Sluta med det

Ska vi ta det här med "Hen" igen. Inget ofta återkommande på min blogg.
Kanske för att det är så självklart för mig. Men låt mig konstatera en sak.
Det är inte på något sätt acceptabelt att dissa "Hen". Vi får som regel tycka vad vi
vill. Åtminstone så gormas det om det i tid och otid, men det finns åsikter som är så efterblivna och mossiga att det åtminstone borde anses "extremt" att ha problem med "Hen". Bakåtsträvande om ni så vill. Konservativt är ett annat ord som kommer till mig just nu. Att vilja konservera, bevara det gamla. Helt okej när det kommer till näverlurar and whatnot, men inte okej när det kommer till att utveckla och göra vårt språk mer allsidigt och flexibelt. Mer neutralt så att läkaren, sköterskan eller polisen inte automatiskt är "Han". För det överensstämmer inte med verkligheten. Oavsett om en ser "Hen" som politiskt (i meningen feministiskt och icke-konservativt) eller bara som praktiskt så är det ju positivt och att en inte gillar den politiska aspekten behöver ju inte betyda att en inte kan ta till sig ett praktiskt nytt pronomen?? Eller? Gillar en inte "Hen" är en dum i huvudet eller åtminstone oupplyst.
Så är det med det.
I fallet "Hen" vägrar jag vara "å ena sidan:bla bla bla och å andra sidan: humbsktfrplnmbfrdst".
det är inte svårt att fatta att en är bakåtsträvande om en inte vill utveckla det svenska språket åt ett håll som många andra språk gått för länge sedan och (som det verkar) helt oberoende av feministiska agendor.
 
Men för mig så är "Hen" mer än politik och språkutveckling. Det är en högst personlig landvinning.
För, som ni vet, är mannen norm i vårt samhälle. Om inget annat anges är en person en "han", ursprungsstadiet, grundläget. Om en inte bär snopp är en undantaget språkligt (bortsett från undantag som sjuksköterska där det benämns kvinnligt för att det har låg status). Detta medför att jag, som är utan snopp, ska skriva "man" i de flesta texter där jag refererar till mig själv: "Man vill ju inte", "Man borde" osv. Om jag vill vara språkligt korrekt eller inte anses extremfeministiskt (vilket ju inte är ett problem för mig: duh!) men förr fanns inte ens det alternativet. För bara några år sedan kunde jag inte välja.
 "Man" var allom härskande. I samhället men i detta specifika fall ÄVEN i mitt språk som kvinna.
DET STÖRDE MIG! Visst kan en argumentera att "man" menades könsneutralt, men kom igen! Om vi använder det allmänt vedertagna ordet för snopp-bärande cis-person KAN det aldrig riktigt vara neutralt!!?! Den manliga normen har då nästlat sig in i MITT språk. DET STÖR MIG. Jag vill inte benämna mig som man hur mkt neutralitet NI än lägger i ordet man. Vårt språk är en produkt av normen. Hacka i dig det.
 
Den enda gång jag använder "Man" istället för "En" är när jag skriver om de "Gamla Grekerna" när jag pluggar idéhistoria. Då kan jag skriva: "Man trodde" eller "man hade en världsbild som" osv. För i det antika Grekland kan en vara säker på att det var männens röst som hördes, i princip utan undantag. I alla fall i de källor som vi har kvar idag. Men annars skriver jag, medvetet, "Hen" istället för "Man" när jag refererar till mig själv eller yrkesgrupper eller personer vars kön jag inte känner till. Ibland glömmer jag bort mig men i det medvetna skriver jag "Hen", "En" och "Henom". I talet ligger jag efter. Det sitter lite väl hårt i ryggmärgen. jag jobbar på det och när jag hinner vara medveten om mitt tal blir det "Hen". Så länge det inte sitter i ryggmärgen kan ett "Man" slinka med. Det är svårt att ständigt förhålla sig medvetet. Om cis-män säger jag "man" och i ärlighetens namn även om jag inte vet att de är cis (=när det biologiska, känslomässiga och juridiska könet hänger ihop). Det är ett otyg som jag också jobbar på. När det kommer till transpersoner håller jag mig till det kön DE känner att de är/har. För "Hen" har en viktig funktion för en stor grupp människor som inte är bekväma med vår traditionella könsindelning. Detta ständiga "könande" som alienerar alla som inte vill eller kan passa in i den klassificeringen. Som polariserar människor och är oerhört negativt för de som inte är bekväma i våra sjukt sväva könsroller. Alla med ett uns av empati kan ta till sig det argumentet för "Hen". Empatilösas åsikter är irrelevanta för mig.
 
Så om du tvivlat, funderat och tyckt att "Hen-diskussionen" är SVÅR: Sluta med det.
Punkt!
 
P.s. Medan jag skriver detta rödmarkeras alla "Hen" av stavningskontrollen. Dumma! D.s.


THE MUMMY

Oh my! Kick ass inlägg! Igen!

Svar: Tack mammamin!
aliaslillamy



URL:


Freja

Hahaha, exakt det där diskuterade vi vid middagsbordet idag, och hela familjen enades att de som inte kan acceptera ordet "hen" är fantasilösa, konservativa dumhuvuden! Jag kräver inte att de ska använda ordet, men de ska banne mig inte bråka för att jag vill använda det! Och jag jobbar hårt på att vänja mig vid att skriva "en" istället för "man"... Intressant är att det verkar andra inte alls reagera lika mycket på...

Svar: Nä, det har jag oxå tänkt på, att "en" inte upprör lika mkt. Kanske för att det påminner (iaf mig) om någon extrem dialekt eller "bondska"... Jag vet inte vilken, bara att jag tänkte så första gången jag läste "en" ist. för "man".Vilken härlig familj och vilken härlig samtalskultur!! Längtar tills mina barn kan deltaga i sådan samtal! Tack för kommentaren!
aliaslillamy



URL: http://frejareddevil.wordpress.com





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?