Ny tradition

Bebbarna mår finfint men deras mamma mår sådär.
Natten mot Nyårs var det dags för akuten igen.

Idag hade vi en nybörjad tradition (sedan förra året)
då vi ställde till med Nyårsbrunch tillsammans med mina
bröder med flickvänner samt Alex och David.
Ett mycket bra sätt att fira tillsammans även om folk har
andra planer på kvällen eller om man, som i mitt fall,
inte orkar med kvällsfirande.

Gott Nytt År!


Har jag gått sönder??

Det kan vara något fel på mig. Man vet aldrig så noga...
De två senaste dygnen har jag varit vaken 4-5 timmar och
sovit resten. Kanske har jag gått sönder av alla kräkningar?
Jag är liksom inte mys-sömnig utan utslut, djävla as-trött!

Barnmorskan tyckte att det var läge att ta lite prover om jag fortsätter
så här några dagar till. Men efter att ha sovit till och från sedan klockan
14.00 igår så hoppas jag på en piggare My idag.


Tupplur

Är tillbaka vid datorn efter en två timmars tupplur :)
Sitter och funderar över om jag ska unna mig en värmefilt/dyna
eftersom jag fryser så hemskt hela tiden...


sussigt sovande

Natten mot Måndag sov jag tolv timmar, elva till elva.
Igårkväll somnade jag in så tidigt som 19.00 och sov till
dryga tio!! Fattar ni hur mycket jag sussar??! Hur mycket
energi kan dessa små bebbar suga åt sig??


Mindre trevlig julhelg för vovven

Rolf hade dock en mindre trevlig julhelg. Hans gäster var bordercollien Jack
och drevern Sacky. Han sprang fram för att hälsa på sina gäster med viftande
svans. Sacky visade sig dock vara på dåligt humör och hälsade sin värd med
ett välriktat bett i skuldran. Rolf tjöt, skrek och grät och Sacky morrade.
De blev sedemera sams eftersom hackordningen fastställts men Rolf har ett
varit sår på skuldran och en gnutta feber. Han sover sig igenom dagen och
kikar surt på mig när jag väcker honom.


Gäspande

Ett gäspande gomorron på er! Klockan är 11.41 och jag å vovven har nyss stigit upp!
Julhelgen har varit mysig och intensiv för mig och bebbarna. Tack vare en ny tablett
och mycket tid i soffan har kräkningarna varit hyggliga. Jag har spytt på förmiddagarna
men haft det drägligt resten av dagarna. Såå mycket bättre än jag förväntat mig.

Många fina klappar har jag fått och gett bort och liiite julmat har faktiskt slunkit ner.
Nu ska jag gräva ner mig i soffan, mysa och vänta på att börja kräkas :)


Äcklig

Som denna morgon började vill jag aldrig mer börja min morgon.
Jag åt yoghurt i sängen och klev upp, behövde genast kräkas och hann
till toan men han inte fälla upp locket!!!

Inte nog med att jag blev helt slut av att kräkas, jag blev oxå ledsen för att
jag var äcklig och spydde ner toan...

Merry-fucking-christmas!


God Jul!!

Idag har jag laggt sista handen vid julgodiset och gjort nutella-och mandelmassefyllda dadlar, doppade i mörk choklad och minibiskvier med saffransfyllning och mörk choklad.
Imorgon åker jag till pappsen för att börja julfirandet med en uppesittarkväll och sedan fira julafton med pappa, hans fru och mina syskon! På juldagen återkommer jag till det älskade gula huset för att fira återstående jul-dagar med mamma, Peter, syskon och svärisar!!

Jag ser fram emot denna helg och håller tummarna för att jag får kräkas minimalt!

Allt detta julande innebär att det blir mindre eller ingen tid framför datorn i några dagar så jag vill passa på att önska dig en god jul! Att femtio personer i vårt land dagligen läser om mina kräkningar, gormande och glädje, värmer mitt hjärta!!

Från botten av mitt hjärta God Jul & Gott Nytt År!!


Bloggfest - Vi kör ändå!!

För ett bra tag sedan bestämde jag och Nina oss för att bjuda in till Bloggfest med start den 1/1-11.
Festen firas i dagarna trettio med ett inlägg om dagen på teman nedan. Precis som Nina påpekade så känns det lite B med tanke på att många av mina favoritbloggare redan har festat klart eller är mitt i bloggfestandet. Men skit i det, vi kör ändå!! Alla är varmt välkomna att haka på. Även om du inte har en blogg så kan du väl hänga med och skriva i kommentarerna!! Med tanke på hur jag mår för tillfället så vet jag inte om jag håller hela vägen men jag ska försöka!!

Dag 01 dvs 1/1 – Presentera mig själv
Dag 02 dvs 2/1– Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Mitt förhållande till mat
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Så här ser en vanlig dag ut i mitt liv.
Dag 07 – Om mina vänner
Dag 08 – Ett ögonblick jag aldrig glömmer
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Min klädstil
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag? Bild!
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick

Förtydligande: Man skriver alltså ett inlägg per dag med ovanstående tema.

Känner ni riktigt hur välkomna ni är nu då!? Sååå…. vem hänger på?

O.S.A senast i år med en kommentar till detta inlägg.



Vecka elva

Dan före dan före dopparedagen!!...och LillaMy har en hygglig dag.
Klockan är tio i två och jag har ännu inte skickat upp frukostfilen.
Yey, hejja mej!!
Jag har precis proppat i mig den mest osannolika kombinationen av
födoämnen som jag intagit denna delen av graviditeten:
ÖLKORV OCH MJÖLK!!
Rätt knäpp lunch men magen KRÄVDE det och vem är jag att hålla igen då?
Med tanke på att jag tappat kilon istället för att lägga på mig dessa första tre
månader så nekar jag just nu aldrig magen vad den vill ha. Det är så sällan som något
känns gott.

Jag och maken har skojjat om denna graviditet i ordalagen: "Två till priset av en"
Jag börjar dock känna att jag gott och väl betalar priset för båda två.

Idag går vi in i vecka elva och tvillingarna är stora som clementiner. Alla anlag finns där.
Nu ska de växa på sig och utvecklas färdigt. Förra veckan bildades nagelbäddarna och i veckan
börjar små naglar växa fram. Könsorganen bildas men ännu kan man inte se om de är pojkar
eller flickor. Eftersom vi är rätt säkra på att det är enäggstvillingar så lär det bli två av samma
sort i alla aspekter. De har ju samma DNA :) I övrigt så bryr jag mig väldigt lite vilken sort det
är. Jag vill ha den friska sorten om jag får välja. Vi ska INTE göra fostervattensprov. Jag tycker inte att man bör göra det om man inte vet vad man ska göra med informationen. Jag skulle inte göra en abort vilket gör dessa tester onödiga. Det får bli en överraskning vilka små individer som ska flytta in i våra liv och älskade kommer de att bli oavsett.


Kräkigt inlägg om kroppsvätskor

Jag är dålig på att skriva till er. Men det beror mest på att jag inte vill tråka ihjäl er med uppdateringar kring mina kräkningar. Igår hade jag en sanslöst dålig dag och jag befarade ett sjukhusbesök men fick i gengäld en riktigt bra dag idag! Jag har inte kräkts på hela dagen!!
HURRA!
Är det nu det vänder??!
Är det nu jag återgår till att skriva bitska feministiska texter från att bara skrivit kräkiga inlägg om kroppsvätskor och bebismagar i ett par månader??! Vem vet?
Men först och främst ska här firas jul!!


Nu:

Sjunger julsånger, kräks våldsamt och julstädar...


Glada listan

Lördag morgon och snön har vräkt ned hela natten.
Maken gruvar sig för den stundande skottningen och
Rolf njuter och ser ut som en utter när han tar sig fram
för att hitta den perfekta morgon-kiss-platsen.

Jag försöker ta det lugnt. Igår fick jag inte behålla någonting men mådde bra emellanåt. Kanske är det nu det vänder!! Dagen till ära förärar jag er med en glad lista:

* Mina Julbiskvier med pepparkaksbotten, saffrans-
-fyllning och mörk choklad har blivit succé! Jag har
fått stående ovationer och känner mig som värsta
mäster-bagaren-i-stövlar!

* Nu startar nedräkningen till årets mest älskade helg.
Så mkt kul, mys och gott som väntar oss om bara några
dagar!!

* Julklapparna är inhandlade, inslagna och genomtänkta.

* Imorgon kommer mina bröder med flickvänner samt
goda vänner för att spela "Julklappsspelet". Ett spel
som leder till gorm, vrål, tårar, skratt och fiendskap!
Vem blir utan klapp detta år?? Och vem ska gråta över
att de fått diskborsten men missat alladinasken??

* Finaste, favoritbloggaren Nina är glad efter några tunga
veckor. Om jag fick skicka tomten till ett enda ställe i år
så skulle det bli till henne! Hon har förtjänat en extra klapp.

* Jag har inte börjat kräkas för dagen :)



Snälla tomten, jag önskar mig...

...fred på jorden, friska barn och en ny spis!
Den vi har nu djävlas med mig hela tiden.
Som om inte mandelmusslor var svåra nog,
att baka, utan att spisen ska lägga av helt
oförhappandes! Snälla tomten, ge mig lite tålamod
oxå för just nu vill jag bränna spisen på bål
och slå på den med brännbollsträ...


Paranoid och folkilsken

De senaste dagarna har jag anfäktats av en synnerligen otrevlig tanke.
När jag står och kräks som värst får jag för mig att någon där uppe försöker
göra en poäng på min bekostnad. Att eftersom jag så länge önskat mig en
graviditet så ska jag minsann få smaka på de värsta tänkbara sidorna.

Att någon där uppe fnissar i mjugg och bara väntar på att jag ska vända blicken uppåt,
sträcka upp armarna och uppgivet tjuta:

"Okej, ni vinner!! Jag ångrar mig!!"

...och då, som i ett trollslag ska illamåendet, kräkningarna, gallanfallen (joo, jag var på akuten i helgen, efter att maken hittat mig på badrumsgolvet, för ett gallanfall!!) och den förbannade tröttheten genast ge vika. Jag får för mig att någon försöker att lära mig läxan
" Var försiktig med vad du önskar dig annars ska du få smaka ".
Men jag VET ju att det finns folk som har det värre, att jag ingalunda är unik eller speciellt förföljd av högre makter med pekpinnar. Ändå får jag för mig att någon vill att jag ska ge mig, önska detta ogjort eller åtminstone ge alla "förstå-sig-påare" rätt i att jag faktiskt inte visste vad jag gav mig in på.

Mensi då känner de inte Julia (aliaslillamy), envis som synden och tjurskalligare än satan själv.
(Sorry mormor, men ibland KRÄVER tillfället kraftuttryck)

Behöver jag meddela att min mor skrattade rått (joo, just rått) när jag lade fram denna teori för henne i morse. Kanske är det uttorkningen eller hormonerna som fuckar upp mitt i vanliga fall så blida sinnelag och gör mig paranoid och folkilsken....


Vecka 10

Jag fortsätter frukt-jämförelsen och meddelar att det bor
två stycken plommon i min mage denna vecka. Alla deras
små organ är i princip på plats och ska bara utvecklas färdigt
och bebbarna ska växa på sig storleksmässigt förstås. Hur
skulle det se ut om jag födde två små plommon om trettio veckor?!

Bebbarna kan nu visa vad de tycker om olika saker genom att sparkas
och röra på sig. Det är inget som jag känner än men snart så!
Anlag till mjölktänder bildas denna vecka liksom ytterörat och leder.

Det jag längtar mest efter är att bebbarna ska börja kunna HÖRA mig.
Då ska jag sjunga för dem så ofta jag kan. Maken planerar vilken musik
vi ska spela för dem och kollar blocket efter en tvillingvagn.

Just nu är min största önskan (förutom friska och välartade barn) att få
fira jul utan att åka in å få dropp, utan konstant illamående och att den
mammaklänning jag beställt kommit fram så jag får känna mig fin.



Tillbaka

Jag är tillbaka, men inte i någon annan mening än fysisk.
Jag är utpumpad och sleten. Less liksom.
För att muntra upp mig har jag mumsat fruksallad och tagit
en tupplur. Bebbarna verkar må prima liv, det är jag som
mår sådär.

Just nu går allt mitt hopp åt till att hoppas att illamåendet går över efter vecka tolv!
Håll tummarna alla snälla läsare!!


Nu bär det av mot sjukhuset

...igen! Jag är lite sporadisk just nu men det
beror på att jag inte mår så bra.
Uppdaterar er när jag är hemma igen!!


Inget annat än ljusugnsbröd duger

Idag ska jag åka ut till mamma och baka ljusugnsbröd!
Jag inte hur ni är uppfostrade men INGET annat duger till
skinkmackan i vår familj, INGET! Dessutom är det bakning
man med fördel kan göra tillsammans. Det behövs både
gräddare och utbakare. Jag tror att jag mest kommer sitta
vid sidan av, kräkas och knäppa bilder på spektaklet.
Jag blir så lätt yr nuförtiden.

Nu: Kräkas, klä mig och åka iväg!


Det är slitsamt att frysa

Fredagkväll. Efter en synneligen "kräkig" dag.
Jag är inte ens säker på att jag kräkts färdigt för
dagen men förmodligen åtminstone för stunden.
Idag har jag inte fått behålla någonting, förutom
några glas mjölk, och ändå känner jag mig lyckligt
lottad. Det som är jobbigast är inte kräkningarna
längre, utan att de för med sig att jag fryser.

Vi har ny bergvärme och 24,5 grader varmt i huset
men för mig känns det som 17 grader. Det känns
som vintern i min första lägenhet då jag sov i långkalsonger
och mjukisdress! Det är slitsamt att frysa.

Annars är jag rätt nöjd med min fredag. Flera julklappar
blev klara, Roffe fick följa mamma hem och maken
lagade stekta nudlar med wokade, färska, grönsaker.
Dessutom har jag beställt ett par klänningar och en baddräkt
som ska rymma min snabb-växande mage. Hoppas jag
hinner få dem innan jul för annars har jag typ inget jag ryms
i... förrutom vårt fyramannatält men det känns föga inspirerande.


Sticky pecan cupcakes

Här hittar ni receptet.

Det ljuvliga lilla tårtfatet fick jag av min vän Jossan, i julklapp, igår och är inköpt på Indiska!









Oätliga cupcakes

Jag är uttråkad. UT-TRÅK-AD!!
Mest beror det nog på att det är
svinkallt ute och att jag har ork
som en 90-årig gammal gumma.

Dessa faktorer leder obönhörligt
till instängdhet och uttråkning.
Förmiddagen ägnas åt kräkningar
och vid det här laget kan jag kanske
börja peta i mig något...
Men vad är hon sugen på??!?
Mjölk!!?! Roligare än så har jag inte.
Jag frossar i lättmjölk och surfar efter
julklappar. Jag har för länge sedan gett
upp tanken på att försöka mig på fler
shoppingturer och ägnar mig åt nät-shoppingens
tvivelaktiga nöje istället.

I ugnen gräddas "Leilas Sticky Pecan Cupcakes"
och jag känner mig tämligen säker på att ingen
av dem kommer att passera mina läppar. Lättmjölk,
apelsiner och dill & gräslökschips är det enda
jag förtär med någon sorts entusiasm "at all"!

NÅVÄÄÄL! (Som min vän Alex skulle ha uttryckt sig)
Det är föga synd om mig. Jag sitter vid mitt köksbord,
glupar kylskåpskall mjölk och fördriver tiden med att
berätta om den för er. Sämre dagar har jag haft.
...och så värst mycket uppståndelse skulle jag ändå
inte orka med. Nää, klappa mage och baka (för mig oätliga)
cupcakes är nog dagens höjdpunkt för mig!

Solong!


Fel fel fel!

Precis som min mor kommenterade till det förra inlägget så är bebbarna
naturligtvis mellan 2 och 3 CENTIMETER!!
Inte millimeter!! Ingen djävel ids väl
plocka 2mm stora jordgubbar!!


Jordgubbar

Jag gillar att jämföra mina små bebbar, storleksmässigt, med
olika bär och frukter. Förra veckan hade jag två krusbär i magen
och i veckan sägs de vara lika stora som jordgubbar!
2,3-2,7mm långa från huvud till stjärt och med (förhoppningsvis)
tio tår och tio fingrar... var!! Vid det här laget kan de förnimma
att jag stryker över min (groteska) mage. Jag måste börja ta bilder
och lägga ut!! Ni kommer aldrig tro det för än ni ser det :)
Folk i min närhet har börjat reagera på min ljuvligt putande mage.
Visst, jag hade ju lite putig mage innan med det här är ju löjligt!

Jag kräks i vanlig ordning men känner mig lugnare kring det.
Jag har väl vant mig, men framför allt så tror jag att det hjälper
att vara hemma. Få äta i sin egen takt och slippa försöka dölja
kräkningar för nyfikna kunder. Det gör inget att jag kräks upp
frukost och lunch när jag är hemma och kan borsta tänderna
efteråt eller duscha om jag blir svettig.

I en vecka har jag vetat att jag bär tvillingar!!!
Det känns lika nytt, sagolikt och spännande som första dagen.

Som ni märker är jag positiv idag...
En femtontimmarsnatt kan göra underverk!!


Vecka nio

Idag går vi in i vecka nio. Det känns sjukt spännande!

Igår släpade jag mig ner på stan och köpte ett par julklappar. Jag fikade (läs drack lite juice)
med Alex och hennes lilla Ingrid innan jag, hjältemodigt, klev på bussen för hemfärd.
Väl hemma duschade jag och gick å lade mig kl 17.00, somnade och har precis stigit upp till
en ny dag som jag hoppas ska bli lite längre om orken tillåter...


tuppjuck på morgonen

Sitter och väntar på att morgonens kräkningar ska sätta igång...
Jag fick ett frispel för en stund sedan och proppade i mig en näve chips
och ett glas julmust!! I ren ilska!! Jag vet ju att jag ändå inte får behålla det!

Jag började denna graviditet med promenader, simning och hemlagad
"gravid-mat". Numera sitter jag som ett överkört äppelskrutt och väntar
på att få börja kräkas. Jag attackäter och blir helt slut av att hämta posten.

Totalt tuppjuck!


Välvattnad

Jag har permiss, är utsläppt, fri för tillfället.
Fredag och Lördag har jag legat med dropp.
Naturligtvis väntade jag för länge med att åka
in. Väl inne var jag så uttorkad att det tog en
evighet att hitta ett kärl att sätta nålen i.

Jag försöker vänja mig vid tanken på att jag
kanske kommer måsta åka in då och då, för att
"vattnas upp". Det är tydligen inte helt ovanligt
för blivande tvillingmammor. Dessutom blev
jag heltidssjukskriven i två veckor till att börja med.

De senaste veckorna har jag ju jobbat en del och
inte tänkt så mkt på det men nu undrar jag hur
det gick till??! Jag känner mig som en urvriden
trasa och blir anfådd av att gå upp till övervåningen.

Men det har blivit lite bättre... typ...
Mellan 08.00 och 15.00 kräks jag våldsamt,
ofta i långa serier. Men efter 15.00 verkar jag
få behålla en del. Men bara vissa saker.
Just nu tankar jag vätska som jag misstänker kan
behövas under morgondagens episoder.

Sedan blir det sovning på hög nivå!!


Orkar inte flaxa

Gomorron!
Det verkar inte bättre än att jag blir inlagd på sjukhuset.
För några dagar sedan skulle jag ha protesterat högljutt och flaxat med armarna.
Nu orkar jag varken flaxa eller vara högljudd. Jag kände när jag vaknade att detta
nog var dagen då jag blir inlagd så jag packade en liten necessär och tog på mig
(relativt) fräscha kläder. Alla säger till mig att bebbarna tar det dom behöver och att
det är mig själv jag ska ta hand om. Det har hela tiden varit på mitt ansvar att bestämma
om kräkningar och illamående är hanterbart och frivilligt åker jag ju inte in.
Men igår tog maken över. Jag orkar själv inte bestämma/avgöra utan vill bara grina.
Vi får se om jag får ha datorn med mig annars får väl maken "gästblogga" :)

Over and out!


Tack!

Tack alla för era glada tillrop och gratulationer! Ni lyfter mitt humör!

Jag och maken är överlyckliga. Det fanns aldrig ett ögonblick under gårdagen då vi kände något annant än lycka. Men efter denna dag så inser vi att det finns orosmoment och saker att vara rädd för.
För att inte tala om kräkningarna.
Idag har jag fått behålla 5st (vältuggade) salta nachos och 1dl proviva.
Orken tryter och humöret sviktar.
Men imorgon är en ny dag och jag är tacksam för varje dag som flyter förbi medan mina små krusbär växer sig större!



Önskan om en trumpet

Jag önskar att jag hade en trumpet.
Just precis i detta nu skulle jag vilja ha den.
Då skulle jag klättra upp på taket och trumpeta ut den fantastiska nyheten.
Jag skulle skrämma slag på barn, fåglar och pensionärer med min glädje-trumpet!
Ingen skulle kunna missa att Julia i det gula huset är så hjärtans glad.

Vi var ju som bekant på ultraljud igår.
Vi såg det lilla hjärtat picka på skärmen och tittade på varandra och sa förundrade saker.
Helt plötsligt tittar barnmorskan till på skärmen och vi blir oroliga, vad kan vara fel?

Men så ser vi ett till litet hjärta picka, en liten bit från det andra!!
Vi ska ha tvillingar!!

Nu ändras reglerna och nya upprättas. Plötsligt är mina många kräkningar inte konstiga.
Att magen putar ordentligt redan i vecka åtta är inte heller konstigt eller groteskt.
Det är två små krusbärs-stora bebisar i min mage med var sitt litet pickande hjärta.

Låt dom stanna! Låt dom växa utan komplikationer och låt dom stanna!