den heliga graalen för en småbarns förälder
Pjuh!!!! SÅ äntligen började skolan. Jag var taggad som faaan! (På något burdus svenska.)
Vi lämnade barnen på "Föris", allt gick bra och jag gick hem för att plugga. yeyyyy!
Jag tittade på en föreläsning, chattade med skolkamrater och drack kaffe. Livet kändes
underbart. Så till grädden på moset: Jag satte mig och (jaa, jag skriver det bara helt enkelt)
och bajsade! För er som inte har små barn kan jag meddela att det är lite av den heliga graaaalen
för oss småbarnspäron. Att få bajsa i lugn och ro, men framförallt IFRED! Jag kunde knappt
förstå att denna ynnest nu skulle ske en vanlig Måndag. Jag parkerade baken och njöt.
.... Så ringde telefonen....
*Paus för vansinnigt sorglig musik för här slits drömmen från mig*
*Paus för vansinnigt sorglig musik för här slits drömmen från mig*
Det är naturligtvis förskolan som meddelar att de tror att Vilgot kan ha öroninflammation och han hostar så han varken kan leka, äta eller sova. han har ju hostat de senaste nätterna men verkat må rätt okej på dagtid. Men säg det som varar... (inte ungens öron iallafall, kan jag meddela). jag hämtade, gick till doktorn, konstaterade att öronen var okej men hostan av den värre sorten. För att göra en lång historia kort så blir de hemma imorgon också... Och jag kommer att försöka att låta bli att stressa över studierna.
Det är ju liksom ingen idé. It is what it is.
Det är inte synd om mig, jag vet. Jag får oerhört ont i hjärtat varje gång gullungen hostar. det låter så jobbigt och inte får han äta hostmedicin som hjälper heller. (Jag fattar att det är bra att barn inte får äta hostmedicin med kodein i men ibland önskar en att han fick sova en hel natt...) En annan hostar men kan iaf ta en hostmedicin som hjälper till natten! och han är så go´och glad ändå. tappra lilla mysbarn!
Han blir jätteglad när brorsan mjukar honom på håret och platerar snor-pussar på hans lilla mun. Fattar inte hur han orkar leva med både hosta och en mamma som sörjer sin "Ensam-bajsning". Nu ligger han och kraxar ikapp med brorsan som mår något bättre och dricker vatten när han vaknar till.
Det här inlägget visar väl, om något, hur delade känslor en har som förälder. jag njuter av gosebarn och sörjer den heliga graalen som plötsligt känns långt borta. Maken utreder en brand till sent på natten och även imorgon men sedan ska han vabba för fullt och jag ska plugga som en galning!
Over and out!
Men stackars Vilgot. Hoppas det går över fort och att Otto får fortsätta må ganska bra. Puss och kram på er! Jag hoppas vi ses snart (längtar lite efter killarna) :)
Hanna
Huvvaligen, hoppas han kryar på sig fort! Men tur har han har sin bror som ger glädje=)
Matilda