Sunt, förståeligt och inte det minsta konstigt men utmattande

Idag känner jag mig som världens sämsta mamma. En känsla som de flesta,
förmodligen anfäktas av. Icke desto mindre... Känslan är påtaglig!
Igår blev jag tvungen att ta både värktabletter och en spruta mot migrän.
Tack vare att jag gjorde det i tid så kunde dagen avlöpa utan större störningar
men idag är jag som ett urblåst ägg. Pojkarna pockar på uppmärksamhet
samtidigt vilket det ofta inte gör. De växlar, som om de visste med sig att bara
en kan få fullt fokus hela tiden, och då fördelas det relativt jämnt till dem båda.
Men idag rusar en av dem fram, "claimar" mig och biter/klöser/knuffas när den andra
kommer rusande som ett brev på posten. Idag vill de inte dela mamma.
Sunt, förståeligt och inte det minsta konstigt men utmattande.
Att göra rätt finns liksom inte på kartan utan någonstans utanför kartan finns ett läge
där man gör sitt bästa och hoppas att det räcker.
 
Jag känner mycket sällan att jag behöver eller vill ha en stund för mig själv men idag önskar jag att jag bara kunde ploppa i hörlurarna till en ljudbok och ställa mig och stryka... ifred.
Som tur är kommer maken och barnens morfar hem i eftermiddag och tar över.
 
Just nu: Har de en mugg var med mellis (äppelbitar, russin och kex) och äter i soffan till "I drömmarnas Trädgård" medan jag vill frysa ögonblicket så att mellis aldrig tar slut.





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?