Kvinnor och vården - MyMamman

Jag var hos en kirurg förra veckan. Hen skulle kolla cirkulationen i mina ben och se om det går att göra något åt min värk. Jag vet inte varför jag låter det påverka mig. Jag har lämnat otaliga undersökningsrum med gråten i halsen. Detta var inget undantag. Det som skiljer sig från tidigare tillfällen är mitt motstånd mot att agera slagpåse för specialister, inom vården, som bestämt sig för att mina smärtor är psykiska innan de ens undersökt. Jag sitter inte längre med nedböjt huvuvd och blir psykiskt misshandlad under den korta tid de kan avvara till en kvinna med värk. Att jag har en tydlig diagnos spelar ingen roll för kirurg-hanne 60+ som inte behöver lära sig något utan har all viktig info i huvudet...
 
I det här fallet var det extremt. Hen kallade min remiss för en "halv-remiss". Mig veterligen finns inte sådana. Man antingen har en remiss eller är utan och då kallas man inte till kirurgen för att bli misstrodd.
Men eftersom ortopeden som skrev remissen var av samma skrot och korn så kan jag tänka mig att remissen inte var allt för övertygande. Så mycket räknade jag ut av användandet av den icke-existerande termen "halv-remiss". Kirurgen fortsatte med att påpeka att han inte kan något om EDS men han är ändå tveksam till min diagnos:
"De som har EDS brukar kunna lägga foten bakom huvudet och vika armarna i konstiga ställningar så..."
Jag svarade att det för det första inte är sant, man kan ha EDS utan att vara sjukligt överrörlig och för det andra så kan jag lägga foten bakom huvudet och fick full pott på överrörlighetstestet. Detta ignorerades helt och hen gick vidare till att prata om hur ofta smärta sitter i huvudet och att de med psykiska störningar är överrepresenterade...
Någonstans där fick jag nog och påtalade lugnt att jag varit i denna situation förrut, att jag som kvinna med värk ofta blir bemött så här och att det psykosomatiska spåret är väl utrett. Ingen psykiater/psykolog/kurator tror att jag skulle ha ångest om jag var smärtfri. Samtalterapin har jag dessutom slagits för att få och ser absolut fördelarna men nu är jag ju hos en kirurg. Fanns det  någon som var intresserad av att hjälpa till, undersöka närmare, klura på lösningar? Nej, det fanns det inte och på vägen hem hade jag en klump i magen. Klumpen växte och fick mig att ställa in en två-dagars smärtutredning i Umeå i veckan av rädsla att bli behandlad som skit igen. Den tiden ska bokas om så det är ingen fara men det är sådant som händer när man känner sig fullständigt punkterad. Denna vecka orkar jag inte med något mer ifrågasättande.
 
Däremot känner jag mig usel och pissig för att jag fegade ur på Umeå-trippen. Jag brukar inte ställa in utan vill hellre få det gjort. Nu tog jag den fega vägen och slickar mina sår till nästa kallelse. Kirurg-hanne 60+ lyckades alltså få mig ledsen, rädd för fler nöten med vården, osäker på mig själv och skam för att jag bangat på Umeå-resan...
 
Denna onda cirkel av kränkningar, otrevligt bemötande, skam och misstroende påverkar mer än man tror. Jag känner mig svag och usel för att jag inte orkar med ännu ett möte med vården efter detta fiasko.
 
Det värsta är att jag delar denna upplevelse med oerhört många kvinnor i min situation. Kvinna med värk - skriv ut stämningshöjjande för bövelen! (Vilket ofta behövs eftersom värk kan göra en deprimerad och ångestfylld men det försöker ofta bota följdsymptomen medan orsaken får härja fritt.
När man möter vården ofta och i de flesta fall blir bemött som en simulant med psykiska problem känner man sig lite, sårbar och värdelös. Med lite vanlig hederlig empati hade det kunnat undvikas.
Detta är en kvinnofråga!! Alla kan bli sjuka och när du blir det vill du att de kollar om något allvarligt är fel inte förutsätter "skrik och gnäll-sjukan" innan undersökning. Skärpning!!


Arg stolt Aspie

Vilken inkompetent läkare! Om du orkar tycker jag du ska anmäla honom för han förtjänar verkligen att få en stor knäpp på näsan för sitt urusla beteende. Hur kan han med säkerhet veta att smärtan bara sitter i huvudet?

Svar: Tack för ditt stöd!! Det värmer! Jag är inte avogt inställd till att smärta kan vara psykosomatiskt men jag vill inte att det ska förutsättas och jag har följt det spåret långt utan att hitta svar.Som du säger, han kan inte veta men hade bestämt sig...
Jag sitter och lurar på en anmälan och om jag får nya krafter finns det fler än han som kommer att få känna mitt missnöje ;)
Trevligt att ha dig här "Arg stolt Aspie". Man blir direkt nyfiken och undrar om du syftar på diagnosen Aspberger eller gillar aspar eller något annat fiffigt :)
Tack för kommentaren! / MyMamman
aliaslillamy


Arg stolt Aspie

Visst kan smärta vara psykosomatiskt men utifrån det du berättar att han avfärdade dina smärtor utan att undersöka dig tyder starkt på att han satte dig i facket sveda-, värk-, och brännkärring.
Aspie syftar på Aspergers ja, men aspar är fina de med.

Svar: Visst är ni fina och inte "ni med" utan alldeles utan jämförelse med andra. Finns i min närmaste familj och i kretsen runt mig.Joo, visst hamnade jag i facket (samma gamla fack som alltid) och shit vad less man blir. Tack för engagerade kommentarer!! / Julia
aliaslillamy





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?