Katt- i- Fnatt

Minding my own business, satt jag å läste en tidning
medan Rolf jagade en fluga på gårdsplanen. Plötsligt hör
jag ett stönande, trånande läte och går för att kika vem som
behagar tillfredsställa sig själv på vår altan. Inget hyfs alls,
tänkte jag medan jag letade källan till detta läte.

...och vad får jag se?! Jo, en stor brandgul katt kommer åmande
in genom altandörren och uppger diverse gutturala läten som
lätt skulle kunna komma från någon erotisk film.

Jag är nu ingen vän av katter (eller hundar eller andra djur heller för den delen).
Inte så att jag hatar dem...
...jag tycker de är jädrans läskiga!!
Oförutsägbara, snorkiga och "dear I say it" aningen onda djur!

(Brasklapp: Till er kattälskare vill jag bara säga att
jag inte ser ned på katten som människans vän. Bara
att jag tycker de är otäcka och inte vill äga en själv.)

Tillbaka till den stönande och åmande katten.

Jag gjorde mig stor, vevade med armarna och försökte
verka farlig. Fräste i hopp om att ondskans budbärare
skulle förstå att här bor en alfahona.

Åbäket synade min bluff och ömsom ålade ömsom
struttade vidare in i mitt hus. Jag kom då att tänka
på Rolf, min naive, gladlynte lille vän som inte har
vett att vara rädd. Var höll han hus?? I hopp om att snabbt
få ut kåt-katten följde jag efter den och försökte schasa
ut den genom den öppna ytterdörren. Ser Rolf,
fortfarande upptagen med att jaga en fluga, genom
dörrhålet och tänker att snart får han syn på katten och
kommer sättande för att hälsa!! Alltså ger jag, på nytt
upp ett fräsande ljud och vevar med armarna. Katten
inser förmodligen att jag inte är så tuff som jag vill verka
och skuttar försmädligt upp för trappen till övervåningen!

Crap!

Rolf har nu fattat intresse och kommer sättande i full galopp.
Att han inte skulle ha en chans mot katten om den visar sig
vara vresig föresvävar honom inte!

Raskt plockar jag upp honom i steget och smyger upp för
trappan. Jag hör hur katten stönar och skriker. Med Rolf
i famnen försöker jag på nytt få katten att förstå att den
inte är önskvärd här med sina oanständiga läten. Katten
ignorerar mig till en början men får upp intresset för vovven
och börjar krumbukta sig mot oss. Jag å Rolf flyr, hals över
huvud till nedervåningen med katten efter oss och jag smäller
igen dörren till hallen, som leder till trappen, mitt framför
dess nos. Snabbt retirerar jag till vardagsrummet och stänger
altandörren!!

Phu!

Katten stönar vidare utanför vår dörr, jamar och skriker
för att bli insläppt. Jag känner mig som hämtad från en skräckfilm,
belägrad och utan chans att fly. Ylandet utanför vår dörr fortsätten
och jag hoppas innerligt att katten inte tänker besudla något
av rummen på övervåningen för JAG har då inte tänkt ta upp
kampen om övervåningen!!

Vår övervåning, trapp och yttre hall är nu fiende-territorium.
Jag bestämmer mig för att hålla nedervåningen medan jag
väntar på förstärkningar. Maken är på väg hem från jobbet...

När maken väl kommer hem har skriken tystnat och jag vågar
sticka ut näsan för att varna maken!! Katten har förflyttat sig
ut på gården och maken schasar vänligt, men bestämt, bort katten.

Han/hon bidar nog sin tid i buskarna för att slå till när maken
åker till jobbet imorgon. Men för idag är huset mitt territorium!!

Mina tidigare bataljer med djur kan ni läsa i " Snakeroom",
"Skogens vidunder" och "Traumatiserade hönor och bajsattacker".
Alla de inläggen finns under kategorin "Vrålbabianens äventyr".

Kärlek och harmoni!


joh

att stampa i golvet och verka allmänt jättefarlig brukar funka.. alternativt vara jättesnäll tills du har fått tag i nackskinnet och snällt lyfter ut den ,. jag har själv katt sen 6 år och de brukar funka på både mina egna och andra objudna /Joh



URL:


Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan

Iuuuuu va läbbigt. Hjälp!

Jag är heller inte direkt nån vän av djur, avstår helst närkontakt. Men du har ju hund? Borde rimligen vara hundvän? Inte?



URL: http://bloggande.ninaruthstrom.se


Julia

Nina: Njaa, jag är vän av MIN hund...

Hundinköpet var en blandning av att försöka få tankarna på annat än sorg och att få en promenadvän på väg till jobbet. Sedan när man haft honom sedan mini-valp-perioden så älskar man den oavkortat.

De är ju flockdjur och tyr sig till den dominanta alfahonan :) De är en ständig källa till underhållning :)



joh: Tack för tipset! Känns skönt att få tillförlitliga tips av en kattägare. Nästa gång är jag bered :)



URL: http://aliaslillamy.blogg.se/


juanna

Gläd dig åt att det "bara var en katt"!



URL: http://www.fruntimmersbloggen


Julia

Juanna: Precis! Man får se det från den ljusa sidan. Det kunde ha varit värre :)



URL: http://aliaslillamy.blogg.se/





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?