Sömnen
Satt uppe i natt till 04.45 och försökte distrahera mig från att fötterna värkte.
Jag har haft dåliga nätter i någon vecka nu men det här är något i hästväg.
Smärtan har brytit igenom sömnen och gjort allt surt och att jag vaknat vid
varje vändning och att jag drömt att jag torterats... men att sitta uppe för
att man inte klarar av att ligga still, för att kroppen är en fiolsträng som dras åt
och för att paniken växer för varje minut... Inte för att förlora sömn, oh no, det
är jag redan låångt förbi. Nej jag får panik för att det gör ont och för att jag blir
rädd för att kroppen försämras så snabbt. Dessutom har den ju börjat svimma vid
för stor smärta så det är jag också rädd för. Det får bli kryckor idag, tror jag.
Jag låter gärna bli dem eftersom mina handleder far så illa men idag måste fötterna
och framförallt tårna sparas. I går gick vänster "ringtå" ur led och började krångla.
Jag "knixade" den på plats så den slutade peka åt skogen men resten av tårna värkte
lika glatt ändå... Oh, well: Dagens gnälldos BUHUHU!!!
Imorgon går jag till både läkare och sjukgymnast. Hade jag inte haft de tiderna hade jag slängt mig på telefonen och gormat mig till någon mirakelspruta eller så... Tror ni det finns sådana ;) haha! Det värsta i kråksången är att jag vet att HELT smärtfri blir jag inte, jag hoppas bara på något som kan kapa topparna så att jag kan gå och i framtiden träna för att bygga upp min kropp. OCH så jag kan sova, annars kanske jag blir galen på riktigt.
Det blev vist lite mer BUHUHUHU men det är det jag har att bjuda just nu. Hjärnan behöver sömn för att producera ord som inte är gnälliga till sin karraktär. Återkommer när jag fått mig lite!!
Nu har jag suttit och försökt komma på något peppande att skriva, men vet inte vad. Jag hoppas verkligen att besöken hos läkaren och sjukgymnasten ger något. Jag håller tummar och tår för det!
Stor kram till dig!
Matilda
Kära du! Jag blir både ledsen och arg när jag läser om allt. Jag hoppas den (jävla) sjukvården kan ta sitt förnuft tillfånga snart och börja prioritera dig! Du är ju fortfarande ung, borde inte det vara skäl nog (förutom besvären) att hjälpa dig fortare än fortast?!
Massa, massa kramar och kärlek!
Regina