i frånvaro av tydliga monster friar samhället de monster det själv skapat
Oxhen lämnade en fråga till mitt inlägg där jag frågade om ni hade bloggliga önskemål:
"Jag skulle gärna läsa lite om vad som just nu gör dig mest arg och upprörd runt ämnena ojämställdhet/ojämlikhet?"
Själv hade hen precis skrivit ett skita-bra inlägg, i affekt, om sexköpare och objektifiering. Titta in och läs. Hen sparar inte på krutet kan jag meddela! Jag är förtjust i affekt-inlägg. Språket blir ofta så mustigt och tonen hård... som sig bör när vi pratar sexköp. För vi har sedan länge hört att sexköp inte handlar om tillgång på sex utan om att få makt, att köpa sig makt... för att man kan, helt enkelt. Men jag tänker också att det handlar om att demonstrera den makt en tycker sig inneha. En makt som samhället ger män.
Oxhen skriver ofta om vilka frågor hen önskar att vi alla ska ta upp vid fikaborden. Jag vill lägga följande på fikabordet: Vi lever i en våldtäktskultur.
Yupp!
Under sommaren och hösten har vi konstant fått rapporter om våldtäktsmän som går fria. Inte bara i ord mot ord situationer utan för att det verkar vara viktigt för rätten att fria dem. De har inte bara följt lagen utan tolkat den för att hitta möjligheter att fria. Förra veckan läste vi om familjehemspappan som frias för att rätten hellre tror att 17-åringen hittat och stoppat in sperma i sig själv...
Alla är förvånade, upprörda: "Vilken sjuk människa och vilka sjuka människor som friar..."
Men är det en förändring vi ser??
Jag frågar för att jag vet inte.
Men vad jag vet är att domstolarna fäller oerhört få och det har inte förändrats. Upprättelse för våldtäktsoffer har alltid varit ovanlig. Kanske är det senaste fallet extremt men vi har aldrig varit bra på att fälla dessa män. Vi lever i en kultur som via domstolar, men också genom gemene mans syn på att kvinnor bär ansvare för att inte bli våldtagen, säger till oss att: I sverige kan man våldta kvinnor och komma undan med det. Hela samhällen mobbar ut offret för att förrövarna är populära. Våldtäkt är ett brott som de flesta kopplar till psykisk sjukdom/störning = enskilda galningar och därmed fälls inte "vanliga killar/män". Om de är skyldiga måste vi börja anta att förrövarna kan finnas ibland oss.
Tanken får oss att leta efter monster och i frånvaro av tydliga monster friar samhället de monster det själv skapat. Män som tror sig ha rätten att använda kvinnor för sin egen skull utan att se dem som egna individer eller åtminstone är det underordnat. Våldtäkt är, enligt mig, förlängningen av sexköp, konsumering av kvinnor och OBJEKTIFIERING av kvinnor.
Att dessa män faktiskt finns ibland oss OCH kommer undan borde sända varje hederlig man ut på gatorna med plakat. de borde höjja sina röster. Ropa för förändring. driva frågan hårdare och mer hängivet än vi kvinnor. För rätten säger inte bara att kvinnor inte har rätt till sin egen kropp. Den säger också att vi kvinnor ska vara rädda för män. den säger att män har rätt till kvinnors kroppar men också att de inte kan styra sina egna. Att de är offer för sina egna kroppar som kopplar ur hjärnan, empatin och mänskligheten. Den säger att de är idioter som inte kan skilja på ja och nej. Som inte kan uppfatta gråzoner.
Jag har många hjärtefrågor innom feminism. Men det som gör mig mest arg är alla vettiga mäns tystnad. Män som har mammor, systrar, partners, vänner och döttrar. Jag kommer aldrig att sluta uppröras av deras tystnad och frånvaro på barrikaderna. Aldrig!
Läs tips:
http://ceciliaedstrom.se/2013/11/04/jag-vill-skrika-rakt-javla-ut/
Svar:
aliaslillamy
Oxhen
Men sjukt bra skrivet! Det är ju faktiskt det som är mest upprörande, alla män som bara... blundar för verkligheten.
Och på torsdag kan vi ju prata om alla de här grejerna och annat vid fikabordet på riktigt! Tjihoo :) :)
Svar:
aliaslillamy
Helena