Såhär såg mitt Ikea-sängbord ut innan


Såhär ser det ut efter lite färg och kärlek
OBS! Den ska se "sliten" ut! Det var ett väldans jobb att få en ny möbel att se gammal ut...

Det gick åt skogen även denna gång. Jag började blöda igår och blod betyder, i min värld, att vi än en gång kastat bort 10 000kr på en IVF-behandling som blev misslyckad.
Det var dock inte helt oväntat eftersom läkarna än en gång verkade osäkra och t.o.m frågade mig om mina provsvar... Detta var sista gången vi använde oss av IVF-kliniken i Umeå. De glömde även att skriva ut de tabletter jag skulle ta innan och efter behandlingen... Allmänt dåligt och osäkert uppträdande. Nästa gång sätter vi vår tilltro till en klinik i Uppsala och hoppas kunna lyckas innan sommaren. Det ska alltså spenderas mer pengar och flera smärtsamma ingrepp innan vi får bli en större familj. Men vi ska klara det.

Detta har aldrig varit tänkt som en IVF-blogg (det blir liksom för intimt) men många undrar och vi orkar inte ringa runt och förklara även om vi vet att ni alla bryr er och tänker på oss. Tack för alla era positiva tankar!! Bloggandet kanske blir lite sporadiskt framöver.

Vi mår, efter omständigheterna, bra.
Kärlek och harmoni!

* Ångest - ska det lilla livet överleva...

* Bonus-pappa Peter fylletr år!!!           
Grattis!! Frukost + GI-tårta         

* Ångest + hopp = Förvirring               

* Rolf tjöt konstant hela vägen till      
födelsedagskalaset                        

* Rolf åt en hönsskit på kalaset          

* Rolf tjöt hela vägen hem...               
Han är åksjuk...

* Ångest, ren ångest och ren djävla
skräck!!

* Resa till Ikea på Tisdag planerades

Nu: trött, skräckslagen och ont i huvudet.
Trevliga kommentarer från gulliga läsare hjälper!!
Kärlek och harmoni!!

Gick in på bloggen för å kolla lite sådär och upptäcker att mina inlägg från igår inte blivit inlagda!!
Nu har jag gjort om proceduren, men lite irriterande är det...

Hursomhelst, jag sitter och bloggar med "Efter Tio" i bakrunden och hör Malou disskutera äktenskap och samboförhållanden med några kvinnor. Någon kommenterar att kvinnor, som är kontroll människor, inte släpper in mannen utan ska klara allt själv. Det slår mig att många kvinnor ursäktar männens lathet med att de inte låter honom vara inblandad.
Såå tröttsamt!! Som vanligt så är det vår uppgift att peppa männen att ta ansvar.
Vi blir projektledare för att göra förhållandet mer jämställt.
Hur vore det om männen, som lever med en kvinna de älskar, skulle ta ansvar för att deras älskade kvinna inte drar ett för tungt lass.

Min ljuvliga make ser att jag inte orkar allt jag tar på mig och trycker ned mig i soffan. Han låter mig inte ta allt ansvar för att han älskar mig och vill att jag mår bra!! Det kallas ömhet och är en av de viktigaste ingredienserna i ett förhållande enligt mig. Han tar ansvar för att vi ska ha ett jämställt äktenskap.

Kärlek och harmoni!

* Gå in till min vilt ylande valp, som hade
separationsångest när han blev lämnad
på kontoret, och säga: "Ahmumumu,
mojjimojji...!...är du sötast i världen, jaa
det är du...tötaste vovven i hela världen!"

* Plantera min lilla fot i arslet på oförskämd
kund och fullfölja med en utskällning om
artighetens ädla konst och helvetets åttonde
cirkel där oförskämda människor tvingas äta
haggis och tugga folie!!!

* Bränna sista femhundringen på lavendel
ljus, lavendel tvål, lavendel creme och
doftpåsar med lavendel. Har jag nämnt att
jag är galen i lavendel för tillfället?

* Prejja galna pensionärer, som borde lämnat
från sig körkortet under faraonernas tid, samt
släpa ut dem ur deras bil och misshandla dem
med körkortsboken!!

* Ge maken fingret då han försmädligt frågade
om jag mätat soffan som jag höll på att beställa
överdrag till!! Det hade jag inte....
Men jag svarade ändå lite näbbigt: "Det vet
du så lite om!" och smög iväg för att hämta
tumstocken...

* Totalt nördförklara maken och hans kusin
när de satt och lekte med sina magic-kort som
de grävt fram. Jag mobbade dem visserligen,
men lite diskret - jag lämnar nöjet att outa dem
som nördar till en annan dag...

Kärlek och harmoni!

Nu har hon gjort det igen!!!
Duktiga sofie har fixat mina naglar från klarblå till svarta.
Jag är ju kanske den minst glamorösa tjejen i stan men när Sofie erbjöd sig att göra mina naglar till konstverk, mot att jag masserar henne, kunde jag inte låta bli.

En sci-fi-nörd som jag tackar ju inte nej till Wolwerine-naglar liksom!!

Kreativa Sofie föreslog dekoration i form av kedjor eftersom hon vet att jag inte är tjejen som trivs med blommor och hjärtan. Jag blev superglad!

Ni som vill unna er en stunds lyx och
komma ut med dessa dödliga vapen,
gå in på nagelateljens hemsida!!!!



Kärlek och harmoni!

Jag har provat något nytt!
I högra kollumnen längst upp finns numera en rosa knapp där ni kan klicka och regga er (feminist)blogg!!
Det är en topplista av feministbloggar startad av kloka Nina!!

Jag har dessutom, alldelens själv, klistrat in html-koden i min design!!

Hon går att lära!!!!!





Kärlek och harmoni!

Under inflytande av alvedon fick jag ändå lite gjort igår...
Tapetserade några lådor med papper som maken tagit hem från Sydkorea samt lite lack.



Kärlek och harmoni!

Jag äääälskar att sova!
Det är skönt, välgörande och hindrar mig från att hitta på allt för mkt dumheter...

Så nu när en täppt näsa och feber hindrar mig från min date med John Blund så hamnar jag framför datorn. Efter en timmes surfande, då jag drömt om vårt drömhus, hamnade jag (självupptaget nog) på min egen blogg. Ego schmego!!

I brist på annat började jag kolla gamla inlägg och inser till min fasa att "det var bättre förr"!
Jag var roligare, argare och skarpare...
Kort sagt så är den versionen att föredra framför denna deppiga, slöa person.
Efter att ha skrattat åt mig själv och mina tidigare äventyr kan jag rekomendera några inlägg i synnerhet:

Traumatiserade hönor och bajsattacker

Min hat/kärlek till minigolf

Hur tänkte gud?

Skogens vidunder....

Är bara några beskrivningar av mina äventyr (ska tas med en näve salt) som jag så här i efterhand kan skratta åt!! Hoppas det kan lätta upp någon annans humör!!

Kärlek och harmoni!

Nu kommer uppföljaren!
Förra veckan lade jag ut "veckans ord" som min mor skickar ut.
Då var veckans ord jämställdhet, denna vecka sätter hon tänderna
i objektifiering! Som vanligt sparkar hon rumpa!

Vad vill det säga att man när man nämner yrkestitlar ofta låter detta
föregås av ordet "utbildad". Utbildad ingenjör, utbildad läkare, utbildad
det ena och det andra. Om jag ska opereras av en hjärnkirurg kan jag då ta
för givet att han/hon är "utbildad"? Eller kan personen i fråga vara mer
som en hobbykirurg? Om jag anlitar en ingenjör för att räkna på
hållfastheten på mitt nya tak, kan jag då lita på att han/hon är utbildad
eller riskerar jag att få takbjälkarna i huvudet en snörik vinter som
denna?

Hur som helst. När vi nu är inne på jämställdhet (förra veckans ord) tänkte
jag ta tag i begreppet objektifiering. För att få djup i detta koncept och
för att till fullo förstå hur förödande det är för en enskild människa
eller en grupp människor att utsättas för just detta behöver man ställa
ordet objekt mot dess motsats nämligen ordet agent. Det är inte riktigt så
enkelt som att objektifiering handlar om att man exponerar smala, unga
kvinnor med lite kläder och att detta stör oss av en enkla och självklara
anledningar.

Ett objekt är något livlöst som är att jämföra med en sak. Ett objekt kan
man betrakta, ibland konsumera och helt säkert använda till sin fördel när
man så önskar. Eftersom ett objekt är ett objekt behöver man inte ta någon
hänsyn till objektets egna vilja om det skulle råka ha någon. Ett objekt
behöver man inte ägna någon uppmärksamhet om man inte själv så önskar.

Objekt i relation till agent ser ungefär ut så här.

Objekt                                                      Agent

Passiv                                                      Aktiv
Anpassar sig                                        Påverkar och förändrar
Inväntar                                                   Agerar
Konsumeras                                          Konsumerar
Används                                                 Den som använder
Viljelös                                                    Egen vilja
Betraktas                                                Betraktar
Har inga behov                                    Agerar för att få sina
behov fyllda
Sak                                                          Människa

Så ni ser, objektifiering är nåt´ruskigt att göra med en människa.

Den lättklädda flickan med sängkammarögon och lätt särade läppar i annonsen
presenteras/presenterar sig på flera sätt som objekt.
Hela konceptet signalerar, det är fritt för alla som vill att betrakta,
konsumera och använda mig. Jag är till för er, vilka ni är är.
Jag erbjuds/erbjuder mig själv till er vilka ni än är.
Jag fyller era behov, vad vill ni ha?
Jag kommer inte att ställa krav, jag är ju till för er.
Män avbildas oftare i som aktiva, på väg och med en riktad vilja.
Jämför bara H&M:s reklam (megaflickorna med underkläder som pryder busskurerna i vinterkylan)
med Dressmans. Flickorna tangerar på alla sätt objektets förhållningssätt medan
Dressmännen kommer påklädda och i grupp med stadiga och riktade steg som
styr i en tydlig riktning. Riktningen är mot kameran och man får intrycket
att man den snart får flytta på sig.

Tack för ordet!

Med vänligaste hälsning
Månika Morén Burström

Efter detta utskick fick hon en följdfråga från en hängiven läsare.
Eftersom jag tycker att det svaret är ett perfekt komplement till
veckans ord - lägger jag ut både frågan och svaret!!

Fråga:
Tack för ditt inlägg. Hur ser du på objektifiering av män? Björn
Borgkalsong o nakna män som står där och bara visar upp sig. Är dom till
för alla att ta för sig av? Eller blir det skillnad?  Isåfall på vilket
sätt?



Min mammas svar: Nej det blir ingen skillnad med avseende på objektifieringen
i sig. Det är bara sorgligt att vi objektifierar fler och mer.

En skillnad i ett mer vidgat perspektiv är dock den långa,
långa tradition av objektifiering av kvinnor innebär att dagens objektifiering
vidmakthåller och nästan påbjuder ett traditionellt synsätt.
Det är förödande för de förändringar vi önskar med avseende på könsskiljande mönster.
Man kan kanske enkelt säga att män som grupp i ett samhällsperspektiv
troligen inte är lika sårbara för
fenomenet.

Det är klart att det finns renodlad obejktifiering av män. Skärskådar man
annonser och annat kan man ändå ofta se små markörer för att männen inte är
helt genomobjektifierade. Det kan vara blicken, den ställning kroppen har,
miljön eller ansiktsuttrycket. Det största är väl trots allt fortfarande
hur mängden material med objektifiering viktar mellan män och kvinnor.

Med vänligaste hälsning
Månika Morén Burström

Är inte min mamma bäst?!

Kloka Nina (som hon nu kommer att kallas hädanefter) kommenterade, angående min presentation av mig själv (till höger), följande:

Det här har inget med inlägget att göra men jag läste just din presentation här i högra menyn, där står: jag är mullig MEN mår bra för det mesta. Jag tycker du borde byta ut MEN mot OCH.
Man skulle kunna tolka men´et som att det är nått negativt att vara mullig men det tycker inte jag att det är.
Bara en tanke...

Maken läste den och sa lite eftertänksamt att "den där Nina kanske du skulle lyssna på".
Jag brukar vara klarsynt och noga med hur jag uttrycker mig men när det kommer till min egen kropp faller min klarsynthet platt. Tur att det finns klarsynta människor, som vågar påtala det, i min närhet.
(Närmare bestämt på Gottland, men i cyberspace är vi ju alla nära.)

Om jag hade läst en liknande presentation på någon annans blogg hade jag förmodligen skrivit en kommentar, inte helt olik Kloka Ninas.

Sanningen är att jag ofta tampas med min egen självbild i allmänhet och med mitt utseende i synnerhet. Men jag tror fast och fullt att det man själv, verbalt uttrycker om sin kropp påverkar självkänslan. Därför brukar jag vara noga med att inte kommentera min mullighet alltför negativt. Jag är oxå livrädd för att någon annan vackert mullig person ska tro att jag tycker så generellt.
Jag tycker verkligen att människor kan vara vackra på så många sätt och ofta ser jag på min egen kropp med uppskattning. Men då och då också med förtvivlan. Samhället säger ju till mig varje dag att jag inte duger.

Jag drömmer mig ibland tillbaka i tiden (ca 10år) till den tid då jag var smal (tom för smal) och inser ganska snart att jag hade mer ångest över min vikt då än jag har nu...
Jag skulle inte vilja vara 17år igen och hata min kropp. Jag är hellre 27år och tycker om den för det mesta!!

Tack Nina!

Ska be min geniala vän Matilda hjälpa mig att fixa detta.

Kärlek och harmoni!


Ps. För att utmana mig själv lägger jag ut en bikinibild.... hjälp:)

Pratade med min kloka moder och vi kom in på genusfrågor.
Jag är ganska trött och låg för tillfället vilket medför att jag ältar mer...
Min trötthet gör att jag stänger av TV:n/radion så fort en jämställdhetsdebatt sänds.

Mor min påpekade att debatterna inte är givande. De går bara ut på att sidorna vill vinna - inget fokus tillägnas den ädla konsten att förstå varandra.

När hörde ni senast en debattör säga: "Jaa, det har jag aldrig tänkt på" eller
"Jo, jag förstår dig, men kan man oxå tänka så här?" eller "ja, det har du rätt i, men har du tänkt på.."

Jag har aldrig hört det, men jag stänger ju som sagt av efter ett tag....

Tänk om man kunde lyssna på varandra och diskutera utifrån vad den andra säger istället för att satsa på att förgöra varandra...

Jag kan absolut leva med att andra inte tycker som jag bara de förstår var jag kommer ifrån.
Jag menar, alla är ju överens om att alla är lika mkt värda... Om feministerna i TV skulle våga visa sig sårbara och visa på smärtan i att bli degraderad, diskriminerad och ojämlikt behandlad, så skulle diskussionen bli annorlunda. Men ingen vågar ju vara sårbar om risken blir att någon slår på den ömma punkten.

Det viktiga är ju inte (tex) att raka benen eller inte, utan varför man rakar benen och samhällets krav på att vi ska ta till hyveln i tid och otid. Vill du raka benen så fine, bara du känner att du kan välja!!

Jag känner inte att jag kan välja!! jag rakar benen för att jag känner mig okvinnlig och ofräsch om jag inte gör det!

Vart kommer den känslan ifrån?
Jag är ju knappast född med känslan!
Den ligger ju knappast i mitt DNA...!
Kan ni se det framför er? Kvinnorna under stenåldern går runt och känner att något fattas, men de vet inte vad... Gud har nämligen lagt in i deras DNA att de ska raka ben och armhålor - enda problemet är att Gillette inte har uppfunnit sin rosa Venus Lady rakhyvel ännu!!
Vilken sadistisk gud va´!!

Jag tror att debatten behöver börja om och fokusera på att sidorna försöker förstå varandra.
Jag är utled på debatter som aldrig kommer någon vart för att parterna inte (vill) lyssnar på varandra!! Om en människa förstår hur jag känner och ändå tycker annorlunda = OK


Kärlek och harmoni!

...och då menar jag inte dum-snällhet eller mesighet, utan snällhet!!
Mitt nyårslöfte var att bli bättre och snällare mot mina medmänniskor.
Tala om för människor när de gör något bra, inte bara tänka det.
Tala om hur mkt jag uppskattar mina vänner och familjen.
Ge presenter till människor utan annledning eller bara för att de behöver muntras upp!!
Visa det genuine intresset (som jag faktiskt har) för mina vänners liv och historia.

Projekt "Vara omotiverat snäll" satte jag igång före jul och jag har faktiskt fått en del gjort!

Människor som tycker att omotiverad snällhet är jobbigt har jag inget till övers för.
De som tycker att man blir skyldig givaren något när de får en present är trångsynta fegisar!
Om jag vill ge en present till någon jag tycker om så måste jag väl få göra det utan att oroa mig för att han/hon kan bli obekväm!! Omotiverad snällhet är ju inte omotiverad om jag förväntar mig något tillbaka!! Ett tack och vetskapen om att de blir glada är ju belöningen!! Ibland skickar jag saker anonymt för att bespara "offret" oron över att återgällda.

Tacka och ta emot och vill ni absolut göra något så var omotiverat snäll mot någon annan som behöver det!! Ringar på vattnet!!

Mer snällhet!!!!

Kärlek och harmoni!!

Det har nog inte undgått någon att jag varit deprimerad en längre tid. Det har sina specifika orsaker...
Ingen som följt bloggen har heller missat att jag var sällsynt låg förra veckan.

I Fredags vaknade jag och kände mig som om en långtradare parkerat på min kropp under natten.
Lördagen förflöt i köket och Söndagen (och brunchen) gick av bara farten.
I morse, när jag och Rolf skulle bege oss till jobbet, hade den förbannade långtradaren kört över mig igen. Att annordna brunchen var kanske lite optimistiskt...
...men jag ville sköta om min Samuel som var födelsedagsbarn!!... och när det är tomt i börsen vill man fira med lite extra lyx här hemma.

Hur som helst har mitt tillstånd inte undgått maken!!
Han hämtade mig på jobbet, släppte av mig på stan där jag inhandlade 2 tunikor (för den blygsamma summan av 49kr/st) och skjutsade hem mig. Sedan åkte han och handlade och kom inte bara hem med middagen utan också en bytta Ben&Jerrys!!
Han tryckte bestämt ner mig i soffan och började laga mat.

Jag älskar min Samuel!

Kärlek och harmoni!

Ibland är livet som feminist hårt!
Önskan om att bli respekterad för den man är - inte hur man ser ut är komplex.
Å ena sidan vill man bränna BH:n, låta håret på benen växa och sluta smussla med bindorna i konsum-kön. Å andra sidan får man ångest över vad andra ska tycka, man vill inte få sin kvinnlighet ifrågasatt och (med samhällets åsikter i ryggmärgen) känner man sig ofräsh.

Man vet att ångesten lättar om man ger efter och rakar benen och därför gör man det.

Kan vi förväntas stå emot i alla avseenden?
Kan vi klandra dem som inte står emot?

Blev så ledsen när jag läste Lady Dahmers senaste inlägg.

Länge har jag följt hennes utelämnande inlägg, hennes mod och förmåga att strunta i samhällets normer. Hon har fått mothugg, skit och förolämpningar men stått på sig. Nu undrar hon om det bara är henne det är fel på... Sårbart berättar hon hur ledsen hon blir av förolämpningarna och vilken ångest hennes val medför.

Jag vill bara skrika: Nej, det är inte dig det är fel på!! Alla bär vi den ångesten och du gör det så mycket bättre än många av oss!! Du är en sann inspiration för mig med ditt mod!!

På internationella Kvinnodagen förtjänar modiga, intelligenta bloggare som Lady Dahmer och
Nina Ruthström en extra eloge!

Kärlek och harmoni!!

På anmodan (från supergulliga Nina) lägger jag ut receptet på Oreos.
Groteskt goda... men djävulens påfund att baka!

De kanske såg trevliga ut på bilden och jag hade aldrig tänkt erkänna hur djävulska de är, men nu när receptet läggs ut är det bäst att vara ärlig...
Helvetet, enligt mig, skulle kunna vara att baka dessa om och om igen!
Jag lade bara ut bilder på de som blev relativt fina, resten såg ut som något vidrigt som Rolf ätit och sedan spytt upp! Två försök tog det att få fram några presentabla exemplar!!

Men, som sagt, goooooooda!
Dessutom vet man ju vad man stoppat i dem vilket känns bra för mig!

Här kommer receptet på helvetets godaste kakor:

250g smör
1,5 dl socker
1 äggula
3,5 dl vetemjöl
5 msk kakao
1 krm salt
50g riven mörk choklad

Vispa smör och socker. Tillsätt äggulan. Blanda
de torra ingredienserna + chokladen och rör ned
i smör-blandningen. Blanda snabbt till smidig smet.
Rulla till en rulle ca 3cm i diameter - täck med
plastfolie och lägg i frysen ca 15min. Skär degen i
0,5cm tunna skivor och lägg på bakplåtspapper.
Låt stå kallt ca 10min. Grädda på 175 C, i mitten
av ugnen, 10-12min. Låt svalna.

Till fyllningen blanda:

3-4 msk grädde
2 msk smält smör
3 dl florsocker
0,5 tsk vaniljsocker

Låt fyllningen stå kallt en liten stund. Bred (och det är
här helvetet börjar!) fyllning på en kaka och kläm ihop
med en annan kaka (yeah, right...).
Kakorna passar toppen att frysa eller förvara i kylen
eftersom fyllningen stelnar och de håller den goda smaken.

Om ni vill svära ramsor, slita ert hår och njuta av fantastiskt goda kakor - testa dessa!!
Blev en favorit och jag kommer definitivt ge mig ner i helvetets sjunde krets för mer!

Kärlek och harmoni!

Blev påmind av min älskade vän Alexandra (som för övrigt jobbar mot Mäns Våld Mot Kvinnor på Länsstyrelsen) om att det imorgon är Internationella Kvinnodagen!!

Hon deklarerade högt att hon inte vill ha någon inställsam ros, utan respekt och högre lön!
Hon är en mkt klok kvinna som än en gång satte det verbala huvudet på spiken.

Om våra män nu inte kan slå in en högre lön och ge i present, så kan de åtminstone ge oss den respekt vi kämpar för och öppet stå på vår sida. Ge fan i rosen!

På internationella Kvinnodagen önskar jag mig mod (och ödmjukhet) av männen i min närhet!

Kom ut ur feminist-garderoben, åsikterna har ni ju redan!

Kärlek och harmoni!

Caipirinha Cheesecake


Chokladcupcakes med choklad/jordgubbsfrosting


Pankakstårta m blåbär-och bananfyllning


Hembakta oreos


Minipizzor m. svamp, oliver, tomat och mozzarella


Frozen choklatecovered bananas


Caipirinha cheesecake blev gästernas favorit. Kanske för att de var så friskt syrlig i kontrast till allt det söta. Hade även gjort Pigs in a blanket, men de glufsade gästerna i sig innan jag han ta kort på dem :)

Kärlek och harmoni!

...för det här lär ni aldrig se igen!

Mitt nystädade kök!
Ingen vanlig syn....

Ska baka vidare...

Tar en kort paus i bakandet för att medela att imorgon vankas det FödelsedagsBrunch!!
För att det inte ska riskera att bli nyttigt har jag bestämt att temat är Amerikanskt!

(Jag vet, jag vet - jag är inget USA
fan i vanliga fall men när det kommer
till onyttigheter är de oslagbara!!)

Ljuvliga maken fyller år på Tisdag och vi firar med brunch och mysig familj!!

Meny kommer att postas snart...

Kärlek och harmoni!!

För er som undrar hur jag beter mig för att sköta hygienen, utan schampo, tvål, ansiktscremer, deodorant och annat otyg, kommer här en kort lista:
(Allt är mer eller mindre stulet från duktiga No Poo:are som Lady Dahmer eller från lockig.se)

Mor min brukar skicka ut "Veckans ord" till sina arbetskamrater.
I dessa texter tar hon upp ord/uttryck som är svåra att förstå, som lätt blir misshandlade eller som yttras utan eftertanke. Jag tänkte förgylla er fredag med texten hon skrivit om jämställdhet.
Läs och njut!

Jag träffar med jämna mellanrum i livet personer som hävdar att det tycker
att det blivit för jämställt/jämlikt mellan män och kvinnor. Det infinner
sig momentant avsevärda svårigheter att tolka detta uttryck. Jag menar,
tänker er en våg. Skålarna väger exakt jämnt men sedan händer något och de
väger plötsligt MER jämt, kanske till och med för mycket jämnt. Jag frågar
bara HUR GÅR DET TILL??

Tänker er två lika långa snören. De är lika. Exakt vad skulle inträffa för
att de skulle bli likare än lika långa? Hur mycket likare än exakt lik kan
man bli? Känner ni att hjärnan slår knut på sig själv inför detta så kan
jag tala om att det är precis vad min också gör. Men, jag har väl i
ärlighetens namn en liten aning om vad man kan tänkas mena när man
uttrycker att det är för jämställt/jämlikt mellan män och kvinnor. En helt
annan aspekt av detta är att jag inte delar den diffusa syn på saken som
man försöker förfäkta.

Viktigt i genussamtalet, men även i samtalet kring grupper som har olika
förutsättningar i samhället, är att skilja på begreppen jämlikhet och
jämställdhet.
Jämlikhet tror jag att mycket få av oss vill ha. Det skulle innebära att
alla behandlas lika oavsett förutsättningar. Alltså skulle
funktionshindrade och människor som på andra sätt är begränsade konkurrera
och leva på samma villkor som alla andra. Jämlikhet vill vi tex ha inför
lagen. Begår vi brott ska det inte spela någon roll om vi är
rullstolsburna, eller fungerar optimalt i alla avseenden. Men, även här
finns undantag då vi ser att jämlikhet är en princip som inte ens med
avseende på brott blir bra under alla omständigheter. Undantag för
jämlikhet inför lagen finns tex om vi är psykiskt sjuka eller om vi är
barn, på så sätt att påföljder för brott kan se annorlunda ut.

Jämställdhet däremot innebär att vi alla har rätt att åtnjuta alla
mänskliga och samhälleliga rättigheter och tillgångar oavsett på vilken
nivå vi fungerar eller vad vi kan bidra med, vilken tro eller vilka
sexuella preferenser vi har, varifrån vi kommer eller vilket kön vi har.
Äktenskapets juridik har en jämställdhetspoäng i det att man inom
äktenskapet rent juridiskt har rätt att ha samma levnadsstandard som sin
make/maka även om man bidrar med mindre inkomst.

Har ni orkat genom texten till denna punkt är ni att gratulera. Den var
lite mastig eller hur?

Med vänligaste hälsning
Månika Morén Burström

Jag upprepar: Min mamma sparkar rumpa!
Kärlek och harmoni!

Efter en vecka då jag gormat på (mer än vanligt) kom jag hem från jobbet efter ännu en dust med "vampyrerna"! (Vampyrer=människor som suger livskraft!) Jag har tidigare gormat om dessa varelser och hänvisar till tidigare inlägg för att inte bli så tröttsam.

Under dagen har jag i förtvivlan surfat in på min favorit blogg http://ninaruthstrom.blogg.se/
för att låta mig muntras upp av hennes vackra bilder och sällsynt vettiga åsikter! Jag blev så glad att jag kände mig manad att kommentera - något jag sällan gör. Tror det finns en poäng med att tala om för människor när de gör mig glad. Med lite tur kanske hon oxå blir glad och då har vi ringar på vattnet!

Jag är ju en riktig blogg-grönis, har ingen koll alls på hur man gör. Ringde t.o.m Matilda-geniet för att lära mig länka från inlägg. Jag har precis lärt mig lägga in bilder frå mobilen och har ingen aning om hur man gör snygga inlägg. Jag knappar liksom lite planlöst på tangenterna och hoppas att någon ids läsa mitt gorm.

Glädjeämne nr 2 kom alltså lite oväntat då ovan nämnda bloggare kommenterade på min lilla blogg.

SÅ HIMLA GLAD BLEV JAG!

Inte bara för att jag beundrar Ninas blogg för dess bredd, snygga bilder och vettiga åsikter utan oxå för att jag lyckats med att göra någon annan glad. Fredagen kan inte avslutas bättre!!

Jag blev oxå peppad att försöka lära mig länka till andra så att ni (blygsamma skara) som läser min blogg kan njuta av mina favoriter!! Tack snälla Nina - du gjorde min dag!!

Kärlek och harmoni!

...för att få shoppa som en bloggare?!?
Skummar genom rubrikerna på blogg.se och det slår mig att folk shoppar som om de längtar efter att få delta i "Lyxfällan" och gråtande ångra sig.
Är alla bloggare blåblodiga, adliga eller släkt med Bill Gates?

Det shoppas i New York, Paris, Milano och Sveg. Människor vårshoppar, tröstshoppar och Fredagsshoppar. Jag inser naturligtvis att jag själv skriver om mina inköp, men inte på nivån
"Jag tog en liten shoppingtur och impulshandlade lite pryttlar som nu täcker hela min säng!"

Hur har människorna råd?!

F*n vad avundsjuk jag är!!

Jag vill shoppa i Barcelona och dricka bubbel till lunch!!

Kanske kan man göra en budget variant med shopping på Willys och en avslagen Zingo i bilen efteråt?!

Vem är med??

Kärlek och harmoni!

Har fortsatt pyssla med förvaring till smycken. Beställde pappaskar på Panduros REA och piffade upp dem med lite färg och lack!! Total kostnad för askar och material: 20kr!!

Före


Efter




Kärlek och harmoni!

Maken påpekade förnöjsamt att bloggen blivit så som jag svurit att den inte skulle bli!!
Jag har fullkomligt öst dynga på alla de bloggar som tar kort på frukostfrallan och skriver "Frukosten avklarad, nu sticker jag till skolan... fniss!"

Min blogg skulle inte handla om shopping,
vardagliga händelser eller detaljerade uppräkningar av
ingredienserna i lunch-salladen!!
Bloggen skulle vara min klagomur,
utan bilder, Lull-Lull eller rosa fluff!!

Nu finns det t.o.m en kategori vid namn
"Lull-Lull och Rosa Fluff" och jag öser foton,
av dålig kvalité och bristande relevans, över
er!! ...och vad kan ni göra åt det?
Ingenting (fnissar)! Jag omfamnar bloggens
resa från våldsamt cynisk, till våldsamt
cynisk med inslag av rosa fluff!!

Kärlek och harmoni!