Gökungen

Igår kväll hade jag ångest, ta mig faan så det kom ut genom öronen!
Maken kramade och tröstade och erbjöd platsen på hans arm och i hålrummet mellan arm och kropp. Min favoritplats där man kan kura ihop sig och bli så liten så liten. Där är det tryggt. Men ångesten satt i kroppen. Jag fick ingen ro och musklerna behövde röra på sig för att hålla ångesten stången. Jag vet att jag skrivit det förr, men jag längtar efter tårar och förtvivlad gråt. Men jag får ångest istället. Det finns ingen plats för sorg. Ångesten är som en gökunge som läggs i min kropp och skuffar undan sorg och tårar.

Så jag stannade uppe när make och vovve gick till sängs.

Medan de sussade på övervåningen smulade jag jäst, värmde mjölk och stötte kardemumma. Lade ner all min överskotts energi på den perfekta bulldegen. Med den typen av energi och koncentration kan det inte bli annat än de perfekta bullarna. Degen var perfekt. Jag fyllde dem med smör, vanilj och massor med nygjord hallonsylt. När hallonbullarna var gräddade och frysen fylld infann sig ro och lugn och jag kröp till kojs.





Jenny Andersson

ojojoj så smarrigt,har prövat göra bullar med rabarber,blev inte heller så tokigt



URL:





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?