Grötfamiljen
När jag verkligen vill vara snäll mot mig själv, och min mage,
vispar jag ihop en mannagrynsgröt och äter den med mjölk och
sylt (helst blåbär eller hjortron). Min svärmor är alltid lika impad
över att jag alltid lyckas, låta bli, att bränna gröten :)
Antingen har jag en lätt-impad svärmor eller så bränner folk
mannagrynsgröt till höger och vänster. Till pojkarna sålde jag
in maträtten som: "gröt med SYYYYYLT!"
Fungerade utmärkt och när maken hoppade på tåget:
"Snabb lunch/middag som ungarna äter med glädje"
har vi blivit en gröt-familj. Den lägger sig så skönt i magen men man
står sig inte så jättebra så man får inte glömma ett rejält mellanmål senare.
Att kalla mannagrynsgröt min "paradrätt" är väl inte att göra mig rättvisa, men det är lite av en specialite. I alla fall om man får tro min svärmor :D
Ett säkert kalaskort!
Pju!! Har precis bakat 43st chokladbollar! Maken fyller år till helgen
och med tanke på att jag är själv med pojkarna idag så var jag tvungen att gå på ett
säkert kort, ego: Chokladbollar! Inget som kan brännas eller gå fel förutom att
köket skulle behöva en smärre renovering efter allt mitt kladdande!
Obs! Om maken frågar så bakade jag exakt 41st chokladbollar...Viktigt!
Vad ska jag nu göra med det dryga kilo av små vederstyggelser??
Jag visade glatt brorsan denna
Som jag sparat för att se honom njuuuta (slash erkänna att de svarta godisarna i Gott&Blandat-påsen suger röv) och han svarade med torr röst, ungefär som Vesterman när Tjorven erbjuder honom ett korsstygnsbroderi (jag är något Saltkråkan-skadad JA!): "Jaa, jag längtar ju inte precis".
Say whaaaaat??! Här har man slavat och ätit de färgade godisarna i påsen, i veckor! VECKOR! Ett projet jag hängivit mig åt med samma dignitet som hur jag uppfostrar mina barn!
Åsså "läängtar han inte precis". Nähä... Så han bara erkänner sådär att de inte är särskillt goda...
Men hur blir det då med hela min otäcka plan och mitt onda skratt?? (Muahahahahaaaaa!!)
Ni som undrar hur detta projekt började kan läsa här!
Vad ska jag nu göra med det dryga kilo av små vederstyggelser?? Någon som är intresserad (=gravt sinnesjuk)?
Är det någon, som på allvar, tror att det skulle se likadant ut om män födde barn??
Varannan kvinna som föder vaginalt får förlossningsskador.
Sug på den! Undrar om den informationen ges till förlossningsrädda?
Förmodligen inte, informationen är nyför mig. Jag har aldrig varit
förlossningsrädd men börjar, ta mig djävulen, bli.
Informationen är viktig och ingen försöker ta ifrån alla er, med en bra upplevelse av vaginal förlossning, er upplevelse. Men några saker tål att tänkas på...
Jag hörde en gång en man beskriva sin frus förlossning som "Brutal" och "Barbarisk" och jag är böjd att hålla med. För hade män fött barn är jag rätt säker på att det skulle ha forskats fram ett säkert, smärtfritt och mindre brutalt sätt att få ut ungarna. Vissa män skulle föda "oldschool" och slå sig för bröstet men det allmänna sättet skulle se helt annorlunda ut. "Herregud, inte ska man behöva ligga och skrika i flera timmar i smärta" det vore ju barbariskt. Man skulle berätta historier om hur män födde förr i tiden och vi skulle förfasa oss över de stackars män som sprack från pung till anus. Jag tror vi skulle pumpa männen fulla med smärtstillande, utan hänsyn till ungen och sedan skule de få vila i veckor för att ta igen sig.
Men nu är det vi kvinnor som föder och jag säger inte att alla grejer ovan är att föredra. Jag säger inte ens att snitt, som jag själv fick, är att föredra. Jag vet helt enkelt för lite, men jag vet att 50% av alla kvinnor får förlossningsskador, som mörkas (eller inte förklaras) som skickas hem med ipren och när de ringer till vården för att de inte kan bajsa, sitta eller gå så antyds det att de är känsliga. En del blir säkert väl behandlade men många vittnar om en nonchalans som jag aldrig kunnat drömma om. Tänk dig att bli sydd från snippa till anus och sedan skickas hem för att ta hand om din lilla bebis.
Men när man är gravid och föder barn så är barnet första prioritet. Och det är väl okej men det präntas in i oss att vi ska vara så djävla tacksamma för att vi fått bära och föda barnet att vi ska knipa näbb och skratta oss igenom de faktiska skador som uppstår. Är det någon, som på allvar, tror att det skulle se likadant ut om män födde barn??
Och som sagt: Om du har haft en bra upplevelse, GRATTIS! Du tillhör de andra 50% som detta inlägg inte handlar om. Jag hade en bra förlossning men jag får ont i hjärtat när jag inser att så många har traumatiserats av sin förlossning. Jag har aldrig känt mig tryggare eller mer väl omhändertagen, av vården, än när jag födde. Men så snittades jag också.
Många är förlossningsrädda och de har fog för det.
Filmvärlden är alltså inget undantag
Vad sägs om lite film i helgen! Yey! Jag är en filmälskare och Tv-serie nörd!
I Helgen tänker jag roa mig med att njuta av mina intressen och samtidigt lära
mig något nytt. Det nya heter Bechdel-testet och kan användas på film, tv, böcker
osv. Det är ett test som synligör hur mycket (eller som jag tror, hur lite) kvinnor
osv. Det är ett test som synligör hur mycket (eller som jag tror, hur lite) kvinnor
representeras innom dessa media. Det är mycket enkelt. När man kikar film ställer
man sig tre frågor och vips är man förbannad... Eller glad beroende på hur bra
valda film klarar testet. Det betyder inte att man måste ritualbränna eventuella
filmer som failar (det betyder inte ens att de filmerna är dåliga) det enda det betyder
är att många filmer har en snedvriden könsfördelning och upprätthåller gängse
normer. Dvs att mannen tar upp det mesta utrymmet. Vissa filmer klarar testet men
kan likväl vara usla ur underhållningssynpunkt. Testet SYNLIGGÖR snedfördelning
vilket är viktigt om vi ska kunna ändra på något. Hur som helst:
- Finns det två, namngivna, kvinnor med i filmen (boken,Tv-serien...)?
- Pratar de med varandra?...
- ...Om något annat än män?
Skrämmande få klarar testet kan jag meddela. Vi har en ansenlig filmsamling varav den större delen failar grovt. Och jag har blivit, smärtsamt, medveten om ännu ett mönster som som missgynnar oss med snippa. Filmvärlden är alltså inget undantag.
Torsdags bebbs (och jaa, jag vet att de inte är BEBISAR men det har liksom alltid gått under namnet "bebbs" och det har hängt kvar.)
Igår, Torsdag, var en riktig turbo-dag. Vi har lekt, jagat varandra, läst, ätit, kladdat, provat mössor och bråkat. Bråkade gjorde vi alla tre, i grupper om två, mer eller mindre hela dagen, lite till och från sådär.
Kroppen får veta att den lever när man blir biten i låret samtidigt som man försöker hindra den icke-bitande ungen från att knuffa bitaren. Värsta actionscenerna har utspelat sig här under Torsdagen, med My-mamman som famlande hjälte i leggings och stortröja. Flaxande med armarna för att ingjuta diciplin i de underbara gullungarna som hädanefter ska heta Dracula 1 och 2.
Dracula 1 provar en mössa iklädd reafynd från Villervalla. I nederkant syns en, av två, jättelika mjukisormar som Moster Liza förärat oss med. Pojkarna älskar dem men föräldrarna svär eder när de snubblar över dem för hundrasjuttioelfte gången. Jag tror jag ska ge hennes son ett trummset i julklapp nästa år... (juuuust kidding ant Liza, you know I love you!!)
Dracula 2 läser i julklappsfotöljen han fått av Mommo, iklädd traderafynd (Villervalla det oxå)
Myskillar
Otto och Vilgot har börjat uppmärksamma hur kläder ser ut.
Eller egentligen harde börjat uppmärksamma om det finns djur
eller fordon på kläderna. Då stannar de upp i leken och pekar
på sig själva eller den andre för att visa vad som finns på kläderna.
Sedan smeker de trycken på kläderna och kramar dem och
gossen som råkar bära plaggen. Myskillar!
Ville i djur-tröja från Molo och Otto i LillaMy-tröjan
2012 års godaste kaka: Kanelströssel-kaka!!
Dagarna innan jul bakade jag en kaka som blev 2012 års absoluta favorit!!
Jag tror det är saltet som gör det. I strösslet på toppen finna en massa godsaker
men också SALT och det bryter av helt underbart mot den saftiga kakan och
alla de andra söta ingredienserna. Denna kaka är underbar!!
Jag hittade receptet hos Bambi som så många gånger förr.
Strösseltopping
4 dl vetemjöl
1 3/4 dl ljus muscovadosocker eller farinsocker
1 ½ tsk kanel
1 tsk salt
165 g smör
1 dl grovt hackade pekannötter
Fyllning
½ dl ljus muscovadosocker eller farinsocker
½ tsk kanel
2 dl grovt hackade pekannötter
Kaka
110 g smör, rumstempererat
2 ½ dl socker
2 stora ägg
5 dl vetemjöl
1 1/4 tsk bakpulver
½ tsk bikarbonat
½ tsk salt
1 ½ tsk vaniljsocker
2 ½ dl gräddfil
1. Börja med strösslet, blanda ihop allt i en skål med fingertopparna tills det är helt blandat och blivit små klumpar. Ställ in det i kylen under tiden.
2. Blanda ihop fyllningen i en annan mindre skål och ställ åt sidan.
3. Sätt på ugnen på 175 grader.
4. Fortsätt sedan med själva kakan. Vispa ihop smör och socker tills det är ljus och luftigt.
5. Tillsätt ett ägg i taget. Tillsätt sedan mjöl, bakpulver, bikarbonat, salt och vaniljsocker i omgångar.
6. Ha till sist i gräddfilen och vispa ihop ordentligt.
7. Smörj en form med löstagbar botten. Häll i ungefär hälften av kaksmeten i formen och strö sedan över fyllningen.
8. Ha sedan på resten av smeten och till sist strösslet ovanpå. Grädda sedan i ugnen i 50-60 minuter, känns gärna med en sticka så att du är säker på att kakan är klar! Sen ringlade jag över lite florsocker och mjölk (ca 2 ½ dl florsocker + 2 msk mjölk).
P.S. Passa kakan så att den inte blir så bränd ovanpå! Efter ca halva tiden så la jag folie ovanpå.
Julgodis for the win!
På tal om att ta det lugnt med julstöket: Jag har bestämt mig för att
bara göra julgodis och lägga ner kakbak och jäsande degar.
(Kakbak förresten... det låter som en läcker liten, eller stor, rumpa.
Men nu hamnade jag utanför ämnet!!) Hur som helst!
Jag har bara gjort julgodis och resonerarsom så att man ju ändå goffar
i sig så mycket godis att man sällan är fikasugen under julhelgen.
Jag har gjort:
* Lakritskola med mjölchoklad & havssalt
* Smörkola
* Mörk chokladkola
* Banan-och mörk chokladfudge
Jag kämpar dock med impulsen att baka saffransbullar, macarons och kanelkaka. Vi får se om jag faller till föga. Men sådana, längre, projekt är svårt att ro i hamn med två små gossar hängande i kjolarna.
Detaljer ur mitt kök
NÖ
Utelek på förmiddagen och nååågra små pudriga snöflingor låg på marken.
Varje dag de senaste veckorna har det varit blött och lerigt och gossarna har
gått till Snowracern och gnällt om att få åka. Varje gång har jag sagt att "visst
ska ni få åka, så snart det blir snö". Idag travade Vilgot fram till Snowracern och
deklarerade: "NÖ" och pekade med hela handen på den pudrade backen.
Jag skruvade på mig och försökte komma på ett sätt att förklara då han pekade igen
och sa: "NÖ NÖ NÖ NÖ!"
En djäkla tur att det körde förbi en traktor precis då, som distraherade, annars hade
jag nog fått släpa runt dem, på snowracern, på bara backen...
Oreo-Cupcake
Ett par fredagar per år är det maken som ska stå för fikat på sitt jobb. Sedan han börjat har jag alltid bakat något speciellt till dessa fikan för att upprätthålla min status som "fikatanten" med stort F.
Denna gång bakade jag Oreo-cupcakes som jag hittat receptet på hos Bambi.
Hon har alltid massor med smakigheter på sin blogg. Dessa Coocies and Cream Cupcakes
har ett oreokex i botten, marshmallowkräm i mitten och frosting med krossade oreos. Helt sagolikt!
Kika in hos Bambi för fler goda recept!
12 stora Oreo kakor
2 dl vetemjöl
1 1/4 dl strösocker
1 ½ tsk bakpulver
en nypa salt
40 g mjukt smör
1 1/4 dl mjölk
1 ägg
½ tsk vaniljessens
1 1/4 dl strösocker
1 ½ tsk bakpulver
en nypa salt
40 g mjukt smör
1 1/4 dl mjölk
1 ägg
½ tsk vaniljessens
Fyllning
4 ½ dl minimarshmallows
½ dl grädde
Frosting
225 g smör
1/3 dl vispgrädde
2 tsk vaniljsocker
9 ½ dl florsocker
7 stora Oreo kakor, finkrossade
(12 mini Oreos för dekoration)
1. Värm ugnen till 175 grader.
2. Lägg mjöl, socker, bakpulver, salt och smör i en bunke och vispa ihop ingredienserna. Tillsätt mjölken lite i taget.
3. Tillsätt ägg och vaniljessens och vispa ihop ordentligt utan att överarbeta smeten.
2. Lägg mjöl, socker, bakpulver, salt och smör i en bunke och vispa ihop ingredienserna. Tillsätt mjölken lite i taget.
3. Tillsätt ägg och vaniljessens och vispa ihop ordentligt utan att överarbeta smeten.
4. Lägg en stor Oreo kaka i botten av varje pappersform (12 st.)
5. Skeda upp smeten i pappersformarna ovanpå kakorna och grädda i mitten av ugnen i 20-25 minuter.
5. Skeda upp smeten i pappersformarna ovanpå kakorna och grädda i mitten av ugnen i 20-25 minuter.
6. Gör under tiden fyllningen. Rör ihop minimarshmallows och grädde i en kastrull och smält ihop på svag värme under omrörning. Ställ sedan åt sidan i rumstemperatur.
7. När cupcaksen har svalnat, skär ett litet snitt i mitten av varje. Ta en sprits med smal pip och spritsa i lite fyllning i varje.
8. Frostingen: Vispa ihop smör, grädde och vaniljsocker i en bunke.
9. Häll i florsocker lite åt gången medan du vispar. Vispa sedan i minst 2 minuter tills frostingen känns lätt och fluffiga.
10. Vänd sedan ner krossade Oreo-kakor tills allt är välblandat. Spritsa på frostingen på cupcaksen och avsluta med en liten mini-Oreo om du vill :)
Magvirus
Mypappan har varit på resande fot i veckan. Igårkväll kommer han hem
och det är alltid skönt att allt återgår till det normala här hemma.
Igår och förrgår var bebbs uppe till halv elva på grund av knipiga magar och det hör
inte till vanligheterna. Ska försöka hålla vår rutin under dagen så att
de förhoppningsvis sover extra bra ikväll. Det behöver jag. En lugn kväll.
Igår under vår "utetimme" var det gegga som gällde. De låg på rygg i pölarna och geggade in hela ansiktena. Snacka om att utmana mammas inställning till gegg. När de var helt nerlerade började det lukta bajs oxå... Väl inne var dett ett inferno av leriga ytterkläder, geggiga ansikten och bajsiga kläder.
De bajsade inte igår men nu var det dags att "unloada" världens bajskalas. Har ännu inte sanerat alla kläder sedan den incidenten. Barn har ju en babbiljon plagg på sig när de går ut...
I natt har jag varit uppe och torkat bajs och tröstat barn med magknip och nu på morgonen är det inte mycket bättre så jag tror att det är något magvirus. FAN! Idag blir vi inne.
Illa berörd
Ja, jag har läst Katrin Z´s inlägg om den, särdeles, sunda tjejen i SATS-reklamen.
Hon använder ord som för mina tankar till Tyskland på 30-talet i kombination med
en farlig syn på hälsa, kost, träning och utseende. Jag kräks. Det svåra är ju att
bemöta trollen utan att mata dem. Att skriva om det utan att skicka sin, lilla fantastiska,
läsarskara direkt in på hennes blogg. Jag ångrar djupt att jag nappade och gick in där.
Nu är jag en av de som ger henne uppmärksamhet genom att öka hennes läsarskara.
Den läsningen hade jag kunnat undvara. Mobbing i sin tydligaste form.
Samtidigt kan vi ju inte tiga ihjäl mobbing... Usch! Jag blir så illa berörd.
en farlig syn på hälsa, kost, träning och utseende. Jag kräks. Det svåra är ju att
bemöta trollen utan att mata dem. Att skriva om det utan att skicka sin, lilla fantastiska,
läsarskara direkt in på hennes blogg. Jag ångrar djupt att jag nappade och gick in där.
Nu är jag en av de som ger henne uppmärksamhet genom att öka hennes läsarskara.
Den läsningen hade jag kunnat undvara. Mobbing i sin tydligaste form.
Samtidigt kan vi ju inte tiga ihjäl mobbing... Usch! Jag blir så illa berörd.
Då stänger jag av hjärnan och blir här och nu
Söndagar är svåra dagar. Svåra att fylla, svåra att njuta av och svåra
att ta tag i. Bäst är förstås om man redan har planer när söndagen börjar
men innan känns det så härligt med en helt obokad söndag. Tills den är här...
Då börjar det svåra. Ska man bara slappa och riskera att känna sig lat och
onödig eller ska man aktivera familjen och riskera att känna att man inte vilat
tillräckligt. Från det dilemmat kommer min söndagsångest: "Vad har jag gjort av helgen?"
För de går ju så fort. Jag känner ingen som tycker att helgerna är långsamma och
aldrig tar slut. Som längtar till Tisdagens fiskpinnar och vardagsbestyr.
Så vad hindrar mig från att njuta?
Luther är ju lätt att skylla på men för mig är det också en känsla i kroppen.
Det kryper, känns obekvämt. Man är trött men vet att det kommer att bli svårt att sova.
Jag blir djup, ifrågasätter mig själv och mina val. Jobbar som en bäver för att min grinighet
inte ska gå ut över den inte ont anande familjen. Lyckas hyggligt men är otillfredsställd av
outtryckt grälsjuka. Vill påbörja projekt men skjuter dem framför mig. Tröskeln är ju så djävla hög.
Men så kryper det upp ett par barn i famnen och är extra pussiga.
Make kommer med en stor kopp kaffe och en mumsmums.
Då stänger jag av hjärnan och blir här och nu. Ger mig själv ett break och
njuter av bebispussar och raffinerat socker. Sämre kan man ha det!
Muminmuggsfantast
Jag har 25 muminmuggar som änvänds flitigt.
Det är nästan lättare att räkna de jag inte har.
En höjdpunkt på morgonen är att välja muminmugg
till morgonkaffet! Jag blir aldrig less på de runda
mysiga figurerna. Och jag vill alltid ha fler.
Önskemuggar
Go Lady D!
Lady Dahmer skrev, häromdagen, om varför vi inte bara kan
ta go´bitarna ur jämställdhetskakan och lämna resten.
Varför vi inte kan fortsätta förvänta oss att män ska pröjsa notan
på daten, dra ut stolen och skicka blommor samtidigt som vi
vill ha respekt, makt och lika lön. (Givetvis är det inget fel i att
bjussa på middag men att vi FÖRVÄNTAR oss det för att de är män.)
För mig är det att jämföra med att en sjuk människa (joo, vårt samhälle är sjukt)
som väljer att fortsätta vara sjuk på grund av de små vinsterna som sympati och
omtanke (i detta fall: öppnade dörrar och en middag). Men vi måste bli friska för
fördelarna, om än bekväma och invanda, uppväger inte nackdelarna. Det betyder
inte att vi inte kan bjussa varandra på en bit mat ibland men vi måste ge upp tanken
på att slippa betala för att vi är kvinnor. För priset för att behålla det tankemönstret
är betydligt dyrare än en trerätters på vilken restaurang som helst.
När ett land går från diktatur till demokrati kan de inte behålla fördelarna med diktatur för då blir det aldrig, fullt ut, en demokrati. Likandant kan vi inte bli helt jämställda om vi håller kvar gamla traditioner för att de är mysiga. Sorry! Ut med det gamla och in med något helt nytt där inga förväntningar hängs om våra halsar utifrån kön utan utifrån vilka egenskaper vi besitter!
Idag är dagen...
...som både jag och maken sett fram emot med skräckblandad förtjusning...
Typ 99% skräck och resten är någotslags hopp om att det ska gå vägen.
Idag börjar maken jobba igen efter fyra månade hemma. Första två månaderna
jobbade jag och han var hemma, sedan har vi varit hemma båda två.
Och vi har slitit häcken av oss, båda två. Just därför har jag inte direkt sett
fram emot dagen. Men det är så mycket lättare nu när den är här än att gå
och gruva sig. För mig har det handlat mycket om rädslan för att misslyckas.
Att inte orka, att kroppen ska braka ihop istället för att bli bättre och förlusten
av kontroll. Hela sommaren har vi haft stökigt och ostädat och ändå, tycker jag
inte att vi gör annat än städar, plockar och fixar i deluckor som vi får.
Nu måste vi organisera oss bättre, acceptera en lägre nivå och, framför allt, ta
den hjälp som erbjuds. En annan ångest-fråga är uppmärksamheten och den ständiga känslan
av att mina gossar alltid får dela på den. Det kommer att stärka sidor hos dem som empati och förmågan att dela. Medan saker som språk och utveckling av jaget blir en utmaning. De har ju aldrig fått och får inte den odelade, intensiva uppmärksamhet som enlingar får...
Dessutom är det rätt tufft nu. Seanst jag sov så här lite hade båda två kolik samt behövde mat var tredje timme dygnet runt. Det vaknas, de har magknip och massor med tänder på gång samt att de naturligtvis känner av vår oro för hösten.
Mitt i allt det här är det viktigt att min kropp håller och att vi då och då, får tid för varandra, jag och maken. Jag förväntar mig inte att det ska bli så ofta, så här de första småbarnsåren, men det behöver bli då och då.
Nu, klockan 07.55, har vi ätit frukost, bytt blöjjor, klätt oss och städat undan. Nu kollar kids Teletubbies och jag läggertid på att skriva till er. Ganska harmoniska första två timmar!
Önskas mer polerad yta?
Jag genomgår just nu svår glassabstinens...
Jag åt minst två stora glassar, med 50% körsbärsglass
och 50% mörk choklad glass, OM DAGEN. Oh those days!!
Dagens fundering: Borde jag visa upp lite mer polerad yta här i bloggen?
Jag menar, ta tex mitt förra inlägg där jag listade saker jag kommer att sakna och Nutella var med typ tre gånger...
Kanske skulle listan ha sett ut så här (keep an open mind):
Saker jag kommer att sakna:
Soliga långpromenader
Oliver, ruccola och olivolja
Idylliska småbarnsskratt
Hurtiga långa trappor överallt
Hårda sängar som får en att älska att få stiga upp
Saker jag inte kommer att sakna:
Nutella, det är FÖÖR sött...
Lata dagar i skuggan, jag blir så rastlös
Snabba kolhydrater: Pizza, pasta och smördeg
...
Gick någon på den??
Kan det vara att föredra??
Hur många dagar skulle jag kunna hålla den stilen uppe? :)
Njaa, jag kör nog på den gamla beprövade ärligheten.
Italien
Vi är som bekant i Italien, närmare bestämt Ligurien, närmare bestämt Levanto.
I ett hus med stor terass, miljontals rum (får man känslan av) tio meter från havet.
Det kunde inte ha blitt bättre om vi fått önska fritt. Vi äter pizza, pasta, glass och dricker
kaffe, öl och vin. Några oliver,hårdostar och ett par deciliter nutella har oxå slunkit ner.
Ikväll kommer en kvinna och ska laga klassisk ligurisk mat till oss och det känns spännande men framförallt gott. Gossarna leker mest på terassen varifrån de kan spana på hundar, ankor och mopeder. Havet tycker de är lite läskigt men de äter gärna sand eller badar i balja på terassen.
Snart kommer vi hem till hösten!
Skördetider
I helgen och början på veckan har vi spenderat mycket tide ute på
gården. Kidsen älskar vinbär, krusbär, hallon och äpplen. Helst vill
de ha ett äpple i vardera hand medan de matas med vinbär. De äter
äpplen med kärnhus och allt :) Underbart! Det är så idylliskt att man
nästan tror det är ljug eller en film...
