Grå är dagen
Såsom sista semesterdagen SKA vara. Man ska känna
i kroppen att hösten är här. Tid för mys i soffan, stora
koppar med varm choklad och mjuka koftor. Lätta kläder
och flyktiga tankar är ett minne, nu djupnar tankarna och
kroppen är klädd, varm i kall, klar luft.
Har jag nämnt att jag älskar hösten??! :)
Jag älskar semester och ledighet men finge jag bestämma så hade vi semester på hösten!! Jag har nya klänningar i garderoben, har köpt en underbar kappa på rean och sjalarna hänger redo i hallen! Höstregn eller höstsol, jag är redo! Imorgon, kl. 06.30, cyklar jag och Roffe till jobbet. Trycker ut en kopp svart kaffe ur automaten och tar på terminalglasögonen. Roffe somnar i arkivskåpet medan jag knappar så tangentbordet glöder. Sämre start på hösten kan man ha!
Men jag är splittrad. Jag sörjer intensivt att jag inte fått bli mamma än, att det kanske aldrig är tänkt för mig... Har ångest som kommer och går i vågor. Det är så sorgligt. Så hjärtskärande sorgligt. Samtidigt borde jag inte klaga. Jag har underbar familj, ljuvlig make och ett liv som är, på många sätt, så som jag vill ha det.
Nu: Slappa framför TV:n!!
Kärlek och harmoni!
i kroppen att hösten är här. Tid för mys i soffan, stora
koppar med varm choklad och mjuka koftor. Lätta kläder
och flyktiga tankar är ett minne, nu djupnar tankarna och
kroppen är klädd, varm i kall, klar luft.
Har jag nämnt att jag älskar hösten??! :)
Jag älskar semester och ledighet men finge jag bestämma så hade vi semester på hösten!! Jag har nya klänningar i garderoben, har köpt en underbar kappa på rean och sjalarna hänger redo i hallen! Höstregn eller höstsol, jag är redo! Imorgon, kl. 06.30, cyklar jag och Roffe till jobbet. Trycker ut en kopp svart kaffe ur automaten och tar på terminalglasögonen. Roffe somnar i arkivskåpet medan jag knappar så tangentbordet glöder. Sämre start på hösten kan man ha!
Men jag är splittrad. Jag sörjer intensivt att jag inte fått bli mamma än, att det kanske aldrig är tänkt för mig... Har ångest som kommer och går i vågor. Det är så sorgligt. Så hjärtskärande sorgligt. Samtidigt borde jag inte klaga. Jag har underbar familj, ljuvlig make och ett liv som är, på många sätt, så som jag vill ha det.
Nu: Slappa framför TV:n!!
Kärlek och harmoni!
