Skratt och gorm!
Malin, min barndomsvän och kära, kära nutida vän
kikade förbi för att prata bort några timmar. Tidsoptimist
som jag ibland är,
(får liksom anfall av det några gånger
per år och kan inte sätta fingret på orsaken. Kanske är
hårddisken full och kompenserar med att tappa tidsuppfattningen...)
hade jag satt igång både saftmajan och en dubbelsatts bagels,
precis innan hon kom!
Gaaahhhh!
När Malin kliver in genom dörren lyfter jag raskt av saftmajan från spisen och hejar hurtfriskt medan jag ställer ifrån mig åbäket! Följande hände, liksom i "Slow motion" men jag stod ändå där
hjälplös och inkapabel att förhindra katastrofen:
*Det smäller till
*Ett olycksbådande "fräs-läte" når våra hörselgångar
*Det säger "frääääs" mot min hand
*En odör av bränd hud och plast sprider sig i köket
*Malin skriker
*Jag vrålar i sopran!
*Jag lyfter upp "saftmaja-helvetet" från vår numera
sönderbrända laminatskiva! (Den är inte jättesnygg
till att börja med men vi hade hoppats att den skulle
hålla några år och INTE belasta vår ekonomi denna höst!)
*Jag ställer ned saftmajan på den del av bänken som är
rostfri och tål värme!
*Ett nytt "frääääs-ljud" uppstår av okänd anledning.
*Vi sniffar i luften för att härröra den nya, brända lukten
och dess källa!
*Vi finner svaret på gåtan som består i att jag ställt den
glödheta saftmajan på min degskrapa i plast!
*Jag vrålar igen!
*Malin vrålar igen, lika mycket av förvåning som av rädsla!
*Malin uppfattar det sorgliga i situationen och tröstar ledsen Julia.
Sedan bakade jag ut mina bagels med tranbär medan vi pratade igenom allt viktigt som hänt sedan senast vi sågs... Samt allt oviktigt och började så smått komma in på trivialiteter innan plikten kallade min vän, tillika småbarnsmorsa och hon begav sig iväg med en påse nybakta bagels i näven! Vid det laget hade vi hunnit skratta, gorma, jag hade gormat medan Malin skrattade hysteriskt och viktiga slutsatser hade dragits. Kort sagt en eftermiddag som avlöpte som eftermiddagar ska avlöpa när man träffar en god vän!
Såhär vacker är min goda vän Malin!
Kärlek och harmoni!
kikade förbi för att prata bort några timmar. Tidsoptimist
som jag ibland är,
(får liksom anfall av det några gånger
per år och kan inte sätta fingret på orsaken. Kanske är
hårddisken full och kompenserar med att tappa tidsuppfattningen...)
hade jag satt igång både saftmajan och en dubbelsatts bagels,
precis innan hon kom!
Gaaahhhh!
När Malin kliver in genom dörren lyfter jag raskt av saftmajan från spisen och hejar hurtfriskt medan jag ställer ifrån mig åbäket! Följande hände, liksom i "Slow motion" men jag stod ändå där
hjälplös och inkapabel att förhindra katastrofen:
*Det smäller till
*Ett olycksbådande "fräs-läte" når våra hörselgångar
*Det säger "frääääs" mot min hand
*En odör av bränd hud och plast sprider sig i köket
*Malin skriker
*Jag vrålar i sopran!
*Jag lyfter upp "saftmaja-helvetet" från vår numera
sönderbrända laminatskiva! (Den är inte jättesnygg
till att börja med men vi hade hoppats att den skulle
hålla några år och INTE belasta vår ekonomi denna höst!)
*Jag ställer ned saftmajan på den del av bänken som är
rostfri och tål värme!
*Ett nytt "frääääs-ljud" uppstår av okänd anledning.
*Vi sniffar i luften för att härröra den nya, brända lukten
och dess källa!
*Vi finner svaret på gåtan som består i att jag ställt den
glödheta saftmajan på min degskrapa i plast!
*Jag vrålar igen!
*Malin vrålar igen, lika mycket av förvåning som av rädsla!
*Malin uppfattar det sorgliga i situationen och tröstar ledsen Julia.
Sedan bakade jag ut mina bagels med tranbär medan vi pratade igenom allt viktigt som hänt sedan senast vi sågs... Samt allt oviktigt och började så smått komma in på trivialiteter innan plikten kallade min vän, tillika småbarnsmorsa och hon begav sig iväg med en påse nybakta bagels i näven! Vid det laget hade vi hunnit skratta, gorma, jag hade gormat medan Malin skrattade hysteriskt och viktiga slutsatser hade dragits. Kort sagt en eftermiddag som avlöpte som eftermiddagar ska avlöpa när man träffar en god vän!
Såhär vacker är min goda vän Malin!
Kärlek och harmoni!
