Söndagsångest
Ångesten i slutet av sista semesterveckan är förvillande
lik ångesten på söndag eftermiddag. Man går mot en ett års heltidsjobb.
Oh well...
Jag hatar inte mitt jobb och jag älskar mina arbetskamrater, men jag kan inte låta bli att drömma drömmen om att få ha skrivande som jobb... Eller bakandet... eller varför inte skriva OCH baka...
Den drömmen är inte lika osannolik som när jag drömde om att bli superhjälte som barn men ibland känns den långt borta. Besvikelsen när mina klasskamrater påstod att jag inte kunde bli superhjälte, för det blev bara pojkar, var förkrossande. Samma känsla infinner sig nu när fyra veckors bloggande och bakande är över och jag inte längre kan drömma bort verkligheten. Snart sitter jag på mitt kontor, knappar på datorn eller försöker sälja på någon råbarkad farbror ett par arbetsbyxor. Det är inte det sämsta men inte heller optimalt :)
lik ångesten på söndag eftermiddag. Man går mot en ett års heltidsjobb.
Oh well...
Jag hatar inte mitt jobb och jag älskar mina arbetskamrater, men jag kan inte låta bli att drömma drömmen om att få ha skrivande som jobb... Eller bakandet... eller varför inte skriva OCH baka...
Den drömmen är inte lika osannolik som när jag drömde om att bli superhjälte som barn men ibland känns den långt borta. Besvikelsen när mina klasskamrater påstod att jag inte kunde bli superhjälte, för det blev bara pojkar, var förkrossande. Samma känsla infinner sig nu när fyra veckors bloggande och bakande är över och jag inte längre kan drömma bort verkligheten. Snart sitter jag på mitt kontor, knappar på datorn eller försöker sälja på någon råbarkad farbror ett par arbetsbyxor. Det är inte det sämsta men inte heller optimalt :)
Lilla My!
Det låter som om du är på väg emot jordens undergång. Du jobbar väl inte 24/7? :)
Fortsätt baka och fortsätt skriva, när du inte kränger byxor dvs.
Kram!
Apan satt i granen