess toner.

Nu vill jag bara passa på att tacka de personer som introducerade "snuskrocken" för mig!
(Ingen nämnd och ingen glömd!)
Jag har sedan dess haft en specifik sång på repeat i min hjärna och den driver mig till vansinne. Jag sjunger den inte högt (det är jag på tok för pryd för...) men den förgiftar min hjärna när den snurrar runt därinne och "snuskar" sig!! Tack!! På riktigt: TACK!


Bebbmode - vintage

Pojkarna i pyjamasar från loppis


Vilgot


Otto


Vrålapan Otto

Otto är arg.
Om hans ilska riktar sig mot sin egen oförmåga att bajsa, det faktum att hans fisar luktar skunk eller att mammas pattar inte är tillgängliga samma sekund som han känner hunger, ska jag låta vara osagt.
Än är det ett par timmar innan hans far ska ta över den lilla vrålapan och han gör verkligen skäl för namnet.


Hälsning från mejeriet

För alla er som undrat er gråhåriga och oroat er sömnlösa
vill jag meddela att pumpen är här!! Den fungerar oxå tillfredsställande
bortsett från att människan som sålde den glömde skicka med adaptern...
...och att man ser ut och känner sig (är) en första klassens mjölkkossa...



Loppisfynd

Igår åkte vi till en jätte-loppis och fyndade.
Jag hittade tre boddysar för en tia styck och en dragleksak i form av "snigel" i gott skick.



Jag ger tusan i att hönsa

Godmorgon bloggen!
Tillbaka bland de levande och med kaffet i näven försöker jag forma ord och tänka logiskt.
Fredag till Lördag till Söndag loggade jag två, tre timmars sömn på två dygn. Maken var på svensexa och jag hade sovfrämmande av Alex med tillhörande dotter Ingrid. Alex var som vanligt inspirernade och hennes dotter glad. Mina tystlåtna och sovande bebisar
visade sig inte vara på humör för varken tystnad eller särskillt mycket sovande.
De var vakna, pigga, hungriga och periodvis arga.

När maken kom hem var han visserligen aningen bakis men han hade fått närmare åtta timmars sömn vilket innebar att han tog över och frun sov välbehövliga 14 timmar med pumpning som enda avbrott. Jag har hört sönerna vråla på sin far men gett blanka tusan i det. Han är lika kapabel som jag och älskar dem lika mycket. Jag behöver inte "hönsa" omkring dem när jag knappt vet vad jag heter.

Jag stör ihjäl mig på att fäder kallas "barnvakter" när de tar hand om sina barn och min make skulle känna sig ytterst kränkt av ett sådant epitet. Han är deras pappa.

Nu sover pappan och mamman njuter av knösandet från sovande söner medan tangenterna klickar fram ord till bloggen, till er. Jag smackar lite med tungan och konstaterar att nästa projekt blir att borsta tänderna. Sedan kan dagen börja.


Halva priset på blocket!

Dreams can come true!
Idag skickas, förhoppningsvis, min nya bröstpump med handsfree!!!!
Lyckan är total!! Hittade en på blocket för halva priset mot en ny.
Man kan pumpa båda tuttarna samtidigt och med händerna fria! Själva
pumen ryms i en handflata och kan fästas på ett bälte samt att den har
uppladdningsbara batterier. Jag förstår att ni inte kan vara lika entusiastiska som
jag men jag kan liksom inte låta bli att skölja över er med värdelöst vetande av
ren glädje!! Hurra!!


Dagens bebbar

Matade, rapade, bytta på och nya outfits.


Himlen är oskylldigt blå

Klockan har passerat sex och jag har varit uppe sedan halv fem.
Otto vaknade då och gick från sovande till full panik på en nanosekund.
En flaska senare sover han som en liten gris och vi det här laget har även
brodern fått sig en flaska till livs och sussar i kapp.

Himlen är oskyldigt blå och solen skiner men luften är sval och lätt att andas.
Mamman står inför ett dilemma. Ska hon koka kaffe och sätta sig på altanen
eller ska hon masa sig i säng? Kommer sömnen att infinna sig?

Dagen kommer att bjuda bakning och möhippa, förutom de obligatoriska
bebismatningarna, sångstunderna och blöjbytena. På söndag skulle mina
älskade födas men de har funnits utanför i över sju veckor. De har gått från
små spinkiga fågelungar till fullstora bebbar på dessa veckor.

I måndags vägde Otto 3,2kg och Vilgot 3,6! Snart kan de ha vanliga bebiskläder,
vara bland folk och följa med och handla utan stora risker. Just nu lutar det åt den
där hägrande kaffekoppen eftersom nästa matning bara är en timme bort...
En timme är ingen timme, eller hur var det? Bäst att inte chansa på sömn bara för att
tvingas upp igen.

Mina söner fiser i kör och en odör av död och förruttnelse sprider sig i köket.
Förbaskade järndroppar! De är dessa som förvandlat bebis-fisarna till kemiska
stridsmedel som skulle göra vilken terrorist som helst grön av avund...

Ha en härlig fredag hörrni!!


Pistage- och hasselnöts macarons

Jag har två recept på makarons. Det ena är Leilas som är enklare
men de blir inte sådär blanka och jämna som jag vill ha dem. De smakar
dock lika himmelskt. Det andra är ett recept som tar dubbelt så lång tid
och innefattar sockerlag vid en specifik temperatur och exakta mängder
äggvita som mätas upp på grammet. De blir vackra men smakar egentligen
inte bättre än den enklare varianten. Denna gång blev det Leilas variant
då sönerna behagade vråla i kör och det svåra receptet kändes som en utopi.

Bottnarna är gjorda på pistagenötter och krämen är smaksatt med nutella och
kakao. De blev inte vackra men ack så sega och krämiga!! Dessutom är de perfekta
att bjuda svärmor på då hon är glutenintolerant.



Den högsta önskan!

Min högsta önskan är inte längre ett Smeg-kylskåp.
Ej heller önskar jag en rosa KitchenAid eller en Odd Molly-klänning.
Jag önskar mig en bröstpump med handsfree!!! Surfar runt och dregglar
över dessa genialiska maskiner som skulle kunna ge mig friheten tillbaka!

Jag pumpar minst var tredje timme. Lägg till det att barnen matas och blöjjor byts var tredje timme. Det blir liksom inte mycket tid över. Vilken önskedröm det vore att få händerna fria under ett av momenten!! Att kunna blogga, diska eller trösta barn SAMTIDIGT som jag producerar mjölk till barnen.
I takt med att deras aptit ökar måste jag pumpa längre och längre stunder för att kunna hålla dem med mjölk och jag fasar för höstens maraton-pumpningar. Men nu har jag hittat lösningen. Jag MÅSTE ta mig råd. Åtminstone med en begagnad variant. De kan man få för under två tusen kronor.

Jag trodde väl ALDRIG att en bröstpump skulle ligga högst upp på önskelistan...
Motherhood changes you!!


Vresigare

Var på efterkontroll hos barnmorskan idag.
Efter en graviditet som var mer plågsam än
glittrande tittar hon på mig som om jag ska
bryta ihop när som helst. Som om jag skulle
lägga ut bebbarna på blocket vid första motgång.
Eller åtminstone grina mig igenom den första
tiden...

Hur kan jag övertyga om att jag aldrig mått
bättre. Inte som jag minns. Jag är en ny Julia.
Graviditeten ÄR ett trauma som jag SKA bearbeta
men jag kunde inte vara lyckligare eller mer
harmonisk. Trygg.

Och visst kommer jag att bryta ihop av sömnbrist,
hormonanfall eller frustration. Men jag är inte skör.
Däremot lite tvärilsken, aningen mindre konflikträdd
och lite mera vresig mot människors dumhet men det
är ju en förbättring... :)


Babysitting

Pojkarna sitter i sina babysittrar för första gången.
De är inte längre helt nöjda med att ligga i spjälsängen i köket
utan vill kika vad mamma håller på med. De orkar än bara korta
stunder men att ha två par ögon som följer en när man stökar
i vardagen värmer i hjärtat!



Otto Potto Fisrumpa


Ville Pille Fisrumpa


Clouds





Ensam med tankarna

Det vänder fort. Nyss var nätterna ljusa som på dagen.
Nu har det vänt. Än blir det inte mörkt. Det blir skumt.
Varken mörkt eller ljust.

I natt drar svalare luft in. Den smyger in genom de öppna fönstren i köket och gör det lätt att dra efter andan. Mamman vakar över bebbarna i köket. De sover men ska snart väckas för att matas innan pappan ska ta över vaket.

Klockan har passerat ett. Mamman blinkar, drar djupa andetag och njuter av att vara ensam med tankarna.


Ambitionsnivå: HÖG

Underbart! Ny design, ny liten familj och en ny roll - mammarollen!
Mammarollen är en utomordentlig anledning/motivation till att vara den
bästa versionen av mig själv. En slags uppdaterad "Julia aliaslillamy 2,0".
Motivationen att jobba med mig själv, mina svagheter och genus har aldrig
varit större. Jag påverkar dagligen dessa varelser bara genom att vara den
jag är. Det handlar inte om att "inte vara sig själv" utan om att vara en så
balanserad, kreativ och moralisk person som möjligt.

Kanske kan jag:

*Nojja mindre över mitt utseende och förmedla
en motvikt till samhällets alla måsten.

*I högre grad bemöta människor utifrån vilken
individ de är, inte utifrån kön.

*Bli mindre dömmande eller åtminstone dömma
mindre snabbt.

*Bli mer generös med min tid, mig själv och min kärlek.

*Visa ömhet mot mig själv och andra.

*Utmana mina fördommar.

*Göra något snällt mot andra oftare. Som att baka en kaka,
lyssna på deras nojjor eller uppmuntra någon deppig.

*Göra en egotripp då och då. Unna mig något kul/fint/gott.

*Unna andra något kul/fint/gott.

*Lära mina söner att sätta ord på sina känslor och att visa omtanke.

*Sluta fuska med sopsorteringen (jaa, fy på mig!) och handla mer
ekologiskt, second hand och genomtänkt.

Allt det här är målet och även om jag kommer att misslyckas på flera fronter, flera gånger så är ambitionen satt högt.

Och på tal om den nya designen... Visst är den fantastisk?! All ära åt designern Matilda som har fullmakten till denna blogg och dess design! Tack!!


Hattfika

Idag åkte jag, killarna och deras mormor till mormorsmor på HATTFIKA.
Min mormor och morfar ska flytta till ett mindre hus och vi inbjöds att ta
farväl av "Vebo" med just ett hattfika.

Hattfika innebär att alla som dyker upp i hatt bjuds på kaffe och fikabröd.
För att undvika dålig stämning fanns givetvis en låda med "låne-hattar" att
tillgå för fegisar som kommit utan.

Jag föll för en yllehatt med flor i sann femtiotals anda och förärades den i gåva
av snällaste gammelmormor. Jag överväger att morska upp mig och bära underverket
till hösten. Nu skulle det närmast efterlikna tortyr att bära yllehatt men en kulen höstmorgon
verkar idéen inte fullt så plågsam.


Närhet

Pojkarna har kommit på att det är kul att peta på varandra vilket
innebär livliga sammandrabbningar i spjälsängen. Men när det ska sovas
vill de helst ligga så nära som möjligt.



Bebbmode





Gött

Efter den kraftansträngning som det innebär att vattna trädgårdslandet när solen gassar sörplar jag rabarbersaft och lyssnar till sönernas fisar. Gud va´de fiser, för övrigt.

Idag har vi jagat billiga vitvaror med bebbar i högsta hugg. Tvättmaskinen behagade upphöra med det den gör bäst, att tvätta. Den behagade oxå pumpa ut vatten på golvet och förvandla zonen runt skötborden till en smärre krigszon. Jobbigt att åka runt och förhandla, men skönt att få vara inomhus där AC finnes denna varma dag. Valet föll på en dyr men vettig tvättmaskin och eftersom de hade 25% rabatt på allt på ONOFF slog vi till på kyl och frys oxå. Nu kan jag dö lycklig. Alla mina drömmar har slagit in. Jag har alltid drömt om ett stort, luftigt kök och en HEL kyl och frys. Jag drömmer om struktur och översikt när jag bakar. Förutom drömmen om barn (som ju så påpassligt uppfyllts) så har jag rätt enkla drömmar. Som ni märker :) Att frysen dessutom frostar av sig själv är liksom drömmen inom drömmen.

Trotts att klockan tangerade fyra innan jag stängde mina guldbruna och började snarka så är dagen god. Lägg också till att jag varit hos käftis och BARA hade en lagning som måste fixas (trotts det senaste årets kräkningar) OCH att det är min tur att sova ostört några timmar i natt.

Livet är gött!


Skräckfilms-vibbar

Jag går runt med en bebis på armen och vaggar, sjunger och vyssar.
Jag bönfaller den lilla varelsen att sova men han tittar bara på mig med
en blick som säger ett ord: ICKE!

När jag lägger ned honom och ger honom nappen så sprättar han den föraktfullt ut på golvet och upphäver ett tjut! Inget ledset och övergivet litet tjut utan ett rosenrasande vrål designat för att väcka både bror och fader. Men det har önskad effekt och han blir snabbt upplockad av modern som fortsätter vagga, sjunga och vyssa.

...och döm själva. Visst ser han lite galen ut? Eller är det bara jag som får skräckfilms-vibbar så här kring två-rycket på natten? Har jag närt en liten vrålbabian vid min barm??


Är Otto galen eller är det blixten och mammas sömnbrist som spelar spratt?


Röd/vita bebbar









Svår fostran

Jag har tidigare skrivit om rädslan att fostra döttrar.
(Inte för att jag tror att det är lättare att fostra söner utan för att jag minns vilken ångest det var att vara flicka med alla krav på hur man då ska vara. För att inte tala om tonåren...)

Idag skriver Nina klokt om sina funderingar på samma ämne. Mycket läsvärt!

Klicka på den feta texten för att komma dit!


"Argsint kvinna sköt bröstmjölk i ögat på polis!"

Sitter och skummar favvo-bloggar när kvällen går mot natt.
Jag snubblar över ett inlägg om amning hos Lady Dahmer. En kvinna köpte en kopp
kaffe på ett cafè i Stockholm och ammar sin bebis när hon blir ombedd
att avlägsna sig om hon ska amma... Kvinnan vägrar varpå vakterna tillkallas...

I vilken uppfuckad värld kan man bli avhyst för att man matar sitt barn??! Svaret
är: I Sverige 2011. Bröst har blivit så sexualiserade så att människor tar anstöt när man använder dem i sitt rätta syfte. Att mata sitt barn. Jag skulle vilja se det café som sparkar ut kvinnor med djupa urringningar. Det händer inte för att när kvinnors bröst visas för att behaga så äcklas inte gemene man. En kvinna som visar brösten för att vara sexig väcker inte anstöt på samma sätt.

Vissa argumenterar att det faktiskt inte är en rättighet att amma offentligt men jag menar att det VISST är en rättighet att mata sin bebis. Fick jag inte amma offentligt skulle jag ju bli begränsad till hemmets fyra väggar eller så får mina barn svälta. HUR jag väljer att mata mina barn har inte kreti och pleti med att göra. Väcker det anstöt hos er så kan ni titta bort eller byta café men jag kan inte välja bort mina barn. Tycker man att amning är äckligt bör man allvarligt titta över VARFÖR man känner så för en så basal och naturlig handling.

Kvinnor som inte ammar skuldbeläggs men vi som gör det bör smussla lite finkänsligt.
Damned if you do, damned if you dont, liksom.
Jag undrar i mitt stilla sinne om detta ens skulle vara en "issue" om det var män som ammade...?

Om jag bodde i Stockholm skulle jag lyda LD`s uppmaning och "gerillaamma" och ville någon stoppa mig så fick de ringa polisen. Vilka smaskiga rubriker det skulle bli hörrni!

"Argsint kvinna sköt bröstmjölk i ögat på polis!"




Färgglädje i köket

Idag bakade jag mina tekakor med morötter i.
Extra lustfylld blev bakningen med den nya skålen
i gulaste gult! I bakgrunden syns mina chilliplantor.
Tanken är att de ska bära solgula banan-chillisar i höst.





Receptet på tekakorna finner ni under kategorin "Fula men Goda".
Detta recept är jag särdeles nöjd med att kalla mitt eget.


Shopping till bebbarna



Hittade dessa shorts och leggings för ynka 29kr st på Åhlens. Vi eftersträvar en varierad garderob till pojkarna med betoning på färgglatt och mjukt. De har allt från blått till rosa och orange. Jag begränsar dem inte till bara blått och mörka färger utan vill istället öppna upp alla färgmöjligheter.
Samtidigt som det slår mot de gamla könsrollerna så uppmuntrar det kreativitet.


Knogmacka

Otto bajsar. Han tar i så han nästan sprängs och vevar med armarna.
Lillebror Vilgot är i farzonen för en redig knogmacka sedan han krupit
närmare sin vevande bror...

Helt omedveten om den fara han befinner sig i sussar han vidare medan
mamman försöker blidka Otto med en napp.


Att komma ihåg till morsdag

Natten som gått var det lögn att somna mellan matningarna.
Jag lät maken sova och smög ner med bebbarna. De var som små hungriga
vilddjur och vrålade i högan sky efter flaska, tutte eller vad helst som
producerade mjölk. Men efter att de fått ett par centiliter som mellis och sedan
sina vanliga doser slocknade de som små ljus. Jag tassade runt och diskade
nappflaskor, sufade nätet, mumsade limsmörgås och plockade undan i huset.

Kring femrycket fick jag äntligen ro och slocknade. Bara för att måsta stiga upp
en timme senare och pumpa. No rest for the wicked. Turligt nog dök min mamma
upp kring sex och tog över bebbarna och jag snubblade i säng och fick några viktiga
timmar. Mammor är guld värda. Måste komma ihåg det till morsdag.


Om att utmana ödet

Pojarna är inne i en tillväxtperiod tror vi.
Intervallerna mellan matningar har varit
1,5 timmar istället för 3 i natt. De vaknar
med ett tjut och suger på allt i sin väg tills
de får flaskan. Då äter de som hästar och
slocknar som små spädgrisar, mätta och
belåtna. Mamman och pappan går som i en
dimma och pimplar kaffe i värmen.

Jag gjorde en kraftansträngning för en stund sedan och cyklade till ICA. Jag köpte färskt bröd och ljumma vinerbröd. Efter den frukosten återkom livsandarna. Nu balanserar jag en farlig balansgång. Pojkarna kan vakna när som helst med ett tjut och då är det bråttom, speciellt om de vaknar samtidigt (vilket tvillingar verkar tendera att göra). Men just i denna stund sörplar jag kaffe och utmanar ödet ännu en stund...


Sovfrämmande

I natt har vi haft sovfrämmande av en gammal kursare till
maken, och hennes kille. Vi lagade lättkokt sparris med brynt
smör, hasselnötter och citron till förrätt. Till varmrätt grillades
lax med tillhörande färskpotatissallad och till efterrätt hade jag
bakat en "creamy banana pie". Till detta dracks det iskallt vitt
vin (jaa, jag är medveten om att vitt vin inte ska serveras iskallt
men det var ju så sabla varmt!) och sangria.

En mycket trevlig kväll enligt mig även om jag stundtals inte hängde
med i snacket. Det kan bli så när man spenderar kvällen med tre brandingenjörer.

Nu ska jag steka amerikanska pancakes till gästerna!


Störande brorsor

De senaste dagarna har bebbarna stört varandra lite när de sovit.
Vi har hittat Otto med fingret i Villes näsa, Ville har stulit Ottos napp
och Ville har sugit på Ottos hand tills Otto fått tag i Villes läpp och dragit
allt han förmår.

I morse lade vi dem därför en bit ifrån varandra för att de skulle sova lugnt.
En stund senare fann jag detta:





Men när de stör varandra kan det se ut så här: