God-skit-morgon
Godmorgon! Det är sådant man säger/skriver. Enligt mig är det en piss-djävla-skitmorgon...
En gång i kvartalet får jag huvudvärk (en piss-djävla-skithuvudvärk) som egentligen har namnet
migrän. Jag får synrubbningar, kräks som en fontän och vaggar i vansinniga smärtor. Om jag låter det vara eller om det kommer för fort. Ibland lyckas jag häva anfallen genom att ta alla mina mediciner samtidigt, typ, och ibland lyckas jag nästan häva anfallen. Illamåendet och en molande värk ligger kvar men stöna ohämnat och svimma/kräkas slipper jag. Idag har vi mellanläget vilket också innebär en ständig rädsla för att det ska sätta igång på riktigt. Jag får hålla mig stilla och se till att inget skakar om mitt huvud...
Idag kommer det människor som ska tita på mitt kök. Det ska anpassas efter min skruttiga kropp framöver och då behöver någon rita och fundera på fiffiga lösningar. Min EDS innebär att jag måste ta hand om mina leder och slita på dem så lite som möjligt. Därför ska öket anpassas till mig och min rullstol. Det känns skönt att processen kommer igång.
På Måndag börjar studierna igen... på heltid. Jag som brukar göra bort förberedelserna långt innan märker att jag har svårt att koncentrera mig. Jag undviker att tänka på det, kolla upp saker och köpa böcker. Jag skjuter på det. När både mitt psyke och kropp kraschade i våras upplevde jag något nytt. Jag kunde inte lite på min hjärna. Jag glömde, läste sakta och missade viktiga uppgifter. Nu är jag, för första gången, nervös inför skolstart. Jag är säker på min utbildning, på läraryrket men jag litar inte på min egen förmåga att fixa studierna. Det löser sig säkert men jag undviker att tänka på det... inte så smart kanske??
Well, nu ska jag koka kaffe och försöka ta hand om det som måste göras... eventuellt gör jag det imorgon!?
