Sandra (och min mamma) sparkar rumpa!

Stökboet och närmare bestämt Sandra (de är ju ett par som driver bloggen) skriver jättebra om objektifiering!
Klicka bara på den understrukna länken som kommer ni direkt till inlägget. Hon har flera gånger skrivit om objektifiering på ett "utbenat" och lättförståerligt sätt. Varje gång hon skriver för det tankarna till min egen väg till feminism, smärtan i att vara objekt ofrivilligt eller frivilligt. Den beska smak det lämnar i min mun och min egen mammas berättelse om sin väg till feminism (som oxå handlar om sorgen i att reduceras till objekt). Jag tänker också på "Veckans ord" som min mamma skickade ut, då och då, till alla som ville läsa (och säkerligen några som inte ville men behövde läsa). Jag publicerade två av dem under 2010 för att jag tyckte de var så djävla bra. Det senare handlar om objektifiering, vad det innebär och varför det är negativt att göra mot människor.
 
Eftersom jag själv behöver plugga åter-publicerar jag det, för det är högst aktuellt och tangerar Sandras inlägg:
 

Min mamma sparkar rumpa #2
lördag    13 mars    18.01

Nu kommer uppföljaren!
Förra veckan lade jag ut "veckans ord" som min mor skickar ut.
Då var veckans ord jämställdhet, denna vecka sätter hon tänderna
i objektifiering! Som vanligt sparkar hon rumpa!

Vad vill det säga att man när man nämner yrkestitlar ofta låter detta
föregås av ordet "utbildad". Utbildad ingenjör, utbildad läkare, utbildad
det ena och det andra. Om jag ska opereras av en hjärnkirurg kan jag då ta
för givet att han/hon är "utbildad"? Eller kan personen i fråga vara mer
som en hobbykirurg? Om jag anlitar en ingenjör för att räkna på
hållfastheten på mitt nya tak, kan jag då lita på att han/hon är utbildad
eller riskerar jag att få takbjälkarna i huvudet en snörik vinter som
denna?

Hur som helst. När vi nu är inne på jämställdhet (förra veckans ord) tänkte
jag ta tag i begreppet objektifiering. För att få djup i detta koncept och
för att till fullo förstå hur förödande det är för en enskild människa
eller en grupp människor att utsättas för just detta behöver man ställa
ordet objekt mot dess motsats nämligen ordet agent. Det är inte riktigt så
enkelt som att objektifiering handlar om att man exponerar smala, unga
kvinnor med lite kläder och att detta stör oss av en enkla och självklara
anledningar.

Ett objekt är något livlöst som är att jämföra med en sak. Ett objekt kan
man betrakta, ibland konsumera och helt säkert använda till sin fördel när
man så önskar. Eftersom ett objekt är ett objekt behöver man inte ta någon
hänsyn till objektets egna vilja om det skulle råka ha någon. Ett objekt
behöver man inte ägna någon uppmärksamhet om man inte själv så önskar.

Objekt i relation till agent ser ungefär ut så här.

Objekt                                                      Agent

Passiv                                                      Aktiv
Anpassar sig                                        Påverkar och förändrar
Inväntar                                                   Agerar
Konsumeras                                          Konsumerar
Används                                                 Den som använder
Viljelös                                                    Egen vilja
Betraktas                                                Betraktar
Har inga behov                                    Agerar för att få sina
behov fyllda
Sak                                                          Människa

Så ni ser, objektifiering är nåt´ruskigt att göra med en människa.

Den lättklädda flickan med sängkammarögon och lätt särade läppar i annonsen
presenteras/presenterar sig på flera sätt som objekt.
Hela konceptet signalerar, det är fritt för alla som vill att betrakta,
konsumera och använda mig. Jag är till för er, vilka ni är är.
Jag erbjuds/erbjuder mig själv till er vilka ni än är.
Jag fyller era behov, vad vill ni ha?
Jag kommer inte att ställa krav, jag är ju till för er.
Män avbildas oftare i som aktiva, på väg och med en riktad vilja.
Jämför bara H&M:s reklam (megaflickorna med underkläder som pryder busskurerna i vinterkylan)
med Dressmans. Flickorna tangerar på alla sätt objektets förhållningssätt medan
Dressmännen kommer påklädda och i grupp med stadiga och riktade steg som
styr i en tydlig riktning. Riktningen är mot kameran och man får intrycket
att man den snart får flytta på sig.

Tack för ordet!

Med vänligaste hälsning
Månika Morén Burström

Efter detta utskick fick hon en följdfråga från en hängiven läsare.
Eftersom jag tycker att det svaret är ett perfekt komplement till
veckans ord - lägger jag ut både frågan och svaret!!

Fråga:

Tack för ditt inlägg. Hur ser du på objektifiering av män? Björn
Borgkalsong o nakna män som står där och bara visar upp sig. Är dom till
för alla att ta för sig av? Eller blir det skillnad?  Isåfall på vilket
sätt?



Min mammas svar: Nej det blir ingen skillnad med avseende på objektifieringen
i sig. Det är bara sorgligt att vi objektifierar fler och mer.

En skillnad i ett mer vidgat perspektiv är dock den långa,
långa tradition av objektifiering av kvinnor innebär att dagens objektifiering
vidmakthåller och nästan påbjuder ett traditionellt synsätt.
Det är förödande för de förändringar vi önskar med avseende på könsskiljande mönster.
Man kan kanske enkelt säga att män som grupp i ett samhällsperspektiv
troligen inte är lika sårbara för
fenomenet.

Det är klart att det finns renodlad obejktifiering av män. Skärskådar man
annonser och annat kan man ändå ofta se små markörer för att männen inte är
helt genomobjektifierade. Det kan vara blicken, den ställning kroppen har,
miljön eller ansiktsuttrycket. Det största är väl trots allt fortfarande
hur mängden material med objektifiering viktar mellan män och kvinnor.

Med vänligaste hälsning
Månika Morén Burström

Är inte min mamma bäst?!


Hanna

Jag tycker det var ett toppen-utskick din mamma skrev, väldigt bra formulerat så att man verkligen förstår vad objektifiering är! Har tyckt att det varit lite svårt att greppa så det hjälpte mig verkligen.
Tycker även du och Sandra är väldigt bra på det också, att skriva text på ett lättförståeligt sätt om så svåra ämnen. Fångar alltid kärnan på nått sätt:)

Sorry för kommentar-spammingen!

Svar: Vi bloggare är BEROENDE av kommentarer! jag får aldrig nog =) Men objektifiering är knivigt för det är liksom så utbrett och tydligt och samtidigt abstrakt och svårt att ta på. Mer som en dålig smak i munnen. Det är en av de största orsakerna till att jag blev feminist även om jag inte kunde formulera det som 12-13åring. Ett "strukturellt slaveri" beskriver jag det som. Nu när jag läser idéhistoria, med genusglasögon, känns dessa frågor eviga. Som om detta förtryck alltid funnits, jag hoppas att jag får se slutet på, om inte objektifiering (psykopater kommer alltid att finnas), så åtminstone den slentrianmässiga objektifieringen som alla män sysslar med och ofta försvarar. En väldigt god helg på dig och din familj!
aliaslillamy



URL:


Sandra på Stökboet

Men tack fina du! Åh jäklar vad grym din mamma är. Härligt att se hur det ärvs i rakt nedstigande led :)

Svar: Thank youuuuu! =)Moder är klockren i sina analyser. Rätt störande när en var barn och tonåring. hon hade ju nästan alltid rätt =)
Dina texter blir speciella för mig för att de inte bara gör mig arg, som i "Upp till kamp"-arg. Utan sorgsen på ett mycket personligt sätt. En sorg jag har svårt att skriva om för den är fortfarande så påtaglig, du sätter ord på min väg till feminism som på många sätt är sorglig (men nödvändig och glad oxå förstås).
Det är ett gott betyg att beröra människor och dina texter berör mig!
Ha en härlig helg!
aliaslillamy



URL: http://stokboet.wordpress.com





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?