Sådärja, då var det dags att låta inspirationen flöda. Jag har tänkt låta en kavalkad av män i min ålder passera i revy och nu kommer berättelsen om en vit, västerländsk, heterosexuell, medelålders man som förra sommaren intet ont anandes träffade the mummy och bjöd ut henne på en motorcykeltur i den ljuva sommaren.

Vi åkte på slingrande småvägar, gick vid havet, småpratade och hade någorlunda trevligt. Mot slutet av dagen lagade vi middag tillsammans och mannen i fråga gjorde då närmanden i den relativa närhet som ramas in av ett mycket litet kök. Då the mummy inte kände sig road av uppfodrande, framsträckta trutläppar och rörde sig bort från mannen som tydligt tog sig friheten att komma väldigt nära, uppstod en situation som de flesta skulle ha upplevt som, a bit awkward to say the least.

Detta utspelades under tystnad då de flesta människor som respekterar andras privata sfär och kroppsliga integritet mer än väl förstår ett tydligt kroppsspråk. Till slut ansåg sig the mummy föranledd att verbalt förstärka budskapet. Jag talade då tydligt om att mannen i fråga kränkte mina gränser och ifrågasatte hans synbarliga oförmåga att läsa mitt kroppsspråk.

Mannen blev kränkt. Han blev kränkt av att jag kände mig kränkt. Kränkt av att jag använde uttrycket kränkt trots att det var tydligt kopplat till kränkning av gränser och därmed inte refererade till kränkning av grövre art (typ invasion).

 Svenskar är världens mest lättkränkta folk har jag hört. Jag har mött människor som rynkat på näsan åt uttrycket kränkt, just därför att det är så kränkande att använda kränkt så lättvindigt som vi svenskar verkar göra. Är vi lättkränkta? Tja, kanske, jag vet ingenting om den saken men tycker att det känns väldigt opraktiskt att inte kunna använda ett ordet kränkt när man blir kränkt. Det finns liksom inte en uppsjö av synonymer som rinner en till sinnes när man försöker byta ut det mot något som har ungefär samma innehåll.  Uttrycket kränkning och integritet i relation till varandra tydliggör som jag upplever det, ett spänningsfält som behöver sina ord av den anledningen att är kopplat till viktiga mänskliga upplevelser.

Hur som helst. Mannen i fråga upplyste mig också om att han mycket väl kunde läsa mitt kroppsspråk men helt enkelt inte ville ta till sig budskapet. I klartext. Då blir min undran, vad skiljer honom från män som våldtar en kvinna med en flaska och inte tycker sig kunna läsa hennes budskap när hon håller ihop benen och säger nej? (Referens till uppmärksammad våldtänkt under 2014 eller var det 2013). Är han inte snäppet mer arrogant som faktiskt hävdar att han kan, men inte vill läsa var gränserna för min kroppsliga integritet går? Må så vara att det hela begränsade sig till uppfodrande trutande med läpparna och ett för mig, alltför litet avstånd (inget alls typ) mellan våra kroppar. Budskapet är tydligt: - Det är inte viktigt vad du vill eller hur du känner och jag tänker helt oavsett dina signaler pressa dej i den riktning jag själv väljer. Om du blir kränkt, blir jag kränkt av att du blir kränkt.

Skulle han förstå mitt resonemang? Aldrig i helsicke! Med till visso gränsande sannolikhet skulle han bli, just det, kränkt, om jag skulle föreslå att han hade samma förhållningssätt till kvinnor som ovan nämnda våldtäktsmän.

Tycker ni att jag skulle ha försökt upplysa honom om detta? Tja, kanske, men vet ni vad, jag är 52 år gammal och rejält trött på att mentalt slå huvudet mot andra mentala väggar byggda av den trygga förvissningen om att de (männen i min ålder alltså) självklart redan är jämnställda och minsann vet hur verkligheten ser ut.

Ett mjukt sätt gentemot andra är inte alls samma sak som att visa respekt eller ens omsorg om andra. Förment människovänlighet, i det här fallet med helt oreflekterade värderingar och beteenden. När jag senare avlett fruktlösa diskussioner med samme man, med att konstatera att vi har olika människosyn vet jag att jag inte når fram. Han ler medlidsamt och tycker att det måste vara tråkigt för mig att alltid vara så förblånat allvarlig.  

Det finns dom som oroar sig för att projektet  ” the mummy flyttar in till myfamiljen”, ska gå i stöpet för att the mummy träffar någon man att dela sitt liv med. Tja, man kan vinna en miljon på triss också, jag känner faktiskt en som gjort det, men jag skulle inte planera mitt liv utifrån att en sådan sak skulle gå i lås. Inte heller låter jag något med en sannolikhet så försvinnande liten som att jag skulle träffa en man i min ålder som förstår sig sina egna och mina utgångspunkter, hindra mig från andra långsiktiga planer.

Nästa steg är att välja badkar till det nya badrummet i myhuset.