No Poo bebbs

De flesta sökningar som leder folk till min blogg handlar om No Poo.
Weird, eftersom det utgör en väldigt liten del av vad jag skriver om.
Men här kommer ett inlägg på det temat: No Poo och barn.
 
Hur gör jag med dem??
 
För det första är jag övertygad om att min hud aldrig skulle ha skapat så mycket problem om jag inte börjat använda produkter med en massa kemikalier vid tidig ålder. Med tanke på hur medveten jag är om skadliga kemikalier känns det helt galet att använda det på ungarna när jag aldrig skulle komma på tanken att använda dem själv. Givetvis fuskar vi ibland. Vi har våtservetter i skötväskan eftersom det gör blöjbyten utanför hemmet så mycket enklare. Vi körde med tygblöjor en tid men sedan blev det engångs för hela slanten. Tvättberget blev övermäktigt ju mer vanlig mat de åt och bajsade ut...
 
Men i övrigt så skulle jag säga att jag praktiserar No Poo på mina ungar.
Vi badar och duschar dem max en gång i veckan, ofta mindre. Däremellan
tvättar jag dem med tvättlapp och rapsolja. När de börjar gilla att bada kommer
de givetvis att få det men så länge de inte ber om det så blir det så sällan som möjligt.
Vi tvättar deras hår med vatten och ibland lite balsam. Vi smörjer torr hud med olja.
Tvål används bara på smutsiga händer men aldrig i ansikte eller på kroppen.
 
När det är dags för blöjbyte hemma blöter jag tvättlappar, i papper eller i tyg, och ringlar på lite olja. Inget tar bort bajs så bra som vatten och olja. Man slipper gnugga rumpan röd och man slipper blöjeksem.
 
Så länge jag kan kommer jag att köra på detta och när de blir stora och vill ha samma produkter som sina kompisar i duschen så kommer de att få det. Njemas problemas. Tills dess hoppas jag att jag lyckats lära dem att välja med omsorg. Om inte det händer så får jag glädjas att jag skyddat deras hud så länge jag kunnat.
 
Jag tycker INTE att man gör fel om man inte orkar bry sig som jag gör. Vi gör alla så mycket vi orkar för våra barn och alla har vi bitar där vi inte orkar vara konsekventa. Jag gör detta, ni gör något annat som jag inte orkar göra. I do not judge! Men lite inspiration och tips kommer här framöver. No Poo är ett intresse. Något jag tycker är kul och mår bra av.
 
 


Bebbnytt 2,0

Tillåt mig berätta om Mymammans (och MyPappans) morgon:
 
I natt har de (barnen) snorat, grinat och varit täta i näsan. Jag vaknade av att Otto lade sig på mig och Vilgot satte ansiktet intill mitt och ylade som en galning. Tuttgömman (som inte har något at göra med mina bröst utan refererar till platsen vi förvarar napparna på, på natten) var tom och Vilgot älskar att ha famnen full med dem och prova sig fram till en morgon favorit. Men de var alla använda under natten och spridda över hela (3 x 90cm) sängen. Därav ylandet med stort Y. Vi bar ned två stekheta, ylande ungar, bytte blöja och fixade frukost. Ylande, bråkande och tumult uppstod under frukosten. De fick varsitt paket (med torrvaror som vi inte orkat packa in efter handlingen igår) att leka med. Otto skakade ett jombopaket makaroner och Vilgot vrålade "Bajs, bajs, bajs" och pekade på kakao-paketet som vi gett honom. (En bild på mald kakao i en hög kan ju så lätt misstas för bajs, I agree.)
 
Maken: "Känns som att vi snart kommer att...
 
"... bli spritt språngande galna endera morgonen.
Vakna och vara en galning som sätter byxor på
huvudet och tror att en är en kanin och börjar äta
på inredningen!" - fyllde jag i.
 
Maken: " Nja, jag tänkte säga att vi snart kommer att ha
problem med att de börjar kasta paketen. Men
visst, byxor på huvudet är kanske också ett framtida problem"
 

Konversationen avbröts av att Vilgot, så när, bet hål på kakaopaketet. Mamman fattade snabbt beslutet att ge ungarna alvedon. Med alvedonflaskan i högsta hugg rusade jag fram mot Vilgot medan jag trumpetade åt Otto (som kastade sig efter mina ben):
 
"Här kommer mamma med alvedooooon!
Undan pyssling, nu ska här medicineras
mistlurar!!!!!!!!!!!!!!"
 

Maken gav mig en oroad blick men konstaterade att "byxor på huvudet"-stadiet inte var här ännu utan istället resolut problemlösning. (Stekheta ungar + snorande näsor = alvedon). Sedan blev ungarna gradvis bättre och nu kollar vi Bamse och har det riktigt mysigt. Skönt med helg, igen!
 
 
 
 


Saker som jag hittat i mina skor den senaste tiden

* 5 kokade och sedan omtorkade makaroner med ketchup
(Vid samma tillfälle)
 
* 1 halvätet äpple
 
* 411 duploklossar
(Tog en random siffra eftersom de är för många att räkna)
 
* 2 krossade riskakor
(Med äpple och kanelsmak)
 
* Makens tvättade, blöta kallingar
(VISSA älskar att slita ut nytvättad tvätt ur maskinen)
 
* En duplo-gumma
(Med armarna uppsträckta, omsorgsfullt nedstoppas med armarna uppåt...)
 
* 11 barnstrumpor
(Vid samma tillfälle)
 
* 1 st badanka som piper när man klämmer på den, modell liten
 
Försöker göra rutin av att alltid kolla innan jag trampar nedfoten i en sko....
 


Varning!! - Inlägg om barnkläder, skrolla om ni inte står ut!

Här kommer ännu ett inlägg om barnkläder och min eviga längtan efter ännu ett fynd.
Skrolla vidare ni som tycker jag är töntig. Jag kan inte hjälpa det! Älskar barnkläder!!!!
 
Åsså älskar jag tradera. Nästan alla mina fynd kommer därifrån eller någon obskyr loppis.
Och billigt ska det vara. Värt sitt pris finns nästan inte. DET SKA VARA BILLIGT. Punkt.
 
Men några saker kan jag tänka mig pröjsa mer än några tior för även begagnat.
Låt mig utveckla (eller skrollaaaaaa)!
Jag vill ha kläder med bra kvalité som barnen kan ha länge. Som är sådär fiffiga så
de sträcker sig över flera storlekar och har så bra kvalité att de inte faller sönder mot slutet.
 
Ett av de plaggen är Nova Star-jeans. De har låång mudd både upp och ner till vilket gör att de sträcker sig över flera storlekar, sitter bekvämt och muddarna nedtill gör att det inte blir så knöligt när man drar en sock över när de ska gå ut. Jag fyndade en gång ett par för, typ, förtio bagis (hellooooo) men begagnat kan man lätt få ge mellan 130 och 200kr. Och det är de värda enligt min åsikt. Jag har köpt tre par varav ett par är i storlek 80cl men jag räknar med att de kan ha dem tills de drar åtminstone 92cl på grund av muddarna! De andra två är i storlek 86cl och de kommer att räcka lääänge.
 
 
Det andra tipset är molos byxor. De utan mudd räcker inte så länge. Men mina ungar kommer att kunna använda de i storlek 68cl som shorts i sommar eftersom midjan är så bra. De MED mudd är ju ännu bättre och räcker länge eftersom man kan köpa dem stora utan att de hasar ner över fötterna och när de blir för korta fungerar även de som caprishorts. Dessutom finns de i så fantastiska mönster och färger att de är väl värda upp till en hundring begagnat om man hittar sin favorit. Men man kan även fynda dem för ett par tio om man har tur.
Mina ungar har flera par och en av mina hetaste önskningar vore att de fanns i vuxenstorlek. De ser så sjukt sköna ut. Helt otrolig strech och inget som stramar eller tar åt någonstans.
 
Jag behöver väl knappast påpeka att jag INTE är sponsrad!? (tyvärr skulle lätt sälja min bloggsjäl för en garderob fylld med dessa byxor). Men jag kan lova er att om inget annat anges så är mina inlägg om barnkläder INTE sponsrade. Då måste man ha lite fler än knappa hundra läsare :D


De flesta av våra livsval är obekväma ibland - Samsovning!

Alltså samsovning...
Det är jobbigt, man blir inte särskillt utsövd och gör man det med två barn som gärna testar djupet i sina föräldrars ögonhålor så kan det göra fysiskt ont. Nu gör vi det till största delen för barnens skull. Vi resonerar som så att om vi vuxna får sova tillsammans så är det inte mer än rätt att de får sova med oss.
Jag kastar ju inte ut maken ur sovrummet bara för att han snarkar. Det tog tid att vänja sig vid att sova bredvid en man också, för mig, och nu har jag vant mig med att sova med barnen.
 
Jag tror att samsovning är bäst för MINA barn. Har folk andra sätt som fungerar bra så good for you, liksom. Det jag har problem med att är olika "recept" som:
 
1./ Uppmuntrar/insisterar på att föräldrar ska gå emot sin magkänsla
2./ Är recept, alltså något som påstås funka för gruppen BARN när vi
alla vet att det är olika och barn är individer.
 
Men det är farligt att försöka frälsa andra föräldrar i de allra flesta frågor. För en vet inte varför de gör sina val (om det ens var val och inte nödvändigt för överlevnaden). Jag tex ammade aldrig mina barn. När de kom ut var de prematura och klarade inte att suga, vi låg inte på BB utan på barnavdelningen så jag hade ingen som kunde visa och öva teknik med mig  och jag var undernärd/svag och nyopererad.. Bara att pumpa mjölk till dem var ett heltidsjobb. Jag pumpade var tredje timme och en sisådär 2,5-3,5 liter bröstmjölk om dagen. Jag behövde att maken också matade annars hade jag aldrig fått vila mer än två timmar i sträck och att amma två kräver världens teknikträning. Jag ORKADE aldrig. Jag kan bara konstatera att vi alla gör vårt bästa men det här inlägget handlar om samsovning och varför vi gör det.
 
Hur länge vi ska samsova är inget vi bestämt än. Det beror på ungarna, deras rum (och när vi möblerat det osv) och på när vi kan komunicera på riktigt. När vi kan resonera tillsammans om det och huruvida de är stora nog för en säng som de kan kliva ur och komma in till oss ifall de känner behov av det. För välkomna till vår säng kommer de alltid att vara. Har ännu inte hört talas om en fullt frisk unge som vill sova hos föräldrarna vi 18 års ålder. Att det skulle vara som med hundar har jag ju hört ett otal gånger "låter man den sova i sin säng en gång är det kört!"
 
För det första är barn inte hundar, tvärtom visar forskning på att samsovande barn blir trygga och bättre klarar att sova i egen säng när det väl är dags, och för det andra så lyder hundar flockledaren vilket innebär att så länge man är flockledare så kan man låta dem sova i sängen vissa nätter och låta bli andra. Det är liksom aldrig "kört" så länge vovven anser en vara alfahona/hane.
 
När det är "mina nätter" (ca 50% av nätterna) somnar jag, mellan snarkande make och knösande ungar, med en känsla av att vara...rik. Sedan när de kryper fram till mig, sätter sig upp och faller ihop samt skallar mummy dearest så känns det inte toppen, men för oss är samsovningen viktig. Maken jobbar heltid och reser en del och då får han en liten extra boost i anknytningen när han sover bredvid dem, de känner hans lukt och hör hans andetag. Jag tror samsovning är viktig för deras relation. Jag tror inte den är avgörande (då skulle jag ju dömma ut alla andra, nej) men jag tror den är grädden på moset.
 
OCH jag tycker man får klaga trots att man "bäddat som man ligger". Ibland behöver jag spy på små fötter som trummar mot min kropp eller pipiga röster som säger "eej eej" klockan fyra på morgonen. Det betyder inte att jag genast vill ha tips på hur man är konsekvent och tvingar ungarna att sova i egen säng. De flesta av våra livsval är obekväma ibland.
 
(Obs! Man ska naturligtvis inte samsova om man druckit alkohol, tar sömnmedicin eller sover onormalt djupt dvs har en sömnstörning.)


Köpa tid

Idag är det omöjligt. OMÖJLIGT! Att göra rätt.
Vem jag än plockar upp så blir den andra ungen galen.
Vad jag än tar mig för så hänger två skrikande ungar i mina
kläder och beter sig som om jag håller på att knuffa
dem av en livbåt mitt i stormen. Det går över. I know.
 
Men just nu håller jag på att bli galen. Totalt tappa förståndet.
Men jag tod till det sista, det som funkar, det som köper tid.
 
De dagar då det känns som att jag ska drunkna, alternativt skrika åt mina barn, hackar jag äpplen och lägger i varsin mugg. Därefter strör jag på russin och lägger dit några minikex. Och så kallar jag det "Mellis-mys". De får sitta i soffan, titta på sin favoritfilm och "Mellis-mysa". Vad jag ska göra när myset är slut?? Hell if I know! Just nu är det lugnt!


Sunt, förståeligt och inte det minsta konstigt men utmattande

Idag känner jag mig som världens sämsta mamma. En känsla som de flesta,
förmodligen anfäktas av. Icke desto mindre... Känslan är påtaglig!
Igår blev jag tvungen att ta både värktabletter och en spruta mot migrän.
Tack vare att jag gjorde det i tid så kunde dagen avlöpa utan större störningar
men idag är jag som ett urblåst ägg. Pojkarna pockar på uppmärksamhet
samtidigt vilket det ofta inte gör. De växlar, som om de visste med sig att bara
en kan få fullt fokus hela tiden, och då fördelas det relativt jämnt till dem båda.
Men idag rusar en av dem fram, "claimar" mig och biter/klöser/knuffas när den andra
kommer rusande som ett brev på posten. Idag vill de inte dela mamma.
Sunt, förståeligt och inte det minsta konstigt men utmattande.
Att göra rätt finns liksom inte på kartan utan någonstans utanför kartan finns ett läge
där man gör sitt bästa och hoppas att det räcker.
 
Jag känner mycket sällan att jag behöver eller vill ha en stund för mig själv men idag önskar jag att jag bara kunde ploppa i hörlurarna till en ljudbok och ställa mig och stryka... ifred.
Som tur är kommer maken och barnens morfar hem i eftermiddag och tar över.
 
Just nu: Har de en mugg var med mellis (äppelbitar, russin och kex) och äter i soffan till "I drömmarnas Trädgård" medan jag vill frysa ögonblicket så att mellis aldrig tar slut.


Why Second Hand?

Varför spenderar jag så mycket tid på att jaga second hand kläder till mina barn?
En stor anledning är förstås att jag tycker det är roligt. Att det är ett intresse som
kostar lite och som jag kan sköta hemifrån (via tradera/blocket) och som gynnar
ekonomin (som är ansträngd till bristningsgränsen) då jag bara jagar "kap" dvs
kvalitetskläder till bra priser. Men det finns en annan sida oxå. Jag letar saker som
vanligtvis kostar vad saker ska kosta. Men som är billiga för att de är begagnade.
När nya saker är billiga blir jag ju köpsugen men tanken att någon måste förlora,
någonstans i kedjan, gnager mig och uppgifter om gifter i nya plagg skrämmer.
 
Begagnat är rätt ur alla synvinklar: ekonomiskt, miljömässigt, förhoppningsvis är
mycket av gifterna urtvättade och kan jag undvika att gynna HM med flera så känns
det lite bättre på något sätt. Visst handlar jag på Lindex rea då och då. (Senast förra
veckan då jag hade ett presentkort) men begagnat gör mig glad i själen. Och ett par
gånger per år unnar jag mig att köpa några, lite dyrare, kvalitetsplagg nya.
 
Jag tänker oxå på ett nytt sätt när det kommer till kläder och saker. Jag vill ta hand om dem. Kanske låta nästa unge, eller någon annans unge ha glädje av dem. Tvätt, hängning av tvätt och vikning av tvätt har blivit lite av en terapi. Jag mår bra av att ta hand om kläderna och förhoppningsvis ge dem ett längre liv. Jag känner mig rik för en stund. Tvättar kläder, med fina tryck, ut-och-in, jag fläckbehandlar med galltvålen, lagar (fult!) det som jag själv kan laga (eller gulleber svärmor), jag skakar ut, drar i sömmar och hänger alla kläder och viker in dem fint i garderoben. På samma sätt som andra finner ro i disk, gräsklippning (hua!) eller ogräsrensning, finner jag ro i klädvård. I mina tvättnötter, ättikan (som mjukgörare) och klädstrecket som vi hissar upp i taket i tvättstugan.
 
Då och då får jag en hög loppiskläder av min moster och för mig är det rena julafton!! Ibland har hon fyndat på rea, men oftast har hon loppis-jagat fina kläder till mina ungar. Utan hennes loppispåsar och reafynd vet jag inte hur vi skulle ha klarat att köpa alla kläder en unge faktiskt måste ha. De vattentäta vantar vi fick förra sommaren har använts och torkats minst en gång om dagen sedan hösten gjorde sitt intåg. Min mamma handlar också på loppis till dem, ofta i "nästa" storlek och det är så roligt att ta fram de sakerna när det är dags och glädjas om igen. Visst, jag okynnesköper både nu och då men om jag tittar bakåt i bankutdragen så ser jag att jag faktiskt sparat in både en och annan hundralapp. Ibland till och med tusenlapp. Och gossarna har mjuka kläder i regnbågens alla färger.
 
Vadan denna svada om Second Hand, kan man fråga sig??
Jo för Second Hand is the shit!! Det är ett rent nöje och snällt mot det mesta.
Plus att man kan okynnesköpa lite och ändå inte behöva smaska nudlar till
nästa löning! Win win!
 
OBS! Detta inlägg är INTE sponsrat av varken Myrorna eller Tradera. :) Tyvärr!


Grundläggande fel i sitt toapappers-arrangemangs-dna

Titta på bilden nedan
Jag har alltid varit övertygad om att människor som har sådana dörrhandtag har något grundläggande fel i sitt DNA. I övrigt normala men när det kommer till dörrhandtag: Grundläggande fel i sitt DNA. Samma sak med människor som vänder toarullen fel väg i hållaren så man bara kan dra ut en ruta i taget: Grundläggande fel i sitt toapappers-arrangemangs-dna. Amen på det liksom. Helt enkelt sjuka utan egen förskyllan och i övrigt normalt funtade... Nåja.
 
Men nu vet jag! De kallas småbarnsföräldrar och har arrangerat toapapper och dörrhandtag för att undvika smärre katastrofer. (Säkert finns det de som har så trots avsaknad av småbarn och då vidhåller jag Dna-teorin) Man gör det man måste för att hindra ungarna från att rulla ut en hel rulle toapapper och sedan trå ner tjorven i närmaste sko (efter att först doppat den i toan) och man har dörrhandtag, som ovan, för att förhindra att ungarna smiter och gör illa sig själv, varandra eller ens bohag.
 
Men nu måste jag sluta denna tirad av onödigt vetande för Otto vandrade precis in i vardagsrummet med ALLA mina bullformar, omsorgsfullt, ihopknölade och just nu försöker han bära dem på huvudet som en hatt...


Den som gillrar en fälla för ungar...

Är era ungar lätta att lägga när det ska sovas på dagen?
Det är mina. När jag väl fått tag i dem och satt mig med dem i soffan
så snarkar de innom tre minuter! När jag väl fått tag i dem...
 
Ungefär så här brukar det se ut:
 
- Mamman fångar in unge nummer ett
 
- Mamman inser att det kommer bli trixigt att
fånga unge nummer två med unge nummer
ett i säkert förvar på armen. Man är inte lika
snabb och smidig med 10kg gosse i famnen...
 
- Mamman sätter sig i sovposition i soffan och
försöker locka till sig unge nummer två
 
- "Komsikomsi unge nummer två, mamma vill
bara prata med dig. Iiiingen ska tvinga dig
att sova. Nehejdå, komsikomsi!"
 

- Unge nummer två genomskådar mammans
listiga plan och låtsas som ingenting medan
han obesvärat klättrar upp i fotöljen för att, om
möjligt, nå mammas DVD-samling...
 
- Mamman använder sin allvarliga röst och
komenderar unge nummer två att genast
infinna sig i hennes knä för omedelbar insomning!
 
- Unge nummer två släntrar runt i rummet på
behörigt avstånd så mamman inte kan nå
honom med sina långa armar.
 
- Mamman byter taktik
Hon lägger en av favorit-tuttarna bredvid sig
i soffan, spelar totalt ointresserad av både unge
och tutte, samt väntar på att unge nummer två ska
gå i fällan. Samtidigt tänker hon "Komsikomsi"

- Unge nummer två blir akut sugen på tutte men vill
inte gå i någon fälla utan cirkulerar kring mamman
och tutten. Mamman bidar sin tid tid och låtsas inte
se att han närmar sig som en misstänksam liten fågel.
Minsta rörelse kan skrämma bort fågelungen.
 
- Unge nummer två plockar upp tutten, mamman
skrattar sitt onda skratt (tyst för sig själv) "Muahahahaha"
och fångar in unge nummer två, ger honom tutten
och båda barnen sussar innom två röda sekunder.
 
- Mamman klappar sig själv på axeln för ännu en  väl utförd
infångning och börjar planera morgondagens fälla.
 


Bra julklapp!

 
 
 
Idag kommer Otto & Vilgots mormorsmor hit. Vi har en 140´s madrass, på golvet i
vardagsrummet, som fått utstå en hel del. Nu har mormor köpt tyg till den och lejt
mormorsmor att sy överdraget. En jättebra julklapp! Jag håller nämligen på att
omvandla vårt "bibliotek" till barnrum. Jag resonerar som så att gossarna inte kommer
att leka själva på övervåningen, än på några år och då måste de ju ha en plats för
alla sina leksaker, för sin lekmadrass och en bra utkikspost vid ett fönster. Madrassen
har förövrigt varit en livräddare för oss tvillingföräldrar. (Kommer nog att använda den till
ev. syskon oxå.) När man inte orkat bära dem eller ligga på golvet i timmar så har vi
legat på madrassen. De har fått klättra, kramas och leka, mer eller mindre, PÅ mig och
jag har sparat gammelkroppen något. Och nu ska familjens mest älskade plats pimpas!
Lurvig på ena sidan och galon på den andra.
 
Idag åker maken ut på jobbresa igen. Jag ställer in mig på ett par lite tuffare dagar,
men sedan blir det inga mer resor innan jul. BARA familjemys om kvällarna!
Nu pockar ungarna på uppmärksamhet! Tjing!
 
 


Om stök-, kladd- och slamstoleransen - LillaMY tipsar om Tvillingar

Då och då stannar jag upp och funderar kring mitt beteende.
Ganska ofta handlar de reflektionerna om min roll som mamma
och huruvida mitt beteende är styrt av att jag är just tvillingmamma
eller om jag skulle gjort likadant om jag hade en 1,5åring?
 
När vi är ute till exempel. Skulle jag försöka hindra EN unge från att sitta i lerpölar eller skulle jag som nu, tänka att det är lönlöst att Hålla dem rena och torra. Jag tvättar ju ändå ett par maskiner om dagen. En maskin extra med overaller och vantar är ju en fis i rymden. Och jag har ändå ingen chans att hindra dem när båda rusar mot varenda pöl på gården. I det fallet lutar jag ändå åt att jag skulle tillåta geggandet och plaskandet. De har ju så kul och medan de är upptagna med pölarna rusar de ju inte mot gatan. Det är en viktig prioritering om man är tvillingmamma men även om jag bara hade en unge skulle jag nog inte kunna neka dem det enkla nöjet.
 
Ibland undrar jag kring ätandet. Håller andra föräldrar på och torkar och håller efter MEDAN de äter?
Är det bara jag som låter dem kladda färdigt innan jag börjar sanera? Byter andra kläder flera gånger om dagen om de blir smutsiga? Eller är det fler än jag som tänker att de ju ändå kommer att kladda ner nästa ombyte? Min kladdtolerans har nått oanade höjder. Jag skrattar mer än dem när de ställer sig under stuprännan och dricker regnvatten. Ibland spolar vi upp vatten i diskhon å så får de stå på varsin stol och plaska. Blir de blöta så byter vi bara kläder. Allt för att de ska ha roligt, vara nöjda och vi ska få lite lugn och ro. Att jag går på toan är en "happening". Det roligaste som finns är att följa med på toan och för mig medför det mindre stress än att de ska stå och banka på dörren. Vi samsover, tillagar massor med halvfabrikat och mutar med russin. Varje morgon tittar vi på Saltkråkan eller Alla vi barn i Bullerbyn. Ofta låtsas jag att jag inte ser när de tar dosan till Tv´n för då blir det lugnt en stund. Ibland medför det att den försvinner en vecka eller så och upphittas i tvättkorgen eller i någons sko. Men vi tar det med ro. En vecka utan att kunna ändra ljudet på tv´n är inget problem och vi vet ju att den kommer fram förr eller senare. Saker försvinner och upphittas på de mest sjuka gömställen. Duplobitar i skorna och tuttar i tvättmaskinen är vardagsmat.
 
När jag tänker efter så tror jag att jag skulle vara samma sorts mamma oavsett antal men stök-,kladd-, och slamstoleransen skulle knappast ha varit så hög :)
 
 
 


Äckligheten

Jag var precis så där äcklig som bara en sliten småbarnsmorsa kan vara...
Vilgot hade spytt på hallmattan och var mycket intresserad av vad han producerat,
och Otto likaså. Ingen tid fanns att hämta trasan för då skulle de ha all tid de behövde för att
helt SMÖRJA in hela hallen. Jag överlade med mig själv en millisekund och skopade upp spyan med handen! Så var det med det!

Hörde jag ett "hejja"?!


Bebisfällor

Bebbarna är synnerligen intresserade av lådan med plastkassar,
vedspisens alla luckor och verktyg samt gardinerna. Jag avleder med något
jag kallar bebbfällor. Jag har hängt upp skramlande saker såsom:
Decilitermått, kapsylöppnade och små leksaker i snören lite varstans.
Dessa fällor drar till sig bebbar som flugor till socker och håller dem
sysselsatta en liten stund utan fara för liv, lem eller nedsmutsning.





Tvillingtips: var praktisk!

I mitt fall har det hjälpt enormt att vara praktisk när det kommer till
prylar. Allt som kan underlätta är av godo!

När jag hittar något bra, tex skötbordsöverdragen från Ikea, så handlar jag på mig.
Ett tag hade vi en spjälsäng i, typ varje rum, för att kunna lägga ifrån oss ett barn och, tex, byta på det andra utan oro. Det behöver knappt kosta något om man kan leva med ärvda eller blocketköpta grejer. Pojkarnas mormorsmor ställde upp ochsydde en massa sängkläder och vi köpte ett antal täcken och kuddar för att slippa bära runt en uppsättning. Haklappar, skedar och skålar köpte vi apbilligt och mycket av för att slippa diska hela tiden. Nappar har vi en arsenal med för att slippa bli utan när det krisar. Två begagnade bärselar, för att kunna bära varsin unge, två skötbäddar och en uppsjö med tvättlappar. Köp, låna och fynda de fiffigaste grejerna för när två bebbar vill olika saker så räknas varje minut!


Det går att flaskmata tvillingar samtidigt

Kan man amma sina tvillingar är det enkelt och säkert smidigt.
Men räkna med att det är en teknik att lära sig.
För mig blev det aldrig aktuellt eftersom de var så prematura.
Jag hänvisades till pumpen och vi som föräldrar till flaskmatning.
Det var helt klart en fördel att vara två hemma de första månaderna
för då kunde vi mata varsin och pojkarna kunde få in flasktekniken.
Men ganska snart började vi behöva sova mer än ett par timmar i stöten
och möjligheten för en av oss att mata båda samtidigt utforskades.

Ganska snabbt kom vi fram till en teknik som vi båda tyckte var enklast.

Barnen låg bredvid varandra på köksbordet. Framför en sittande förälder.
Med fötterna mot mitt bröst och huvudena bort från mig.
Jag hade en flaska i varje hand, stödde barnen (så de inte skulle rulla av bordet)
med underarmarna, huvudet med handlovet och matade en unge med varje hand.
De fick närheten av att vara omhållna och kunde luta huvudet mot handen medan de sög.

När de blev större  fick de ligga i spjälsängen, tvärsöver, bredvid varandra och jag satt
på en stol vid huvudändan och lutade mina armbågar mot spjälsängskanten och dubbelmatade.

Men det viktigaste tipset i detta avseende är att man utvecklas eftersom. När man måste så löser man det mesta instinktivt genom att anpassa sig successivt till de nya förutsättningarna. Två
bebbar vaknar ju inte upp en dag och bestämmer sig för att skapa nya förutsättningar utan de
kommer ju eftersom... För det mesta :)


Sikta på vecka 25 om du bär tvillingar

Ett tips som jag önskar att jag tagit mer fasta på är att man liksom blir mer gravid, fortare
med tvillingar. Det finns givetvis de som är helt oberörda men den samlade erfarenheten från vård,
och de personer som fått twins, är att man ska räkna med att kropp och ork, i vecka 25, är ungefär
som för en fullgången singelgraviditet.

Jag läste det tipset med en nypa salt. Men faktum är att i mitt fall var det mer än sant.
Jag önskar att jag handlat på mig förnödenheter, fixat, sytt och boat före vecka 25. För efter
vecka 25 så orkade jag inte. Jag låg visserligen på sjukhus från vecka 28, men ändå.
Vi fick inhandla flaskor och babyfiltar, i panik, på väg hem från sjukhuset. Vi hade varit så
trötta och var så omtumlade, att vi helt missat några av de viktigaste grejerna.

Kontentan är alltså att en tripp till Ikea inte bör planeras så sent i graviditeten :)


Ny kategori! Tvillingtips! Puré till förstoppade bebismagar!

När Vilgot och Otto tumlade runt i magen och gjorde mig så förgjortat
sjuk hade jag inget annat för mig än att googla och surfa efter information.
Om tvillingar. Jag hade så mycket funderingar. Allt från hur stor min mage kunde tänkas bli
till amningstips och hjälpmedel till allt från hur man bär två till hur man undviker att
bli galen.

Jag förvånades av hur knapp informationen var. I alla fall på svenska sidor.
I denna kategori tänkte jag, då och då, komma med mina små tips som jag upptäckt under vägen.
För det är ju det man gör när man saknar information, man utvecklas under vägen och anpassar sig till en ovanlig situation. Säker finns det både bättre och mer genomtänkta tips att få tag i men detta är mina och ni får ta dem med en nypa, eller en näve, salt :)

Dagens tips är inte specifikt till tvillingföräldrar utan riktar sig mer till folk som, liksom jag, har barn som vägrar/inte kan SKITA! Ett kärt problem kan tyckas men då undrar jag: Hur mår du själv när du inte kan skita? Bebisar tycker inte heller det är särskillt trevligt kan jag meddela :)

Vi har provat allt från olja insprutad i rumpan till laktulos och massage.
Inget har funkat. Mina gossar var tom förstoppade när de bara åt bröstmjölk.

Men nu när de kan äta gröt har vi hittat på ett recept på gröttopping som slår alla köpta plommonpureér med hästlängder. Den är det eda som fungerar för oss!!



Du behöver:

- 1kg katrinplommon (alltså två burkar om 500g)
-o,5kg torkade aprikoser
-4 stora, mogna päron
-vatten så det precis täcker allt i en stor kastrull
-ev andra frukter som behöver ätas upp och är väl mogna

Känn igenom plommonen så det inte finns kärnrester och skölj dem i kallt vatten.
Lägg plommonen, aprikoserna, skalade och klyftade päron (+ev annan frukt) i en stor
kastrull och häll på vatten så att det precis täcker. Koka i typ en 15min. Mixa med stavmixer
och häll upp på steriliserade burkar. En sådan laddning brukar för mig bli typ 20 st barnmatsburkar
som jag förvarar i kylen.

Nyare inlägg