Jag tillhör kategorin människor som ofta frågar "varför?"

Exempel på tillfällen när jag anser den frågan vara befogad är tex:

"Ät inte godis före maten!"

"Varför?"

Godis är aldrig så gott som innan middagen. Om jag ska äta godis, varför äta det vid ett tillfälle då det är MINDRE gott? Varför välja bort tillfället då GODis är som GODast? Visst, man förstör aptiten inför middagen men jag äter hellre LITE godis innan än MYCKET efter.

Annat exempel:

"Jag älskar denna TV-serie men jag ser bara ETT avsnitt i veckan från DVD-boxen."

"Varför?"

Är Tv-serien bättre om jag drar ut på det roliga? Är det mindre kul om jag tillåter mig att frossa i min favoritserie en hel helg än om jag stringent "små-njuter" en gång i veckan? Om jag har en favoritserie som jag längtar efter att se och köper boxen så väljer jag att TOK-frossa EN helg istället för att dra ut på det och plågas.
Om det däremot bara kommer ut ett avsnitt i veckan kan jag välja att spara ihop ett stort antal avsnitt och TOK-frossa en hel helg. Jag VILL veta hur det går och vill ha full tillfredsställelse istället för lite åt gången.

Min farmor sa alltid att man är duktig om man kan spara sitt Lördagsgodis.
( Hon sa iofs att man är duktig om man kan spreta med tårna oxå så hon hade väl inte den bästa kollen på
duktighets-begreppet... )

Varifrån kommer tanken att vi ska vänta tills vi är mindre sugna innan vi äter godiset.
Varför inte få ut maximal njutning??
Vem har bestämt vad som är duktigt??

Att vi vill att barn äter middag före är mer förståeligt. Barn är experter på njutning och skulle förmodligen äta tills de mår illa innan middagen. Men om JAG, som vuxen och relativt ansvarstagande homo sapiens, äter några godisar innan middagen så känner alla en sorts ansvar för att skälla på mig.

Varför? 

Det svåra, enligt min mening, är att INTE äta godis när jag INTE är sugen. Står det en skål på bordet så trår man i sig liksom. Det svåra är att undvika att äta godis när man egentligen är mätt/äcklad eller bara Osugen!
DET tål att övas på.
Det där "lutherska -duktighets- mumbo jumbo - jag missunnar mig för att det blir godare efter späknings- skitsnacket" ger jag blanka faan i.
Det som ger MIG ångest är allt njutningsfullt jag gör utan att njuta.

Idag undvek jag ett sådant tillfälle. Jag var sjukt sugen på en stor kopp kaffe och en snus nu på morgonen. Men köket såg ut som ett bombnedslag, håret var tjorvigt och pyjamasen var fuktig av svett efter nattens värme.
Att njuta av kaffet och snuset hade varit omöjligt under de förhållandena!
Så jag duschade, klädde mig, borstade håret och gjorde sedvanlig "Lilla My-knut" och städade upp köket.
NU njuter jag i fulla drag av en stor mugg hett kaffe och en snus, sittande i mitt underbara kök och delger er min njutningsfilosofi!!

Kärlek och harmoni!