Vimsig

Lördag eftermiddag. Min kropp tror det är söndag kväll.
Min hjärna är bara i nuet. NU skriker Vilgot, NU är har Otto
ont i magen och Varför sover de inte NU? Att vi har diverse
åtagande i helgen surrar bara dovt i bakhuvudet men detaljerna
därikring susar iväg med vinden som blåser in genom ett öra
och ut genom det andra. Inget fastnar, inget stannar.

Erfarenheter blir inget annat än flyktiga noteringar i utkanten av hjärnan.

Varför har jag, till exempel, gett Otto marackasen när jag vet att han kommer att svinga den med full kraft mot sin egen näsa?? Jag har erfarenheten, det har hänt förut och ändå verkar det som en bra ide... Min hårddisk måste vara full. Onykter eller överbelastad. Något fel är det.

Jag behöver sova men får inte ro i kroppen och hjärnan beter sig som en tvättmaskin.
(Notera hushållsliknelsen - desperate housewife?) Den liksom blöter upp och tjorvar ihop allting och då och då dyker den där udda strumpan upp i mixen men försvinner innan man får tag i den.
Viss information och vissa minnen är som den där udda strumpan.

Jag har till exempel försökt komma ihåg att köpa cellofan i en månad nu men när jag är på affären tumlar andra tankar runt och allt geggar ihop... Så, tre nätter senare dyker cellofanet upp igen bara för att försvinna i mixen igen. Det är ingen katastrof. Människor överlever utan cellofanstrutar fyllda med godis, även om det kan förvåna många, men ni fattar principen?
Jag är djävligt vimsig!
Tärd är ett annat ord som dyker upp när jag ser mig själv i spegeln.

Ändå har jag roligt, är gladare än någonsin... men som sagt: VIMSIG!





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?