Julen har varit god!
Jag hade någon slags plan som innefattade mysiga julinlägg,
vackra bilder på glad familj och kontinuerlig uppdatering om läget...
Men det blev jullov istället!
Jag och pojkarna åkte till farmor och farfar redan den 21:a och iom det
kom jag liksom av mig. Hade fullt upp med att mysa, vila och äta. Sedan
slöt maken upp med oss och vi "dan´före dan´"-myste och firade julaftonsmorgon.
Sedan firade vi jul i dagarna tre med julbord, paket och godis varpå vi verkligen
BEHÖVDE jullov och lugn och ro i vår lilla familj. Så vi låste in oss, sket i att laga mat
och festade på gamla ostkrokar och överblivna praliner.
Igår gick vi på bio och såg nya Sherlock-filmen. Underbart!
Annars har vi läst, spelat på mitt julklappsNintendo och pussat bebbar.
Pojkarna har lagt sig till med nya ljud: Paapaapaabaabaa...
...och börjat bråka om leksakerna. Så fort en bebbe petar på
en leksak så ska den andra ha den. Sträcker sig, gamar, piper
och då blir ju första bebben irriterad, pipig och egennyttig.
Jag försöker säga åt dem att det är : Maamaamaabaabaa, som gäller
och avvärjer bråken på ett tidigt stadium genom att inte låta dem sitta
precis intill varandra hela tiden.
Kort sagt: julen har varit god!
Nu ser vi fram emot 2012 och dess utmaningar, irritationsmoment och lycka!
vackra bilder på glad familj och kontinuerlig uppdatering om läget...
Men det blev jullov istället!
Jag och pojkarna åkte till farmor och farfar redan den 21:a och iom det
kom jag liksom av mig. Hade fullt upp med att mysa, vila och äta. Sedan
slöt maken upp med oss och vi "dan´före dan´"-myste och firade julaftonsmorgon.
Sedan firade vi jul i dagarna tre med julbord, paket och godis varpå vi verkligen
BEHÖVDE jullov och lugn och ro i vår lilla familj. Så vi låste in oss, sket i att laga mat
och festade på gamla ostkrokar och överblivna praliner.
Igår gick vi på bio och såg nya Sherlock-filmen. Underbart!
Annars har vi läst, spelat på mitt julklappsNintendo och pussat bebbar.
Pojkarna har lagt sig till med nya ljud: Paapaapaabaabaa...
...och börjat bråka om leksakerna. Så fort en bebbe petar på
en leksak så ska den andra ha den. Sträcker sig, gamar, piper
och då blir ju första bebben irriterad, pipig och egennyttig.
Jag försöker säga åt dem att det är : Maamaamaabaabaa, som gäller
och avvärjer bråken på ett tidigt stadium genom att inte låta dem sitta
precis intill varandra hela tiden.
Kort sagt: julen har varit god!
Nu ser vi fram emot 2012 och dess utmaningar, irritationsmoment och lycka!
De finaste gåvorna
God Jul på er från nattugglan!
Alla, i det gula huset, sover utom lilla My och diskmaskinen.
Vi tuffar på... Idag har familjen hunnit med julaftonsmorgon
hos svärföräldrarna (eller som de heter f.o.m. nu: farmor och farfar)
förmiddagen innehöll något, för mig, så ovanligt som ett kyrkobesök
då vi glatt konstaterade att våra barn inte var gormigast (bara näst gormigast).
Sedan bar det av hem till gula huset där min familj börjat på julmatslagandet.
Pojkarna verkade tycka om att komma hem till sina rutiner efter några dagars
jullov hos farmor, farfar och faster. De har fått så mkt kärlek att jag strukit
bort en tår eller två av rörelse men de mår bra av sina invanda saker och regler.
Vi har spelat julklappsspel, ätit julbord, sett karl-Bertil och öppnat klappar.
Jag fick pengar till en sån´där härlig klänning, två efterlängtade böcker, en
gitarr och två underbara armband! För att bara nämna några av de generösa
gåvorna. Denna natt, 00:35, lämnar jag er med bilder på de finaste gåvor jag fått.
Förra julen var de två små frön som fick mig att kräkas. idag öppnade de sin första julklapp!
Alla, i det gula huset, sover utom lilla My och diskmaskinen.
Vi tuffar på... Idag har familjen hunnit med julaftonsmorgon
hos svärföräldrarna (eller som de heter f.o.m. nu: farmor och farfar)
förmiddagen innehöll något, för mig, så ovanligt som ett kyrkobesök
då vi glatt konstaterade att våra barn inte var gormigast (bara näst gormigast).
Sedan bar det av hem till gula huset där min familj börjat på julmatslagandet.
Pojkarna verkade tycka om att komma hem till sina rutiner efter några dagars
jullov hos farmor, farfar och faster. De har fått så mkt kärlek att jag strukit
bort en tår eller två av rörelse men de mår bra av sina invanda saker och regler.
Vi har spelat julklappsspel, ätit julbord, sett karl-Bertil och öppnat klappar.
Jag fick pengar till en sån´där härlig klänning, två efterlängtade böcker, en
gitarr och två underbara armband! För att bara nämna några av de generösa
gåvorna. Denna natt, 00:35, lämnar jag er med bilder på de finaste gåvor jag fått.
Förra julen var de två små frön som fick mig att kräkas. idag öppnade de sin första julklapp!
OBS! jag kommer inte att sjunga, dansa eller på annat sätt göra en åsneröv av mig själv!
Nina har utmanat mig att videoblogga.
Jag satt i godan ro och roade mig med att kolla in HENNES videoblogg
och satte så när morgonkaffet i halsen när min blick föll på hennes utmaning!
CRAP! (Vem vill va´feg liksom?! INTE jag iallafall, CRAAAP!)
Det största problemet med det är inte (som man kan tro) att se sig själv på film
(även om det är som att tugga folie) utan att jag är något (dear I say it?) teknikfientlig...
Joo, det är säkert! Jag ser liksom framför mig timmar av "rapplande" med kameran för att
inte tala om att lägga in den på bloggen... CRAP! Vet inte hur man gör och inbillar mig att
jag aldrig kan lära mig... Men jag ska... lära mig...
Men vi tar det när vi återkommer till schtaan från svärisarna i mellandagarna.
Kanske ska jag visa er hur man matar tvillingbebbar med gröt, samtidigt?
Eller har ni något önskemål? OBS! jag kommer inte att sjunga, dansa eller på annat
sätt göra en åsneröv av mig själv! Inte mer än att jag är mitt vanliga, ibland något
åsneröviga, jag till vardags.
Jag satt i godan ro och roade mig med att kolla in HENNES videoblogg
och satte så när morgonkaffet i halsen när min blick föll på hennes utmaning!
CRAP! (Vem vill va´feg liksom?! INTE jag iallafall, CRAAAP!)
Det största problemet med det är inte (som man kan tro) att se sig själv på film
(även om det är som att tugga folie) utan att jag är något (dear I say it?) teknikfientlig...
Joo, det är säkert! Jag ser liksom framför mig timmar av "rapplande" med kameran för att
inte tala om att lägga in den på bloggen... CRAP! Vet inte hur man gör och inbillar mig att
jag aldrig kan lära mig... Men jag ska... lära mig...
Men vi tar det när vi återkommer till schtaan från svärisarna i mellandagarna.
Kanske ska jag visa er hur man matar tvillingbebbar med gröt, samtidigt?
Eller har ni något önskemål? OBS! jag kommer inte att sjunga, dansa eller på annat
sätt göra en åsneröv av mig själv! Inte mer än att jag är mitt vanliga, ibland något
åsneröviga, jag till vardags.
Jaa, jag har blivit en sån´förälder!! So sue me!!
Det händer en hel del när man får veta att man ska bli förälder.
Man (läs: JAG) börjar använda cykelhjälm, man tvingar på folk julkort
med telningarna utklädda till tomtar men framför allt blir alla julkort
och julklappar "från barnen". (Alternativt "till barnen från tomten").
Som om mina bebbar skulle springa på stan å handla, släpa hem en massa
saker och sedan under stånk och stön slå in dem och skriva etikett från
sig själva. Ändå ligger det ett otal paket under granen där det står:
"Till Moffa önskar Otto & Vilgot"
Alternativt:
"Till Mommo önskar Otto-Nisse & Ville-Nisse"
Jaa, jag har blivit en sån´förälder!! So sue me!!
Man (läs: JAG) börjar använda cykelhjälm, man tvingar på folk julkort
med telningarna utklädda till tomtar men framför allt blir alla julkort
och julklappar "från barnen". (Alternativt "till barnen från tomten").
Som om mina bebbar skulle springa på stan å handla, släpa hem en massa
saker och sedan under stånk och stön slå in dem och skriva etikett från
sig själva. Ändå ligger det ett otal paket under granen där det står:
"Till Moffa önskar Otto & Vilgot"
Alternativt:
"Till Mommo önskar Otto-Nisse & Ville-Nisse"
Jaa, jag har blivit en sån´förälder!! So sue me!!
Får slarv-mammor vårda barn?
Häromdagen "ormade" sig Otto ur sängen!
Jag vaknade av en duns, följt av ett vrål.
Pojkarnas säng står ju med den öppna sidan mot min säng men jag hade lämnat en glipa, på typ 3-4 decimeter mellan våra sängar för att lättare kunna gå upp och värma mat. De har "ormat" sig lite tidigare, så jag borde varit beredd, men då har de alltid ormat nedåt i sängen så man hittat dem i tryggt förvar (ihopkurade) där de borde haft fötterna. Nu hade Otto alltså "ormat" i uppförsbacke och ramlat ner i glipan mellan sängarna... Ett fall på ca 0,5m. Min första tanke var att ringa 112. Men eftersom barnet skrek och verkade livligt så kände jag igenom hela hans lilla kropp och konstaterade att han både slutat grina och dessutom börjat skratta. Det kittlades väl när jag kände och klämde.
Jag lugnade ner mig, ringde maken och därefter sjukvårdsrådgivningen. De tyckte jag kunde avvakta eftersom han verkade så oskadd men ville att jag skulle höra av mig ifall han började kräkas eller verka slö.
Mitt i kaoset av känslor, skrik och förvirring är skammen tydligast. Jag BORDE ha vetat bättre!
Vad ska de säga när jag ringer sköterskan? HUR oansvarig ska de tycka att jag är? Brottsligt oansvarig eller bara lite otänkt? Tänk om de kommer och tar barnen från mig för att "sådana slarv-mammor kan ju inte få vårda barn"? Sedan kom skammen över att jag överhuvud taget funderar över hur JAG uppfattas när mitt barn kanske är skadat. Borde jag ha ringt 112 direkt?
Nu med lite distans kan jag vara lite ömsint mot mig själv å inte bara puckla på mig, men jag är fortfarande skakad. Från och med nu blir det jag som får "orma" mig över sängen efter mat för glipan är ett minne blott!
Jag vaknade av en duns, följt av ett vrål.
Pojkarnas säng står ju med den öppna sidan mot min säng men jag hade lämnat en glipa, på typ 3-4 decimeter mellan våra sängar för att lättare kunna gå upp och värma mat. De har "ormat" sig lite tidigare, så jag borde varit beredd, men då har de alltid ormat nedåt i sängen så man hittat dem i tryggt förvar (ihopkurade) där de borde haft fötterna. Nu hade Otto alltså "ormat" i uppförsbacke och ramlat ner i glipan mellan sängarna... Ett fall på ca 0,5m. Min första tanke var att ringa 112. Men eftersom barnet skrek och verkade livligt så kände jag igenom hela hans lilla kropp och konstaterade att han både slutat grina och dessutom börjat skratta. Det kittlades väl när jag kände och klämde.
Jag lugnade ner mig, ringde maken och därefter sjukvårdsrådgivningen. De tyckte jag kunde avvakta eftersom han verkade så oskadd men ville att jag skulle höra av mig ifall han började kräkas eller verka slö.
Mitt i kaoset av känslor, skrik och förvirring är skammen tydligast. Jag BORDE ha vetat bättre!
Vad ska de säga när jag ringer sköterskan? HUR oansvarig ska de tycka att jag är? Brottsligt oansvarig eller bara lite otänkt? Tänk om de kommer och tar barnen från mig för att "sådana slarv-mammor kan ju inte få vårda barn"? Sedan kom skammen över att jag överhuvud taget funderar över hur JAG uppfattas när mitt barn kanske är skadat. Borde jag ha ringt 112 direkt?
Nu med lite distans kan jag vara lite ömsint mot mig själv å inte bara puckla på mig, men jag är fortfarande skakad. Från och med nu blir det jag som får "orma" mig över sängen efter mat för glipan är ett minne blott!
Två bebisar för besväret...
Sitter och funderar över hur jag hade det förra året vid den här tiden.
(Jag var ju gravid i 11:e veckan med pojkarna då.)
Inser att det inte är så svårt att lista ut. Jag bloggade ju på rätt duktigt
mellan kräkningarna! Så jag kikar igenom inlägg från december förra året
och inser att de mardrömmar jag, fortfarande, drömmer om graviditeten
inte är överdrivna. Jag blir faktiskt lite illamående av den läsningen.
Men då och då dyker det upp något lite skojigt inlägg, fullproppat med galghumor.
Som det här från den 16:e December 2010:
De senaste dagarna har jag anfäktats av en synnerligen otrevlig tanke.
När jag står och kräks som värst får jag för mig att någon där uppe försöker
göra en poäng på min bekostnad. Att eftersom jag så länge önskat mig en
graviditet så ska jag minsann få smaka på de värsta tänkbara sidorna.
Att någon där uppe fnissar i mjugg och bara väntar på att jag ska vända blicken uppåt,
sträcka upp armarna och uppgivet tjuta:
"Okej, ni vinner!! Jag ångrar mig!!"
...och då, som i ett trollslag ska illamåendet, kräkningarna, gallanfallen (joo, jag var på akuten i helgen, efter att maken hittat mig på badrumsgolvet, för ett gallanfall!!) och den förbannade tröttheten genast ge vika. Jag får för mig att någon försöker att lära mig läxan
" Var försiktig med vad du önskar dig annars ska du få smaka ".
Men jag VET ju att det finns folk som har det värre, att jag ingalunda är unik eller speciellt förföljd av högre makter med pekpinnar. Ändå får jag för mig att någon vill att jag ska ge mig, önska detta ogjort eller åtminstone ge alla "förstå-sig-påare" rätt i att jag faktiskt inte visste vad jag gav mig in på.
Mensi då känner de inte Julia (aliaslillamy), envis som synden och tjurskalligare än satan själv.
(Sorry mormor, men ibland KRÄVER tillfället kraftuttryck)
Behöver jag meddela att min mor skrattade rått (joo, just rått) när jag lade fram denna teori för henne i morse. Kanske är det uttorkningen eller hormonerna som fuckar upp mitt i vanliga fall så blida sinnelag och gör mig paranoid och folkilsken....
Nu kan jag faktiskt flina åt mina egna tankar men framför allt tackar jag min lyckliga stjärna för att jag sitter med en sprattlande Otto i famnen och skriver till er. Allt gick ju bra till slut. Men föga anade jag, den 16:e December, att det skulle bli långt mer dramatiskt och smärtsamt. Men då hade jag kräkts otaliga gånger om dagen i fem veckor, varit inlagd för vätskebrist och besökt akuten flera gånger. Då trodde vi att det skulle ge sig vid vecka 12 men det fortsatte i 21 veckor till. Då hade jag hunnit GÅ NER 12 kilo, gå upp dem igen så när pojkarna föddes stod jag på samma vikt som när jag blev gravid. Då hade jag drygt 8 liter fostervatten och 3,7 kilo bebis i magen samt, vad läkarna kallade, världens största moderkaka. Tur att jag fick två bebisar för besväret :)
(Jag var ju gravid i 11:e veckan med pojkarna då.)
Inser att det inte är så svårt att lista ut. Jag bloggade ju på rätt duktigt
mellan kräkningarna! Så jag kikar igenom inlägg från december förra året
och inser att de mardrömmar jag, fortfarande, drömmer om graviditeten
inte är överdrivna. Jag blir faktiskt lite illamående av den läsningen.
Men då och då dyker det upp något lite skojigt inlägg, fullproppat med galghumor.
Som det här från den 16:e December 2010:
De senaste dagarna har jag anfäktats av en synnerligen otrevlig tanke.
När jag står och kräks som värst får jag för mig att någon där uppe försöker
göra en poäng på min bekostnad. Att eftersom jag så länge önskat mig en
graviditet så ska jag minsann få smaka på de värsta tänkbara sidorna.
Att någon där uppe fnissar i mjugg och bara väntar på att jag ska vända blicken uppåt,
sträcka upp armarna och uppgivet tjuta:
"Okej, ni vinner!! Jag ångrar mig!!"
...och då, som i ett trollslag ska illamåendet, kräkningarna, gallanfallen (joo, jag var på akuten i helgen, efter att maken hittat mig på badrumsgolvet, för ett gallanfall!!) och den förbannade tröttheten genast ge vika. Jag får för mig att någon försöker att lära mig läxan
" Var försiktig med vad du önskar dig annars ska du få smaka ".
Men jag VET ju att det finns folk som har det värre, att jag ingalunda är unik eller speciellt förföljd av högre makter med pekpinnar. Ändå får jag för mig att någon vill att jag ska ge mig, önska detta ogjort eller åtminstone ge alla "förstå-sig-påare" rätt i att jag faktiskt inte visste vad jag gav mig in på.
Mensi då känner de inte Julia (aliaslillamy), envis som synden och tjurskalligare än satan själv.
(Sorry mormor, men ibland KRÄVER tillfället kraftuttryck)
Behöver jag meddela att min mor skrattade rått (joo, just rått) när jag lade fram denna teori för henne i morse. Kanske är det uttorkningen eller hormonerna som fuckar upp mitt i vanliga fall så blida sinnelag och gör mig paranoid och folkilsken....
Nu kan jag faktiskt flina åt mina egna tankar men framför allt tackar jag min lyckliga stjärna för att jag sitter med en sprattlande Otto i famnen och skriver till er. Allt gick ju bra till slut. Men föga anade jag, den 16:e December, att det skulle bli långt mer dramatiskt och smärtsamt. Men då hade jag kräkts otaliga gånger om dagen i fem veckor, varit inlagd för vätskebrist och besökt akuten flera gånger. Då trodde vi att det skulle ge sig vid vecka 12 men det fortsatte i 21 veckor till. Då hade jag hunnit GÅ NER 12 kilo, gå upp dem igen så när pojkarna föddes stod jag på samma vikt som när jag blev gravid. Då hade jag drygt 8 liter fostervatten och 3,7 kilo bebis i magen samt, vad läkarna kallade, världens största moderkaka. Tur att jag fick två bebisar för besväret :)
You make me happy!
Go´Tisdags morgon! Har helt glömt bort att blogga ett par dagar.
Det har varit så fullt upp med julmyset och knäcktuggandet att hjärnan
prioriterat bort bloggandet. Vi har hunnit mysa med typ alla. Vissa lite längre stunder
och med vissa har det blivit turbo-mys och juklappsöppnande i snabbspolning.
Men det gör mig glad, NI gör mig glad!
Det har varit så fullt upp med julmyset och knäcktuggandet att hjärnan
prioriterat bort bloggandet. Vi har hunnit mysa med typ alla. Vissa lite längre stunder
och med vissa har det blivit turbo-mys och juklappsöppnande i snabbspolning.
Men det gör mig glad, NI gör mig glad!
Let it snow, let it snow, let it snow!!
Sitter och försöker hålla mig vaken.
Det är nackdelen när man äntligen får
sova en helnatt. Man blir så förtvivlat trött.
On a happier note: Det är fjärde advent!
Mindre än en vecka till julafton och en god
anledning att dricka glögg och mumsa knäck!
Ute snöar det som om vintern just kommit på att det snart är jul och tycker det är pinsamt att den varit så mesig hitintills. Nu ska vi få igen varenda flinga! Vi har ju massor av gårdsplan och vägar att hålla upp och förra året höll maken på att dräpa sig. Jag var ju liksom bänkad pga den horribla graviditeten. I år har vi ju bebbs och maken jobbar massor. Så i år valde vi att ta in traktorhjälp.
Det känns underbart!! Nu får det snöa bäst det vill och det är endast mysigt!
Det är nackdelen när man äntligen får
sova en helnatt. Man blir så förtvivlat trött.
On a happier note: Det är fjärde advent!
Mindre än en vecka till julafton och en god
anledning att dricka glögg och mumsa knäck!
Ute snöar det som om vintern just kommit på att det snart är jul och tycker det är pinsamt att den varit så mesig hitintills. Nu ska vi få igen varenda flinga! Vi har ju massor av gårdsplan och vägar att hålla upp och förra året höll maken på att dräpa sig. Jag var ju liksom bänkad pga den horribla graviditeten. I år har vi ju bebbs och maken jobbar massor. Så i år valde vi att ta in traktorhjälp.
Det känns underbart!! Nu får det snöa bäst det vill och det är endast mysigt!
Merry, fucking,christmas liksom!
Julstädning har inträffat i gula huset. Det behövdes.
Nu väntar glöggmys med grannen och imorgon glöggmys
med de allra närmaste samt julklappsspel.
Till julklappsspel köper alla en present för 10kr
en för 20kr och en för 30kr. Sedan spelas det om dem!
En del går hem med storkovan, andra helt utan.
Under julklappasspelet är det djungels lag som gäller.
Det svärs, hotas och stressas.
Alla har sin taktik. Alla vill roffa åt sig. Alla vill sitta
som herre på julklappshögen!!
Merry, fucking, christmas liksom!
Nu väntar glöggmys med grannen och imorgon glöggmys
med de allra närmaste samt julklappsspel.
Till julklappsspel köper alla en present för 10kr
en för 20kr och en för 30kr. Sedan spelas det om dem!
En del går hem med storkovan, andra helt utan.
Under julklappasspelet är det djungels lag som gäller.
Det svärs, hotas och stressas.
Alla har sin taktik. Alla vill roffa åt sig. Alla vill sitta
som herre på julklappshögen!!
Merry, fucking, christmas liksom!
Presenter är bara trevliga när man slipper bete sig som en galen get
Nu blir det ett sån´t där tråkigt: "Det är Fredag"-inlägg!
Men visst är det lite extra härligt med fredag när det lackar
mot jul?! Lite stressigt oxå förstås. Med tanke på alla peppar-
-kakor som ska ätas, all kola som ska tuggas, all glögg som ska drickas
och alla vänner som ska kramas. Man har liksom inte tid med de mer
triviala sakerna i livet som att städa, betala räkningar och skotta snö.
För det är så man ska se det tycker jag: hellre julkramar än julstädat
hellre snöänglar än välskottat
hellre pepparkakor i soffan än fiskpinnar på spisen
hellre julklappar i vackra paket än egengjord sill
hellre köpt smågodis än knäckkaos
och hellre djupa andetag än julhelgsmigrän.
Men planering hjälper oxå. Som när grannen ville komma över med en julgåva...
Då såg jag mig själv springa som en galen get på stan efter en julgåva att kontra med.
Men försköt tanken och inventerade min presentgömma där det ständigt finns något
trevligt att överräcka. Doftljuset (för någon tia) fick åka ned i en fin papperspåse och
jag kunde lugnt återgå till att tugga kola. Presenter är bara trevliga när man slipper
bete sig som en galen get och därför brukar lite småsaker hamna i gömman under året.
Men visst, man behöver inte ge gåvor. Det är ju trots allt bara att byta pengar...
Men om man som jag finner ett rent nöje i själva handlingen och inslagningen så
kan väl folk låta mig ha det. ingen motprestation krävs. Bara glada miner.
Ingen behöver bli en galen get för min skull.
Men visst är det lite extra härligt med fredag när det lackar
mot jul?! Lite stressigt oxå förstås. Med tanke på alla peppar-
-kakor som ska ätas, all kola som ska tuggas, all glögg som ska drickas
och alla vänner som ska kramas. Man har liksom inte tid med de mer
triviala sakerna i livet som att städa, betala räkningar och skotta snö.
För det är så man ska se det tycker jag: hellre julkramar än julstädat
hellre snöänglar än välskottat
hellre pepparkakor i soffan än fiskpinnar på spisen
hellre julklappar i vackra paket än egengjord sill
hellre köpt smågodis än knäckkaos
och hellre djupa andetag än julhelgsmigrän.
Men planering hjälper oxå. Som när grannen ville komma över med en julgåva...
Då såg jag mig själv springa som en galen get på stan efter en julgåva att kontra med.
Men försköt tanken och inventerade min presentgömma där det ständigt finns något
trevligt att överräcka. Doftljuset (för någon tia) fick åka ned i en fin papperspåse och
jag kunde lugnt återgå till att tugga kola. Presenter är bara trevliga när man slipper
bete sig som en galen get och därför brukar lite småsaker hamna i gömman under året.
Men visst, man behöver inte ge gåvor. Det är ju trots allt bara att byta pengar...
Men om man som jag finner ett rent nöje i själva handlingen och inslagningen så
kan väl folk låta mig ha det. ingen motprestation krävs. Bara glada miner.
Ingen behöver bli en galen get för min skull.
Manic Thursday
Idag Torsdag har jag varit lätt manisk.
Jag har slagit in alla julklappar med en sådan frenesi
att både jag, bebbs och kök var helt täckta med glitter.
Jag har bakat lingontryffel. Vilket i sig är rätt konstigt
eftersom jag inte är något fan av tryffel... Jag måste ha
fått ett rejält hjärnsläpp! God blev den då inte.
Jag har matat bebbar med köttfärsås (som de hatade och visade
genom att prutta ut den, med munnen, över hela mig) för att sedan
gå över på det säkra kortet: fruktpuré.
Jag har dammsugit så slamrigt och stressat att bebbsen började stortjuta
som små förskrämda mistlurar samt avslutat damsugandet till förmån för
att bära runt mina små mistlurar. En på varje arm.
Jag har tvättat, ätit halvfabrikat soppa, druckit typ en liter kaffe och glitter-
-sanerat hela köket.
Jag har pussat make, tittat på två avsnitt av "Criminal Minds" samt läst på om
Jesper Juul och bloggat...
Nu sitter jag och försöker varva ner, efter ett misslyckat insomningsförsök,
medan mina älskade killar sussar, snarkar och grymtar i kapp.
Gonatt på er!
Jag har slagit in alla julklappar med en sådan frenesi
att både jag, bebbs och kök var helt täckta med glitter.
Jag har bakat lingontryffel. Vilket i sig är rätt konstigt
eftersom jag inte är något fan av tryffel... Jag måste ha
fått ett rejält hjärnsläpp! God blev den då inte.
Jag har matat bebbar med köttfärsås (som de hatade och visade
genom att prutta ut den, med munnen, över hela mig) för att sedan
gå över på det säkra kortet: fruktpuré.
Jag har dammsugit så slamrigt och stressat att bebbsen började stortjuta
som små förskrämda mistlurar samt avslutat damsugandet till förmån för
att bära runt mina små mistlurar. En på varje arm.
Jag har tvättat, ätit halvfabrikat soppa, druckit typ en liter kaffe och glitter-
-sanerat hela köket.
Jag har pussat make, tittat på två avsnitt av "Criminal Minds" samt läst på om
Jesper Juul och bloggat...
Nu sitter jag och försöker varva ner, efter ett misslyckat insomningsförsök,
medan mina älskade killar sussar, snarkar och grymtar i kapp.
Gonatt på er!
Är ungarna trasiga??
Två saker har drabbat mina barn! Ett:
De har fått det syndrom som i folkmun kallas "Teleskoparmar".
Alla har sagt att de kommer att drabbas och nu är det faktum!
Det verkar mest drabba bebisar (även om jag tycker att maken verkar
ha en släng av det när jag har en bytta Ben&Jerrys eller min lillebror
när jag mumsar pommes frittes) och det visar sig genom osannolika
utfall mot matskålar, glasögon och mobiltelefoner. För att inte tala om
brorsans leksaker...
Två: De låter som mistlurar! Inga gulliga små tjut, inga jolranden på
valspråk utan de larmar som två mistlurar. Jag kommer på mig själv
med att stjälpa i mig kaffe medan Otto leker mistlur fastän han inte är
särskillt missnöjd... Han gillar bara att låta så tror jag...
Kan de vara trasiga??
De har fått det syndrom som i folkmun kallas "Teleskoparmar".
Alla har sagt att de kommer att drabbas och nu är det faktum!
Det verkar mest drabba bebisar (även om jag tycker att maken verkar
ha en släng av det när jag har en bytta Ben&Jerrys eller min lillebror
när jag mumsar pommes frittes) och det visar sig genom osannolika
utfall mot matskålar, glasögon och mobiltelefoner. För att inte tala om
brorsans leksaker...
Två: De låter som mistlurar! Inga gulliga små tjut, inga jolranden på
valspråk utan de larmar som två mistlurar. Jag kommer på mig själv
med att stjälpa i mig kaffe medan Otto leker mistlur fastän han inte är
särskillt missnöjd... Han gillar bara att låta så tror jag...
Kan de vara trasiga??
Välkomna till den exklusiva skara som, rättmätigt, tycker att jag har något att tillföra!
Yiiipie!! Vad många ni är som hittat hit! För en minibloggare som jag själv
är det en ära att någon vill läsa mina tankar. Välkomna till den exklusiva skara
som, rättmätigt, tycker att jag har något att tillföra! Jag är genuint glad för
varje unik liten träff jag får. DU tillför något till MITT liv!
Anledningen till den ökade trafiken hit, till min egen lilla klagomur, är bloggvännen
och feministsystern Nina! Hon är en sån´där önskegranne. En sådan man önskar att
man kunde kvista över till (ni vet sådär som vi norrlänningar gör) och mumsa i sig
allt hennes julgodis. I år slår hon rekord med massor av sötsliskiga recept!
Idag skulle samtalsämnet, vid hennes köksbord, vara boken: Ditt Kompetenta barn
av Jesper Juul. Han som, till skillnad från Anna Wahlgren, är familjeterapeut.
Nina skriver idag om hans bok, som jag bara läst utdrag ur, och får mig att omedelbart
klicka hem en kopia från adlibris. Såhär beskrivs boken:
"Det mesta av det som vi betraktar som uppfostran är både överflödigt och direkt skadligt."
I Ditt kompetenta barn gör den välkände danske familjeterapeuten Jesper Juul upp med många traditionella uppfattningar och värderingar inom barnuppfostran. Här presenterar han ett helt nytt sätt för barn och vuxna att umgås på, som varken bygger på gamla tiders auktoritära maktutövning eller demokratisk tyranni utan på jämlikhet och lyhördhet. "Lyssna på era barn", uppmanar Jesper Juul. "Lita på att deras reaktioner är kompetenta!"
Jesper Juul belyser klokt och ömsint sina teorier med en mängd exempel hämtade ur verkligheten. Han har under många år varit verksam i olika kulturer och är idag ledare för terapiinstitut i Odder, Köpenhamn och Zagreb.
En kille i min smak, helt enkelt :)
Go´Torsdags morgon på er!
är det en ära att någon vill läsa mina tankar. Välkomna till den exklusiva skara
som, rättmätigt, tycker att jag har något att tillföra! Jag är genuint glad för
varje unik liten träff jag får. DU tillför något till MITT liv!
Anledningen till den ökade trafiken hit, till min egen lilla klagomur, är bloggvännen
och feministsystern Nina! Hon är en sån´där önskegranne. En sådan man önskar att
man kunde kvista över till (ni vet sådär som vi norrlänningar gör) och mumsa i sig
allt hennes julgodis. I år slår hon rekord med massor av sötsliskiga recept!
Idag skulle samtalsämnet, vid hennes köksbord, vara boken: Ditt Kompetenta barn
av Jesper Juul. Han som, till skillnad från Anna Wahlgren, är familjeterapeut.
Nina skriver idag om hans bok, som jag bara läst utdrag ur, och får mig att omedelbart
klicka hem en kopia från adlibris. Såhär beskrivs boken:
"Det mesta av det som vi betraktar som uppfostran är både överflödigt och direkt skadligt."
I Ditt kompetenta barn gör den välkände danske familjeterapeuten Jesper Juul upp med många traditionella uppfattningar och värderingar inom barnuppfostran. Här presenterar han ett helt nytt sätt för barn och vuxna att umgås på, som varken bygger på gamla tiders auktoritära maktutövning eller demokratisk tyranni utan på jämlikhet och lyhördhet. "Lyssna på era barn", uppmanar Jesper Juul. "Lita på att deras reaktioner är kompetenta!"
Jesper Juul belyser klokt och ömsint sina teorier med en mängd exempel hämtade ur verkligheten. Han har under många år varit verksam i olika kulturer och är idag ledare för terapiinstitut i Odder, Köpenhamn och Zagreb.
En kille i min smak, helt enkelt :)
Go´Torsdags morgon på er!
Snyggaste klappen
...denna vecka går till morfar från Otto & Ville!
Den är pysslad av en gammal vällingförpackning...
(Jag vet, det ÄR inte friskt detta pysslande. Note to self: Sök hjälp!)
Den är pysslad av en gammal vällingförpackning...
(Jag vet, det ÄR inte friskt detta pysslande. Note to self: Sök hjälp!)
julgodis: chokladkola med lakrits, flingsalt och citron
Idag kokade jag chokladkola med lakrits, flingsalt och citron.
Jättegott och massor av smaker i harmoni!
Jag kokade ihop:
3dl grädde
3dl socker
1dl sirap
3msk kakao
koka till 123 C eller tills smeten klarar kulprovet. Blanda i 10st krossade turkisk peppar. Häll upp i oljad form. Strö över 1tsk flingsalt och skalet från en citron. Låt stelna i kylen och skär upp! Inte nyttigt men gott och framförallt: värt det!!
Jättegott och massor av smaker i harmoni!
Jag kokade ihop:
3dl grädde
3dl socker
1dl sirap
3msk kakao
koka till 123 C eller tills smeten klarar kulprovet. Blanda i 10st krossade turkisk peppar. Häll upp i oljad form. Strö över 1tsk flingsalt och skalet från en citron. Låt stelna i kylen och skär upp! Inte nyttigt men gott och framförallt: värt det!!
Små tomtebloss av genusmedvetenhet
På stan i måndags räknade jag till FEM tanter med frågan:
"Är det en tjej och en kille?"
Angående vad jag hade i barnvagnen. Otto hade en grön mössa och Vilgot en chockrosa. Anledningen till att någon kände att de måste fråga var att de hade svarta och blå overaller. Så hela genus-inordnandet blev trassligt och då måste man ju få veta...
Hu jeda mig, att gå vidare i livet utan att veta vilket kön kvinnan har på sina tvillingbebbar!
Men just i Måndags kände jag för att sprida små tomtebloss av genusmedvetenhet så jag log glatt och sa:
"Det är en Otto och en Vilgot" och om de ser förvirrade ut så fortsätter jag:
"Man kanske kan känna sig lurad av mössan men vi tycker att han är så snygg i den"
De flesta brukar reagera genom att mumla:
"Jo jo, han är jättegullig"
En del byter snabbt ämne:
"Brukar de lugga och klösa varandra?"
Ytterligare en variant är att uppröras:
"Men stackars gosse! Har dom tvingat på dig en ROSA mössa!? Du har det inte lätt!"
När vi stöter på den senare varianten brukar den milda, och saktmodiga, modern vilja köra upp sina genusmedvetna tomtebloss i röven på dom... Men jag brukar nöja mig med en snabb kommentar av typen "Hallå, 50-talet ringde och vill ha tillbaka sina åsikter"...
Enda anledningen till att jag är så pass slagfärdig och inte bara står och gapar är att det händer VARJE gång vi är ute. Man har liksom hunnit bygga upp en beredskap och tänka igenom vad man vill förmedla. Sedan mumlar jag en tyst bön om att tanten inte ska ringa soc :)
"Är det en tjej och en kille?"
Angående vad jag hade i barnvagnen. Otto hade en grön mössa och Vilgot en chockrosa. Anledningen till att någon kände att de måste fråga var att de hade svarta och blå overaller. Så hela genus-inordnandet blev trassligt och då måste man ju få veta...
Hu jeda mig, att gå vidare i livet utan att veta vilket kön kvinnan har på sina tvillingbebbar!
Men just i Måndags kände jag för att sprida små tomtebloss av genusmedvetenhet så jag log glatt och sa:
"Det är en Otto och en Vilgot" och om de ser förvirrade ut så fortsätter jag:
"Man kanske kan känna sig lurad av mössan men vi tycker att han är så snygg i den"
De flesta brukar reagera genom att mumla:
"Jo jo, han är jättegullig"
En del byter snabbt ämne:
"Brukar de lugga och klösa varandra?"
Ytterligare en variant är att uppröras:
"Men stackars gosse! Har dom tvingat på dig en ROSA mössa!? Du har det inte lätt!"
När vi stöter på den senare varianten brukar den milda, och saktmodiga, modern vilja köra upp sina genusmedvetna tomtebloss i röven på dom... Men jag brukar nöja mig med en snabb kommentar av typen "Hallå, 50-talet ringde och vill ha tillbaka sina åsikter"...
Enda anledningen till att jag är så pass slagfärdig och inte bara står och gapar är att det händer VARJE gång vi är ute. Man har liksom hunnit bygga upp en beredskap och tänka igenom vad man vill förmedla. Sedan mumlar jag en tyst bön om att tanten inte ska ringa soc :)
Frid!
Upp i ottan.
Bära ner bebbar.
Två kissfontäner på skötbordet.
Städa upp ungar.
Städa upp skötbordet.
Städa upp mamman.
Mata morgontrötta bebbs med gröt.
Fullt kaos.
Gröt överallt.
Städa upp ungar.
Städa upp köket.
Städa upp mamman.
På med overaller.
Ut med vagnen.
Pulsa till bussen.
Åka till doktorn med bebbsen.
Promenera ner på byn.
Åka bussen hem.
Pulsa från bussen.
Bära in ungar.
Klä av ungar.
Mata ungar med gröt.
Fullt kaos.
Gröt överallt.
Städa upp ungar, kök och mamma.
Byte av blöjor.
Bajskalas.
Bajs på ungar, skötbord och mamma.
Städa upp ungar, skötbord och mamma.
Tvätta bajsiga kläder.
Spola av bajs från mamman.
Ner med ungar i sängen.
Ett glas julmust och en snus till lunch.
Bebbar sover.
Frid!
Bära ner bebbar.
Två kissfontäner på skötbordet.
Städa upp ungar.
Städa upp skötbordet.
Städa upp mamman.
Mata morgontrötta bebbs med gröt.
Fullt kaos.
Gröt överallt.
Städa upp ungar.
Städa upp köket.
Städa upp mamman.
På med overaller.
Ut med vagnen.
Pulsa till bussen.
Åka till doktorn med bebbsen.
Promenera ner på byn.
Åka bussen hem.
Pulsa från bussen.
Bära in ungar.
Klä av ungar.
Mata ungar med gröt.
Fullt kaos.
Gröt överallt.
Städa upp ungar, kök och mamma.
Byte av blöjor.
Bajskalas.
Bajs på ungar, skötbord och mamma.
Städa upp ungar, skötbord och mamma.
Tvätta bajsiga kläder.
Spola av bajs från mamman.
Ner med ungar i sängen.
Ett glas julmust och en snus till lunch.
Bebbar sover.
Frid!
Sockersött till små bebbtassar
Ok, jag skulle aldrig lägga 79kr på ett par babystrumpor...
Men man kan väl få drömma??...och spana på loppisar :)
Men man kan väl få drömma??...och spana på loppisar :)
överlevnad
Idag packar vi ihop oss och åker till Burträsk.
Västerbottensostens hem och hemvist för bebbsens
mormorsmor och mormorsfar. Där vankas mat, julpussar
och julkramar, samt ett antal medlemmar ur familjen.
Jag sitter och försöker hålla ut. Svälter mina barn så att grötportionen ska skottas in i små munnar så nära inpå resan som möjligt. Än är det bara glada miner men jag misstänker att jag kommer trolla fram gröten blixtsnabbt så snart de piper hotfullt. Man blir svag för hotfulla pip som mamma :)
Det ständiga pusslet: "Hur kan vi undvika tredjegrötkriget när vi är på besök?"
Gröt är nämligen som manna från himlen för våra små bebbs. Alltså försöker vi trycka i dem så nära inpå avfärd som möjligt för att om möjligt slippa det slagfält, som grötmatning är, på bortaplan. I skötväska finns istället diverse fruktpureér, pärondryck och majskrokar ifall det skulle krisa.
Dags att börja packa överlevnadskitet!
Västerbottensostens hem och hemvist för bebbsens
mormorsmor och mormorsfar. Där vankas mat, julpussar
och julkramar, samt ett antal medlemmar ur familjen.
Jag sitter och försöker hålla ut. Svälter mina barn så att grötportionen ska skottas in i små munnar så nära inpå resan som möjligt. Än är det bara glada miner men jag misstänker att jag kommer trolla fram gröten blixtsnabbt så snart de piper hotfullt. Man blir svag för hotfulla pip som mamma :)
Det ständiga pusslet: "Hur kan vi undvika tredjegrötkriget när vi är på besök?"
Gröt är nämligen som manna från himlen för våra små bebbs. Alltså försöker vi trycka i dem så nära inpå avfärd som möjligt för att om möjligt slippa det slagfält, som grötmatning är, på bortaplan. I skötväska finns istället diverse fruktpureér, pärondryck och majskrokar ifall det skulle krisa.
Dags att börja packa överlevnadskitet!
Vimsig
Lördag eftermiddag. Min kropp tror det är söndag kväll.
Min hjärna är bara i nuet. NU skriker Vilgot, NU är har Otto
ont i magen och Varför sover de inte NU? Att vi har diverse
åtagande i helgen surrar bara dovt i bakhuvudet men detaljerna
därikring susar iväg med vinden som blåser in genom ett öra
och ut genom det andra. Inget fastnar, inget stannar.
Erfarenheter blir inget annat än flyktiga noteringar i utkanten av hjärnan.
Varför har jag, till exempel, gett Otto marackasen när jag vet att han kommer att svinga den med full kraft mot sin egen näsa?? Jag har erfarenheten, det har hänt förut och ändå verkar det som en bra ide... Min hårddisk måste vara full. Onykter eller överbelastad. Något fel är det.
Jag behöver sova men får inte ro i kroppen och hjärnan beter sig som en tvättmaskin.
(Notera hushållsliknelsen - desperate housewife?) Den liksom blöter upp och tjorvar ihop allting och då och då dyker den där udda strumpan upp i mixen men försvinner innan man får tag i den.
Viss information och vissa minnen är som den där udda strumpan.
Jag har till exempel försökt komma ihåg att köpa cellofan i en månad nu men när jag är på affären tumlar andra tankar runt och allt geggar ihop... Så, tre nätter senare dyker cellofanet upp igen bara för att försvinna i mixen igen. Det är ingen katastrof. Människor överlever utan cellofanstrutar fyllda med godis, även om det kan förvåna många, men ni fattar principen?
Jag är djävligt vimsig!
Tärd är ett annat ord som dyker upp när jag ser mig själv i spegeln.
Ändå har jag roligt, är gladare än någonsin... men som sagt: VIMSIG!
Min hjärna är bara i nuet. NU skriker Vilgot, NU är har Otto
ont i magen och Varför sover de inte NU? Att vi har diverse
åtagande i helgen surrar bara dovt i bakhuvudet men detaljerna
därikring susar iväg med vinden som blåser in genom ett öra
och ut genom det andra. Inget fastnar, inget stannar.
Erfarenheter blir inget annat än flyktiga noteringar i utkanten av hjärnan.
Varför har jag, till exempel, gett Otto marackasen när jag vet att han kommer att svinga den med full kraft mot sin egen näsa?? Jag har erfarenheten, det har hänt förut och ändå verkar det som en bra ide... Min hårddisk måste vara full. Onykter eller överbelastad. Något fel är det.
Jag behöver sova men får inte ro i kroppen och hjärnan beter sig som en tvättmaskin.
(Notera hushållsliknelsen - desperate housewife?) Den liksom blöter upp och tjorvar ihop allting och då och då dyker den där udda strumpan upp i mixen men försvinner innan man får tag i den.
Viss information och vissa minnen är som den där udda strumpan.
Jag har till exempel försökt komma ihåg att köpa cellofan i en månad nu men när jag är på affären tumlar andra tankar runt och allt geggar ihop... Så, tre nätter senare dyker cellofanet upp igen bara för att försvinna i mixen igen. Det är ingen katastrof. Människor överlever utan cellofanstrutar fyllda med godis, även om det kan förvåna många, men ni fattar principen?
Jag är djävligt vimsig!
Tärd är ett annat ord som dyker upp när jag ser mig själv i spegeln.
Ändå har jag roligt, är gladare än någonsin... men som sagt: VIMSIG!
En vante kan säga mer än tusen ord...
Idag har vi varit, hela familjen, på byn.
Vi har strosat, lunchat och scoutat julklappar.
Jag har länge velat ha dessa vantar till twinsen.
Nu var behovet skriande. Jag köpte dem stora i storleken
så jag tror de räcker även nästa år. Sedan tråcklade
jag fast röda sidenband för att minimera risken
att de tappas bort. Snål är jag, speciellt när jag köper
NYA grejer till små bebbar som älskar att kasta bort saker.
Vi har strosat, lunchat och scoutat julklappar.
Jag har länge velat ha dessa vantar till twinsen.
Nu var behovet skriande. Jag köpte dem stora i storleken
så jag tror de räcker även nästa år. Sedan tråcklade
jag fast röda sidenband för att minimera risken
att de tappas bort. Snål är jag, speciellt när jag köper
NYA grejer till små bebbar som älskar att kasta bort saker.
Muntra upp
Idag är det kallt och ruggigt, vi har sömnbrist och pappan
är visserligen hemma men sjuk. Idag muntrar vi upp oss med
bebisar i varma och glada färger!!
Otto
är visserligen hemma men sjuk. Idag muntrar vi upp oss med
bebisar i varma och glada färger!!
Otto
Hårda pix
Just nu är det lite hårda pix. Det är nåt´fel på bebbsen.
De verkar ha ont/vara sjukt obekväma. Skriker massor,
äter dåligt, sover dåligt och vill ständigt vara i min famn.
Vänster axeln dunkar sådär oroväckande inflammatoriskt...
Huvudet av sömnbrist och bebbsen snurrar som elvispar i famnen
eller om man, gud förbjude, lyckas lägga dem i sängen.
En teori är ju (förstås) TÄNDERNA en annan den knipande magen.
Jag tycker att jag känner intuitivt vad det är dom behöver men kan
inte räkna ut vad det beror på. De behöver närhet, lugn, lagom med
intryck och gröt. Men varför? Jag funderar på att komplettera med en
dutt alvedon till natten ifall det skulle vara ömma tänder som spökar.
Det lutar väl åt det eftersom de tjuter som skadade djur om man råkar
peta dem i munnen med skeden när man lastar in gröt...
Nu sover de små elvisparna och jag laddar för nästa omgång.
De verkar ha ont/vara sjukt obekväma. Skriker massor,
äter dåligt, sover dåligt och vill ständigt vara i min famn.
Vänster axeln dunkar sådär oroväckande inflammatoriskt...
Huvudet av sömnbrist och bebbsen snurrar som elvispar i famnen
eller om man, gud förbjude, lyckas lägga dem i sängen.
En teori är ju (förstås) TÄNDERNA en annan den knipande magen.
Jag tycker att jag känner intuitivt vad det är dom behöver men kan
inte räkna ut vad det beror på. De behöver närhet, lugn, lagom med
intryck och gröt. Men varför? Jag funderar på att komplettera med en
dutt alvedon till natten ifall det skulle vara ömma tänder som spökar.
Det lutar väl åt det eftersom de tjuter som skadade djur om man råkar
peta dem i munnen med skeden när man lastar in gröt...
Nu sover de små elvisparna och jag laddar för nästa omgång.
Snyggaste klappen
...går till Faster Theres!
Hennes klapp var för stor för en låda så jag tog en vanlig pappkasse från Willys och
julpysslade till den! Mäkta nöjd är jag med resultatet!
Hennes klapp var för stor för en låda så jag tog en vanlig pappkasse från Willys och
julpysslade till den! Mäkta nöjd är jag med resultatet!
Grötsanering!
PHU!
Grötmellis är avklarat! Ungar, stolar, golv och mamma är sanerade!
Och då menar jag SANERADE i ordets rätta bemärkelse.
Lager av gröt har gnuggats bort, ljumma tvättlappar har snutit ut
gröt ur små näsor och kladdiga halsar har torkats med alla sina små ljuvliga veck.
Det här med mjuka frottélappar doppade i varmt vatten är populärt.
När den varma tvättlappen, spetsad med lite olja, närmar sig deras små nunor
sträcker de ansiktena mot den, blundar och njuter.
Morgonen är god!
Grötmellis är avklarat! Ungar, stolar, golv och mamma är sanerade!
Och då menar jag SANERADE i ordets rätta bemärkelse.
Lager av gröt har gnuggats bort, ljumma tvättlappar har snutit ut
gröt ur små näsor och kladdiga halsar har torkats med alla sina små ljuvliga veck.
Det här med mjuka frottélappar doppade i varmt vatten är populärt.
När den varma tvättlappen, spetsad med lite olja, närmar sig deras små nunor
sträcker de ansiktena mot den, blundar och njuter.
Morgonen är god!
Dagens fråga:
Tycker ni det är okej att ge bort loppisfynd (begagnade grejer) i present??
Jag tänker som så att om grejerna är hela och rena så är det mer än ok med mig.
Jag har gett bort barnkläder som jag ropat in på tradera. Kläder som jag aldrig annars
skulle ha haft råd att ge mina egna barn (till fullt pris) än mindre i present.
Jag köpte dem i fint skick, tvättade och strök åsså in i paketet!
Att inte köpa nytt är ju en välgärning för både plånbok, miljö och samhälle.
Jag har inget emot sådana presenter och de kan ju bli lite mer unika än vad
gemene man/kvinna köper på HM eller DUKA.
Men man kanske ska höra sig för, sondera lite, så man inte ger loppisfyndade kläder
till någon som på riktigt tycker det är äckligt...
Vad tycker ni??
Jag tänker som så att om grejerna är hela och rena så är det mer än ok med mig.
Jag har gett bort barnkläder som jag ropat in på tradera. Kläder som jag aldrig annars
skulle ha haft råd att ge mina egna barn (till fullt pris) än mindre i present.
Jag köpte dem i fint skick, tvättade och strök åsså in i paketet!
Att inte köpa nytt är ju en välgärning för både plånbok, miljö och samhälle.
Jag har inget emot sådana presenter och de kan ju bli lite mer unika än vad
gemene man/kvinna köper på HM eller DUKA.
Men man kanske ska höra sig för, sondera lite, så man inte ger loppisfyndade kläder
till någon som på riktigt tycker det är äckligt...
Vad tycker ni??
TÄNDERNA
Go´Fredag på er! Bebbsen verkar vara inne i en missnöjesperiod.
Det pips, gnälls, vrålad och tjuts i tid och otid. Kan det vara tänderna??
Tändernas framväxande som fått bära hundhuvudet för barns missnöje
sedan tidernas begynnelse. Skriker bebben?? DÅ ÄR DET TÄNDERNA :)
Oavsett bebbens ålder?? DET KAN VARA TÄNDERNA :)
För det här med att bebbar skulle kunna vara sura helt enkelt är ju som tabu...
Men mina är det. De är sura när jag lägger ner dem, när det ska torkas om munnen,
när de måste ha mössa, när det ska träs på vantar, när de måste ha haklapp och
när mamman matar för sakta. För att inte tala om när den ene petar på den andre
bebisen. Då blir det omgående pip, surläpp och arga viftningar med små armar.
Allmän surhet i all ära, men jag vill nog ändå tro att DET ÄR TÄNDERNA :)
TREVLIG HELG PÅ ER!!
Det pips, gnälls, vrålad och tjuts i tid och otid. Kan det vara tänderna??
Tändernas framväxande som fått bära hundhuvudet för barns missnöje
sedan tidernas begynnelse. Skriker bebben?? DÅ ÄR DET TÄNDERNA :)
Oavsett bebbens ålder?? DET KAN VARA TÄNDERNA :)
För det här med att bebbar skulle kunna vara sura helt enkelt är ju som tabu...
Men mina är det. De är sura när jag lägger ner dem, när det ska torkas om munnen,
när de måste ha mössa, när det ska träs på vantar, när de måste ha haklapp och
när mamman matar för sakta. För att inte tala om när den ene petar på den andre
bebisen. Då blir det omgående pip, surläpp och arga viftningar med små armar.
Allmän surhet i all ära, men jag vill nog ändå tro att DET ÄR TÄNDERNA :)
TREVLIG HELG PÅ ER!!
På tal om tradera...
så blir jag faktiskt lite sne på de säljare som ska tala om för mig
att de säljer kläder till flickor...
Jag skulle tex vilja hitta ett par leggings med hjärtan på knäna,
som de på bilden i inlägget nedan, men i storlek 74. För framtida bruk.
Jag tycker de är så fina. Men i alla annonser så står det:
"Söta leggings till lilla prinsessan"
eller
"Urgulliga tights till lilltjejen"
Fattar de inte att de exkluderar potentiella köpare?
Typ 50% av dem! Jag kan ju leka genuslärare och påpeka deras misstag. Och jag gör det ibland men ibland blir jag lite tjurig... Orkar inte uppfostra och vill inte ge dem mina pengar...
Föga moget. Måste hitta nya strategier för att tackla min egen tjurighet.
att de säljer kläder till flickor...
Jag skulle tex vilja hitta ett par leggings med hjärtan på knäna,
som de på bilden i inlägget nedan, men i storlek 74. För framtida bruk.
Jag tycker de är så fina. Men i alla annonser så står det:
"Söta leggings till lilla prinsessan"
eller
"Urgulliga tights till lilltjejen"
Fattar de inte att de exkluderar potentiella köpare?
Typ 50% av dem! Jag kan ju leka genuslärare och påpeka deras misstag. Och jag gör det ibland men ibland blir jag lite tjurig... Orkar inte uppfostra och vill inte ge dem mina pengar...
Föga moget. Måste hitta nya strategier för att tackla min egen tjurighet.
Tjusiga bebbs
Otto
Vilgot
Vilgot
Mitt novembernöje: Tradera
Jag har legat i å ropat in en del på tradera i november.
Ungarna går ju igenom typ tre byten per dag och bebbe.
Garderoben behövde alltså tillskott! Kul för mig och plånboken!
Molobyxa i nyskick för 5kr + 12kr i frakt
Molo bodysuit och body totalt typ 100kr inkl. frakt
Sedan köpte jag dessa dvs:er i julklapp trotts att jag egentligen tycker att
de är för små för julklappar... so sue me!!!
Ungarna går ju igenom typ tre byten per dag och bebbe.
Garderoben behövde alltså tillskott! Kul för mig och plånboken!
Molobyxa i nyskick för 5kr + 12kr i frakt
Molo bodysuit och body totalt typ 100kr inkl. frakt
Sedan köpte jag dessa dvs:er i julklapp trotts att jag egentligen tycker att
de är för små för julklappar... so sue me!!!
Harakiri med osthyveln
Gick å la mig vi halvåttatiden igår. Var så förtvivlat trött å tänkte
att NU ska det nog gå att varva ned och somna. Trot eller ej men jag
somnade. Ååååsså pep ungarna! Det spottades ut tuttar, drogs snuttefiltar
över ögonen (=paniik) och bökades runt. En gång i kvarten var det panik.
Jag nådde snabbt punkten då det egentligen skulle ha varit mindre plågsamt
att stiga upp, vakna till och köpa läget istället för att ryckas in och ut ur sömnen
men samtidigt hoppas man ju att varje gång är den sista.
Nu på morgonen kändes det som att kaffe var det enda som kunde hjälpa.
Åsså var kannan i diskmaskinen! CRAAAAAAAP! (sjunges med operaröst.)
Vanligtvis skulle jag nu ha hoppat över kaffet och hoppats att kannan på
något magiskt sätt skulle diska sig själv om den fick förmiddagen på sig.
Idag var det, emellertid, kris!
Så jag diskade, fyllde med vatten och mätte upp kaffet och konstaterade
att jag tog de sista skoporna. TUR att det räckte annars hade jag förmodligen
begått harakiri med osthyveln! Jag har dessutom lätt att överdriva i detta
överdramatiska tillstånd (jo, det är säkert) så jag hade satt på åtta koppar.
Det borde jag klara mig på idag?!
Och vi som ska posta julkort, hämta ut paket på posten, handla och gå på öppna förskolan!
På öppna förskolan skulle det visst göras gipsavgjutningar av bebbtassar...
Då är åtta koppar inte så mycket som det låter...
Med kallt modershjärta tänker jag att det förmodligen blir dessa tassavtryck i gips som får stå tillbaka. Gud vet vad jag ska ha dem till.
Nu piper det i spjälsängen och kaffet har gurglat klart i bryggaren!
Over and out!
att NU ska det nog gå att varva ned och somna. Trot eller ej men jag
somnade. Ååååsså pep ungarna! Det spottades ut tuttar, drogs snuttefiltar
över ögonen (=paniik) och bökades runt. En gång i kvarten var det panik.
Jag nådde snabbt punkten då det egentligen skulle ha varit mindre plågsamt
att stiga upp, vakna till och köpa läget istället för att ryckas in och ut ur sömnen
men samtidigt hoppas man ju att varje gång är den sista.
Nu på morgonen kändes det som att kaffe var det enda som kunde hjälpa.
Åsså var kannan i diskmaskinen! CRAAAAAAAP! (sjunges med operaröst.)
Vanligtvis skulle jag nu ha hoppat över kaffet och hoppats att kannan på
något magiskt sätt skulle diska sig själv om den fick förmiddagen på sig.
Idag var det, emellertid, kris!
Så jag diskade, fyllde med vatten och mätte upp kaffet och konstaterade
att jag tog de sista skoporna. TUR att det räckte annars hade jag förmodligen
begått harakiri med osthyveln! Jag har dessutom lätt att överdriva i detta
överdramatiska tillstånd (jo, det är säkert) så jag hade satt på åtta koppar.
Det borde jag klara mig på idag?!
Och vi som ska posta julkort, hämta ut paket på posten, handla och gå på öppna förskolan!
På öppna förskolan skulle det visst göras gipsavgjutningar av bebbtassar...
Då är åtta koppar inte så mycket som det låter...
Med kallt modershjärta tänker jag att det förmodligen blir dessa tassavtryck i gips som får stå tillbaka. Gud vet vad jag ska ha dem till.
Nu piper det i spjälsängen och kaffet har gurglat klart i bryggaren!
Over and out!