Jämställdhetsdebatten i media har kört fast....
Pratade med min kloka moder och vi kom in på genusfrågor.
Jag är ganska trött och låg för tillfället vilket medför att jag ältar mer...
Min trötthet gör att jag stänger av TV:n/radion så fort en jämställdhetsdebatt sänds.
Mor min påpekade att debatterna inte är givande. De går bara ut på att sidorna vill vinna - inget fokus tillägnas den ädla konsten att förstå varandra.
När hörde ni senast en debattör säga: "Jaa, det har jag aldrig tänkt på" eller
"Jo, jag förstår dig, men kan man oxå tänka så här?" eller "ja, det har du rätt i, men har du tänkt på.."
Jag har aldrig hört det, men jag stänger ju som sagt av efter ett tag....
Tänk om man kunde lyssna på varandra och diskutera utifrån vad den andra säger istället för att satsa på att förgöra varandra...
Jag kan absolut leva med att andra inte tycker som jag bara de förstår var jag kommer ifrån.
Jag menar, alla är ju överens om att alla är lika mkt värda... Om feministerna i TV skulle våga visa sig sårbara och visa på smärtan i att bli degraderad, diskriminerad och ojämlikt behandlad, så skulle diskussionen bli annorlunda. Men ingen vågar ju vara sårbar om risken blir att någon slår på den ömma punkten.
Det viktiga är ju inte (tex) att raka benen eller inte, utan varför man rakar benen och samhällets krav på att vi ska ta till hyveln i tid och otid. Vill du raka benen så fine, bara du känner att du kan välja!!
Jag känner inte att jag kan välja!! jag rakar benen för att jag känner mig okvinnlig och ofräsch om jag inte gör det!
Vart kommer den känslan ifrån?
Jag är ju knappast född med känslan!
Den ligger ju knappast i mitt DNA...!
Kan ni se det framför er? Kvinnorna under stenåldern går runt och känner att något fattas, men de vet inte vad... Gud har nämligen lagt in i deras DNA att de ska raka ben och armhålor - enda problemet är att Gillette inte har uppfunnit sin rosa Venus Lady rakhyvel ännu!!
Vilken sadistisk gud va´!!
Jag tror att debatten behöver börja om och fokusera på att sidorna försöker förstå varandra.
Jag är utled på debatter som aldrig kommer någon vart för att parterna inte (vill) lyssnar på varandra!! Om en människa förstår hur jag känner och ändå tycker annorlunda = OK
Kärlek och harmoni!
Jag är ganska trött och låg för tillfället vilket medför att jag ältar mer...
Min trötthet gör att jag stänger av TV:n/radion så fort en jämställdhetsdebatt sänds.
Mor min påpekade att debatterna inte är givande. De går bara ut på att sidorna vill vinna - inget fokus tillägnas den ädla konsten att förstå varandra.
När hörde ni senast en debattör säga: "Jaa, det har jag aldrig tänkt på" eller
"Jo, jag förstår dig, men kan man oxå tänka så här?" eller "ja, det har du rätt i, men har du tänkt på.."
Jag har aldrig hört det, men jag stänger ju som sagt av efter ett tag....
Tänk om man kunde lyssna på varandra och diskutera utifrån vad den andra säger istället för att satsa på att förgöra varandra...
Jag kan absolut leva med att andra inte tycker som jag bara de förstår var jag kommer ifrån.
Jag menar, alla är ju överens om att alla är lika mkt värda... Om feministerna i TV skulle våga visa sig sårbara och visa på smärtan i att bli degraderad, diskriminerad och ojämlikt behandlad, så skulle diskussionen bli annorlunda. Men ingen vågar ju vara sårbar om risken blir att någon slår på den ömma punkten.
Det viktiga är ju inte (tex) att raka benen eller inte, utan varför man rakar benen och samhällets krav på att vi ska ta till hyveln i tid och otid. Vill du raka benen så fine, bara du känner att du kan välja!!
Jag känner inte att jag kan välja!! jag rakar benen för att jag känner mig okvinnlig och ofräsch om jag inte gör det!
Vart kommer den känslan ifrån?
Jag är ju knappast född med känslan!
Den ligger ju knappast i mitt DNA...!
Kan ni se det framför er? Kvinnorna under stenåldern går runt och känner att något fattas, men de vet inte vad... Gud har nämligen lagt in i deras DNA att de ska raka ben och armhålor - enda problemet är att Gillette inte har uppfunnit sin rosa Venus Lady rakhyvel ännu!!
Vilken sadistisk gud va´!!
Jag tror att debatten behöver börja om och fokusera på att sidorna försöker förstå varandra.
Jag är utled på debatter som aldrig kommer någon vart för att parterna inte (vill) lyssnar på varandra!! Om en människa förstår hur jag känner och ändå tycker annorlunda = OK
Kärlek och harmoni!
