Dagens outfitta
Jag tänkte att jag skulle börja visa er min garderob. Den är varken moderiktig (till min 16-åriga syrras förtret), speciell eller rolig. Men jag känner ändå att den borde visas upp. Bara för att visa mer av mig själv. Det mesta är loppis eller halvareapriset. Jag har inte en outfit över 500-lappen och kasnke kan någon annan utan inkomst få lite inspiration av en glad, handikappad, plussize småbarnsmamma med en förkärlek för prickar, blommor och ränder. Jag älskar klänningar och börjar därför med en boho-inspirerad loppis-klänning i marinblått och vitt. Jag matchar med ett reabälte och (för ovanlighetensskull) lillamy-knut. Allt som allt kostade outfittan cirkus 70 riksdaler:
Puss!
Kroniskt Compartment - nu blir det operation...
...eller om ett halvår. Specialisten jag träffade angående mina ben var vänlig, tydlig och (verkade) kompetent. Det tog tjogo minuter och han sade att ha sällan sett så höga värden (jag var ju och mätade trycket i mina underben för några veckor sedan) och att operation var givet... om jag ville. OM jag ville? yes sir, det vill jag. Om jag kan bli 10% bättre eller få tillbaka någon del av funktionen så är det värt det. Jag var orolig för några saker. Nummer ett var bedövning vs narkos. Bedövning fungerar aldrig 100% på mig. Jag har blivit sydd ett antal gånger och bedövningen har aldrig hållit hela vägen, inget man önskar sig när de pratar om att klyva mina muskelhinnor från knä till fot. Den oron försvann direkt när han förstod att jag var orolig och sa att det självklart görs under narkos. Narkos är inte roligt det heller (har provat några gånger) men det är faan så mycket bättre än en halvusel lokalbedövning. Det andra jag funderade på var om jag kunde få operera båda benen samtidigt och slippa återhämtningen gånger två. Tyvärr såg han mina armar och förstod hur svårt min hud har att läka, annars hade jag kunnat ta bägge benen, och konstaterade att vi måste prova på ett för att undvika risken att bägge blir infekterade tex. Jag måste ju ge honom rätt, med min galna kropp så är två infekterade ben varken otroligt eller något man riskerar, så det blir ett i taget. I tredje hand hoppades jag att slippa vänta så länge på operation. Även om det är sommar och tråkigt att bli än mer stilla än jag vanligtvis är så hade det varit värt det eftersom jag inte kan söka ersättning (pengar) för än det är gjort och vi vet hur bra jag kan bli. Varför jag inte har någon ersättning/inkomst? Det är en låång historia som kräver sitt eget inlägg men med risk för att tråka ihjäl er med försäkringskassans vansinniga regler så lämnar jag det. Iallafall för tillfället. Tyvärr blir jag utan pengar även det närmaste året (har varit utan även det gångna. Joo, det kan hända i sverige. Jag hamnade pladask mellan stolarna) eftersom operationen kan bli så sent som November. Läkaren som ska operera är specialist som har forskat länge på compartment och gjort massor med operationer, därför är också kön som den är. Jag vill inte heller byta nu när jag hittat en läkare jag känner mig trygg med. Men jag står på återbudslistan och hoppas inneligt att någon får förhinder av ett trevligt slag så att jag utan dåligt samvete för henom kan bli opererad snart.
Överlag var det ett av de trevligare mötena med vården jag erfarit och då var hen ändå bara normal-trevlig. Så dåliga erfarenheter har jag. Nu ska jag äta lite chips och spela ett brädspel med min make.
Puss!
Ville och jag
Godmorgon! Otto är frisk men Ville har feber, "ögon-snuva" (mitt ord för ögoninfektion) och är hes. Jag hade en fysiskt jobbig dag igår vilket resulterade i hög feber, illamående och svårt att gå. Precis som jag förväntat mig - ingen ovanlig reaktion för att vara jag. Det ovanliga med dagens situation var att Otto deklarerade att han skulle gå på förskolan och leka med sina kompisar. Vanligtvis får båda vara hemma om en är sjuk eftersom den friska blir så förtvivlad om den andra får vara hemma. Förskolan rekomenderar att vi inte tvingar den friska att gå. Men idag föreslog han det själv och skuttade glatt iväg medan Vilgot var så spak att han bara hängde i soffan. Så jag sjönk ned i soffan med honom och nu har vi det mysigt.
Jag tänkte att vi skulle ta elopeden och åka till affären. pojkarna fick en slant av sin snälla Tant Malin så jag har lovat dem en pool. Därför åker vi och tittar på en sådan och förmodligen äter vi lunch. Ville påstår att han vill ha plättar och jag orkar inte ställa mig och steka så det blir nog plättar för honom och en chai latte för mig på affären.
Elopeden är perfekt för utflykter för mig och barnen. De ryms att sitta i mitt knä och eftersom den bara har en maxfart på 17km så är det inga risker med att sakta rulla till affären med ett barn i knät i gåfart. Jag brukat skjutsa dem till förskolan eller till lekparker med den. Då har jag med en skön sittplats iom elopeden och kan följa dem runt i lekparken (elopeden kan köra på gräs, grus och ganska oländig terräng).
Elopeden har möjliggjort mycket mer utetid med barnen.
Just nu tittar Ville på roliga kattfilmer på youtube. Jag bloggar och vi båda pimplar juice. Det är så häftigt att umgås med ETT barn. Känns helt overkligt, trevligt och enkelt.
Helgen lär bestå av en massa vila då veckan varit galet tuff och min kropp reagerar som den alltid gör: uppför sig som att den tänker dö eller åtminstone hamna i koma.
Avsluat med en bild från häromdagen då regnet öste ned som en syndaflod och barnen bestämde sig för att det var sommar...
Inga kommentarer | AliasLillaMy funderar..., Ehler Danlos och min skruttiga kropp, Lull-lull & Rosa Fluff | Startsidan
Operation, Compartment, EDS
Förra våren, för över ett år sedan, blev jag remiterad till ortopeden i min stad för eventuellt "kroniskt compartment syndrom". Det betyder att muskelhinnorna kring musklerna i smalbenen (i mitt fall) är för trånga och varje gång jag anstränger mig för att gå så sväller muskeln. För mig känns det som att ha för trånga skridskor på sig för jämnan. En sprängande, dunkande smärta som gör det besvärligt att gå.
Ortopeden jag träffade hade inte läst remissen utan började surra om mina gallproblem... När han förstod varför jag var där klämde han på benen någon sekund och jag fick gå några meter varpå han misstroende frågade om jag verkligen inte kunde gå bättre. Jag sa nej och han förklarade att det inte kunde vara compartment då det drabbar idrottsmän och att det mest troligt inte fanns något problem men jag kunde ju vara värd att remiteras för en koll av blodtrycket i benen. (Några månader senare sa kirurgen som skulle undersöka det att mina gallproblem OCH smärta i benen mest troligt hade med psykisk störning att göra och rekomenderade yoga...) Nedslagen åkte jag hem från ortopeden och slog hela tanken på coppartment ur huvudet. Till saken hör att EDS och compartment ofta hör ihop (och att yoga är bland det sämsta man kan göra som EDS´are.
Ett år senare när jag hade ett vansinnigt dåligt period frågade min, nya, läkare om jag funderat på compartment. Han hade nämligen flera patienter med EDS som opererats. Jag berättade vad som hänt och han blev arg och remiterade till ett annat sjukhus för test. För någon månad sedan åkte jag och gjorde testet som innebär slangar i underbenets muskler och en promenad, på band, tills jag inte stod ut längre. Jag hade ingen tanke på att det faktiskt skulle kunna visa något. Jag ville inte ens åka av rädsla att bli utskrattad och kränkt. Men personalen var vänlig och fnös åt det tidigare bemötandet: så som min förre ortoped uttalat sig tänkte man för 30 år sedan...
Testet visade, utan tvekan, att jag hade compartment i båda benen. Min doktor remiterade direkt till ortopeden i en annan stad så jag skulle slippa de männisor som kränkt och idag har jag ett möte för att diskutera operation. Efter operationen planerar mina anhöriga att anmäla de instanser som missat detta samt kränkt mig. Jag orkar inte bry mig men uppskattar att de orkar bry sig. Jättemycket!
Jag är rätt nervös inför dagen. Jag har nästan inga goda erfarenheter av vården men jag måste försöka få hjälp. Operationen innebär inte att jag blir frisk men den kan göra mitt liv bättre. Förhoppningsvis mycket bättre. Eds har jag kvar men compartment kan opereras med goda resultat och ortopeden jag ska träffa imorgon ska vara expert. Jag har många frågor men hoppas på goda besked imorgon. Återkommer med mer information! Puss!
Ormtårta, lejontårta, tigertårta och sjuka ungar
Idag är ungarna sjuka och fick vara hemma. Vi har myst, lekt och busat. Nu på kvällen blev det mycket gnälligt och mycket riktigt har de fortfarande feber. Jag får alltid dåligt samvete när barnen är sjuka eftersom min man alltid måste vabba. Han klagar inte men jag vet att han har det oerhört stressigt på jobbet. Jag är så pass sjuk att det inte fungerar att jag tar hand om dem när de är sjuka och det skapar dåligt samvete... Dåligt samvete är som en del av min sjukdom. Jag kan inte bortse från det, det är handikappande och det är alltid närvarande även om jag vet att jag inte har något val. Jag borde inte ha dåligt samvete för att jag är sjuk men jag blir så frustrerad.
Jag tänkte uppmuntra mig själv med lite tårtbilder från kalaset. Barnen önskade tårta. Vilgot önskade en Orm-tårta och Otto önskade en tiger- alt. lejontårta (det var lite oklart. Vi hade många gäster så endast en del av tigertårtan blev kvar. Bra jobbat på tårtätarfronten! Önskningarna gav dock en del huvudbry: Hur skulle jag lyckas med önskningarna och något som åtminstone liknade en tiger-/ormtårta? Jag är dock nöjd med resultaten! Ni får skratta...
Tigertårta med chokladbotten och kolaglasyr. Nosen är gjord i sockermassa och choklad.
Lejontårta med choklad och kolaglasyr
Ormtårta med jordgubbsmos, grädde och färska jordgubbar
Ormtårta med jordgubbsmos, grädde och kiwi. Ögonen på alla djuren är marshmallows
och choklad. Lejon och tiger hade också noblesse till ögonen. Tungorna är jordgubbsremmar.
1 kommentar | Ehler Danlos och min skruttiga kropp, Fula men goda, LillaMy tipsar om tvillingar, IVF och barnlöshet samt hyperemesis (= svåra graviditetskräkningar), Lull-lull & Rosa Fluff | Startsidan
Tacksam
Så, partyt är över och det gick bra. Jag blir rörd över alla som kom, med presenter och lekte på vår går. Tack ni som kom och gjorde det till en fantastisk dag!!
Jag lever just nu ett liv där mina drömmar och det jag lngtar efter är väldigt basic. Jag längtar inte efter att resa, jag längtar efter en stund med en god vän. Jag längtar inte efter att gå på krogen, jag längtar efter att gå en runda på stan och jag längtar efter att titta på lite kläder till mig och barnen.
Så, min vän Alex bjöd mig på lunch och skjutsade mig runt i rullstolen.
För mig är det en drömdag!! Jag var helt exhalterad och sjukt peppad. Äntligen!
Såå, det blev en del shopping. Barnen har frågat efter en klänning. De har önskat sig en klänning att "springa runt i när det är varmt och kunna kissa när de vill". Som genus-mamma ville jag gärna tilmötesgå detta. Vi hittade dessutom ett halva-reapriset-ställ på barnavdelningen så det blev lite mer...
Rosa yjamasar med puffärm, kepsar, tröjor.
Klänningar med fåglar och jordgubbar, strumpor
Sedan kom jag hem och fann ett paket från min moster med jättefina sandaler och "foppa"-skor. Pojkarna blev lyriska och provade genast för att se om de var "snabba". De sprang runt runt och sladade i kurvorna. Tack snälla moster! Med min ansträngda ekonomi så är det en välsignelse att ha en moster som bryr sig och skickar så fina födelsedagspresenter! Tack!
Nu har mina barn allt de behöver denna sommar!
Tack Alex för att du tog med mig på stan, jag har längtat i månader efter en dag som denna.
Nu ska jag sova men jag återkommer! Puss
Inga kommentarer | LillaMy tipsar om tvillingar, IVF och barnlöshet samt hyperemesis (= svåra graviditetskräkningar), Lull-lull & Rosa Fluff | Startsidan
Uteleksaker, tips och bilder
Imorgon är det kalas och jag tänkte att jag skulle dela vad jag köpt i födelsedagspresent. Jag har nämligen köpt mest uteleksaker och tänkte tipsa om vad som finns därute. Jag har nämligen surfat ett antal timmar för att hitta roliga saker. Allt från små "rappliga"saker som barn älskar och föräldrar hatar till lite större saker. Det ska dessutom, helst, vara sådant som de kan leka med själva. Man ska kunna sätta igång leken och slå sig till ro. Till varandra fick de köpa varsin vattenspruta i skumgummi som de kan fylla själva, ser inte ut som ett vapen och medför liten risk för skada på medmänniska eftersom de är mjuka. Sprutorna är inte med på bild men de finns på rusta för 25kr. Alla andra vattenpistoler osv måste jag fylla (och det hatar jag) med dessa behöver jag bara tillhandahålla vatten i lilla barnpoolen så sköter det sig själv. Risken för att själv bli BLÖT är dock överhängande.
Det är ett lektält, en vattenbana, en frisbe, två brand-båtar som sprutar vatten, ett bollspel klassiskt, två mackapärer som skjuter iväg andra mackapärer (barnen älskar dem men de går sönder), blomman sätter man på trädgårdsslangen och den sprutar vatten planlöst med sina armar. Vi ska bara komplettera med en ny plaskpool så de kan leka med allt detta. Speciellt vattenbanan rekomenderas. Den kan byggas ut i oändlighet då det finns många tillsatser. Förskolan har en stor sådan och barnen leker i timmar med att öppna gångar och skapa strömmar. Blomman kostar under hundralappen och är ett alternativ till vattenspridare då den är oberäknelig och sprutar vatten på olika sätt. Alla leksaker är köpta på Stor&Liten´s webshop eller på Ellos ifall någon är intresserad. De ska också få varsin håv som de önskat sig för de är mkt intresserade av insekter och är mkt försiktiga är de studerar dem och släpper ut dem i det fria när de stillat sin nyfikenhet.
Bara utegrejer alltså och det behövs för om mina barn fick välja så är de ute dygnet runt. Vår gård är 4500m2 så det finns massor att utforska. Dessa saker är roliga och gör det lätt att vara förälder. Jag vet var de är och de an roa sig själva. Bra om man inte kan gå.
Vi köpte också en triologi med böcker som vi älskar. Vi såg filmatiseringen av en av dem, av en slump på svt, och föll pladask för ilustreringarna och all vänlighet i storyn. Normalt försöker jag köpa böcker med flickor i huvudrollen för att väga upp allt vi fått ärva (hundra böcker minst) med 100% pojkar i hjälteroller men denna vänliga och mjuka pojken förälskade jag mig i. Har bara kommit i kontakt med en av böckerna i triologin och ser fram emot att läsa de andra många kvällar framöver. Ska köpa filmerna också om de kommer ut på svenska på köp-dvd. En pojke hittar en pingvin med en resväska på trappen. Han försöker bli av med pingvinen på alla sätt trots att han är väldigt ensam. Såklart blir de vänner och ger sig iväg på en lång resa för att föra pingvinen hem. Boken är rörande trots att ingen av huvudpersonerna säger ett ord.
Barnen får några grejer som blir deras egna och resten får de tillsammans. Än så länge går det bra men jag tänker att det kommer att bli viktigare och viktigare med egna prylar och kanske, såsmåningom, firar vi dem på varsin dag. Det får de bestämma. Att de blir egna personer och känner sig själva utan den andra är oerhört viktigt. Men de fyller fyra så vi får fundera vidare nästa år. Nu är de nöjda med att dela. Oftast... De gånger de är missnöjda blir de oerhört högljudda.
Jag har gjort massor med små special-grejer till imorgon (kalaset) som jag fotar och lägger upp framöver som små godbitar. Nu ska vi vila för att orka stiga upp och sjunga kring sjusnåret imorgon-
Godnatt och puss!
1 kommentar | AliasLillaMy funderar..., LillaMy tipsar om tvillingar, IVF och barnlöshet samt hyperemesis (= svåra graviditetskräkningar), Lull-lull & Rosa Fluff | Startsidan
Vill inte snubbla
Detta är en riktigt GOD morgon. Jag vaknade ganska oskadd, barnen galopperade iväg till förskolan utan knot och solen lyser. Det är nu det gäller! Det gäller att vara försiktig. Just nu känner jag att jag orkar mycket, och då vill jag mycket. Klockan är 08.22 och jag har redan rensat barnens garderob och sorterat in sommarkläder och ut vinter/vår plagg. Igår gjorde jag djurmasker till alla barn på kalaset som stundar. Jag gjorde pappersfjärilar med godisklubbor till huvud (jag veeet jag överdriver en aning med detta kalas), jag gjorde pappersblommor till djungeln på djungelkalaset och bakade kakor (sjukt goda buy the way).
Jag måste tagga ned. MÅSTE. Men det är så svårt. Jag har kul och är engagerad för första gången på länge. Våren har varit ett maraton av smärta och sorg över hur mitt liv blivit. Nu är jag på väg tillbaka.
Men jag vill inte snubbla nu...
Dags att vila alltså...
Crap.
God morgon med galet morgon hår!
Bloggen är återigen en klagomur men just nu är det exakt vad jag behöver
Hej på er!! Jag har haft en jobbig start på denna vecka.
Det finns så många faktorer att det är svårt att reda i dem även för mig själv.
Hela mitt system, fysiskt, föll i bitar och jag tror att det finns flera orsaker.
Jag utreds just nu för narkolepsi, förrutom EDS-diagnosen jag redan har, alternativt
hjärntrötthet eller utmattning. Jag behöver sova minst två timmar på dagen plus 6-8 timmar på natten för att fungera alls. Utan de timmarna på dagen får jag mer ont, kräks och sömnattacker då jag inte kan styra när jag somnar. På veckan, när barnen går på förskola, är det inga problem men på helgen sovar jag bara när det inte finns något val. När jag somnar vare sig jag vill eller inte. Detta i kombination med extra svår värk, huvudvärk och ett konstant illamående ledde till denna veckas totala krasch. Förra veckan var dessutom extra jobbig då jag dels satte in en spiral, vilket var en ovanligt bökig/smärtsam/blodig procedur och dels blev tvungen att ta ut den akut fem dagar senare då den retade alla vävnader runt om. Jag blöder extremt mycket just nu och förrutom detta hade jag en tid hos en käk-specialist 14mil bort för att se om det gick att lösa mina käk-problem. Långhelgen gjorde också att jag låg oerhört lågt på sömnkontot och illamåendet gjorde det svårt att äta. Så jag vaknade igår, efter min förmiddagssömn och hade sjukt ont i huvudet och leder samt var plågsamt illamående. När det nådde kulmen började jag kräkas ohämmat tills allt som kom upp var galla. Huvudvärken blev värre av kräkningarna och tvärtom.
Jag spydde hela eftermiddagen och kvällen och fick till slut kontroll natten mot idag.
Jag känner igen det här. Min kropp gr såhär då och då när det varit jobbigt och mycket en period. Viktigt att komma ihåg är att jag är heltidssjukskriven. Det jag kallar intensivt eller jobbigt är inte extremt i någon generell mening men in kropp klaar inte att intensiteten ökar eller att det uppkommer fysiska komplikationer. Alls.
Idag mår jag hyggligt, har sovit mycket, fått lite frisk luft och druckit en massa vatten för att återfå balansen. Det som finns kvar är skräck för fler episoder, att behöva hamna på sjukhus, att svika familjen, att jag ändå inte bidrar så mycket som familjen behöver, att barnen blir rädda när jag blir så sjuk och att jag känner mig svag och som en börda för omgivningen. Min man får ta alla läggningar eftersom jag får ont av att ligga och söva barnen, för att jag kan behöva kräkas eller för att jag blöder så kraftigt efter spiral-eländet.
Jag hatar att kontakta vården vilket leder till att jag inte skaffar mig hjälp. Jag är livrädd för att bli avvisad eller misstrodd av läkare/sköterskor. Det är dessutom svårt att förmedla problemet eftersom jag knappt, själv, kan reda i problem, orsaker och symptom.
Nu är det över för denna gång men jag behöver gå försiktigt fram den närmaste tiden.
Nu måste jag vara taktisk och spara energin till barnens kalas. Jag måste planera för vila, mat och vätska.
Barnen pratar om när "mamma ska bli frisk" och hur vi ska ha springtävlingar. Jag vill bara gråta och säga att mamma kommer att bli frisk, men det är inte sanningen. De masserar mina ben, smörjer mina armar och bygger kojor som jag ska vila i samtidigt som jag försöker finnas där och fokusera på dem. Om jag inte kan springa kan jag ju iaf mysa. Om jag inte kan leka på bilmattan så kan jag prata och resonera samt svara på deras aldrig sinande frågor och om jag inte kan hjälpa dem att öva på att cykla så kan jag heja på dem och överösa dem med uppmärksamhet. Jag önskar att jag slapp denna förbannade trötthet som inkräktar på min tid med dem. Hur jag känner för att maken och min mamma får dra ett så tungt lass ska vi inte ens börja prata om.
Men jag håller på att plocka upp mig själv från gårdagens attack.
Är tacksam att jag har bloggen som en kanal att skriva av mig och ösa ur en massa gnäll.
Om ni orkat läsa så här långt ska ni ha tack. Bloggen är återigen en klagomur men just nu är det exakt vad jag behöver. Återkommer med kalas-uppdateringar så snart jag torkat tårarna och ryckt upp mig.
Puss på er!!
1 kommentar | AliasLillaMy funderar..., Ehler Danlos och min skruttiga kropp, Gorm,vrål,tjut &gnäll | Startsidan
Kalas och nedsättning av fot
Jag laddar för djungel-kalaset! Jag tillverkar girlanger, pappersrorsor och kakor, vindruvs-ormar, marängklubbor och kakor (igen). Jag skriver listor och planerar tårtor. Presenterna är inköpta men ej inslagna. Barn och vuxna är inbjudna och jag längtar nog mer än barnen. Det var så länge sedan jag såg fram emot något och även om det dräper mig så tänker jag njuta!
This is me, putting down my foot: Våga inte ta ned mig på jorden, påpeka överdrifter eller partypoopa på min glädje. Jag behöver det här, jag lever för det och jag har förtjänat det. Det kan hända att det är mer för min skull än barnen "för de kommer kanske ändå inte ihåg" men so what?? Jag njuter av att skämma bort och överdriva och så länge jag inte hyr in en lindansande tiger, en balettdansande bäver eller en motorsågs-show så kommer ingen till skada förrutom jag själv och jag tänker betala priset!!
Jag behöver inte veta att det inte är så noga... jag VILL göra det här, med allt vad det innebär. Ni ska dessutom få följa med på mitt "överdrivna" kalas så snart jag räknat ut hur man för över bilder...
Tur att jag har er som hurrar och stöttar och aldrig dömmer!! Nu fyller vi upp kategorin: "Lull-lull och rosa fluff"!!
Nu ska jag tillverka djurmasker!!
Hurra för kalas!!!
Sommarfeeling
Har bäddat ned mig i soffan och haft officiell avspark för söndagskvällen.
Idag har vi varit ute hela dagen och sedan varit på födelsedagskalas hos min
bror och hans fästmö. Pojkarna gick precis upp med fadern för att sova efter en hel dag av
bus och spring. Jag har ont efter en hel helg med familjen. Imorgon planerar jag att
vila. Måndagar brukar bli vilodagar då helgen är den fysiskt jobbigaste delen av veckan.
Till veckan är det dessutom kortvecka vilken betyder att jag måste vila extra för att
orka och trots det finns inga garantier.
Helgen har inneburit både sol och regn. Normalt gillar jag regn och tycker att det är rätt jobbigt att sitta i solen och svettas men sedan jag blev sjuk(are) uppskattar jag solen. Att värma upp lederna i solen germer än en dusch eller värmekudde. Något med solgasset letar sig in i lederna och värmer upp inifrån till skillnad från att aplivera värme utifrån. Förra sommaren var varm och jag hade en riktigt bra period då.
Hoppas att denna sommar blir lika bra. Jag vntar på en operation som ska förbättra min förmåga att gå men det verkar som att det kommer att dröja. Mer om operationen i ett annat inlägg.
Snart stundar barnens födelsedag, min födelsedag och alla mina syskons födelsedag. Jag planerar ett barnkalas med temat "djungel" och räknar med att bli aningen besatt. Jag längtar efter att skämma bort barnen ordentligt! Nu ska jag titta på någon Tv-serie och vila! Puss!
Snask-ivrare, den ultimata listan!
Ska vi snacka snask?? Som eder älskade och dedikerade snask-vetare kämpar jag på i ur och skur. Varken illamående eller mättnad skola stå i vägen för mig när det kommer till snask. Jag är dock rätt petig eftersom min värk ofta framkallar illamående. Därför är det bara vissa saker som fungerar. Snask-periodare har jag alltid varit (dvs att jag snöar in på specifikt snask i långa perioder). Kanske minns ni Gott&Blandat-perioden, eller Polly Rocks-perioden... eller jellybean-perioden? Inte nåväl även ni som missat denna viktiga information vet nu min relation till snask. Ofta har jag en sort som jag är besatt av och så några sorter som alltid fungerar men aldrig når besatthetens höjder. Dessa sorter kan vara både ätbara eller drickbara. Eftersom jag vet att mina snask-vanor genererar lika mycket intresse som melodifestivalen eller Fotboll VM tänker jag nu förära er med en lista på favoriter i olika kategorier.
Drickbart:
- Loka Crush (helst päron) Frisk,fräch, fruktig och inte allt för söt!
- Dr Pepper, amerikansk favorit. Älskar allt med körsbär. Godast är Dr Pepper Cherry med extra körsbär!
- Lättdryck Blåbär/lime, var besatt under graviditeten och det sitter i än...
- Pommac, känns lite lyxigt "champagnigt" trots att det bara är läsk
- Victoria Bitter, god lager
- Corona med Lime, SOMMAR!
- Old Fashion, god fördrink med Bourbon, angostura bitter och apelsin
- IsLatte med tre shots espresso
- Chai Latte
-Min hemmagjorda hallonsaft, förklaring onödig!
(Har jag glömt något, kommenter med era förslag så kan jag antingen såga dem eller komplettera i ett annat inlägg.)
Godis:
- Bananaskis, min besatthet just nu. Barnsligt men barnsligt GOTT.
- Sega råttor eller gelegrodor,gimme gimme gimme mer konserveringsmedel!
- Sport Lunch, allt det goda hos kexchokladen men med mer choklad, godare och gladare :)
- Mango,(jag vet jag vet, nyttighetsministern har uttalat sig.)
- Alla karameller med körsbärsmak (because they are awsome!)
- JellyBeans, helst orginalet, (ätes så att lika många av varje färg finnes och därefter en av varje medsols).
- Juleskum, varför? DÄRFÖR. Punkt.
- Kolor. Lagom mjuka,sega och i olika smaker.
- Mjölkchoklad blandat med saltlakrits, himmelsk blandning.
- Lakrits- och hallonbåtar = änglamat!
Bakverk, efterrätter och glassar:
- GB Sandwitch, ordentligt tinade och minst två stycken.
- Budapeststubbe. Nöt- och chokladmarräng med grädde och frukt i form av rulltårta.
(Mitt förstahandsval på konditori.)
- Prinsesstårta.
- Ben&Jerrys "Cherry Garcia", det mesta med körsbärssmak hamnar på min lista
- Ben&Jerrys "Chunky Monkey" bananglass med små chokladbananer och valnötter i. Apgott ;)
- Cremé Brullé, slår det mesta efter en god måltid.
- Choklasmousse. Choklad och grädde i lättsamt format.
- Pitebullen, en sockerkaka i långpanna med knaprigt strössel. Smakar barndom.
- Hemmagjorda semlor. Grädde är något av ett tema i denna lista.
- Lussekatten, den luftiga, släta varianten. Hårda harlortar går fetbort!.
- Amerikanska pancakes, med lönnsirap. Miljontals jenkare har ofta fel men inte i det här fallet.
- Croissanter, med choklad, utan, med nutella, utan, till kaffe, till middag eller som nattamat ;)
Salta snacks:
- Popcorn med rejält med curry på (dont judge, det r er det är fel på!)
- Popcorn med curry på som dippas i dill-och gräslöks dipp (sjuk i huvudet? Jag?...Den som sa det han var det.
- Brieost i olika former.
- Pepparsalami.
- Flaming hot cheese doodles crunchy, en titt på dryckeslistan rekomenderas.
- Ostbågar (because you´re worth it.)
- Grillad hallomi, godare än köttet på grillen.
-Oliver. Fasta, stora och gröna... i en dry martini - gudarnas combo med snacks OCH dryck.
- Salt-och vinäger chips, underskattad delikatess.
- Ljusugnsbröd med ost på, in i micron och brassa till oigenkännlighet.
- Bacon. Knaperstekt. Varning för sladdrighet, gå ej i närheten av sladdriga bacon.
- Nachos med smälost-dipp, gräddfil och salsa, serveras med morotsstavar och selleristavar
Vad älskar ni för snask? Vad tycker ni om min lista? Hur ser ni på popcorn kryddade med curry?
Nyttighetsivrare göre sig icke besvär. Jag säger inte att man ska sätta i sig allt samtidigt (eller?). Detta är ett tryggt rum för snask-ivrare. Fire away!!
Stjärnor, Önskningar och Vård-fobi
Godmorgon! Vaknade ledbruten men har lyckats stämma i bäcken och sitter nu med första koppen byxljummet kaffe med alldelens för mycket mjölk. Barnen skuttade glatt iväg till förskolan (välsignade pedagoger, jag älskar dem!) och surrade om dagens stora "happening"... Ville, snart fyra år, är denna veckas stjärna och Otto (brodern) är minst lika glad för sin bror skull. Att vara stjärna innebär att barnet i fråga får äran att hjälpa till att laga lunch till sina kamrater (med kockmössa och allt) samt att barnet får hjälpa fröken med bilderna under samlingen och andra liknande hedersuppdrag. Mina barn är sådär naivt, fnittrigt och vördnadsfullt glada inför "veckans stjärna"-grejen, som bara ett par nästan-fyraåringar kan vara. Att Ville fick äran var länge efterlängtat och i klass med nobellpriset. Älskade, glada, spralliga, busiga och frågvisa ungar.
Deras födelsedag närmar sig och de är så förväntansfulla att jag oroar mig för att de ska sprängas av glädje. Pedagogerna på förskolan säger att mina ungar är ovanligt fantasifulla och "bra" på att leka, hitta på och fundera. Det märks på önskelistan. Ett litet axplock av önskningar:
- En riktig bil (ingen högoddsare)
- Ett jordgubbsträd (här duger ingen planta)
- En snippa (tycker det är orättvist att de är utan)
- Röda ben (...?)
- Holly Blinkers (En bil från "Cars"-filmen som kan flyga
men framförallt: Hon är lila...!!)
- En låda att lägga sina skatter i (som glasbitar, stenar och kapsyler
de hittat), just nu används ett gammalt cigarettpaket det hittade på
cykelvägen...
Nåväl, nu ska jag vila och vänta på ett telefonsamtal från läkare. Jag HATAR kontakt med vården. All kontakt även med de som är snälla, även om det är för min skull och trots att det kan leda till förbättringar. All kontakt, om det så är ett mail, fyller mig med fasa/panik. Jag har vård-fobi. Om det inte vore för att andra drabbas om jag har ont eller mår dåligt så skulle jag aldrig mer söka hjälp. Aldrig. Men om jag kan bli en smula bättre så är det till fördel för mina man/mamma och ffa: MINA BARN. Så nu ska jag sätta mig och nojja inför kommande samtal.
Puss
1 kommentar | AliasLillaMy funderar..., Ehler Danlos och min skruttiga kropp, Lull-lull & Rosa Fluff | Startsidan
Hugg in!
Jag har fundert länge på HUR jag ska kunna börja blogga igen. Jag vill/behöver denna kontakt med omvärlden men vill skriva om viktiga saker, inte bara om mina problem och smärtor, därför är det svårt att börja för jag orkar inte riktigt ta in omvärldens orättvisor just nu. Så jag får nog köpa, och ni, att bloggen blir lite mindre politisk, lite gnälligare och mer familjär. Den kommer att handla om mitt liv och de saker som just nu fyller mitt liv. Kanske återkommer jag i min forna glans(?) men just nu vet jag inget. Jag vill bara skriva igen.
Just nu har jag paus från andra bloggar, facebook och nyheter i hög utsträckning. Facebook är på gott och ont fyllt av nyheter, orättvisor och upplysningar som behövs men jag orkar inte. Punkt. Men det är också fyllt av människors matlagning, pyssel, motionerande och humble braging och inget av det behöver vara negativt men det är så tydligt för mig vad som tagits ifrån mig de senaste åren och hur dessa saker är självklarheter för alla andra. Det ska de vara men mitt sinne orkar inte heller med pressen av alla andras aktiviteter, resor, engagemang, shopping och självförverkligande. Jag lämnar facebook för en stund och det känns jätteskönt. Mitt liv har massor med glädje men också kris över hur allt förändrats. Facebook har en tendens att trycka upp andras liv i ansiktet på en och oftast bara den fina och putsade sidan. Den resande, motionernade, smoothie-drickande sidan. Man vet dagligen på metern hur långt andra joggar, vad de äter och hur många dagar det är kvar till nästa utlandsresa. Det stressar i vanliga fall och nu är det, i det närmaste, kvävande. Så, njut och dela med er. Det handlar inte om det. Det är mina problem som gör att jag semestrar från facebook.
Mina mål för mina dagar är små. Det är så lite, förrutom att kramas med barnen, som jag orkar så denna blogg kommer, liksom min värld, att bli mindre. Jag kommer inte att rapportera hur många sorters bröd jag bakar utan det kommer att handla om att lyckas äta frukost eller laga ett gosedjur. Jag kommer att blogga om min vardag där jag kämpar med vardagens små hinder och funderingar men också kriserna som följer med det... att min värld blivit så liten och att jag sörjer det samtidigt som jag inte kan föreställa mig att orka något annat.
Mitt liv, min familj, min kamp och kärleken till de små sakerna. Det är vad denna blogg handlar om, hugg in!