Det måste gå att förstå att amning inte är möjlig eller önskvärd för alla
Jag tänkte skriva om den heta potatisen: Amning vs ersättning.
Med tanke på att en ny lag gått igenom och gör att tillverkarna av
ersättning inte får informera direkt till kund utan måste gå via
sjukvården. Vidare ska paketen förses med varningstext av typen
"Ge inte detta till ditt barn utan att samråda med sjukvårdspersonal,
bröstmjölk är det bästa alternativet för ditt barn". Jag har inte lusläst
lagen men jag tror att jag fångat andemeningen:
Mammor som inte orkar, inte kan eller inte vill amma ska tänka
till några extra gånger innan de tar det ödesdigra beslutet att ge
ersättning. Havererar amningen på en helg ska en vänta tills
BVC finns tillgängliga och de ska lita på att sköterskan är uppdaterad
med alla förändringar i produkten. Framförallt ska de veta att de väljer ett
sämre alternativ till sina barn. Jag är inget fan av Néstle & Company.
Jag ser inte reklam som något bra i något läge men denna lag kan
mycket lätt tolkas som att information blir olaglig. prova ringa och
fråga om produkten. Enligt min erfarenhet kommer de att hänvisa till
sjukvården. MEN denna lag har dragit igång amningsdiskussionen IGEN.
Jag fattar att många älskar att amma. Att det är mysigt och att en knyter an samtidigt som barnet får en skräddarsydd måltid. Kort sagt: amning är bra. Problemet är att amning inte fungerar för alla. En del har inte tillräckligt med mjölk, en del får komplikationer och trasiga bröstvårtor, en del äter medicin som gör amning omöjlig och ytterligare några vill inte.
Jag har läst igenom flera kommentarsfält i ämnet och ganska ofta ifrågasätts dessa mammor av andra mammor som haft lätt och uppskattat amningen. SKA DET VARA SÅ SVÅRT ATT SE BORTOM SINA EGNA ERFARENHETER OCH HA EMPATI MED ANDRA SOM INTE HAR DET LIKA LÄTT? Är det verkligen så svårt att ha empati med andra?? Eller handlar det om något annat?
Jag upplever att när en som mamma ammar sina barn, lagom länge och inte offentligt, så blir en hyllad. Inom ramen för mammarollen blir dessa kvinnor "de priviligerade". Jag var en sådan mamma. När en hyllas för något och anses duktig på något kan det vara svårt när detta privilegium ifrågasätts.
Det är lätt att klamra sig fast vid sin upplevelse och anta att andra kan komma dit om de bara vill...
Problemet blir att en hyllas för något som en, i liten utsträckning, kan påverka med att vara duktig. Har en för lite mjölk så kan en inte påverka det genom att vara duktig. Därmed skuldbeläggs mammor som ger ersättning och nu försvåras det i.o.m. denna lag. Varje gång de handlar så får de veta att de valt ett sämre val till sina barn. Varningstexter finns, vad jag vet, för övrigt bara på tobak och alkohol vilket får detta att framstå som än mer befängt. Svenska kvinnor amma sina barn mycket jämfört med många andra länder. Vi riskerar inte att sluta med det för att information om ersättning finns tillgänglig på ett enkelt sätt och för att vi inte VARNAR. Det enda som händer är att de som inte kan eller vill amma mår ännu sämre.
Vad tror ni är bättre för en bebis och bebisens familj: Att mamman sitter och gråter, med trasiga bröstvårtor, eller en mysig stund med flaska som båda föräldrarna kan utföra? Och på vilket sätt hjälper vi dessa mammor när vi gör beslutet om att sluta amma så mycket svårare? varför är det så provocerande att ifrågasätta amning? Vi talar inte om ett tvång eller ens argument för ersättning utan om information. Alla ni som hade/har fungerande amning kan fortsätta så. Vi talat bara om att skuldbelägga kvinnor lite mindre.
Hela "mammarollen" är späckad med fällor. En ska genomgå graviditeten med glädje, föda vaginalt och utan smärtlindring och amma sitt barn lagom länge och i skymundan. Alla som faller utanför ramen skuldbeläggs mer eller mindre. Jag pumpade bröstmjölk i åtta månader (2-3 liter/dygn, ni ser: inte ens jag som ifrågasätter normen kan låta bli att påpeka min egen insats) och det var några månader för länge. Min kropp orkade inte... egentligen. Men jag ville så gärna vara lite duktig, något jag inte varit varken under graviditeten eller förlossningen. Jag behövde få ett av de privilegium som mammarollen erbjuder de som har tur. Så jag kämpade. Runt omkring mig fanns 5-6 kvinnor som alla gjort allt rätt. Tänk om informationen kring ersättning varit mer tillgänglig. Kanske hade beslutet varit lättare att ta. Att inte amma är ett beslut som har lika många anledningar som det finns kvinnor som inte ammar. Det är inte förbjudet att låta bli. en kvinnas kropp är alltid en kvinnas kropp MEN man gör det mycket svårt att låta bli. Nu blir det ännu svårare.
Jag tycker denna lag luktar unket.
Låt oss vädra ut den unkna doften av skuld och försöka ha förståelse för att mammarollen, som samhället vill att den ska se ut, inte passar alla. Jag skulle välja flaska framför månader av lidande om jag hamnade i den situationen. Det måste gå att förstå det.
Det är inte feministiskt eller ofeministiskt att amma. Antingen fungerar amningen eller så gör den inte det.
Inga kommentarer | AliasLillaMy funderar..., Feminism, LillaMy tipsar om tvillingar, IVF och barnlöshet samt hyperemesis (= svåra graviditetskräkningar) | Startsidan
