Idag är dagen...
...som både jag och maken sett fram emot med skräckblandad förtjusning...
Typ 99% skräck och resten är någotslags hopp om att det ska gå vägen.
Idag börjar maken jobba igen efter fyra månade hemma. Första två månaderna
jobbade jag och han var hemma, sedan har vi varit hemma båda två.
Och vi har slitit häcken av oss, båda två. Just därför har jag inte direkt sett
fram emot dagen. Men det är så mycket lättare nu när den är här än att gå
och gruva sig. För mig har det handlat mycket om rädslan för att misslyckas.
Att inte orka, att kroppen ska braka ihop istället för att bli bättre och förlusten
av kontroll. Hela sommaren har vi haft stökigt och ostädat och ändå, tycker jag
inte att vi gör annat än städar, plockar och fixar i deluckor som vi får.
Nu måste vi organisera oss bättre, acceptera en lägre nivå och, framför allt, ta
den hjälp som erbjuds. En annan ångest-fråga är uppmärksamheten och den ständiga känslan
av att mina gossar alltid får dela på den. Det kommer att stärka sidor hos dem som empati och förmågan att dela. Medan saker som språk och utveckling av jaget blir en utmaning. De har ju aldrig fått och får inte den odelade, intensiva uppmärksamhet som enlingar får...
Dessutom är det rätt tufft nu. Seanst jag sov så här lite hade båda två kolik samt behövde mat var tredje timme dygnet runt. Det vaknas, de har magknip och massor med tänder på gång samt att de naturligtvis känner av vår oro för hösten.
Mitt i allt det här är det viktigt att min kropp håller och att vi då och då, får tid för varandra, jag och maken. Jag förväntar mig inte att det ska bli så ofta, så här de första småbarnsåren, men det behöver bli då och då.
Nu, klockan 07.55, har vi ätit frukost, bytt blöjjor, klätt oss och städat undan. Nu kollar kids Teletubbies och jag läggertid på att skriva till er. Ganska harmoniska första två timmar!
Jag ställer upp anytime! Städning av huset eller barnpassning, eller bara myskvällar med några extra armar och ögon:) Kram
Svar:
aliaslillamy
Sofia Ekström
jag säger inte lycka till, för det här kommer du fixa. Puss
Svar:
aliaslillamy
Matilda