Randiga bebbs
Vilgot
V
Otto
V
Otto
Ömhetens gåvor
Vår plats på jorden heter, som jag tidigare skrivit, "Ömheten 4".
Här bor vi i vår gula villa med det vackra namnet och förundras över att det blev vårt.
Stor gård (4500m2), massor med träd, buskar, trädgårdsland (3st), bär, frukt och blommor.
Vildvuxet, förvuxet, försummat under många år men på stadig uppgång. Har man så tur att
trädgårdsmästaren heter svärfar kan det inte bli annat än bra!
Gårdens osötade äppelmos fryses in i små portioner till bebbarnas framtida efterrätter.
Sirapslimpor
Här bor vi i vår gula villa med det vackra namnet och förundras över att det blev vårt.
Stor gård (4500m2), massor med träd, buskar, trädgårdsland (3st), bär, frukt och blommor.
Vildvuxet, förvuxet, försummat under många år men på stadig uppgång. Har man så tur att
trädgårdsmästaren heter svärfar kan det inte bli annat än bra!
Gårdens osötade äppelmos fryses in i små portioner till bebbarnas framtida efterrätter.
Sirapslimpor
Mjölkkossan...
...har producerat knappt en liter mjölk till pojkarna
och än är dagen inte slut...
och än är dagen inte slut...
Tvillingmamman på semester
Sedan sist vi hördes är det länge. Tvillingmamman har
nämligen unnat sig lite semester. Vi har tagit det lugnt på dagarna
(läs:sovit) och lyssnat till kolikskrik på kvällarna. Skriken
härör från Otto, Vilgot eller (i värsta fall) båda två.
I Fredags unnade jag och Alex oss en "mammadag" UTAN bebbar
men i det trevliga sällskapet av varandra. Vi åkte till Piteå, shoppade,
lunchade och fikade. Men framför allt pratade vi vilket varit behövligt
länge. Vi åt bananasplit till lunch, fikade smörgåsar och kaffe, shoppade
onödigt dyra bebbkläder och hetsade varandra till inköp av nya höstkläder
till oss själva. Jag som är en hetsig förespråkare av loppiskläder till barn
föll pladask för märkeskläderna Villervalla och Molo. Dyrt blev det oxå.
Följdaktligen måste jag börja sälja av de kläder de växt ur om jag vill
kunna unna dem några plagg av ljuvligt randiga Villervalla kvalité.
Men även de går ju att köpa begagnat.
Pojkarna vilar med sina nya snuttefiltar från Villervalla
Bebbshopping
Ville i mormors knä iklädd sina nya Molo-byxor med stjärnor
Otto sussar i sina nya tights från Lindex som Alex prutade ner till en tia pga ett osynligt hål.
nämligen unnat sig lite semester. Vi har tagit det lugnt på dagarna
(läs:sovit) och lyssnat till kolikskrik på kvällarna. Skriken
härör från Otto, Vilgot eller (i värsta fall) båda två.
I Fredags unnade jag och Alex oss en "mammadag" UTAN bebbar
men i det trevliga sällskapet av varandra. Vi åkte till Piteå, shoppade,
lunchade och fikade. Men framför allt pratade vi vilket varit behövligt
länge. Vi åt bananasplit till lunch, fikade smörgåsar och kaffe, shoppade
onödigt dyra bebbkläder och hetsade varandra till inköp av nya höstkläder
till oss själva. Jag som är en hetsig förespråkare av loppiskläder till barn
föll pladask för märkeskläderna Villervalla och Molo. Dyrt blev det oxå.
Följdaktligen måste jag börja sälja av de kläder de växt ur om jag vill
kunna unna dem några plagg av ljuvligt randiga Villervalla kvalité.
Men även de går ju att köpa begagnat.
Pojkarna vilar med sina nya snuttefiltar från Villervalla
Bebbshopping
Ville i mormors knä iklädd sina nya Molo-byxor med stjärnor
Otto sussar i sina nya tights från Lindex som Alex prutade ner till en tia pga ett osynligt hål.
Bebbs of yesterday
Igår verkade bebbarna tycka det var kul att sitta själva i babysittrarna.
Det kan förståss vara mamma-hjärnan men verkar det inte som att de leker lite? :)
Ville med sin igelkott
Otto "läser" (corny, jag vet) boken som mormor köpt på loppis.
Det kan förståss vara mamma-hjärnan men verkar det inte som att de leker lite? :)
Ville med sin igelkott
Otto "läser" (corny, jag vet) boken som mormor köpt på loppis.
"Silence of the bebbs"
Otto sover efter en av sina patenterade skrikperioder.
...och Vilgot är nöjd i babysittern efter att ha kissat ned mamman och fått på sig sin nya dress som moster Liza skickat. Perfekt denna regniga dag! Tack!
...och Vilgot är nöjd i babysittern efter att ha kissat ned mamman och fått på sig sin nya dress som moster Liza skickat. Perfekt denna regniga dag! Tack!
Hjälp inte våldtäktsmännen!
På senare tid har jag funnit mig i diskussioner rörande
våldtäkt och den förstörelse som går i våldtäktsmannens fotspår.
Vad som ofta förvånar mig, i den diskussionen, är att människor
känner sig nödgade att dra upp falskanmälningar varje gång frågan
förs på tal. Missförstå mig rätt. Falskanmälningar av alla de slag är
hemska och förkastliga men vad vi gör när vi ALLTID tar upp dem,
i samband med våldtäkt, är att vi spär på myten om att dessa skulle
vara vanligare när det kommer till just detta brott.
Ett brott som i huvudsak begås av män mot kvinnor.
Ett brott som skrämmande sällan åtalas och när de gör
det sällan leder till fällande dom.
Ett brott som inte anmäls på grund av samhällets syn på dess offer.
Skulle falskanmälningar vara frekventare vid dessa brott än vid andra?
Om vi när myten om att de skulle vara det (genom att alltid ta upp det till
diskussion när ämnet förs på tal) när vi också en föreställning om att vi
bör ifrågasätta offret en extra gång jämfört med andra brott.
Hur kan vi någonsin tro att fler ska anmäla när vi är många som upprätthåller de tankemönster som gör att kvinnor drar sig för att anmäla.
Jag ber inte om att vi ska ignorera diskussionen om falskanmälningar helt. Bara om att vi ska ägna den lika mycket fokus som vi gör när det handlar om andra brott. Det vill säga högst måttligt.
Annars tar vi fokus från det stora problemet. Förrövarna. Och ingen blir gladare än de blir när fokus skiftar FRÅN dem TILL offret. Buissness as usual, alltså.
Nu gnäller bebbarna och mina tio minuter vid datorn är till enda.
Solong!
våldtäkt och den förstörelse som går i våldtäktsmannens fotspår.
Vad som ofta förvånar mig, i den diskussionen, är att människor
känner sig nödgade att dra upp falskanmälningar varje gång frågan
förs på tal. Missförstå mig rätt. Falskanmälningar av alla de slag är
hemska och förkastliga men vad vi gör när vi ALLTID tar upp dem,
i samband med våldtäkt, är att vi spär på myten om att dessa skulle
vara vanligare när det kommer till just detta brott.
Ett brott som i huvudsak begås av män mot kvinnor.
Ett brott som skrämmande sällan åtalas och när de gör
det sällan leder till fällande dom.
Ett brott som inte anmäls på grund av samhällets syn på dess offer.
Skulle falskanmälningar vara frekventare vid dessa brott än vid andra?
Om vi när myten om att de skulle vara det (genom att alltid ta upp det till
diskussion när ämnet förs på tal) när vi också en föreställning om att vi
bör ifrågasätta offret en extra gång jämfört med andra brott.
Hur kan vi någonsin tro att fler ska anmäla när vi är många som upprätthåller de tankemönster som gör att kvinnor drar sig för att anmäla.
Jag ber inte om att vi ska ignorera diskussionen om falskanmälningar helt. Bara om att vi ska ägna den lika mycket fokus som vi gör när det handlar om andra brott. Det vill säga högst måttligt.
Annars tar vi fokus från det stora problemet. Förrövarna. Och ingen blir gladare än de blir när fokus skiftar FRÅN dem TILL offret. Buissness as usual, alltså.
Nu gnäller bebbarna och mina tio minuter vid datorn är till enda.
Solong!
Kl. 03:00 (Snälla bebbe SOMNA)
Kl. 02:50
Glamrockar bebbs
Vilgot och Otto
På Sofies legendariska födelsedagsfika serverades...
I år bjöd hon bara familjen. Gissa om man är lycklig att man tillhör den?!
Peanutbutter frosted cupcakes...
...hittar ni receptet på i Leilas bakbok "A piece of cake".
Jättegoda! De följde med på middag till David,Alex och Ingrid.
Gott till starkt kaffe!
Jättegoda! De följde med på middag till David,Alex och Ingrid.
Gott till starkt kaffe!
Dagens outfit - a´la småbarnsmorsa
Jag klädde upp mig inför gårdagens date med maken. Sedan kom jag på att det är stört omöjligt att komma åt tuttarna i denna klänning, vilket innebar att kvällens obligatoriska pumpning skulle stoppas. Jag ville ju inte gärna sprängas på bion så jag bytte till en klänning med knappar framtill. Den var fin men inte lika fin som denna klänning från Lindex.
Blir man någonsin till sig?
Blir man någonsin normal igen? Frågeställningen dyker upp lite då och då
men aldrig så frekvent som när bajs står på agendan. Innan jag fick barn var
jag en bajs-och pruttoFob. Ett egenpåhittat litet uttryck som innefattar att
man är sjukt obekväm, ja närmast panikslagen, kring allt som har med "den"
kroppsöppningen att göra.
Under våra, snart, tio år tillsammans har maken endast hört mig fisa när jag
sovit djupt och således inte kunnat förhindra det försmädliga från att inträffa.
Givetvis har han vid nämnda tillfällen passat på att reta mig så groteskt att min
bajs- och pruttFobi knappast lindats utan snarare ökat lavinartat. Det har tex inte
varit ovanligt att han låtsas kvävas av gasattack eller undrat om han fått uppleva
något så ovanligt som en jordbävning... Varpå jag vanligen upphävt ett tjut av
förödmjukelse och gömt mig under täcket. Det är då sällan under hans värdighet
att påpeka att "det knappast blir bättre där under" och att jag riskerar mitt liv.
INTE snällt!!
Anyhuuue... Sedan jag blev förälder, scratch that, sedan jag blev gravid har saker
och ting förändrats. My shit is changing. (Pun intended.) Livet kretsar numera kring
skit, prutt, bajs, fis och rap. Mina egna, makens och framförallt mina barns. Den lycka
jag kände i början av veckan när Otto bajsade själv, för första gången på en månad,
går inte att beskriva. Vanligtvis bajsar han bara om mamman eller pappan petar
honom i rumpan med en termometer och sedan draaar isär hans anus med en tops.
Den lille stackaren spänner varje muskel i kroppen när han vill bajsa vilket oxå
innebär att han spänner rumpan och, de facto, stänger in bajset istället för att släppa
ut skiten. Han är as-dålig på att bajsa. Att det gick vägen denna gång beror till största
delen på att mamman ätit antibiotika (för mjölkstockning) vilket förts vidare till sönerna
och tillfälligt löst förstoppningsproblematiken. Att min mage oxå kraschade totalt blev
liksom bara en liten biverkning. Åååååsså var vi tillbaka på mina fisar... DAMN IT!
Frågeställningen, huruvida denna uppluckring av mitt annars så pryda sinne, är tillfällig
kvarstår emellertid. Går denna bajs- och pruttFixering över?? Blir jag någonsin mitt vanliga,
pryda och finkänsliga, jag?? Eller ska jag se det som att jag blivit botad?? Att jag är fri
från fisförtrycket och numera kan släppa väder utan ångest eller kval??
Nackdelen är att i takt med att min prydhet tagit stryk har maken varit tvungen att öka
på tråkningarna eftersom de inte längre får önskad effekt. Numera kastar han sig ur sängen
och skriker " OH MY GOOD! En orkan blåste mig ur sängen!!"
men aldrig så frekvent som när bajs står på agendan. Innan jag fick barn var
jag en bajs-och pruttoFob. Ett egenpåhittat litet uttryck som innefattar att
man är sjukt obekväm, ja närmast panikslagen, kring allt som har med "den"
kroppsöppningen att göra.
Under våra, snart, tio år tillsammans har maken endast hört mig fisa när jag
sovit djupt och således inte kunnat förhindra det försmädliga från att inträffa.
Givetvis har han vid nämnda tillfällen passat på att reta mig så groteskt att min
bajs- och pruttFobi knappast lindats utan snarare ökat lavinartat. Det har tex inte
varit ovanligt att han låtsas kvävas av gasattack eller undrat om han fått uppleva
något så ovanligt som en jordbävning... Varpå jag vanligen upphävt ett tjut av
förödmjukelse och gömt mig under täcket. Det är då sällan under hans värdighet
att påpeka att "det knappast blir bättre där under" och att jag riskerar mitt liv.
INTE snällt!!
Anyhuuue... Sedan jag blev förälder, scratch that, sedan jag blev gravid har saker
och ting förändrats. My shit is changing. (Pun intended.) Livet kretsar numera kring
skit, prutt, bajs, fis och rap. Mina egna, makens och framförallt mina barns. Den lycka
jag kände i början av veckan när Otto bajsade själv, för första gången på en månad,
går inte att beskriva. Vanligtvis bajsar han bara om mamman eller pappan petar
honom i rumpan med en termometer och sedan draaar isär hans anus med en tops.
Den lille stackaren spänner varje muskel i kroppen när han vill bajsa vilket oxå
innebär att han spänner rumpan och, de facto, stänger in bajset istället för att släppa
ut skiten. Han är as-dålig på att bajsa. Att det gick vägen denna gång beror till största
delen på att mamman ätit antibiotika (för mjölkstockning) vilket förts vidare till sönerna
och tillfälligt löst förstoppningsproblematiken. Att min mage oxå kraschade totalt blev
liksom bara en liten biverkning. Åååååsså var vi tillbaka på mina fisar... DAMN IT!
Frågeställningen, huruvida denna uppluckring av mitt annars så pryda sinne, är tillfällig
kvarstår emellertid. Går denna bajs- och pruttFixering över?? Blir jag någonsin mitt vanliga,
pryda och finkänsliga, jag?? Eller ska jag se det som att jag blivit botad?? Att jag är fri
från fisförtrycket och numera kan släppa väder utan ångest eller kval??
Nackdelen är att i takt med att min prydhet tagit stryk har maken varit tvungen att öka
på tråkningarna eftersom de inte längre får önskad effekt. Numera kastar han sig ur sängen
och skriker " OH MY GOOD! En orkan blåste mig ur sängen!!"
Om att "skylla sig själv"
- Man: Hello, I'd like to report a mugging.
- Officer: A mugging, eh? Where did it take place?
- Man: I was walking by 21st and Dundritch Street and a man pulled out a gun and said, "Give me all your money."
- Officer: And did you?
- Man: Yes, I co-operated.
- Officer: So you willingly gave the man your money without fighting back, calling for help or trying to escape?
- Man: Well, yes, but I was terrified. I thought he was going to kill me!
- Officer: Mmm. But you did co-operate with him. And I've been informed that you're quite a philanthropist, too.
- Man: I give to charity, yes.
- Officer: So you like to give money away. You make a habit of giving money away.
- Man: What does that have to do with this situation?
- Officer: You knowingly walked down Dundritch Street in your suit when everyone knows you like to give away money, and then you didn't fight back. It sounds like you gave money to someone, but now you're having after-donation regret. Tell me, do you really want to ruin his life because of your mistake?
- Man: This is ridiculous!
- Officer: This is a rape analogy. This is what women face every single day when they try to bring their rapists to justice.
- Man: Fuck the patriarchy.
- Officer: Word.
En dag i vrålens tecken
Idag har småkillarna vrålat, pipit, skrikit och gråtit
så tårarna sprutade. Vi har gett dem flaska, bröst,
massage, vyssning och sånger men missnöjet har varit
uppenbart. På eftermiddagen kom mormor och pojkarnas
Peppe-moffa (bonus morfar) och avlöste. Vi fick några
timmars sömn och välbehövlig vila. Nu är vi redo för natten.
så tårarna sprutade. Vi har gett dem flaska, bröst,
massage, vyssning och sånger men missnöjet har varit
uppenbart. På eftermiddagen kom mormor och pojkarnas
Peppe-moffa (bonus morfar) och avlöste. Vi fick några
timmars sömn och välbehövlig vila. Nu är vi redo för natten.
BiBiten
Uret står på 02.50 och jag är djävlart stucken av ett bi!!
Nu!!... På riktigt!!
Jag är uppstigen för att pumpa, skulle fixa till BHn och väckte
ett bi som somnat mellan boobsen...!! Han/hon, stack mig i handen!!
oajajajajaj!
Vad är oddsen?
Vad gjorde biet där?
...och hur hade detta inlägg sett ut om biet stuckit ett bröst!?!
...biet lever inte längre kan jag meddela.
Nu!!... På riktigt!!
Jag är uppstigen för att pumpa, skulle fixa till BHn och väckte
ett bi som somnat mellan boobsen...!! Han/hon, stack mig i handen!!
oajajajajaj!
Vad är oddsen?
Vad gjorde biet där?
...och hur hade detta inlägg sett ut om biet stuckit ett bröst!?!
...biet lever inte längre kan jag meddela.
Dagens bebbs
Otto i rött och Ville i Rosa/grönt
Saker jag hunnit med idag
* Mata två barn... samtidigt.
(Det ÄR möjligt med lite övning)
* Bli nerspydd av mätt bebis.
* Trampa i bebisspya på golvet.
(Tittade mig snabbt omkring och konstaterade
att jag var ensam innan jag torkade upp det
med strumpan!)
* Ge Ville tutten, typ, en babiljon gånger.
(Varför spottar han ut den om den nu är så djäkla god?)
* Koka kaffe kryddat med kanel.
(Ha! Jag han före maken! Han kryddar nämligen
inte när han kokar java. Hör och häpna!)
* Byta två blöjor, klä två bebbar och rapa dem.
* Klä mig själv och sätta upp håret i typisk "LillaMy knut".
* Svära över skavsåren jag ådrog mig igår.
(Det ÄR möjligt med lite övning)
* Bli nerspydd av mätt bebis.
* Trampa i bebisspya på golvet.
(Tittade mig snabbt omkring och konstaterade
att jag var ensam innan jag torkade upp det
med strumpan!)
* Ge Ville tutten, typ, en babiljon gånger.
(Varför spottar han ut den om den nu är så djäkla god?)
* Koka kaffe kryddat med kanel.
(Ha! Jag han före maken! Han kryddar nämligen
inte när han kokar java. Hör och häpna!)
* Byta två blöjor, klä två bebbar och rapa dem.
* Klä mig själv och sätta upp håret i typisk "LillaMy knut".
* Svära över skavsåren jag ådrog mig igår.
Frukost
Ljumma morotstekakor, fjällfil (den feta), mycket kaffe med mycket mjölk och röda vinbärssaft
Neej, jag har inte bakat nu på morgonen. Jag är väl för bövelen inte galen heller! Jag tog tekakorna ur frysen och stoppade dem i micron! En ljuvlig tingest när man glömt plocka fram frukostbröd i tid...
Neej, jag har inte bakat nu på morgonen. Jag är väl för bövelen inte galen heller! Jag tog tekakorna ur frysen och stoppade dem i micron! En ljuvlig tingest när man glömt plocka fram frukostbröd i tid...
Over and out
Sedan mitt förra, "idylliska", inlägg så har det varit allt annat än idylliskt.
Mjölkstockningen GRANDE var tillbaka med hög feber i släptåg. Efter ett par
dagar i sängen gav jag upp och ringde BB. En stund senare hade de klämt och
känt och konstaterat att jag behövde antibiotika. Nu har jag käkat det i två dygn
och feber börjar ge med sig. Som grädde på moset har pojkarnas mag-plågor
intensifierats och de vrålade fram till 02.30 i natt. Nu är klockan 05.45, jag sitter
vid pumpen och hör dem vråla på sin far. De har ont och är hungriga om vart
annat vilket gör det svårt att räkna ut vilket som tar prioritet. Man måste prova.
Om de skriker trots mat är det magen som är värst... Men inte allt för sällan är det
en kombination vilket gör att skrik är svaret på alla försök att trösta.
Jag hade passet fram till klockan 03.00 så nu får jag sova men jag har ju pumpningen...
Det blir inte nådigt om jag slarvar med pumpning just nu...
Over and out!
Mjölkstockningen GRANDE var tillbaka med hög feber i släptåg. Efter ett par
dagar i sängen gav jag upp och ringde BB. En stund senare hade de klämt och
känt och konstaterat att jag behövde antibiotika. Nu har jag käkat det i två dygn
och feber börjar ge med sig. Som grädde på moset har pojkarnas mag-plågor
intensifierats och de vrålade fram till 02.30 i natt. Nu är klockan 05.45, jag sitter
vid pumpen och hör dem vråla på sin far. De har ont och är hungriga om vart
annat vilket gör det svårt att räkna ut vilket som tar prioritet. Man måste prova.
Om de skriker trots mat är det magen som är värst... Men inte allt för sällan är det
en kombination vilket gör att skrik är svaret på alla försök att trösta.
Jag hade passet fram till klockan 03.00 så nu får jag sova men jag har ju pumpningen...
Det blir inte nådigt om jag slarvar med pumpning just nu...
Over and out!