Go Lady D!
Lady Dahmer skrev, häromdagen, om varför vi inte bara kan
ta go´bitarna ur jämställdhetskakan och lämna resten.
Varför vi inte kan fortsätta förvänta oss att män ska pröjsa notan
på daten, dra ut stolen och skicka blommor samtidigt som vi
vill ha respekt, makt och lika lön. (Givetvis är det inget fel i att
bjussa på middag men att vi FÖRVÄNTAR oss det för att de är män.)
För mig är det att jämföra med att en sjuk människa (joo, vårt samhälle är sjukt)
som väljer att fortsätta vara sjuk på grund av de små vinsterna som sympati och
omtanke (i detta fall: öppnade dörrar och en middag). Men vi måste bli friska för
fördelarna, om än bekväma och invanda, uppväger inte nackdelarna. Det betyder
inte att vi inte kan bjussa varandra på en bit mat ibland men vi måste ge upp tanken
på att slippa betala för att vi är kvinnor. För priset för att behålla det tankemönstret
är betydligt dyrare än en trerätters på vilken restaurang som helst.
När ett land går från diktatur till demokrati kan de inte behålla fördelarna med diktatur för då blir det aldrig, fullt ut, en demokrati. Likandant kan vi inte bli helt jämställda om vi håller kvar gamla traditioner för att de är mysiga. Sorry! Ut med det gamla och in med något helt nytt där inga förväntningar hängs om våra halsar utifrån kön utan utifrån vilka egenskaper vi besitter!
WORD.
Vill bara tillägga att jag absolut tycker att det är mysigt att bli bjuden på mat, få blommor etc. Men att det är precis lika mysigt att få bjuda på mat, hålla om min sambo, trösta, vara stark, ta ledande initiativ. När det behövs, och gud vet att det finns stunder som någon måste hålla om, stötta och betala för mig.
Vem som har vilket kön hamnar liksom så långt ned i listan över prioriteringar i tvåsamheten, tycker jag.
Svar:
aliaslillamy
Sofia Ekström