Hopp!
Fredag och jag har efter ett träningspass legat och sussat medan make och svärisar
sett till ungar och lagat frysen full med barnmat. Lovely, men bieffekten blir att bebbsen
han mammaabstinens. För lite mammagos innebär att de kryper efter var jag än går
och vrålar övergivet om jag ämnar gå dit de inte kan (läs:får) följa. För nää, de får inte följa
mig på toan när maken är hemma. Där går liksom gränsen för mitt ömma moderskap.
ikväll ämnar jag kolla nya favoritserien "Person of interest" och prova glassen "Creamy Pralin".
Det hör man ju på glassens namn att det inte kan gå fel. Men på senare tid har jag misstagit mig
på flera glassbyttor. Maken hittade de sista byttorna av favoriten "Cherry garcia" på någon ICA-butik
i någon lite by, bara för att upptäcka att datumet gått ut och de smakade grynigt och mysko.
Billiga Willys-alternativet av körsbärsglass visade sig innehålla syltade apelsinskal - STYGGELSE!
Nya Ben&Jerrys glassen med äppelpaj var en besvikelse. Men ikväll hoppas jag ånyo!
God helg!
sett till ungar och lagat frysen full med barnmat. Lovely, men bieffekten blir att bebbsen
han mammaabstinens. För lite mammagos innebär att de kryper efter var jag än går
och vrålar övergivet om jag ämnar gå dit de inte kan (läs:får) följa. För nää, de får inte följa
mig på toan när maken är hemma. Där går liksom gränsen för mitt ömma moderskap.
ikväll ämnar jag kolla nya favoritserien "Person of interest" och prova glassen "Creamy Pralin".
Det hör man ju på glassens namn att det inte kan gå fel. Men på senare tid har jag misstagit mig
på flera glassbyttor. Maken hittade de sista byttorna av favoriten "Cherry garcia" på någon ICA-butik
i någon lite by, bara för att upptäcka att datumet gått ut och de smakade grynigt och mysko.
Billiga Willys-alternativet av körsbärsglass visade sig innehålla syltade apelsinskal - STYGGELSE!
Nya Ben&Jerrys glassen med äppelpaj var en besvikelse. Men ikväll hoppas jag ånyo!
God helg!
News
Idag på morgonen var jag på varmvattengympa på sjukhuset.
Jag och åtta pensionärer gympade till horribel musik. Jag hade
bestämt mig för att ta det på allvar. Inget trams. Och det var helt okej.
Lugna rörelser, mycket streching och varm bassäng. Trettiofyra grader.
Imorgon tränar jag med sjukgymnasten igen. DÅ DJÄVLAR!
Nej, nej visst. Det var ju så jag INTE skulle tänka. Lååångsamt och
metodiskt. Jojjomen!
In other news:
Den tionde Mars ställde sig Otto upp mot gåstolen och trampade runt i köket.
Hade jag inte varit fullt upptagen med en skrikande Vilgot så hade jag förmodligen
stoppat honom. Gåstolen rullar ju så lätt undan och mer en en skrikande bebis mitt i festförberedandet kändes hårt. Men nu var jag ju upptagen och kunde bara se på när
han promenixade runt, runt. När han blev trött satte han sig ned och vilade.
Inge bonk! Jag var mållös. Men så kröp han iväg och bonkade huvudet i spjälsängen...
Trots skrikfesten var det himlajublande fantastiskt! Lille Otto på en egen promenad.
Nu sedan han blev sjuk har det dock inte blivit fler promenader men ändå! Men.Än.Då!
Jag och maken var å påskhandlade i Tisdags. Vi var övertygade om att det var påsk
till helgen. Lite snopet blev det att inga föräldrar bjöd in till påskmiddag. Men det hade
ju sin förklaring...
Igår köpte jag en underbar sommarklänning som det stog Julia på. Hade inte maken
hejjat på hade jag nog blivit för snål men nu gjorde han ju det. Den är underbar!
Igår förplanterade jag körsbärstomater, smultron och blåklint.
Ha en god Torsdag vänner!
Jag och åtta pensionärer gympade till horribel musik. Jag hade
bestämt mig för att ta det på allvar. Inget trams. Och det var helt okej.
Lugna rörelser, mycket streching och varm bassäng. Trettiofyra grader.
Imorgon tränar jag med sjukgymnasten igen. DÅ DJÄVLAR!
Nej, nej visst. Det var ju så jag INTE skulle tänka. Lååångsamt och
metodiskt. Jojjomen!
In other news:
Den tionde Mars ställde sig Otto upp mot gåstolen och trampade runt i köket.
Hade jag inte varit fullt upptagen med en skrikande Vilgot så hade jag förmodligen
stoppat honom. Gåstolen rullar ju så lätt undan och mer en en skrikande bebis mitt i festförberedandet kändes hårt. Men nu var jag ju upptagen och kunde bara se på när
han promenixade runt, runt. När han blev trött satte han sig ned och vilade.
Inge bonk! Jag var mållös. Men så kröp han iväg och bonkade huvudet i spjälsängen...
Trots skrikfesten var det himlajublande fantastiskt! Lille Otto på en egen promenad.
Nu sedan han blev sjuk har det dock inte blivit fler promenader men ändå! Men.Än.Då!
Jag och maken var å påskhandlade i Tisdags. Vi var övertygade om att det var påsk
till helgen. Lite snopet blev det att inga föräldrar bjöd in till påskmiddag. Men det hade
ju sin förklaring...
Igår köpte jag en underbar sommarklänning som det stog Julia på. Hade inte maken
hejjat på hade jag nog blivit för snål men nu gjorde han ju det. Den är underbar!
Igår förplanterade jag körsbärstomater, smultron och blåklint.
Ha en god Torsdag vänner!
Färg färg färg
För ett par dagar sedan fick vi ta bort bebbarnas sonder. Nu äter de
vanlig mat igen. Och som de äter! De vrålar upprört mellan målen och
till en början fattade vi ingenting. Men nu vet vi. De är vansinnigt hungriga.
I Veckan och nästa är maken hemma och har huvudansvaret för bebisprojektet.
Jag intensivtränar hos sjukgymnast och försöker vila. Min kropp har tagit
så mycket stryk de senaste åren att sjukgymnastik är det enda som fungerar
som träning utan att ge mig värk från helvetet. Jag får ständigt påminna mig om
att göra övningarna i den takt som sjukgymnasten har bestämt. Dvs Saaakta.
Låg belastning och långsamma rörelser är liksom inte min "cup of tea".
Men jag tröstar mig med att om jag är duktig nu så kanske jag är i form för att
ta mig an trädgården denna vår. Och det är en bra morot. (Ha haaa)
Jag har så mycket planer för rabatter, trädgårdsland och altan.
För att inte tala om brännässlorna - de ska dö!!
Frön är inhandlade och idag försår jag tomater, blommor och smultron.
Svärfar är trädgårdsmästare så resten av de plantor som ska försås får
jag av honom. Lök av alla de sorter, bönor, örter och så har jag blivit
lovad vitsippor att gräva ned i skogskanten och någon liten glänta.
Tanken på att gräva i jorden utan helvetets värk efteråt är uppmuntrande.
Jag ska plantera lila spritärter, blå kongo, lila morötter, rosa majrovor och gula
rädisor. Färg färg färg!!
vanlig mat igen. Och som de äter! De vrålar upprört mellan målen och
till en början fattade vi ingenting. Men nu vet vi. De är vansinnigt hungriga.
I Veckan och nästa är maken hemma och har huvudansvaret för bebisprojektet.
Jag intensivtränar hos sjukgymnast och försöker vila. Min kropp har tagit
så mycket stryk de senaste åren att sjukgymnastik är det enda som fungerar
som träning utan att ge mig värk från helvetet. Jag får ständigt påminna mig om
att göra övningarna i den takt som sjukgymnasten har bestämt. Dvs Saaakta.
Låg belastning och långsamma rörelser är liksom inte min "cup of tea".
Men jag tröstar mig med att om jag är duktig nu så kanske jag är i form för att
ta mig an trädgården denna vår. Och det är en bra morot. (Ha haaa)
Jag har så mycket planer för rabatter, trädgårdsland och altan.
För att inte tala om brännässlorna - de ska dö!!
Frön är inhandlade och idag försår jag tomater, blommor och smultron.
Svärfar är trädgårdsmästare så resten av de plantor som ska försås får
jag av honom. Lök av alla de sorter, bönor, örter och så har jag blivit
lovad vitsippor att gräva ned i skogskanten och någon liten glänta.
Tanken på att gräva i jorden utan helvetets värk efteråt är uppmuntrande.
Jag ska plantera lila spritärter, blå kongo, lila morötter, rosa majrovor och gula
rädisor. Färg färg färg!!
Jo, åsså det bästa fyndet!
Gårdagens bästa fynd glömde jag ju bort i förra inlägget!
Ett par oanvända KAVAT lära-gå-skor till Otto! 45 pix gav jag för dem!
Ett par oanvända KAVAT lära-gå-skor till Otto! 45 pix gav jag för dem!
Patriarkatet bjuder upp
Min ambition med mitt bloggande är inte så stor.
I början var bloggen uteslutande arg. Min lilla klagomur
med, typ, tre läsare. Där spydde jag ur mig allt viktigt
och oviktigt som jag störde mig på utan funderingar
på vem som läste eller hur inläggen skulle tas emot.
Nu är ni fler. Inte så många att jag censurerar särskilt aktivt
men tillräckligt många för att jag ska tänka till lite. Med min
lilla men underbara läsarskara kom också önskan att vara
unik, bra, rolig och färgstark. Men också rädslan att få mothugg,
elaka kommentarer och att bli tråkig. För lull-lullig, för tillbakahållen
och att vara en sån´där bloggare som bara visar den ljusa sidan
av livet. Dessutom kom rädslan att kopiera, inspireras för mycket
och att omedvetet sno från andra med vettiga åsikter.
Förr var ju sådant inte en issue, men jag finner att jag bryr mig
vad ni tycker och hur jag framställer mig själv.
Jag har skrivit flera spetsiga inlägg de senaste månaderna, bara
för att surfa runt på samma ämne och inse att jag är föga unik.
Min retorik är lik mina idolers, mina ämnen är heta potatisar som
det skrivs metervis om och mina argument går att hitta i vilken
bra feministblogg som helst. Åsså lägger jag inläggen på is.
Trycker på" spara som utkast-knappen" istället för "spara och
publicera-knappen". Jag inser att många av er skulle klara sig
utan mina "feministinlägg" men JAG klarar mig inte utan dem.
Jag känner mig ensam med mina åsikter och behöver få ut dem till fler än maken och min trogna feministsyster. Jag vill att folk ska förstå mig och vikten av att kämpa för jämställdhet. För om Sverige är världens mest jämställda land så finns det ingenstans att ta vägen. Jag måste försöka förändra här, i mitt liv och i det samhälle jag lever i. Att jag lever i världens mest jämställda land är ingen ursäkt att ge sig utan en horribel tanke när man vet HUR ojämställda vi faktiskt är.
Eftersom vi nu inte lyckas få till förändringar på penga-och maktfronten trots att vi VET hur det ser ut säger mig att vi måste börja tidigare. Med barnen, med de könsroller vi lär dem och med de normer som håller oss i ett järngrepp. Normer syns ju inte för än någon bryter mot dem, då straffas man. Det måste vara dessa osynliga strukturer, normer, som styr och hindrar oss från att ändra på de orättvisor som vi ju VET existerar i världens mest jämställda land.
"Den fria viljan" är ett dåligt argument till att sluta kämpa och låta de som har det sämre "skylla sig själva". Många tycker att vi kvinnor visst kan få samma lön och samma maktpositioner om vi VÄLJER att ta för oss, tuffa till oss och, framför allt, bli mer som männen.
Det är ett larvigt argument om man någon gång provat bryta mot en norm.
Straffet är omedelbart och avskräckande. Dessutom är det inte lätt att gå emot allt ens uppfostran, och allt normerna, säger oss att vi borde vara och hur vi borde bete oss. Då krävs djävligt mycket (fri) vilja och villighet att utstå utanförskap. Dessutom när det normen att det är vi kvinnor som ska ändra på oss för att samhället ska ge oss det vi har rätt till.
Här kommer en tanke som många kanske tycker är science fiction:
Tänk om männen skulle ändra på sig, kräva mindre och se till andra människor mer?!?
Tänk om jag som kvinna skulle få samma lön och fördelar UTAN att buffla, kräva och trampa ner?!?
Jag vill ha min rosa klänning, vara omtänksam och ÄNDÅ respekteras lika högt som en man med hög röst, snopp och bufflig jargong. Att säga att tjejer kan tuffa till sig och VÄLJA är att följa en norm. DEN MANLIGA NORMEN som säger att vi tjejer ska ändra på oss för att få jämställdhet.
Ser man till detta "fantasy-scenario" så har vi fortfarande en helvetes massa kvar att göra även i sverige och jag tror att vi måste börja med könsrollerna och i synnerhet den manliga.
Att vi kvinnor ska ändra på oss för att få fördelar är inget annat än att patriarkatet bjuder upp till dans, vi får vara med och dansa, men de ska föra.
SÅ!
I början var bloggen uteslutande arg. Min lilla klagomur
med, typ, tre läsare. Där spydde jag ur mig allt viktigt
och oviktigt som jag störde mig på utan funderingar
på vem som läste eller hur inläggen skulle tas emot.
Nu är ni fler. Inte så många att jag censurerar särskilt aktivt
men tillräckligt många för att jag ska tänka till lite. Med min
lilla men underbara läsarskara kom också önskan att vara
unik, bra, rolig och färgstark. Men också rädslan att få mothugg,
elaka kommentarer och att bli tråkig. För lull-lullig, för tillbakahållen
och att vara en sån´där bloggare som bara visar den ljusa sidan
av livet. Dessutom kom rädslan att kopiera, inspireras för mycket
och att omedvetet sno från andra med vettiga åsikter.
Förr var ju sådant inte en issue, men jag finner att jag bryr mig
vad ni tycker och hur jag framställer mig själv.
Jag har skrivit flera spetsiga inlägg de senaste månaderna, bara
för att surfa runt på samma ämne och inse att jag är föga unik.
Min retorik är lik mina idolers, mina ämnen är heta potatisar som
det skrivs metervis om och mina argument går att hitta i vilken
bra feministblogg som helst. Åsså lägger jag inläggen på is.
Trycker på" spara som utkast-knappen" istället för "spara och
publicera-knappen". Jag inser att många av er skulle klara sig
utan mina "feministinlägg" men JAG klarar mig inte utan dem.
Jag känner mig ensam med mina åsikter och behöver få ut dem till fler än maken och min trogna feministsyster. Jag vill att folk ska förstå mig och vikten av att kämpa för jämställdhet. För om Sverige är världens mest jämställda land så finns det ingenstans att ta vägen. Jag måste försöka förändra här, i mitt liv och i det samhälle jag lever i. Att jag lever i världens mest jämställda land är ingen ursäkt att ge sig utan en horribel tanke när man vet HUR ojämställda vi faktiskt är.
Eftersom vi nu inte lyckas få till förändringar på penga-och maktfronten trots att vi VET hur det ser ut säger mig att vi måste börja tidigare. Med barnen, med de könsroller vi lär dem och med de normer som håller oss i ett järngrepp. Normer syns ju inte för än någon bryter mot dem, då straffas man. Det måste vara dessa osynliga strukturer, normer, som styr och hindrar oss från att ändra på de orättvisor som vi ju VET existerar i världens mest jämställda land.
"Den fria viljan" är ett dåligt argument till att sluta kämpa och låta de som har det sämre "skylla sig själva". Många tycker att vi kvinnor visst kan få samma lön och samma maktpositioner om vi VÄLJER att ta för oss, tuffa till oss och, framför allt, bli mer som männen.
Det är ett larvigt argument om man någon gång provat bryta mot en norm.
Straffet är omedelbart och avskräckande. Dessutom är det inte lätt att gå emot allt ens uppfostran, och allt normerna, säger oss att vi borde vara och hur vi borde bete oss. Då krävs djävligt mycket (fri) vilja och villighet att utstå utanförskap. Dessutom när det normen att det är vi kvinnor som ska ändra på oss för att samhället ska ge oss det vi har rätt till.
Här kommer en tanke som många kanske tycker är science fiction:
Tänk om männen skulle ändra på sig, kräva mindre och se till andra människor mer?!?
Tänk om jag som kvinna skulle få samma lön och fördelar UTAN att buffla, kräva och trampa ner?!?
Jag vill ha min rosa klänning, vara omtänksam och ÄNDÅ respekteras lika högt som en man med hög röst, snopp och bufflig jargong. Att säga att tjejer kan tuffa till sig och VÄLJA är att följa en norm. DEN MANLIGA NORMEN som säger att vi tjejer ska ändra på oss för att få jämställdhet.
Ser man till detta "fantasy-scenario" så har vi fortfarande en helvetes massa kvar att göra även i sverige och jag tror att vi måste börja med könsrollerna och i synnerhet den manliga.
Att vi kvinnor ska ändra på oss för att få fördelar är inget annat än att patriarkatet bjuder upp till dans, vi får vara med och dansa, men de ska föra.
SÅ!
Saker som får mig att le
Igår fick jag stilla loppisbehovet och fylla gömmorna med mer
pryttlar som jag anser mig ha behov av. I alla fall i stundens hetta.
Jag faller för saker som för med sig ett minne, en känsla eller som
bara helt enkelt får mig att le. Just nu rotar jag igenom
leksaksavdelningen extra noga.
Ett vackert fat för en tia
När jag var liten fanns det få saker mer spännande än att inventera mormors
smyckeskrin. Där fanns så mycket vackert och roligt. Idag råkar mycket av det jag
minns vara precis min stil. Igår sprang jag på dessa clips för en femma och genast
var jag sex år igen. Nu vill jag inte ta av mig dem!
Fler vackra fat, dessa hittade jag fem oskadda av för en femma styck
Tre djuptallrikar med guldkant och blåklint i botten, totalt tre guldpengar
En chockrosa skallra till bebbsen, fem kronor var den klart värd
Jag samlar på My little Ponnies till gossarna och denna hittade min mamma
på en loppis för några veckor sedan.
Ett älskat fynd sedan några veckor, en sockerskål (som det står JAM på men vem bryr sig)
som pryder sin plats i hyllan och rymmer lagom mycket när man ska sockra plättarna.
Jag pyntade en femma för burken med jordgubbar på.
pryttlar som jag anser mig ha behov av. I alla fall i stundens hetta.
Jag faller för saker som för med sig ett minne, en känsla eller som
bara helt enkelt får mig att le. Just nu rotar jag igenom
leksaksavdelningen extra noga.
Ett vackert fat för en tia
När jag var liten fanns det få saker mer spännande än att inventera mormors
smyckeskrin. Där fanns så mycket vackert och roligt. Idag råkar mycket av det jag
minns vara precis min stil. Igår sprang jag på dessa clips för en femma och genast
var jag sex år igen. Nu vill jag inte ta av mig dem!
Fler vackra fat, dessa hittade jag fem oskadda av för en femma styck
Tre djuptallrikar med guldkant och blåklint i botten, totalt tre guldpengar
En chockrosa skallra till bebbsen, fem kronor var den klart värd
Jag samlar på My little Ponnies till gossarna och denna hittade min mamma
på en loppis för några veckor sedan.
Ett älskat fynd sedan några veckor, en sockerskål (som det står JAM på men vem bryr sig)
som pryder sin plats i hyllan och rymmer lagom mycket när man ska sockra plättarna.
Jag pyntade en femma för burken med jordgubbar på.
Bildkavalkad istället för fiffiga tankar
Det blev så att maken också måste äta antibiotika.
Själv är man sinnebilden av hälsa och hurtighet *platts för skratt*.
Anyhue!! Jag muntrar upp mig med att surfa runt på tradera och leta
snorbilliga, prickiga klänningar, regnställ till bebbsen och skojjiga smycken.
Jag köper inte, bara kollar och bidar min tid tills ekonomin är vad den borde vara.
Jag tänker fiffiga, bitska och kloka tankar om världen i allmänhet och mitt liv i synnerhet
men hittar inte tiden att pränta ner dem. Alltid är det någon grinolle som ska ha uppmärksamhet
eller så somnar jag sj'lv mitt i all fiffighet. Men tids nog kommer åsiktsmaskinen igen och då djävlar!
Inga bilder tar jag heller just nu. Så jag postar äldre bilder i hopp om att glädja någon mormor
eller mormorsmor :) eller varför inte en morfar?
Otto i den rosa mössan och Vilgot i Villervalla-mössan
Pappan gosar med bebisar
Otto i sjömansdräkt, ett traderafynd förstås
Vilgot i traderafyndad Villervalla playsuit
Bakom lås och bom, men glada ändå!
Själv är man sinnebilden av hälsa och hurtighet *platts för skratt*.
Anyhue!! Jag muntrar upp mig med att surfa runt på tradera och leta
snorbilliga, prickiga klänningar, regnställ till bebbsen och skojjiga smycken.
Jag köper inte, bara kollar och bidar min tid tills ekonomin är vad den borde vara.
Jag tänker fiffiga, bitska och kloka tankar om världen i allmänhet och mitt liv i synnerhet
men hittar inte tiden att pränta ner dem. Alltid är det någon grinolle som ska ha uppmärksamhet
eller så somnar jag sj'lv mitt i all fiffighet. Men tids nog kommer åsiktsmaskinen igen och då djävlar!
Inga bilder tar jag heller just nu. Så jag postar äldre bilder i hopp om att glädja någon mormor
eller mormorsmor :) eller varför inte en morfar?
Otto i den rosa mössan och Vilgot i Villervalla-mössan
Pappan gosar med bebisar
Otto i sjömansdräkt, ett traderafynd förstås
Vilgot i traderafyndad Villervalla playsuit
Bakom lås och bom, men glada ändå!
Hälsningar från sjukstugan!
De senaste dagarna har vi varit inskrivna på barnavdelningen på sjukhuset.
Men vi har, tack och lov, fått lov att behandla hemma och haft täta besök där
istället. De har konstaterat att vi alla har något som kallas RS-virus som innebär
slemhosta och för små barn att andningen kan påverkas då de har svårt att
hosta upp slemmet. Hostan kan bli långvarig och komma tillbaka vid nästa förkylning.
Piss! Idag handlade besöket på barnavdelningen om Vilgots variga öra. De konstaterade
att en trumhinna spruckit och att den andra såg illa ut. Även Ottos trumhinnor såg
ilsket röda ut och risken att de också ska spricka är stor. Vi fick åka hem med antibiotika
och hostmedecin. Vilgot har också en explosionsartad diarré som inte lär bli bättre av
antibiotika samt att vi sondmatar båda fortfarande...
Själva dras vi vuxna med feber, hosta och snuva.
Med andra ord: vi lever i en sjukstuga.
Men vi satsar på enkla nöjen så som TV-spel, film, läsk och godis.
Totalt sett har vi det bra, eller så bra som det går.
Nu ska jag plocka upp en gnäll-Olle vid namn Otto :)
Men vi har, tack och lov, fått lov att behandla hemma och haft täta besök där
istället. De har konstaterat att vi alla har något som kallas RS-virus som innebär
slemhosta och för små barn att andningen kan påverkas då de har svårt att
hosta upp slemmet. Hostan kan bli långvarig och komma tillbaka vid nästa förkylning.
Piss! Idag handlade besöket på barnavdelningen om Vilgots variga öra. De konstaterade
att en trumhinna spruckit och att den andra såg illa ut. Även Ottos trumhinnor såg
ilsket röda ut och risken att de också ska spricka är stor. Vi fick åka hem med antibiotika
och hostmedecin. Vilgot har också en explosionsartad diarré som inte lär bli bättre av
antibiotika samt att vi sondmatar båda fortfarande...
Själva dras vi vuxna med feber, hosta och snuva.
Med andra ord: vi lever i en sjukstuga.
Men vi satsar på enkla nöjen så som TV-spel, film, läsk och godis.
Totalt sett har vi det bra, eller så bra som det går.
Nu ska jag plocka upp en gnäll-Olle vid namn Otto :)
Insikter
* Att nätmobbande amöbor kryper fram ur sitt mörka hål
så fort en kvinna visar kroppsbehåring.
* Att jag inte följt en nyhetssändning, läst en blogg eller
bläddrat i en tidning på en vecka.
* Att melodifestivalen verkar vara en mänsklig rättighet.
* Att lögner är den värsta formen av svek.
* Att jag älskar prickigt, blommigt och rutigt.
* Att loppis är värre än kokain. Funderar allvarligt på att
önska mig kontanta loppispengar i 30årspresent.
* Att jag suger på att stavva :)
* Att tålamodet med bebisar är oändligt.
* Att tålamodet med vuxna är för kort.
* Att snickers är glädje i en liten pappersförpackning.
* Att jag gift mig med världens lojalaste och ädlaste man.
* Att jag hatar sjukhus.
* Att jag än en gång planerar vårens odlingar som om jag
hade gröna fingrar. To be continued...
så fort en kvinna visar kroppsbehåring.
* Att jag inte följt en nyhetssändning, läst en blogg eller
bläddrat i en tidning på en vecka.
* Att melodifestivalen verkar vara en mänsklig rättighet.
* Att lögner är den värsta formen av svek.
* Att jag älskar prickigt, blommigt och rutigt.
* Att loppis är värre än kokain. Funderar allvarligt på att
önska mig kontanta loppispengar i 30årspresent.
* Att jag suger på att stavva :)
* Att tålamodet med bebisar är oändligt.
* Att tålamodet med vuxna är för kort.
* Att snickers är glädje i en liten pappersförpackning.
* Att jag gift mig med världens lojalaste och ädlaste man.
* Att jag hatar sjukhus.
* Att jag än en gång planerar vårens odlingar som om jag
hade gröna fingrar. To be continued...
Förkylda bebbs
Ljusningen måste vara nära!
Oh the sickness, the sickness!
I natt åkte vi in till sjukan med bebbsen.
De var så rossliga och hade vägrat äta och dricka
hela dagen. Där fick de var sin sond.
De goda nyheterna är att vi är vana att sondmata
sedan tiden efter att de fötts. De dåliga nyheterna är att
mina bebbar måste sondmatas.
De orkar inte ens bråka om sonden.
När de var nyfödda slet de ut sonden dagligen.
Nu ligger de och hostar och sover.
Både jag och maken har feber med medföljande förkylningssymtom.
Den efterlängtade våren har varit här några dagar men vi rör oss inte
utomhus om vi inte måste. Nu är det bara att hålla ut!
Ljusningen måste vara nära!
I natt åkte vi in till sjukan med bebbsen.
De var så rossliga och hade vägrat äta och dricka
hela dagen. Där fick de var sin sond.
De goda nyheterna är att vi är vana att sondmata
sedan tiden efter att de fötts. De dåliga nyheterna är att
mina bebbar måste sondmatas.
De orkar inte ens bråka om sonden.
När de var nyfödda slet de ut sonden dagligen.
Nu ligger de och hostar och sover.
Både jag och maken har feber med medföljande förkylningssymtom.
Den efterlängtade våren har varit här några dagar men vi rör oss inte
utomhus om vi inte måste. Nu är det bara att hålla ut!
Ljusningen måste vara nära!
Skvalpande spya
Vi har blivit sjuka. Jag och bebbarna.
De senaste dagarna har de hängt som trasor
på min axel, när de inte gråtit hysteriskt eller hostat.
Idag jollrar de lite lojt och orkar med ett och annat leende.
Men så fort de ser mig sätter de av i full fart och vill hänga på axeln.
Sträcker sina små armar uppåt för att bli upplockade.
Snoret rinner och de kräks slem. Igår lade Otto en jättespya rakt ned i
min bh. Sedan skrek han som en galning när jag försökte lägga honom.
Spyan fick skvalpa runt ännu en timme i bh:n innan han somnade så jag
kunde spola av mig och byta kläder. Sedan spydde Ville på mig :)
Älskade små sjuka krakar. Jag har testat febern en gång för någon dag
sedan. Konstaterade att jag hade feber men ser inte hur det skulle gagna mig
att veta hur mycket feber jag har fortsättningsvis. Jag försöker utgå från hur jag känner
mig istället. Vilket är att jag är trött men pigg nog att bära runt en bebbe.
Den andra får maken bära runt. Ska försöka kompensera de dåliga
uppdateringarna framöver men just nu är det att bli frisk som har prio.
Puss på er!
De senaste dagarna har de hängt som trasor
på min axel, när de inte gråtit hysteriskt eller hostat.
Idag jollrar de lite lojt och orkar med ett och annat leende.
Men så fort de ser mig sätter de av i full fart och vill hänga på axeln.
Sträcker sina små armar uppåt för att bli upplockade.
Snoret rinner och de kräks slem. Igår lade Otto en jättespya rakt ned i
min bh. Sedan skrek han som en galning när jag försökte lägga honom.
Spyan fick skvalpa runt ännu en timme i bh:n innan han somnade så jag
kunde spola av mig och byta kläder. Sedan spydde Ville på mig :)
Älskade små sjuka krakar. Jag har testat febern en gång för någon dag
sedan. Konstaterade att jag hade feber men ser inte hur det skulle gagna mig
att veta hur mycket feber jag har fortsättningsvis. Jag försöker utgå från hur jag känner
mig istället. Vilket är att jag är trött men pigg nog att bära runt en bebbe.
Den andra får maken bära runt. Ska försöka kompensera de dåliga
uppdateringarna framöver men just nu är det att bli frisk som har prio.
Puss på er!
Glad Otto
Gullrumpor i pyjamas
Bakis på 66cl öl...
Imorgon åker maken bort i jobbet några dagar.
Jag och pojkarna åker till deras farmor och farfar
för några dagars välbehövlig återhämtning.
Igår gick vi som i dimma. Trots minimalt alkoholintag. MINIMALT!
Jag drack ett par öl under hela kvällen men sömnbristen gjorde att
jag kände mig sjuk. Ont, trött och sliten. Tur att det bara blev 66cl
öl och några klunkar vin (som jag drack för att uppehålla
bilden av mig själv som partypingla inför alla andra
partyprissar). Jag hade dött av en bakfylla! Dött!
På kvällen efter var jag så knäckt att jag spydde 20 gånger i följd och som nade som en klubbad!
Jag tror inte att det är magsjuka för idag är jag bara trött men kan äta som vanligt. Jag var nog bara överansträng och min kropp har alltid reagerat överdrivet när den vill säga ifrån.
Nog om det.
Jag åker till svärfars för en husmorssemester, så vänta er lite glest mellan uppdateringarna, och ämnar läsa böcker och sova mycket! Må gott på er!
P.s. Matilda spontan-gjorde vår på bloggen, uppdatera sidan om det ser konstigt ut.
Färggalning som jag är bad jag om mer färg någon gång när hon känner inspiration.
Ser fram emot färguppdateringen med spänning. Hon är nämligtvis ett geni den där kvinnan
...och bäst på allt i världen!! ;) Hon har en härlig syn på sig själv när det kommer till tävlingar!
Hon är helt enkelt bäst! Failure is NOT an optione! Älskar dig vännen! D.s
Jag och pojkarna åker till deras farmor och farfar
för några dagars välbehövlig återhämtning.
Igår gick vi som i dimma. Trots minimalt alkoholintag. MINIMALT!
Jag drack ett par öl under hela kvällen men sömnbristen gjorde att
jag kände mig sjuk. Ont, trött och sliten. Tur att det bara blev 66cl
öl och några klunkar vin (som jag drack för att uppehålla
bilden av mig själv som partypingla inför alla andra
partyprissar). Jag hade dött av en bakfylla! Dött!
På kvällen efter var jag så knäckt att jag spydde 20 gånger i följd och som nade som en klubbad!
Jag tror inte att det är magsjuka för idag är jag bara trött men kan äta som vanligt. Jag var nog bara överansträng och min kropp har alltid reagerat överdrivet när den vill säga ifrån.
Nog om det.
Jag åker till svärfars för en husmorssemester, så vänta er lite glest mellan uppdateringarna, och ämnar läsa böcker och sova mycket! Må gott på er!
P.s. Matilda spontan-gjorde vår på bloggen, uppdatera sidan om det ser konstigt ut.
Färggalning som jag är bad jag om mer färg någon gång när hon känner inspiration.
Ser fram emot färguppdateringen med spänning. Hon är nämligtvis ett geni den där kvinnan
...och bäst på allt i världen!! ;) Hon har en härlig syn på sig själv när det kommer till tävlingar!
Hon är helt enkelt bäst! Failure is NOT an optione! Älskar dig vännen! D.s
Men jag finner att partypinglandet också har sitt pris
Cheezuz christva´dumt huvvet ä ibland!
Vid halv tre lämnade de sista partyprissarna vår enkla lya.
Otto vaknade å hade ont i magen - bjöd på bajskalas...
Kvart över tre var jag i säng. Kvart i fem var älsklingarna pigga.
Istället för att bryta ihop över det konstaterar jag att våra bebbs
lät pappan ha sin 30-års fest under minimalt med skrik sedan jag
lagt dem extra tidigt. Helt klart värt det! Kroppen skriker men hjärtat
fröjdas efter en festlig festlighet med massor av vänner och familj.
Jag hade bestämt mig innan för att jag ska INTE vara den som bryter upp
partyt. Jag skulle vara en nykter partypingla. Well, relativt nykter.
Jag unnade mig ett paröl och ett par klunkar vin samt ett par tårtbitar :)
Men jag finner att partypinglandet också har sitt pris.
Det är inte ett för högt pris men känns ändå av så här på morgonkvisten.
Varvar popcorn, hälsofil och vatten för att stävja den "bakfylla"
som ofrånkomligt drabbar den som tror sig kunna vara uppe till tre, ostraffat!
Ne-ej! Ett par snus och ett par alvedon så är jag good to go...
...to bed.
Vid halv tre lämnade de sista partyprissarna vår enkla lya.
Otto vaknade å hade ont i magen - bjöd på bajskalas...
Kvart över tre var jag i säng. Kvart i fem var älsklingarna pigga.
Istället för att bryta ihop över det konstaterar jag att våra bebbs
lät pappan ha sin 30-års fest under minimalt med skrik sedan jag
lagt dem extra tidigt. Helt klart värt det! Kroppen skriker men hjärtat
fröjdas efter en festlig festlighet med massor av vänner och familj.
Jag hade bestämt mig innan för att jag ska INTE vara den som bryter upp
partyt. Jag skulle vara en nykter partypingla. Well, relativt nykter.
Jag unnade mig ett paröl och ett par klunkar vin samt ett par tårtbitar :)
Men jag finner att partypinglandet också har sitt pris.
Det är inte ett för högt pris men känns ändå av så här på morgonkvisten.
Varvar popcorn, hälsofil och vatten för att stävja den "bakfylla"
som ofrånkomligt drabbar den som tror sig kunna vara uppe till tre, ostraffat!
Ne-ej! Ett par snus och ett par alvedon så är jag good to go...
...to bed.
Kvinnan i mitt liv
Så uselt av mig att inte ens knysta om att det var Internationella Kvinnodagen igår!
USELT! Men min hjärna funkar dåligt just nu. Min hjärna har alltid ställt upp och när
något är svårt att förstå så brukar jag sova på saken för jag vet att knoppen min gör
jobbet. Men nu verkar hårddisken ha fått virus för jag glömmer allt och själva systemet
går segt. Enkel information går liksom inte in. Jag har gått och blivit amöba!
Alla mina favvis bloggar skrev hyllande texter om kvinnor i sina liv, jämställdhet
och systerskap. Underbart! Men denna amöba lyckas inte producera ett skit!
Men så här dagen efter vill jag slå ett slag för länklistan längst ned till höger.
Där finns så mycket klokheter och vassa kvinnor att jag pöser av stolthet.
Nya namn har lagts till listan och gamla godingar finns kvar! Jag läser dem alla
religöst och tycker liksom att de är mina bloggfavvisar och ingen annans.
Varje morgon kollar jag hur de har det, om de tänkt nya tankar och tankar
inspiration! Gör det ni också!
Igår gick jag ut med kvinnan i mitt liv Alex. Vi åt onyttig mat och pratade jämställdhet så intensivt att min amöbahjärna sprakade av nya tankar. Efter den tidiga middagen gick vi på en föreläsning/dialog som hetten "Bilden av Norm". En vansinnigt klok kvinna som till vardags undervisar i konstvetenskap(?) och genusvetenskap. Hon försökte ge oss en bild av norm och diskussionen var mycket intressant. Önskar bara att den varat längre.
Idag firar vi som sagt maken och han ringde från arlanda nyss. Jag kunde inte låta bli att sjunga ännu en morgonraspig hurra-truddelutt! tror han tycker att det börjar bli tjatigt...
USELT! Men min hjärna funkar dåligt just nu. Min hjärna har alltid ställt upp och när
något är svårt att förstå så brukar jag sova på saken för jag vet att knoppen min gör
jobbet. Men nu verkar hårddisken ha fått virus för jag glömmer allt och själva systemet
går segt. Enkel information går liksom inte in. Jag har gått och blivit amöba!
Alla mina favvis bloggar skrev hyllande texter om kvinnor i sina liv, jämställdhet
och systerskap. Underbart! Men denna amöba lyckas inte producera ett skit!
Men så här dagen efter vill jag slå ett slag för länklistan längst ned till höger.
Där finns så mycket klokheter och vassa kvinnor att jag pöser av stolthet.
Nya namn har lagts till listan och gamla godingar finns kvar! Jag läser dem alla
religöst och tycker liksom att de är mina bloggfavvisar och ingen annans.
Varje morgon kollar jag hur de har det, om de tänkt nya tankar och tankar
inspiration! Gör det ni också!
Igår gick jag ut med kvinnan i mitt liv Alex. Vi åt onyttig mat och pratade jämställdhet så intensivt att min amöbahjärna sprakade av nya tankar. Efter den tidiga middagen gick vi på en föreläsning/dialog som hetten "Bilden av Norm". En vansinnigt klok kvinna som till vardags undervisar i konstvetenskap(?) och genusvetenskap. Hon försökte ge oss en bild av norm och diskussionen var mycket intressant. Önskar bara att den varat längre.
Idag firar vi som sagt maken och han ringde från arlanda nyss. Jag kunde inte låta bli att sjunga ännu en morgonraspig hurra-truddelutt! tror han tycker att det börjar bli tjatigt...
Hurra Fredag!
Idag fyller min man 30år!! Hurra hurra hurra hurra!
Sedan 05.10 idag har jag sjungit olika varianter på grattissånger.
Ni vet sådär lite obekvämt seriöst. Några i opera version,
några i soulversion osv. Maken skruvade på sig men höll god
min de första fyra gångerna men sedan sa han olyckligt:
"Älskling, jag vet inte riktigt hur jag ska reagera"
Då ansåg jag att dagens födelsedagspinsamheter var över.
Hur som helst har han åkt till Stockholm och kommer hem i eftermiddag
och då ska presenterna stå framme och middag bjudas på.
Svärmor och svärfar är här för att hjälpa till med bebbs och stök.
Jag känner mig lite lätt peppad! Speedad!
Hurra Fredag!
Sedan 05.10 idag har jag sjungit olika varianter på grattissånger.
Ni vet sådär lite obekvämt seriöst. Några i opera version,
några i soulversion osv. Maken skruvade på sig men höll god
min de första fyra gångerna men sedan sa han olyckligt:
"Älskling, jag vet inte riktigt hur jag ska reagera"
Då ansåg jag att dagens födelsedagspinsamheter var över.
Hur som helst har han åkt till Stockholm och kommer hem i eftermiddag
och då ska presenterna stå framme och middag bjudas på.
Svärmor och svärfar är här för att hjälpa till med bebbs och stök.
Jag känner mig lite lätt peppad! Speedad!
Hurra Fredag!
Förmodligen oansvarigt...
07.02 Frukost och bajsblöjor avklarade!
Bebbsen äter rån och päronbitar.
Om det är något de är bra på så är det att GOFFA i sig goda saker.
Just nu är päron favoriten. De fyller kinderna som små hamstrar med
de små päronbitarna. Vad de ska göra sedan vet de inte men någon bit
slinker väl ned. Idag åker vi till sjukgymnasten, och med "åker" menar
jag går eftersom jag inget körkort har. Det vore väl förmodligen oansvarigt
att pyttsa ned dem i cykelkorgen.
Bebbsen äter rån och päronbitar.
Om det är något de är bra på så är det att GOFFA i sig goda saker.
Just nu är päron favoriten. De fyller kinderna som små hamstrar med
de små päronbitarna. Vad de ska göra sedan vet de inte men någon bit
slinker väl ned. Idag åker vi till sjukgymnasten, och med "åker" menar
jag går eftersom jag inget körkort har. Det vore väl förmodligen oansvarigt
att pyttsa ned dem i cykelkorgen.
Tvillingmamma goes redhead!
Jag hade tänkt vänta med detta inlägg tillsde allra närmaste hade sett mitt
eldiga hår, men nu behöver jag något kul och kan inte hålla mig längre.
Njut av ett helt igenom ytligt inlägg:
Före
Efter ett antal timmar hos frissan:
Klänningen är ett loppisfynd för dryga 50-lappen och i bakgrunden syns
storkok på plommonmos.
Tillägg: Glömde ju tala om vem som stått för denna förvandling. Det var Susanne på La Vouge som
jobbade häcken av sig i flera timmar för att få mitt hår rött! Jag är toknöjd!
eldiga hår, men nu behöver jag något kul och kan inte hålla mig längre.
Njut av ett helt igenom ytligt inlägg:
Före
Efter ett antal timmar hos frissan:
Klänningen är ett loppisfynd för dryga 50-lappen och i bakgrunden syns
storkok på plommonmos.
Tillägg: Glömde ju tala om vem som stått för denna förvandling. Det var Susanne på La Vouge som
jobbade häcken av sig i flera timmar för att få mitt hår rött! Jag är toknöjd!
Solskenstid
Just nu är guldet å de gröna skogarna en bit bort.
Det blir nog så när man inte sover.
Jag är inte nedstämd som i depprimerad utan snarare
sliten och känner mig lite usel för att jag behöver ta så
mycket hjälp av andra. Tänker att andra klarar ju att ta
hand om tvillingar medan partnern jobbar...
Men som det är nu så ringer jag hem maken både då och då.
Det känns jobbigt. Självklart ska han va´hemma om det behövs
och snart går han på pappaledighet men just nu är vi så beroende
av den inkomsten. Snart ska bilstolar inköpas, galonkläder och massor
med grejer till gården. Jag försöker prioritera så att vi inte ska välja
monetas framför familjetid av bara farten och visst går det ihop,
men det är en oro och skapar en känsla av att jag BORDE klara detta.
Samtidigt har gossarna en jobbig period med mkt otrygghet och gorm.
De är mammiga och pappiga och ibland är det en cirkuskonst att laga
middag med två mistlurar som bara vill bäras runt.
Men så vaknar de, mitt i detta inlägg, och vi får några minuter av solskenstid.
Mina solar roar sig själva medan jag skriver klart och snart har halva dagen gått.
Just nu leker de med en telefonkatalog och samsas riktigt bra.
uppdrag tvillingmamma känns lite lättare för stunden.
Det blir nog så när man inte sover.
Jag är inte nedstämd som i depprimerad utan snarare
sliten och känner mig lite usel för att jag behöver ta så
mycket hjälp av andra. Tänker att andra klarar ju att ta
hand om tvillingar medan partnern jobbar...
Men som det är nu så ringer jag hem maken både då och då.
Det känns jobbigt. Självklart ska han va´hemma om det behövs
och snart går han på pappaledighet men just nu är vi så beroende
av den inkomsten. Snart ska bilstolar inköpas, galonkläder och massor
med grejer till gården. Jag försöker prioritera så att vi inte ska välja
monetas framför familjetid av bara farten och visst går det ihop,
men det är en oro och skapar en känsla av att jag BORDE klara detta.
Samtidigt har gossarna en jobbig period med mkt otrygghet och gorm.
De är mammiga och pappiga och ibland är det en cirkuskonst att laga
middag med två mistlurar som bara vill bäras runt.
Men så vaknar de, mitt i detta inlägg, och vi får några minuter av solskenstid.
Mina solar roar sig själva medan jag skriver klart och snart har halva dagen gått.
Just nu leker de med en telefonkatalog och samsas riktigt bra.
uppdrag tvillingmamma känns lite lättare för stunden.
Villervalla bebbs!
Alla kläderna är traderafynd
Cirkus Bäckman
Klockan 04.53 väckte Otto sin familj genom att krypa över till sin bror,
lägga sig på honom och lugga honom med båda händerna. Ville vrålade
desperat och Otto försökte se oskyldig ut, fortfarande med nävarna fulla
med rödlätt Ville-hår. Sedan var Cirkus Bäckman igång.
On a happier note: Maken fyller trettio på fredag och jag planerar födelsedagshemlisar!
God Morgon!
lägga sig på honom och lugga honom med båda händerna. Ville vrålade
desperat och Otto försökte se oskyldig ut, fortfarande med nävarna fulla
med rödlätt Ville-hår. Sedan var Cirkus Bäckman igång.
On a happier note: Maken fyller trettio på fredag och jag planerar födelsedagshemlisar!
God Morgon!
You rock my bebbs!
Bebbsen växer så det knakar och gåvorna de får hinner de ibland bara
använda några gånger. Av tant Malin och Farbror Martin fick de dessa
bodys med mammas favoritband på bröstet: Nightwish!
använda några gånger. Av tant Malin och Farbror Martin fick de dessa
bodys med mammas favoritband på bröstet: Nightwish!
What to do?
Idag är det rätt tungt. Har sovit lite och kroppen är bråkig, som vanligt.
Igår var en bra dag. Satt hos frissan i flera timmar och kom ut som en ny
person! Men gossarna har en jobbig period. Vet inte om det är tänder eller magar som plågar dem men de är så sjukt mammiga och dessutom svartsjuka. Om en slår sig (vilket de gör hela tiden då de just börjat ställa sig mot saker) och jag plockar upp den grinande bebisen så blir den andra jättearg och kräver att plockas upp. Vad gör man?? Grinar själv? Det gör jag iallafall.
Bilder på mitt nya jag är på gång!
Håll ut!
Igår var en bra dag. Satt hos frissan i flera timmar och kom ut som en ny
person! Men gossarna har en jobbig period. Vet inte om det är tänder eller magar som plågar dem men de är så sjukt mammiga och dessutom svartsjuka. Om en slår sig (vilket de gör hela tiden då de just börjat ställa sig mot saker) och jag plockar upp den grinande bebisen så blir den andra jättearg och kräver att plockas upp. Vad gör man?? Grinar själv? Det gör jag iallafall.
Bilder på mitt nya jag är på gång!
Håll ut!
Som i "Dunder och brak, blixtar och sprak" raketer!
Ni tycker nog inte att detta inlägg kvalar in bland mitt-i-natten-inläggen.
Men när man är klarvaken och vet att bebbsen vaknar om fem timmar...
(Och nu om 4:59, och nu 4:58... And so on.) ...Så stressas man och tycker
att man är värsta nattugglan. Man har liksom lekt med bebisar, matat
bebisar, ätit middag, sett film och mumsat ostkrokar, druckit 1,5 glas rött
vin, inte sett en minutdjävel av melodifestivalen
och hånglat med maken i soffan. Då blir det följdaktligen dags för sömn.
Varpå jag naturligtvis är fucking-klarvaken! Som grädde på moset är det
makens natt i natt vilket innebär att jag kan tryna hur mycket som helst
och han sköter bebbruljansen. Och jag är klarvaken!!
S.U.R.T!
Jag dricker juice och försöker njuta av ensamheten och lugnet...
Då tror man inte det är sant när någon, djävla dåre, börjar skjuta raketer!!
Kl 23:50 natten mot söndag den 4:e Mars... RAKETER!
Som i "Dunder och brak, blixtar och sprak" raketer!
Jag hatar raketskjutaren hett!
Gonatt!
Men när man är klarvaken och vet att bebbsen vaknar om fem timmar...
(Och nu om 4:59, och nu 4:58... And so on.) ...Så stressas man och tycker
att man är värsta nattugglan. Man har liksom lekt med bebisar, matat
bebisar, ätit middag, sett film och mumsat ostkrokar, druckit 1,5 glas rött
vin, inte sett en minutdjävel av melodifestivalen
och hånglat med maken i soffan. Då blir det följdaktligen dags för sömn.
Varpå jag naturligtvis är fucking-klarvaken! Som grädde på moset är det
makens natt i natt vilket innebär att jag kan tryna hur mycket som helst
och han sköter bebbruljansen. Och jag är klarvaken!!
S.U.R.T!
Jag dricker juice och försöker njuta av ensamheten och lugnet...
Då tror man inte det är sant när någon, djävla dåre, börjar skjuta raketer!!
Kl 23:50 natten mot söndag den 4:e Mars... RAKETER!
Som i "Dunder och brak, blixtar och sprak" raketer!
Jag hatar raketskjutaren hett!
Gonatt!
Tvillingar blev till
Otto och Vilgot är solarna i mitt liv tack vare IVF-behandlingar.
Jag längtade så mycket efter dem så jag var beredd att utsätta
mig för vad som helst för att få träffa dem. Men innan dem var
det flera löften/embryon som jag aldrig fick veta vad de kunnat
bli. Vem de kunnat bli.
Under perioden vi gjorde IVF-försök, ca 1,5 år, gjorde jag så mycket våld på
min egen kropp att den strejkat mer än en gång och fortfarande betalar jag
priset för en barnlängtan som uppfylde hela mig och alla dagar.
Jenny frågade efter mer inlägg om hur de blev till och det är faktiskt en
fantastisk historia. I alla fall nu när de är här och jag kan ha lite perspektiv
på upplevelsen "att skaffa barn". När man genomgår IVF får man faktiskt
inte barn, då skulle ju behandlingen vara onödig. Nej man "skaffar" dem
genom att betala en herrans massa pengar och sedan utsätta sig och sin
kropp för något riktigt brutalt.
Så här började resan:
Vårt första IVF-försök började som sig bör med en nedreglering av hormoner.
All information sa oss att det skulle vara som att komma i klimakteriet. Jag
skrattade olyckskorparna i ansiktet. Kände inte av någonting. Tills jag trodde
att jag skulle dö. Huvudvärken kom från ingenstans och var så intensiv att jag
ringde lillebror för skjuts till sjukhuset. jag har migrän till och från men detta
var någor annat. Jag blev rädd. Det blev de på akuten också. Jag röntgades,
scannades och pumpades full med smärtstillande. Jag lades in och tänkte nog själv att
det var IVF-behandlingen som spökade. På sjukhuset visste man varken
ut eller in. Det pratades om allt frå stroke till svår migrän orsakad av IVF-preparaten.
Jag ombads sluta ta dem men vägrade. Här skulle det göras barn. Det fick kosta
vad det ville. Jag ställde klockan och vaknade, ur morfindimmorna, för att ta
preparaten. Jag sa inget till någon. Förutom huvudvärken hade jag börjat spy
som en räv och fler tester gjordes. När huvudvärken lättade ersattes den av
huvudvärk pga att de tagit för mycket ryggmärgsvätska. Den är inte farlig, bara
jobbig eftersom man måste ligga plant i, typ, två veckor. Jag tjatade mig till att få åka hem
och ligga hemma. Till stor del för att jag då skulle börja ta hormonsprutor och
ville inte bli hindrad från att fortsätta behandlingen.
Jag grät de första dagarna när jag kom hem. Vi hade nämligen planerat vår
bröllopsresa som nu blev inställd. Fullproppad med hormoner var det ett
hårt bakslag. Men jag repade mig. Slutförde behandlingen och åkte för att plocka ut äggen.
Vid det laget har äggstockarna gått från att vara som en tumme till att vara lika stora som din knutna näve. Inte bekvämt. Sexton stycken plockade de ut och fem embryon kom till liv.
(Jag är såå för fri abort men för mig är embryon liv. Man kan inte tänka på något annat sätt
när man kämpar så för att ge dem liv. Ett embryo som inte lever kastas ju bort.)
När de gör en "äggplock" får man en lugnande tablett och ligger i en gynstol med en hand i sköterskans hand för att kunna signalera när det gör för ont. Du pumpar hon i en någon slags morfin. Jag kan inte detaljerna men de går in med en jättenål (och då menar jag JÄTTE) genom
snippan och sticker genom muskler osv och når slutligen äggstockarna för att suga ut äggen.
Det värsta är inte att det gör ont utan det värsta är känslan av att vara totalt utelämnad.
Två dagar senare satte de in guldägget och tio dagar senare blödde jag ut alltihop på jobbet. Jag åkte hem och satt i soffan och grät i en vecka.
Efter ett och ett halvt år, klinikbyte och fler misslyckanden var vi på en klinik i Uppsala och gjorde vårt femte försök. Vi såg det lilla embryot på skärmen medan det placerades i livmodern och åkte hem samma dag.
Två veckor senare var jag så less på att våndas att jag gjorde testet på vinst och förlust.
Innan jag hann lägga stickan plant, och börja den ångestfyllda väntan som obönhörligt följer ett graviditetstest, framträdde ett tydligt plus!
Jag ringde maken och han blev så uppjagad att han lade på. I ren förvirring. Några minuter senare ringde han upp och en ny resa började.
Jag längtade så mycket efter dem så jag var beredd att utsätta
mig för vad som helst för att få träffa dem. Men innan dem var
det flera löften/embryon som jag aldrig fick veta vad de kunnat
bli. Vem de kunnat bli.
Under perioden vi gjorde IVF-försök, ca 1,5 år, gjorde jag så mycket våld på
min egen kropp att den strejkat mer än en gång och fortfarande betalar jag
priset för en barnlängtan som uppfylde hela mig och alla dagar.
Jenny frågade efter mer inlägg om hur de blev till och det är faktiskt en
fantastisk historia. I alla fall nu när de är här och jag kan ha lite perspektiv
på upplevelsen "att skaffa barn". När man genomgår IVF får man faktiskt
inte barn, då skulle ju behandlingen vara onödig. Nej man "skaffar" dem
genom att betala en herrans massa pengar och sedan utsätta sig och sin
kropp för något riktigt brutalt.
Så här började resan:
Vårt första IVF-försök började som sig bör med en nedreglering av hormoner.
All information sa oss att det skulle vara som att komma i klimakteriet. Jag
skrattade olyckskorparna i ansiktet. Kände inte av någonting. Tills jag trodde
att jag skulle dö. Huvudvärken kom från ingenstans och var så intensiv att jag
ringde lillebror för skjuts till sjukhuset. jag har migrän till och från men detta
var någor annat. Jag blev rädd. Det blev de på akuten också. Jag röntgades,
scannades och pumpades full med smärtstillande. Jag lades in och tänkte nog själv att
det var IVF-behandlingen som spökade. På sjukhuset visste man varken
ut eller in. Det pratades om allt frå stroke till svår migrän orsakad av IVF-preparaten.
Jag ombads sluta ta dem men vägrade. Här skulle det göras barn. Det fick kosta
vad det ville. Jag ställde klockan och vaknade, ur morfindimmorna, för att ta
preparaten. Jag sa inget till någon. Förutom huvudvärken hade jag börjat spy
som en räv och fler tester gjordes. När huvudvärken lättade ersattes den av
huvudvärk pga att de tagit för mycket ryggmärgsvätska. Den är inte farlig, bara
jobbig eftersom man måste ligga plant i, typ, två veckor. Jag tjatade mig till att få åka hem
och ligga hemma. Till stor del för att jag då skulle börja ta hormonsprutor och
ville inte bli hindrad från att fortsätta behandlingen.
Jag grät de första dagarna när jag kom hem. Vi hade nämligen planerat vår
bröllopsresa som nu blev inställd. Fullproppad med hormoner var det ett
hårt bakslag. Men jag repade mig. Slutförde behandlingen och åkte för att plocka ut äggen.
Vid det laget har äggstockarna gått från att vara som en tumme till att vara lika stora som din knutna näve. Inte bekvämt. Sexton stycken plockade de ut och fem embryon kom till liv.
(Jag är såå för fri abort men för mig är embryon liv. Man kan inte tänka på något annat sätt
när man kämpar så för att ge dem liv. Ett embryo som inte lever kastas ju bort.)
När de gör en "äggplock" får man en lugnande tablett och ligger i en gynstol med en hand i sköterskans hand för att kunna signalera när det gör för ont. Du pumpar hon i en någon slags morfin. Jag kan inte detaljerna men de går in med en jättenål (och då menar jag JÄTTE) genom
snippan och sticker genom muskler osv och når slutligen äggstockarna för att suga ut äggen.
Det värsta är inte att det gör ont utan det värsta är känslan av att vara totalt utelämnad.
Två dagar senare satte de in guldägget och tio dagar senare blödde jag ut alltihop på jobbet. Jag åkte hem och satt i soffan och grät i en vecka.
Efter ett och ett halvt år, klinikbyte och fler misslyckanden var vi på en klinik i Uppsala och gjorde vårt femte försök. Vi såg det lilla embryot på skärmen medan det placerades i livmodern och åkte hem samma dag.
Två veckor senare var jag så less på att våndas att jag gjorde testet på vinst och förlust.
Innan jag hann lägga stickan plant, och börja den ångestfyllda väntan som obönhörligt följer ett graviditetstest, framträdde ett tydligt plus!
Jag ringde maken och han blev så uppjagad att han lade på. I ren förvirring. Några minuter senare ringde han upp och en ny resa började.
Vilgot på väg ut på promenad i solen!
Frusen curd...
Maria kommenterade och frågade (för ett bra tag sedan) hur min vinbärscurd
blir när den varit fryst. Hon frågade oxå hur min eminenta menskopp fungerade
vilket resulterade i att jag helt glömde bort frågan om curden. Istället gav jag ett låångt,
entusiastiskt svar ang. menskoppen. Nu, ikväll, när jag ligger sömnlös kom jag på
det oförskämda med att inte svara sina trogna läsare!
Här kommer svaret om den frusna curden:
Jag vet inte...
När jag tänker efter så använde jag den frenetiskt när den var nygjord
men efter att jag fryst in den har den fallit i glömska.
Måste genast plocka fram den å se om den är god eller ens går att äta.
To be continued!
blir när den varit fryst. Hon frågade oxå hur min eminenta menskopp fungerade
vilket resulterade i att jag helt glömde bort frågan om curden. Istället gav jag ett låångt,
entusiastiskt svar ang. menskoppen. Nu, ikväll, när jag ligger sömnlös kom jag på
det oförskämda med att inte svara sina trogna läsare!
Här kommer svaret om den frusna curden:
Jag vet inte...
När jag tänker efter så använde jag den frenetiskt när den var nygjord
men efter att jag fryst in den har den fallit i glömska.
Måste genast plocka fram den å se om den är god eller ens går att äta.
To be continued!
Rekomendation
Igår hade jag så när gjort slut på min tålamodskvot redan på förmiddagen.
Dagen kändes lång, bebbsen arga och jag själv som en urvriden trasa.
Så kom hon. Med solsken till mig. Äpplet i mitt öga, snödroppen i min rabatt.
Hennes ljuvliga unge sov sådär som barn bara gör på film eller i sällsynt oärliga bloggar.
Mina levde rövare så där som mina bebisar gör. Vi pratade, drack kaffe som stått på
för länge och lekte på golvet med bebbsen. Så åkte hon igen och jag hade fyllt på med energi som räckte, precis tills maken kom hem!
Att två människor, med relativt lite energi kvar, kan träffas och gå ifrån mötet med mer energi
ger hopp. Som vanligt konstaterar jag att vi borde träffas mer, få ut lite bitar över från livspusslet till varandra. Att ha en Alex i sitt liv rekomenderas :)
Dagen kändes lång, bebbsen arga och jag själv som en urvriden trasa.
Så kom hon. Med solsken till mig. Äpplet i mitt öga, snödroppen i min rabatt.
Hennes ljuvliga unge sov sådär som barn bara gör på film eller i sällsynt oärliga bloggar.
Mina levde rövare så där som mina bebisar gör. Vi pratade, drack kaffe som stått på
för länge och lekte på golvet med bebbsen. Så åkte hon igen och jag hade fyllt på med energi som räckte, precis tills maken kom hem!
Att två människor, med relativt lite energi kvar, kan träffas och gå ifrån mötet med mer energi
ger hopp. Som vanligt konstaterar jag att vi borde träffas mer, få ut lite bitar över från livspusslet till varandra. Att ha en Alex i sitt liv rekomenderas :)
Åsså en spis till mamma
Det här är varje husmor och husfars våta dröm!
Fyra ugnar, jämn, konstant värme och lantlig look.
Vansinnigt kostsam (jag säger inte dyr för den är säkert värd pengarna)!
Men fick jag önska en sak till mitt kök så är det denna juvel
i pudrigaste rosa eller pistage. komsi komsi!
Aga-spisen, min dröm!
Fyra ugnar, jämn, konstant värme och lantlig look.
Vansinnigt kostsam (jag säger inte dyr för den är säkert värd pengarna)!
Men fick jag önska en sak till mitt kök så är det denna juvel
i pudrigaste rosa eller pistage. komsi komsi!
Aga-spisen, min dröm!