Lycklig bergvärme

Ibland, näe OFTA, känner jag mig lyckligt lottad.
Just i veckan har det slagit mig, om och om igen,
hur lyxigt (och vuxet) det känns att vi kan hyra in
rörmokare som konverterar direktverkande el
till bergvärme. Femton elradiatorer (som ser ut,
och uppför, sig som att de har direktlina till Barsebäck)
har bytts ut till vattenburna element och en handduks
-tork, modell större, i badrummet. Fyra dagar tog det
hantverkarna att dra vackra kopparrör runt hela vårt hus.

Hela huset ser ut som en krigszon och det ligger grejer överallt.
Ändå känner jag något som liknar lycka över att vi har råd
att tänka långsiktigt. Våra sista slantar gick åt till detta
men nu har vi värmen säkrad inför vintern. Så lyxigt att kunna
VÄLJA en uppvärmningskälla som är bättre för både plånbok
och miljö. Sedan kan vi ju alltid myselda ändå.


Tredje verktyget gillt!

Gäääääsp! Började morgonen med att nästan slå ihjäl mig.
Mitt bland hantverkarnas verktyg satte sig Rolf och kackade, jag ruuusade emot honom för att schasa
ut honom och snublade på ovan nämnda verktyg. Man skulle ha haft det på film... Jag stod på benen med kraftiga balansproblem när jag snubblade på nästa verktyg... Höll mig uppe även den gången men föll som en fura när jag snubblade på ett tredje verktyg.

Varför är jag ens förvånad? Med tanke på vilka olyckor jag lyckats åstadkomma i mitt eget hem så borde jag inte leva idag.
Vad är det med mig och "snubbel-FÖRBANNADE-klantighets-DJÄVLA-olyckor"??
Guuuud va´less jag blir!!

Nåja, Rolf blev så rädd av min lilla olycka att han kvikt smet ut på gården och fortsatte bajsandet.
Silverkant.nu


Blomkåls bryderier...

Har lagat mat och bakat hela dagen. Under tiden jag tillredde middagen
så tog jag bilder för att förära er med receptet. Men nu tänker jag:
"Vem faan vill se bilder på en blomkålsgratäng?"
Nu skriver jag ju i.o.f. inte bara för er skull utan oxå för min egen, men ändå...
När jag blir gammal och gaggig vill jag läsa mig bakåt i tiden och minas hur det var.
Kommer jag då att uppskatta receptet på blomkålsgratäng??
Svaret fattas mig, men det kändes med ens rätt oinspirerat att lägga ut bilder på
kokande potatis... Den dan´jag läser mig bakåt i tiden kommer jag att förfäras av
antalet svordommar och könsord?? Knappast. Kommer jag att fundera över mi egen benägenhet
att klanta till det och hamna i brydsamma situationer?? Troligen.
Kommer jag att ångra mitt sekundsnabba beslut att inte lägga ut gryniga bilder på blomkål??
Skulle, liksom, inte tro det.


Mörka chokladsnitt med chili och körsbärsmarmelad

Bakar just nu på beställing. En 40-årsfest ska gå av stapeln snart och jag ska
baka ett par hundra kakor av fyra olika sorter. Det enda önskemålet från kunden
är att en sort är mini-cupcakes. Hitintills har det blivit 40st minibiskvier med hallon
och choklad. Samt dessa "vuxna kakor" med smak av mörk choklad, chili, mandel
och körsbärsmarmelad. De faller sönder i munnen och bildar en ny men välbekant
smaksensation.

Recept:

75g rumsvarmt smör
1/2 dl farinsocker
en nypa salt

Vispas samman!

Rör i en liten äggula och 1/4 tsk sambaloelek.

-----------------------------------------------------------------------------

Blanda sedan 1,5 dl vetemjöl
1/2tsk bakpulver
1msk kakao
1msk finhackad sötmandel
2msk finhackad mörk choklad

Vänd snabbt ned i den andra smeten och stjälp upp på mjölat bakbord. Dela degen och forma 2st jämntjocka rullar och lägg på plåt. Platta till rullarna lite med handen och skapa en skåra lägst med.
Fyll skåran med körsbärsmarmelad och grädda i mitte av ugnen på 200 C i ca 15min.

Tada!!!



UgnDjäveln

Suck... imorgon är jag hemma. I ett kallt kallt hem...
...fullt med hantverkare. Rörmokaren och hans mannar ska skruva
upp element och dra rör genom hela vårt hus. Tills de är klara har
vi inga fungerande element utan får klara oss med kakelugnen.
Mysigt men tidsödande. Tur att maken är pyroman brandingenjör, han
kan det där med att å fyr på eld. Jag lyckas allt som oftast, helt ofrivilligt,
skapa eld. Förra veckan höll jag på att fjutta på hela huset när en kökshandduk
kom i kläm i ugnen och började brinna för fulla spjäll. Jag tjöt i högan sky
för att sedan samla mig å bära den brinnande tingesten till diskhon.

Maken fnissade när han fick höra den horribla historien.

Jag:
"Vad skrattar du så gott åt?"

Maken:
"Blev det för tråkigt denna vecka?"

Jag:
"Vaddå?"

Maken:
"Blev det så tråkigt, när katastroferna lyst
med sin frånvaro, att du blev tvungen att elda upp
vårt hem?"

Jag:
"Det var den djävla ugndjävelns fel, han är ond!"

Maken:
*Fniss*


Sork-skydd!

Idag efter att M&M åkt hem planerar jag att gräva upp en fåra i vårt övervuxna trädgårdsland och plantera vitlök. Både för att jag är vitlöksknarkare och för att avvärja sorkattacker. Vitlök planteras med fördel sent på hösten för att skördas till sommaren.





Filmnördar!

Har slumberParty med bästaste M&M. Ser film, hinkar kaffe och dricker bananöl.
Sämre kvällar kan man ha. Aldrig får man film-nörda som vi film-nördar med dem!
I´m loving it!


Lyx i bilder













Great minds

Jag älskar min make, men ibland är han särskilt älskad.
Jag cyklade förbi stan på vägen hem och handlade lite
delikatesser, vin och en lyxig Whisky till maken. Han förtjänar
lite lyx tyckte jag. Ner i korgen åkte oxå våra vänner Ben & Jerry.

När jag kom hem, kall, blöt och frusen var huset städat och en överraskning väntade på övervåningen. Har inte fått gå upp och kika än... Nu är jag nyduschad och förundras över att vi båda bestämt oss för att göra fredagen till något extra lyxigt. Great minds think alike! Vi delar helt vår ekonomi och framtidsdrömmar. Nu visar det sig att vi även delar tankar.

Nu: Skala rökta räkor!


Feministisk nyhetstidning på nätet!

DN skriver idag om "Feministiskt Perspektiv", en nyhetstidning
på nätet som kommer att rapportera nyheter ur ett feministiskt
perspektiv.
Föreningen bakom projektet tänker lansera tidningen med
en nätsida i oktober. Man kan teckna sig för en prenumeration som
kommer att kosta 365kr/år. Alltså 1kr om dagen.

"Ett räkneverk tickar fram antalet och när man nått den magiska gränsen för presstöd,
1500 prenumeranter, räknar man med att köra i gång.

– Av en slump fick jag höra att det sedan två år tillbaka finns en tidning, ”Politiken.se”, som fungerar på det här sättet. Så det är fullt möjligt men fortfarande en pionjärgärning, säger Anna-Klara Bratt.

”Feministiskt Perspektiv” kommer inte att vara en kvinnotidning och inte en damtidning utan texterna ska skrivas utifrån en annan normbild än annan press.

– Jag är speciellt intresserad av hur ekonomiartiklarna ska se ut, säger Anna-Klara Bratt.

– I dag är en tvåbarnsfamilj oftast exemplet på hur en ekonomisk reform kommer att slå, finns det en ensamstående kvinna med i en text så är det ett lite ursäktat, inkvoterat undantag.

Bratt vill göra en tidning som är självklar i sitt genusperspektiv, som inte behöver förklara eller just ursäkta sig". DN

 

 

Underbart va´! Ska hålla ögon och öron öppna. Så fort jag vet var jag skriver under ska jag anmäla mig som prenumerant! Gonatt på er alla!



Från mina sinnen...

Jag är ledsen, ångestfylld och helt tydligt från mina sinnen.
Sitter och försöker hitta på något slagkraftigt och vettigt
att skriva men inget kommer till mig. Alla andra bloggare
skriver om viktiga saker som valet och SD:s vågmästarroll.
Nina skriver eldigt och medryckande om mansrollen och det
våld och förstörelse som den medför. Sjukt bra. Jag försöker
hitta inspirationen men hamnar istället framför tankade såpor
och annan skräp-TV. Efter att jag röstat rosa, som planerat,
har jag inte följt med i debatten alls. Resultatet var bedövande
bedrövligt och jag har helt enkelt inte orkat. Vi har just nu
ingen TV vilket medför att det krävs initiativ av mig att följa
hur det går med vår värld. Jag måste aktivt ta mig tid till det
om jag vill se det på webbTV. Istället ser jag bedrövliga serier
som G.... Nä, jag kan inte ens avslöja det, då faller jag helt av min egen
pidestal eller höga häst... eller åtminstone en småväxt åsna.

Vad har jag producerat idag...
...ett gäng äppelskivor som hänger på ett snöre och en bestämd huvudvärk.
... för att inte tala om mitt planlösa knappande på tangenterna för att lyckas knyta ihop det här inlägget. Inte ens det går bra. Men nu stundar helg, bakning och skördemarknad.
Over and out!





BlåbärsBiskvier

Så sjuuuukt gott att smaksätta smörkrämen med blåbär!




livet är skört

Visste ni att om man faller två meter så väger man ett ton??!
Inte läge att ha ett snöre om midjan när man är uppe på taket alltså...

Har gått utbildning med jobbet idag och lärt mig allt om fallolyckor och hur man förebygger med fallskydd. Vad livet är skört men ändå robust. Den mänskliga kroppen kan klara stora olyckor och ibland räcker det med att ramla från farstukvisten...



Speedy Gonzales och jakten på de smutsiga strumporna!

Roffe har rivit vår dator och externa hårddisk i golvet.
Jag var i duschen och hörde honom få en av sina "speedy gonzales-episoder".
Han sprang som ett streck mellan köket och tvättstugan. Fast besluten att hinna
stjäla så många smutsiga strumpor som möjligt innan jag kom ut ur duschen.
I detta hyperaktiva glädjefulla stadiet bestämde han sig för att ta en tur runt köksbordet
innan han stal den femte strumpan. Jag hörde ett brak, ett illtjut och manliga, brittiska röster.
De pratade snabbt och bråkade om vilken bil som var den bästa. När jag kom ut hittade jag
vovven under soffan. Hårddisken och laptoppen låg på golvet och från laptoppen hörde jag
killarna i TopGear smäda varandra.

I sin iver att slå rekord i stulna strumpor hade Roffe rundat bordet och trasslat in sig i sladdarna, rivit ned hela härligheten över sig och samtidigt satt igång ett avsnitt av husses favoritserie.
Datorn klarade sig med den smärre blessyren att fläkten slutade fungera. Vilket medför att den överhettas då och då. Så om jag försvinner vet ni vem som bär ansvaret.

Speedy Gonzales och jakten på de smutsiga strumporna!


Krigsfilm är som pölsa

När det kommer till kultur, dvs film, böcker och musik, kan man
kalla mig allätare. Allätare i den bemärkelsen att jag kan uppskatta
det mesta, i rätt sammanhang och rätt tillagat men framför allt, i rätt
sällskap. Dock har jag vissa preferenser. Min smak har mognat fram och
är idag mer specifik än den var i tonåren. Inte mer förfinad, inte mer
vuxen, men mer specifik.

När det kommer till mat undviker jag inälvsmat och animaliska halvfabrikat
då de framkallar illamående. Inom kultur undviker jag sådant som
får mig att må dåligt. Förr kunde jag känna en fascination för det morbida, äckliga
och grymma. Nu hamnar dokumentärer (eller spelfilm) om verkliga och grymma
brott, krigsfilmer och biografier om övergrepp, i samma fack som pölsa och blodpudding.
Det vill säga i facket med skylten "BÖR EJ KONSUMERAS".

Jag förstår dessa filmer/böckers värde, nytta och dragningskraft. Folk behöver veta och
empatisera med andras öde. En del fascineras av det morbida och jag dömer inte dem.
Men jag orkar inte se eller läsa sådant. Världen är så förtvivlat full av elände att jag inte
klarar av att söka upp elände och tillskansa mig det på fritiden. De få gånger jag försöker
uppdatera mig ångrar jag mig alltid. Jag vill bara grina, snora och skrika.

Motsägelsen i mitt resonemang är följande: Jag läser och ser gärna deckare och thrillers
så länge jag vet att just detta mord inte har utspelats på riktigt. Min favorit genre när det
kommer till böcker är deckare. Att få gosa i soffan med en läskig deckare är paradiset för
mig. Men vet jag att det hänt på riktigt sätter jag genast igång med att gråta.

När det kommer till film och böcker vill jag konsumera äventyr, magi och brott. Då och då
bryter jag av med något matnyttigt som en politisk biografi (kanske kan benämnas som
kulturens brysselkål) eller en film med ett speciellt berättarspråk eller specifika skådespelar
-insatser. (De senare, om vi ska fortsätta matreferenserna, borde då vara Rysk kaviar eller Cremé Brullé.) Men om man ska översätta mitt intag av kultur till tallriksmodellen skulle den ha: En halva äventyr, en fjärdedel deckare och den andra fjärdedelen högkultur. (Om det finns något sådant?)

Jag kan längta efter en lobotomerande film av typen "Dödligt vapen 4" eller en tokrolig film a´la Pubertal komedi. Ibland skickar jag maken till DVD-butiken med instruktionen "Hyr något hjärndött och underhållande". Jag vill ha verklighetsflykt när jag ska underhållas. Uppleva en ny värld eller svepas med i ett äventyr. Jag vill ha lyckliga slut och flerbottnade historier. Den största delen "kultur" jag inmundigar har ofta en karaktär av skräpmat och en fadd eftersmak av transfetter.
Men smaken är varierad, så till vida, att jag ser det mesta som inte har någon verklighetsförankring. Favorit kryddorna är vampyrer, hjältinnor, välgjorda specialeffekter och genomonda skurkar. Krydda med detta och jag kan sätta i mig vilken skräpmat som helst.



Siffror

Föregående vecka i siffror:

3, Antal gånger jag jag nästan mördat min hund med röven.
(Dvs nästan satt mig på honom. Djuret ska vara PRECIS där jag är.)

25, antal gånger jag påtalat, för min omgivning, hur rädd jag var
för att de blå skulle vinna valet och SD skulle hamna i riksdagen.
(Å se hur det gick! Åt skogen!)

10, antalet pussar jag planterat i makens nacke.

7, Plommon plockade vi från vårt plommonträd i helgen.

2, är antalet pajer jag bakat på våra höstäpplen.

40, är gångerna jag rutit åt djuret för diverse förseelser.
(Som att slicka på de nyplockade äpplena eller smita ut från kontoret på jobbet.)

23, gånger har maken fått höra att han är älskad.


10, avsnitt av "The good Wife" såg jag under lördagskvällen.

1, avsnitt av "True Blood" såg vi också.
(De producerar dem inte tillräckligt fort!!)

1,5 dosor snus knövlade jag in under min läpp förra veckan.

42, tekakot bakades och delades ut till familj och vänner.


Slay the dragon

Är jag den enda som kan gråta så förtvivlat att jag får huvudvärk?
Det är inte omvänd babyblues denna gång utan en människa som tar min energi.
Läser du detta behöver du inte ta åt dig.
Det är inte du. Jag har min egen energitjuvande drake att tampas med.

Min första tanke var att helt enkelt att konfrontera min energitjuvande drake.
Ta konflikten, ut i det öppna. Av med handskarna. Skrika, gråta och riva upp
himmel och jord. Nu när jag grinat mig till en smärre huvudvärk har jag
nytt perspektiv. Orkar vara den mogna, vuxna. Välja min reaktion och
de känslor som följer. Välja att inte ta konflikten utan vara tydlig, rak
och konstruktiv när konflikten kommer till mig. Välja att inte starta ett
krig som bara har förlorare. Välja att inse att få personer är elaka av ren
ondska. Att elakhet kan komma från så många andra platser. Rädsla, sorg
och bitterhet är långt vanligare än ondska. Kanske är det därför sårande
saker uttalas bakom min rygg och inte ute i det öppna. Kanske är det därför
jag bör välja att inte bry mig. Men när det kommer till min ofrivilliga barnlöshet
och mina beslut i den frågan tar det extra bra. Gör ont. Ökar på sorgen.

Ingen annan än jag och min make kan ha insikt i vad som är bäst för oss.
Besluten är svåra och tas aldrig lättvindigt. Tack till alla fina människor i min
närhet som stöttar och tröstar. Mina vänner, mina bröder med flickvänner och övrig familj.


Kura I Soffan.nu

Lördagen har förflutit i äpplenas tecken.
Äpplen har plockats in. Paj har bakats och
avnjutits med vaniljvisp. Mina bröder och
svägerskan Sofie var här och hjälpte till.

Ikväll ska jag burra ner mig i soffan, kika på
Tv-serier och mumsa chirre. Kanske bakar jag
en omgång bagels också. Funderar på att försöka
uppfinna ett recept på jordgubbsBagels. Det kan
ju inte bli fel?!


Mysigt filmtips

Måste bara få tipsa om världens mysigaste film.
Den bygger på en godnatt-saga men är allt annat än en barnfilm.

Lady in the Water av M.Night Shyamalan.

Även om man inte gillar filmer på ett övernaturligt tema så har jag inte träffat någon som inte älskat denna film. Den är vacker, tankeväckande, bitvis otäck och vidunderligt äventyrlig. En riktig saga med många bottnar och många vändningar. Lika mycket en sägen som en saga faktiskt.



Det som alltid slår mig med mr Shyamalans filmer är den totala avsaknaden av förklaringar. Inte för att filmerna är flummiga eller slutar utan att alla trådar knyts ihop utan för att personerna i hans filmer inte går igenom de för genren typiska "Jag tror inte på sagor därför måste stora delar av filmen gå åt till att övertyga mig"-fasen. Det övernaturliga inslagen i hans filmer bara finns där lika självklart som allt annat. Han gör inte en så stor affär av det övernaturliga utan låter det vara en naturlig del av sagan. Den här filmen är inte svår, den är inte heller bombastisk utan lågmäld, spännande och vacker. Sagan berättas rakt, utan krokiga tidslinjer eller blixtrande klipp.

Prova vet ja´!


Fredagsmys

Herrejistanäs vad det regnar. Totalt djävla skyfall.
Perfekt väder för en cykeltur till stan... Ville lämna
igen Alex hyrfilmer så hon inte råkar ut för utmätning
på grund av mig. Anyhuuu... Det vräkte ned. Himmelen
öppnade sig över min väna gestalt och försökte bota
mitt regn-beroende en gång för alla.

Ha!

Jag hade regnbyxor, skaljacka och stövlar! HaHa!!

Det rann ned för ansiktet, ner genom håret och nedför nacken.
Regnet passade utmärkt eftersom mina planer att gräva i trädgården gick om intet.
Istället kom jag hem, hoppade i myskläder och satte igång en brasa.
Nu inväntar jag älskade Alex. Vi ska mysa framför brasan med varmchokla´hade jag tänkt.
Hoppas att hon inte får för sig att föda bara... Jag som inte har något körkort...
Kan man sätta en höggravid kvinna på pakethållaren på cykeln?
Nja... Antingen får vi åka plingplong-taxi eller så får jag börja koka handdukar. Men det är ju trots allt några veckor kvar till duedate, jag behöver nog inte leka varken barnmorska eller cykelTaxi.

Ha en fin Fredag allihopa!


Dagens muminmugg

Stinky



Mensvärk, värme och alkohol

Tre ting som definierar denna eftermiddag.
Mensvärk för att den är en värkande påminnelse
om förlorade drömmar. Värme för att jag fått fyr
på vedspisen i köket. Alkohol för att jag har mens,
är sjukskriven imorgon och av de två anledningarna
unnar mig en liten eftermiddagsdrink.

Tydligen är jag den enda i världen som gillar besk, unken Campari blandat med Juice.
Det liksom nynnar i munnen av de oväntade smakerna. Dessutom är det en svag drink som passar när man deppar, har ont och myser i köket.





Ge faan i min glädje!

De senaste dagarna har jag funderat kring mitt ansvar för andras känsloliv.
Jag blir så sjukt trött på att (främst) jag själv men även andra tycker att jag/vi alla, ska ta ansvar för andras känslor. Självklart ska man ta ansvar, så till vida, att man inte är elak, klumpig eller oansvarig med andras känslor. Men när det kommer till SNÄLLHET, där drar jag faan gränsen.

Ex.

Jag: Titta så fin julklapp jag köpte till Lisa, nu blir hon nog överraskad!

Glädjedödare: Ååå, du är en så´n där jobbig person som ger andra dåligt samvete, när de inte
har någon julklapp att ge tillbaka.

Om jag försöker vara snäll och köper en present till dig så kan jag väl, för höge farao, inte behöva ta ansvar för ditt eventuella dåliga samvete!! Så länge jag inte köper med baktanken att jag ska få något tillbaka så är väl ditt dåliga samvete knappast mitt problem...

(Djävla, glädjedödande Grinch! Ge faan i min glädje!)
Jag älskar att handla julklappar och spontana presenter.

Hur ska vi någonsin få ett mer humant, snällt och trevligt samhälle om ingen vågar vara snäll. Man kan ju för bövelen inte hjälpa tant Agda över gatan utan att vara rädd för att hon ska må dåligt... över att stå i tacksamhetes skuld!! ...eller säga att någon är smart, för den personen kan ju känna press att vara smarta då!! Eller säga att man tycker om någon. Tänk om den personen känner sig pressad att tycka om mig... eller ännu värre, alla de som jag inte säger det till just den dagen, hur ska de känna??! Ve och fasa!!

Förrutom att jag ska se till att inte trampa i klaveret, och göra någon ledsen, ska jag också låta bli att vara för snäll! Herre Jösses så mycket det blir att hålla reda på... och så tråkigt!

Det måste väl ändå vara så att mitt ansvar är:

*Att inte vara elak, nedlåtande eller dryg.
*Att tänka innan jag pratar så jag inte gör
någon ledsen utan att mena det.
*Att vara lyhörd för andras känslor och, om
jag kan, hjälpa och stötta.
*Att vara så snäll, generös och positiv jag
kan/orkar/har råd med.
*Att ta hand om mina egna känslor och rädslor
och söka stöd för dem, inte lägga dem på andra.
*Be om ursäkt om jag sårat någon med flit
eller genom klumpighet.

Men här går gränsen! Om jag genom snällhet och glädje ger någon dåligt samvete eller får dem att känna sig pressade så är det inte mitt problem. Gör jag det till mitt problem kan jag ju lika gärna dra täcket över huvudet och inte stiga upp. Livet blir ju omöjligt att leva om man inte vill gå runt som en zombie!

Kan det bli för mycket snällhet i världen?
Jag hävdar att det inte kan det.
Den dag vi säger att, "Näe, nu är det för mycket kärlek och vänlighet i världen. Bäst att vi slutar med det där med SNÄLLHET", vill jag inte vá mé längre.


Bajshögen vaktar mina papper

Sitter på jobbet och köper in kläder, jackor och mössor.

Snart är vintern här. Aldrig är det så tydligt som på jobbet. Är det kallt och blåser kuling så går affärerna bra. Likadant är det på våren. Då vill vi ha snabbt omslag så shortsen går åt. Nästa vecka kommer det pallvis med vinterkläder som ska packas upp och hängas in. Sedan kommer industriarbetarna och köper svarta jackor, alltid svarta. Då trycker vi loggor på dem, packar ned dem och kör ut dem. Livets kretslopp... Då och då kan någon hatverkare "busa till det" och köpa en grå eller blå jacka men det är mer undantag än regel.

Rolf sover i arkivskåpet. Jag har ett mjulisdjur i form av en bajshög som fungerar som pappersvikt. Han vaktar ordrar, fakturor och hastigt nedklottrade "kom-i-håg" lappar. Imorgon ska jag vara hemma och gräva, baka och städa. Känns bra!

Kärlek och harmoni!



Jag var den enda som log

Dagen har varit ganska tung. Främst för att jag varit trött.
Sömnproblemen börjar ta ut sin rätt. Anyhow... Jag har all
annledning att hinka kaffe och det är ju alltid en ljusglimt.

Efter jobbet träffade jag Alex på "Cup of Love" och inmundigade
en club sandwitch och en cupcake. Att träffa Alex är alltid som att
krypa in i en varm och trygg famn. Jag känner mig lätt till sinnes
i hennes närvaro.
Undrar om läkarna kan skriva ut lite Alex-tid...? Men snart lär det
bli midre av den varan. Hon ska snart klämma ut en liten bebis.

På vägen hem öste regnet ned. Alla gick med mössa och uppdragna luvor.
Jag öppnade jackan och vände ansiktet mot himlen. Lät regnet piska mitt
ansikte och skalp. Jag var den enda som log.
Väl hemma vankas det hemmagjord pizza och marängswiss.

Har man mens så har man!

Kärlek och harmoni!


Att gräva en grop åt en fläderbuske

Träningen för dagen är avklarad. Väl hemkommen från jobbet
rev ångesten i bröstet och jag bestämde mig för att göra något
riktigt kul. Något för mig själv. Alltså cyklade jag upp till solbacken
och området som ligger där. Där finns massor med affärer att strosa i.

Väl där hamnade jag på Blomster Landet och därinne hittade jag en
fläderbuske på halva priset. Ner i vagnen åkte oxå 5 krukor rosa ljung.
De sålde 5 för en hundring. Sist men inte minst ett antal vårlökar.
Krokus, snödroppar och tulpaner.

Jag stoppade busken i cykelkorgen och konstaterade att jag inte såg vart
jag cyklade...
Som en fladdermus sökte jag mi hemmåt, vinglande med en hand på busken (pun intended).
När jag kom hem grävde, bar och planterade jag tills all ångest motats längs in.
In i det mörka hörn där den hör hemma. Svettig, jordig och öm i musklerna pustar
jag nu ut. All ångest som dagen genererat har resulterat i att en buske står i en solig
vrå av vår trädgård och väntar på att bära blommor och bär. Jag älskar fläder!!
Dagen är räddad!


Patina

När skrevs lagarna om vilken sorts patina som är vacker och
vilka föremål som FÅR ha patina??

Jag älskar patina i alla former.
Rostigt, slitet, avskavt och använt. Jag älskar den
patina vi får när vi  blir gamla. Kråkfötter kring ögonen, grått hår
eller händer med ett nät av fina ådror under tunn hud.
Min mormorsmor hade patina. Krackelerad tunn hy på händer
som levt. Massor med fina (och mindre fina) linjer kring ögon
och mun. Hon hade snövitt hår som började bli tunt men med
rejäl längd. Hon kastade huvudet frammåt och borstade
det det vita, vita håret med kraftiga tag och fäste en knut i nacken
med ett spänne. Alltid samma spänne.

Under våra köksstolar står det namn. Nisse, Inga, Åsa och Olle.
Stolarna stod i svärfar Nisses barndomshem. Han och hans fyra syskon
skrev sina namn under dem som barn. När de satte sig för att äta
kikade de under syskonens stolar och om någon satt på deras
stol slogs de. Stolarna är använda, avskavda och har namn.
Kanske får de en annan färg någon gång men undersidan får vara orörd.

Vårt hus fyller snart ett hundra år. Pumpen som försörjde en exentrisk
man med vatten fram till 1999 står kvar och fungerar. Huset står på en liten
plätt av stan som fortfarande är landet. Gömt utom synhåll men mitt i stan.
Här har någon levt och skavt huset till det vi flyttade in i. Gården är vildvuxen
och smärtsam att tampas med men den bär mjuka, söta och kantstötta frukter.
Hit flyttade vi, människor med skador, skavanker och patina.

Vem bestämde vad som får vara slitet och ändå kallas vackert? Är något eller någon
vacker utan nötta kanter och sprickor i fasaden? Jag skulle gärna ha bott i ett nytt
hus men inte utan att fylla det med använda saker. Hur vet man annars att tiden gått?
Utan skavda ting med historia, och människor med patina, vore livet och tiden vi har
obegriplig, overklig och abstrakt.


Fjällämmeln

I fjällen har jag varit. Bott i stuga, ätit gott och vandrat.
Djuret har fått springa fritt och har stormtrivts. Under lördagen
vandrade vi upp på kalfjället. Utsikten var smärtsamt vacker.

Vad jag insett är att jag inte är någon skogs-mulle... eller fjälllämmel.

Jag undrar inte vad som finns över nästa kulle.
När jag vandrar så vandrar jag. Med näsan i backen
och blicken fäst på stigen. Jag missar allt det vackra.
Så fort vi kommit upp på kalfjället, efter någon timmes vandring,
kunde jag ha satt mig ned och betraktat. Druckit kaffe, ätit min smörgås
och bara insupit allt det kollosalt vackra. Vad som fanns över nästa
kulle är totalt ointressant. Åtminstone tills jag njutit mig full på den vy
jag hade framför mig. Å jag njuter i fulla drag.

Men jag anar att man inte får säga att man varit i fjällen då.
Ska man skryta över att ha varit till fjälls så ska man trava på till blåsor slår ut
och man knappt kan prata om hur vackert det är för man är för anfådd.

Men det var trevligt. Vi lagade mat tillsammans och sussade i våningssängar. Vi fnissade åt Rolf som fick vittring på en skogsmus men missade råttan som låg död mitt på stigen. Mina svärisar är omtänksamma och lätta att umgås med. Men de har betydligt mer fjällämmel i sig än jag och på något sätt är det svårt för mig att erkänna när jag är mitt uppe i det. Jag vill liksom oxå vara "duktig" fjällämmel och trava på utan att knota samtidigt som jag "attack-insuper" det vackra.

Kanske hade det känts lättare om jag mått bättre. Om jag fått sova gott och känt suget efter mat.
Men det gjorde mig gott. Jag kommer nog att få sova mardrömsfritt i natt och jag kommer att känna mig lycklig av att jag fått möjlighet att se något så vackert som fjällen i höstskrud igen. Ångesten gav vika korta stunder för att sedan dåna öronbedövande mitt bland allt det vackra.











Torkat renkött!








Vi drar till fjällen...

...och insuper höstens färger och klar luft!!
Tillbaka på söndagkväll med rosiga kinder
och solsken i blick.


Komplimang!! Hurra!



Fick detta superduper gulliga award av Nina Ruthström , med denna gulliga motivering:

"En chramig smart tjej med hjärtat på rätt ställe,
som jag bara klickade med direkt. Jag skrattar
och gråter med henne via hennes väl valda skrivna
ord, för jag har TYVÄRR aldrig träffat henne i RL."

...Å jag blev hjärtans glad och stolt!! Nina kan verkligen konsten att sprida glädje!
Tack snälla!

Med detta award kommer några förpliktelser:

♦ kopiera in awardbilden i din blogg för att visa att du har fått den
♦ tacka och länka till den som nominerade dig
♦ nominera sju andra bloggare och länka till dem
♦ berätta sju intressanta saker om dig själv

Dessa är anledningen till att jag tagit tid på mig att publicera detta. Sju intressanta saker om mig själv kan jag väl knåpa ihop men de flesta bloggar jag följer och älskar är redan nominerade...
Tillslut bestämde jag mig för att nominera dem ändå. Jag kan ju inte ut och leta bloggar å nominera när jag redan läser de bästa bloggarna. Dessa bloggare får helt enkelt tänka att de är värda detta och inte känna press att göra om proceduren.

Jag nominerar:

MatildaRodin
, hennes blogg är vacker, tänkvärd och rolig. Dessutom
lägger hon ut photoshop-tips och sjukt mycket fina bilder. Hon är en kär,
kär vän och svägerska!

SofieSilwer, också en kär vän och svägerska med intresse för foto
och bakning. Hennes blogg inspirerar både till tankar och nya recept.

Nina Ruthström, en genomgående favoritblogg för mig. Hon är smart,
varm och inspirerande. Hennes smarta texter om genus och feminism
är alltid klockrena och hennes bilder hjärtskärande vackra. En person
jag drömmer om att ta en långfika med!

Apan satt i granen, skriver vackert, roligt och smart. En bra blandning
av barnuppfostran, genus, samhällsfrågor och kåserier. Alltid spännande
att kika in hos Apan.

Bambi, hos Bambi får man aldrig tråkigt. Hon tipsar om allt från ljuvliga
Odd Molly-kreationer till barnkläder och recept. Hon skriver fängslande om
sin sköldkörtelcancer och sina tankar om genus. Hon känns som en varm,
behaglig människa som inte är rädd för att vara obekväm.

Lady Dahmer, hamnade jag hos av en slump och har stannat! Hon skriver
provocerande, engagerande och nytänkande. Hon har inspirerat mig till att
praktisera No Poo och har alltid en fräsch vinkel på olika ämnen.

Dom kallar mig Yngve, är en ny bekantskap som fängslat mig med sitt
öde. Hon lider av BDD (Body Dysmorphic Disorder) och bloggen behandlar
hennes kamp mot denna hemska sjukdom men oxå ljusglimtar, humor
och vardag. Läsvärd!

7 intressanta saker om mig:

* Jag är sjukt rädd för ormar. Fobisk. När jag var liten var
jag rädd för damsugarslangen, mina egna flätor och för att
skriva bokstaven S.

* Min make kallar mig för "Pusso". Äckligt gulligt tycker vissa,
kärleksfullt säger jag.

* Jag är oromantisk. När någon kille försökt med romantik, genom
åren, så får jag lust att börja fjärta med armhålan!

*Jag gifte mig i Uggboots (de stickade vita med knappar).

* Jag hatar, krigar mot och baktalar min symaskin som om den
vore ett levande ting.

* Jag är historienörd. Är dessutom sjukt bibelorienterad.
(Är ju uppväxt kristet men är numera avfälling.) Har till och med
tävlat i bibelkunskap på TV. (Pinsamt.nu)

* Jag har altid haft lättare tvångstankar. Som att vråla "Pitt" i kyrkan.
Kan dock kontrollera mig.
Har aldrig fallit till föga men är alltid lite nervös i fromma sammanhang :)

Kanske inte så intressanta fakta om mig men det var allt jag kom på i skrivande stund!
Kärlek och harmoni!


Gräddkola kakor







Med gräddkola menar jag de små pluttarna man köper på lösvikt som ser ut som harlortar.
Jag tog Leilas cookies-recept och bytte ut chokladen mot ett par deciliter grädkola-pluttar.
Det blev sjukt bra. Lite seg kola i spröda kakor kan väl aldrig bli fel?!


Bortskämt djur

Mitt djur har blivit bortskämt.
Jag vet inte hur och när men
jag har en hyfsad uppfattning
vem.

Djuret slutade äta för några
veckor sedan. Före det hade
han kommit sättande så fort
jag rörde mig mot hinken med
torrfoder. För att sedan glufsa
i sig så fort att han satte i halsen
och tjöt utöver sig.

Vi provade med det mesta för att
få upp hans aptit. Vi blandade
skinka med maten men han petade
bara ut skinkbitarna och sket,
högaktningsfullt i resten. Vi blandade
finhackad korv men när han upptäckte
att han inte kunde peta ut korvbitarna
med nosen, struntade han helt i matskålen.
Tillslut visade det sig att riven ost var
vad han gillade. Blandade man riven
ost i maten så gick den ned med glädje.

Så länge han fick smärtstillande (som
man inte kan ge på tom mage) så fick
han riven ost i maten men inte sjutton
tänker jag stå å riva ost till ett djur för
all framtid. Nix nej!
Så nu får han torrfoder av mig...BARA!
Men då matvägrar den lille gourmanden.
Han tittar bara på mig som om han ville
säga "give me cheese, bitch!"
Men så när jag var på toa hörde jag maken
viska till vovven
"Men, har du inte fått ost din lilla stackare"
Efter noga efterforskningar kan jag nu med
säkerhet påstå att maken ger det bortskämda
djuret ost i smyg. Tro, bövelen, att han inte
äter torrfoder när jag ställer fram. Han
väntar ju bara på att "snälle husse" ska
komma hem!!
Förädarhusse!


Dagens muminmugg

Hemulen





Tretal i ondska... (eller bara lite otur)

Onska kommer i talet tre!

Min favoritklänning (som gick sönder förra veckan) är slut, på affären, i min storlek!

RÖV!!

Jag å vännerna skulle sjunga tillsammans på Torsdag. Nu kom jag på att vi ska ha
personalmöte på Torsdag kväll!!

RÖV X 2!!

Jag är rätt säker på att maken ställt till med något på övervåningen. Han borrar
och står i och av muttrandet att dömma så har han borrat genom någon ledning.

RÖVHÅL!!

Ljusningen är att svärisarna ska bjuda mig, maken och Rolf till fjällen till helgen! Vi ska vandra och beundra höstfärgerna. DET ser jag fram emot!
Nu: Baka glutenfria kakor så att även svärmor får njuta av kakor i fjällen.


Räddad av soppan

Såhär underbart blev det när den värsta paniken lagt sig!



Förbannade lathet!!

När maken är på någon kvällsaktivitet brukar jag passa på å göra sådant som jag vet att han stör sig på eller ogillar. Det kan vara allt ifrån att blogga med mjöliga händer till att slänga äppelskal i vasken.
Jag gör sådant när han är hemma också men försöker ändå hålla tillbaka. De gånger jag blir påkommen och kallad slarvmajja brukar jag replikera med att räcka ut tungan å säga "Han som sa de´han va´de!" (moget?) sedan fortsätter vi gnabbas kärleksfullt och det brukar sluta med att maken utbrister, teatraliskt "GIV MIG STYRKA!" varpå jag hojtar "Nää, giv mig!" varpå vi pussas och kramas.
Ett, på det hela taget, bra system.
Men nu är katt-maken borta på kuligheter och rått-frun dansar på bordet.

Det jag ALLTID gör ,när han är borta, är att slarva med maten. Det är maken som tycker matlagning är kul medan jag fasar för den eviga frågan "Vad ska vi äta idag?" Det är ju såå tråkigt att planera och laga mat. Äter den gör jag gärna men matlagning känns ofta som ett onödigt ont.
Så fort maken försvinner börjar jag genast och målmedvetet slarva.
Jag njuter av att äta när och om jag blir hungrig och bara ta kvällen som den kommer.
Ikväll bet mig den strategin i röven!

Jag gick runt och var mätt, mätt, mätt... och plötsligt HUNGRIG!!!!!!
Å inte på vad som helst ska ni tro utan på specifikt GRÖNSAKSSOPPA!! En sån där varm, god soppa med stora bitar av morot och potatis simmande i en kryddstark tomatbuljong. Gärna med linser och kikärter i. Inget annat än denna soppa ville jag ha och jag ville ha den pronto!!
Nu sitter jag här och längtar efter att soppan ska puttra färdigt så jag kan sluka den tillsammans med knäckemackor!! Förbannad vare min lathet!!


Räddning KAN vara en näskanna...

Jag är en sån´där nässprays beroende människa.
Jag är ofta tät i näsan, får panik, sprayar och blir tät
i näsan tills jag inte vet vad som är hönan och vad som är ägget.
Å jag älskar att spraya - det är ju så underbart att få fria luftvägar
även om jag vet att nässpray är en styggelse. Min favorit är den med
menthol i. Det känns visserligen som att hjärnan ska frätas bort men
då blir näsan glad. För som "nässprays-junkie" är det näsans glädje
man eftersträvar. Nu är jag dock utledd på att vara slav under
Nezeril Menthol och har inhandlat en näskanna!! Provade den nyss
och samma salighet, som jag fick med Nezeril, infann sig. Å ändå
innehåller näskannan bara salt och ljummet vatten.
Jag är frälst!


Bakning, ett hot mot jämställdheten?

UnderbaraClara skriver idag om "husmorstrenden" som många finner hotande.
Återigen väljer man att lägga krut på att misskreditera en kvinnas intressen (som bakning,
inredning, ekologiskt tänkande och mindfullness) istället för att rikta sig mot de krafter som
ser till att kvinnor hamnar efter på lönestegen och väger lätt i maktbalansen.

UnderbaraClara är ingen hemmafru. Hon är, efter vad jag har sett en ung entreprenörssjäl.
En kreativ och modig kvinna som vågar välja lugn framför stress, recykling framför konsumtion
och hemlagat före halvfabrikat och tillsatser. Att hon är en karriärkvinna och lever i ett förhållande
där de delar lika på hushållssysslor är inget man lägger någon vikt vid. Herregud, kvinnan gillar
ju att baka! Per definition måste hon sitta fastnaglad i kvinnofällan!?

(På sätt och viss sitter vi väl alla i kvinnofällan - vi lever ju i detta samhälle men att bakning och ekologiskt tänkande skulle föra oss tillbaka till 50-talet. Nä. Fortafarande är det "jante" som gäller. Just nu får kvinlig frigörelse inte gå runt i klänning, baka bröd eller, framför allt, blogga om det. Varför måste alla foga sig i mallen? För mig är feminism inte något som begränsar utan som FRIGÖR.)

Är det inte så att män borde ha lite mer husmoder i sig? Istället för att kvinnor ska ställas
tillsvars för att de har intressen som är traditionellt "husmoderliga". De ÄR inga dåliga egenskaper
att värna om vår jord, sitt hem och sin familj. Det dåliga är att män, traditionellt sett, inte har
värnat om dessa värden. Poängen är väl att kvinnor inte ska behöva bära ansvaret för alla dessa värden själv?! Kvinnor som UnderbaraClara glorifierar inte
bilden av husliga sysslor för att locka kvinnor ner i kvinnofällan utan försöker inspirera kvinnor
OCH män att leva ett liv som sliter så lite på dem själva, och vår jord, som möjligt.

...och jaa. Skon klämmer på den tå i mig som älskar att baka, handla på loppis och plocka bär. Men vet ni va?
Min make gillar oxå de sakerna. Det är ett medvetet val att försöka leva lite lugnare, nyttigare och miljövänligare och det utesluter inte jämställdhet. Så länge det är medvetet så är det snarare tvärt om.




Är större, per definition, bättre??

Kanske inte per definition...
Men i blåbärsvärlden vill jag nog påstå att så är fallet.
I alla fall när vildblåbären lyst med sin frånvaro.
Då är jag glad att jag har mina buskar.

Till vänster har ni ett amerikanskt blåbär från buske och till höger ett
vildblåbär. Båda är hysteriskt goda!




Hallonvinäger

Gjorde ju egen hallonvinäger som mognat färdigt i köksfönstret.
Busenkelt! Häll vitvinäger över bären och förslut. Låt stå i minst
tre veckor, så blir det såhär vackert, och gott!



Julia´s ljuvliga koladrömmar

Bakade koladrömmar igår. Spröda och sega.
Receptet orkar jag inte skriva in ikväll utan
lämnar er med bilder på ljuvligheterna istället.





Far, får får lamm....?

Har spenderat förmiddagen hos den ömma modern.
De har ett antal får och lamm som täcker in deras köttkonsumtion rätt bra.
Peter, bonuspappan, jagar dessutom älg så det är inte ofta
man får köpe-köttfärs på besök hos dem. De försöker, liksom vi, leva så ekologiskt
som de kan och orkar. De har en bil, trotts att de bor utanför stan.
De har solceller på taket och allvarliga tankar på en vindsnurra.
Deras får har det bra och får beta "upp i lia" som är ett stort inhägnat område.
Idag serverades tagliatelle med stekt, kryddad lammfärs till lunch.
Enkelt och ljuvligt i sin enkelhet.
Min mamma är beroende av kokböcker så när vi åker dit så frossar jag alltid i recept.
Nu är jag hemma med ny inspiration till fortsatt bakning. Idag blir det Julia´s ljuvliga koladrömmar!
Oxå de, ljuvliga i all sin enkelhet.
Ikväll dyker Martin och Malin upp.
De är en inspiration när det kommer till äktenskapet. De är precis över trettio men har levt tillsammans i över tjugo år. Fortfarande ser de på varandra med ömhet i blicken. Deras relation ger hopp om att kärleken kan hålla, frodas och utvecklas.

Kärlek och harmoni!


Hungrig!!

Slarvade med lunchen idag...
Å när jag kom hem visade det sig att vi ska på restaurang!!
Hurra!! Men det blir inte för än kl 18.15!!
...å jag e hungrig NU!!
Plågar mig själv genom att läsa menyn på nätet...!!
Bara en timme kvar til middag!!


Americanska blåbär

Mina blåbärsbuskar vårdar jag ömt.
Resten av trädgården må gå under men
LillaMy SKA ha blåbär i filen!!





Blå blev röd blev F!:are

En gång i mitt vuxna liv har jag varit på väg att rösta blått. Jag drev min egen firma och hela familjen var egna företagare eller jobbade innom familjeföretagen. Jag villa ha det enklare för småföretagare och var utledd på allt krångel och alla avgifter. Kort sagt, jag skulle ha tjänat på att rösta blått. Moderat eller kristdemokrat har jag aldrig haft sympatier för så valet föll på Folpartiet Liberalerna. På köpet fick man ju hela alliansens politik men jag var besluten att vara mig själv närmast...

Jag gick in i vallokalen och var på väg att börja kryssa. Men så började jag fundera på vilka frågor som faktiskt låg närmast mitt hjärta. Handlade mina hjärtefrågor verkligen om att JAG skulle få större peng kvar i börsen? Vilka frågor brann jag för? Vilka orättvisor gjorde/gör mest ont i hjärtat? Att driva min egen firma var krångligt, mycket jobb och lite pengar kvar (mellan sex och sju tusen efter skatt) men det gjorde inte ont i hjärtat. Att vara feminist, ständigt obekväm, arg, sorgsen och utbuad gjorde ont. För det gör ju ont att inse att frågan om genus och jämställdhet, att alla är lika mkt värda på och utanför arbetet, inte är en hjärtefråga för alla. Det gör ont att ingen bryr sig! Ville jag ha en regering som gynnade mig och de mina eller ville jag ha en regering med samma värdegrund som jag? Om jag blev sjuk, vem skulle hålla mig om ryggen då? Jag har alltid klarat mig själv men det finns många som inte gör det. Skulle jag rösta mot de som behöver skyddsnäten mest??

Jag kom ut ur vallokalen röd. Vänsterpartiet hade fått min röst och jag mådde fantastiskt bra. Jag kände mig varken velig eller fundersam längre. För några veckor sedan började jag läsa på inför detta val. Jag känner mig trygg i beslutet att rösta på F!. Jag tror inte att det är att rösta på ett
"En fråge-parti". Jag tror att skola, vård och ekonomi mår bra av att jämställdhet sätts i första rummet. De flesta tjänar på att vårt samhälle blir jämställt. Det ska vara en självklarhet, en grundpelare och jag tror inte att vi får det bättre på de andra områdena om vi inte lägger grunden först. Idag ligger vi kvinnor, i genomsnitt ca 4500kr efter. I GENOMSNITT. På den grunden kan vi inte bygga ett samhälle som tar väl hand om våra barn, sjuka och gamla.

Jag röstar F!



å förresten

Så har Rolf skitit på hallgolvet!!
Han verkar ha förlorat viljan att
leva sedan kastreringen. Annars
skulle man kunna tycka att han
skulle ge sjutton i att bajsa (överhuvudtaget)
när matte är på detta humör...

Kärlek och harmoni (för sjutton!)


När jag tänker efter...

...ångrar jag verkligen inte att jag låtit arg de sista inläggen!!
(Känns skönt att goda bloggvänner som Nina inte låter sig skrämmas bort, tack för gullig kommentar!)
Neej, istället kommer jag på fler saker som gör mig till en vrålande babian:

*Jag brände mig just på tummen!!
Tydligen ska man inte försöka ta ut plåten ur ugnen utan pannlapp...

*Jag rev sönder min favorit-klänning på en låda på jobbet igår!!
Å ingen ersättning får jag eftersom arbetsgivaren tillhandahåller arbetskläder.
Vår huvudnäring är ju skyddskläder så väljer man att ha sin favoritklänning kan
man inte gorma på någon annan än sig själv!! Att klänningen kostade 139kr hör
inte till saken, jag kände mig jättefin i den!!

* Jag ramlade med cykeln i en lerpöl igår!!
Dagdrömde om en stor lottovinst (som är osannolik eftersom jag inte spelar på
lotto) och cyklade förbi min avfart. Sladdade runt när jag upptäckte misstaget
och ramlade...

*Min andra favorit-klänning gick sönder förra veckan!
Helt, djävla, av sig själv! Första gången jag använde den. Denna kostade rekordhöga
399kr och är min dyraste klänning!! Djävla skitkvallité! Den ska jag dock skicka tillbaka.

Dumma dumma dumma!!


Rödglödgat raseri

Efter de där styggelserna, som ni ser i inlägget nedan, kommit till blev jag galen och slet loss ASEN från bakplåtspapperet och slängde ned de djävlarna i grytan!! Så nu är det inga bagels längre. Det är klumpar! Fula klumpar!


ApRövar!!

Jag bakar just nu de, officiellt, FULASTE bagels som världen har skådat!!
...kanske universum oxå!
Som ni märkte på det förra inlägget är humöret inte det bästa så jag tänkte gorma av mig ordentligt!

Åter till de groteska skapelser jag frammanat med mitt usla humör. Det sipprar ondska ur dem!!
De är så fula att jag funderar på att slänga dem, som straff för deras fulhet.
De liknar mer aprövar än bakverk. De blir säkert inte goda heller.
Fy farao vad vanskapta de är... mina aprövar med sesamfrön på!!
Jag känner liksom hur raseriet byggs upp och hotar pysa ut genom öronen om det inte vore för att jag lättar på trycket genom att knappa fula, arga ord på min dator!!

Död åt bagels-helvetena!!

Säkert har jag stavat som en röv tidigare i inlägget oxå!!
Fy faan vad arg jag är!! De kunde inte bli sådär hemtrevligt fula, ni vet sådär så man fattar att de är hembakta och charmas av det... Nähädå!! De måste ge sig till att bli så fula att skaparen själv (dvs jag) vänder mitt ansikte från dem i skam. Vem vill äta en apröv med russin i? En rostad apröv med marmelad någon??

Å Nää, jag överdriver inte för att verka sunt blygsam, jag underdriver!!!
Gaaaaaaah!!!!!
Titta på bilden nedan å skratta så har något annat än fula aprövar kommit ur kvällens aktivitet!!



Känner mig smått förvirrad

Jag har typ massor med inlägg under fliken utkast.
Jag börjar på och sparar men publicerar inte.
Tycker mest jag skriver svammel. Osammanhängande
dynga. Den senaste veckan har varit pressande, stressande
och ångestfylld. Luften är klar, maken lastar av ved och jag bakar
bagels... i massor! Bakning brukar få mig att tänka "lagom"
och älta mindre. Inte idag. Jag jobbar visserligen bara 50%
just nu men planerna på nya behandlingar fortskrider.
Vi ska inte kämpa hur länge som helst men vi måste uttömma den
här möjligheten innan vi fokuserar helt på nya möjligheter.
Vi har satt en stopp-punkt för IVF-behandlingarna så vi inte
dräper oss på kuppen. Vi är inte vid den punkten ännu men den är
inte så långt borta.

...och den som säger:

"Bra att du börjar ge upp! Det är då, när man minst anar det, som det händer!"

...Kommer jag att skicka hundbajs, i ett brev, till!!
Ni må ha rätt, kanske! Men ingen jag känner, som kört med den repliken, är mig veterligen fertilitetsexpert. Så stoppa upp alla klyschor om att "så fort man ger upp blir man gravid".
Det förolämpar min/vår intelligens och lägger tillbaks misslyckandet på oss för att vi
"inte kunnat ge upp tillräckligt fort"!

Ooops! Där blev det visst lite ilsket... Sorry!
Nu ska jag plocka ut första omgången bagels ur ugnen!!

Kärlek och harmoni!


2 st pajjer!

...bakade jag igår. Den stora innehåller stekta äpplen och björnbär medan den lilla innehåller äpplen, rabarner och mandemassa!! Den stora skickade jag till makens jobb tillsammans med brownies och cokies. Den lilla hamnade i frysen.



Damsugaren

Rolf leker damsugare som vanligt.
Han går med nosen efter golvet å
letar godbitar men håller, vanligtvis,
tillgodo med damråttor, grus eller
pappersbitar. Damsugandet har dock
blivit ansenligt svårare sedan han
fick tratten runt halsen ...
*fniss*

Han ser ut som en fånTratt!
*Dubbel fniss*

Han har oxå hunnit upptäcka att det
är mer besvärligt att kräkas, klia örat
och vara ute i regn, med tratt! Igår
när vi cyklade hem höll han på att
drunkna!!
*Våldsamt fniss*