Gästblogg - Vi ääääälskar män, ja eller hur....

I samtal om genus och jämställdhet händer det nu och då att män som upplever sig provocerade och/eller vill ha en enkel utväg ur samtalet säger: -Jamen, jag ääälskar ju kvinnor!

Undertexten är då lite tillspetsat men med all tydlighet: -Jag älskar föreställningen om kvinnor som grupp, dvs att dom är objekt för min sexualitet, lyser upp vardagen med sin förmodade skönhet och för att de för in omsorg om både människor och miljöer (läs kaffe och gardiner) i de flesta sammanhang. I värsta fall för att dom förväntas vara mjuka, uppmärksamma och har ett beundrande förhållningssätt till männen i sin omgivning. Ibland är ovanstående, eller delar av det, inte ens undertext, utan klart utsagt.

 

Jag älskar inte alla män. Det är ju inte möjligt och det är rent av dumt att uttrycka kärlek på gruppnivå. Men jag respekterar och tror på män vilket grundar sig i min människosyn som säger mig att män är lika mycket värda som kvinnor. Och ja, jag tror på fullaste allvar att man bör se på män som intellektuellt och känslomässigt jämbördiga med kvinnor. Det innebär bland annat att det inte är ok att objektifiera dem eller föreskriva dem egenskaper som grupp.

Jag tror att män liksom kvinnor har en inneboende potential för ömsesidighet och att de har potential att på riktigt, helt och fullt, dela det både det känslomässiga och praktiska ansvaret i nära relationer. Jag tror till och med att de kan dela ansvaret för vård och omsorgssverige. För de barn, gamla, sjuka och funktionshindrade som vi har ett gemensamt ansvar för.

Jag tror med en dåres envishet, gud hjälpe mig, att män kan ta ansvar för sin sexualitet och sin aggressivitet. Jag tror att de kan läsa signaler om när det är ok ha att sex med någon och när den tilltänkta partnern inte vill. Jag tror att de kan hitta andra strategier att hantera konflikter och inre smärta än att bruka våld.

Jag tror alltså på att män kan fylla en sund människas potential att relatera både till sig själva och till sin omgivning både praktiskt och känslomässigt på ett moget och ansvarsfullt sätt.

 

Att statisktiken på alla dessa punkter beskriver en annan verklighet, dvs att männen står för både det psykiska och det fysiska våldet i världen (jag skriver det utan omsvep då statistiken gör invändningarna i princip irrelevanta), att kvinnor som grupp fortfarande i hög grad dubbelarbetar både praktiskt och känslomässigt och i stort sett är de som vårdar och ger omsorg på ett samhälleligt plan, innebär givetvis en viss utmaning mot min syn på män som grupp.

 

Men, som sagt, med en dåres envishet och trots ett överflöd av erfarenheter som tycks motbevisa mig, står jag med fötterna stadigt planterade i tron på männen!


/Månika Morén Burström

 

 

 

 



Sandra på Stökboet

Kul med gästbloggande och sjukt bra skrivet Månika, jag blir så himla glad av att läsa det här :)

Jag tror också att i ett annat samhälle, bortom mansstrukturen och de snedvridna maktförhållandena så kan män, inte älska alla kvinnor, utan respektera alla kvinnor. Se oss som fullvärdiga människor och jämlikar. Jag ser fram emot den dagen, den tiden, det samhället!

Svar: Jaa, visst har hon en stor poäng!! Hoppas att jag får mer material att lägga ut här. Skönt att inte alltid publicera sina egna ord =) Sedan hoppas jag att mamma startar sin egna blogg snart. Hon har en idé till en blogg som nog kan bli väldigt spännande...
aliaslillamy



URL: http://stokboet.wordpress.com/


Hanna

Vilket toppeninlägg! Tänk va bra om det var fler som förstod att det inte är feminister som säger att män är djur, mindre känslosamma och sämre föräldrar mm utan stort sett resten av samhället!

Svar: WORD!! mammor kan va´himla kloka måste jag erkänna =)
aliaslillamy



URL:





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?