Att umgås med feminister är som att andas ut
Idag (peppar peppar, en vet ju aldrig med småbarnsföräldrar) ska tre feminister mötas.
Två bloggare och en "soon to be"-bloggare, alla tre med ett alldelens specifikt hat mot
objektifiering av kvinnor och faiblesse för att peta i det variga sår som är patriarkala strukturer
och samhälle. Tre norrländska rödstrumpor träffas över kaffe... det borde slå gnistor!
Jag upplever ofta själv att det största hotet mot enskilda feminister är känslan av att vara
obekväm, obekväm för samhället och obekväm i samhället, men mest obekväm och ensam.
I en värld där alla tycker att en borde nöja sig, borde fokusera på det positiva eller bara chilla så är möten med andra feminister livsviktigt. Att vara bland medsystrar är som att andas ut. I tonåren kände jag mig oerhört ensam som feminist och när jag väl träffade någon blev jag nervös. Tänk om hen tycker att jag är en dålig feminist, tänk om hen tycker att jag gör för lite eller kastar sten i glas hus? Tänk om hen märker att jag bryr mig om mitt utseende, tänk om hen inte tycker att jag är smart nog och rapp nog?
Och visst, jag kan fortfarande vara nervös i mötet med andra feminister men framförallt slappnar jag av på ett sätt som jag sällan gör annars. Till skillnad mot vad folk i allmänhet verkar ha för bild av oss så är de feminister jag känner djävligt bra på både självransakan, internkitik och har högt i tak när det kommer till frågan vad varje enskild orkar och klarar av i sin vardag. Vad jag menar med det är att du inte behöver bränna bh:ar på fritiden för att passa in utan jag ofta finner en tolerans för nya tankegångar och mycket lite dömande i femenistiska kretsar. Det är ju som regel strukturer, inte enskilda, som femenister kritiserar. Kort sagt: Jag är aldrig så mycket JAG som när jag är bland andra femenister.
Vi behöver varandra. Ibland när jag orkar tänka på annat än potträning och falukorv spånar jag på ett litet bloggfika för framtiden. Ni känns ofta så nära med era uppmuntrande kommentarer och det känns som en förlust att inte känna var och en av er.
Men för att kickstarta helgen ska jag nu njuta av en barn-fri kväll med en ny bekanstskap IRL.
Pöss på er!
Hej "genussoldaten"
Kul med skyltsöndan......men nervös morfar, icke.
Men otroligt stolt över barnbarnen och min söta prinsessa till dotter Julia. Kramar
Svar:
aliaslillamy
Sven Morfarsson