Bilar, bilar, bilar
Jag har tänkt mycket på det här med barnen och leken. Hur vi uppmuntrar viss lek till vissa kön och inte ens introducerar vissa leksaker. Människor, som inte tycker som jag, äääälskar att påpeka hur buss-fixerade mina ungar är...
"Tänk att det här med fordon alltid är så stort hos pojkar, så fort de ser en buss skriker de ju och härmar ljuden. Och deras leksaksbussar är populära, jojjominsann. Det är riktiga pojkar det. Pojkar gillar saker som låter och skramlar. De tekniska sakerna. Inte ALLA pojkar förståss, men de flesta"
No shit Sherlock! Vilken observationsförmåga! Mina ungar gillar bussar, helt på eget bevåg...
Mystiskt hur dessa "Fordonsentusiasm-finns- i-generna-för-ungar-med-snopp" lyckats missa
sin egen och omgivningens uppmuntran av detta intresse. Låt oss titta tillbaka. När mina ungar
gjorde sitt första, medvetna, ljud så var det ett pruttljud med munnen. Som nybliven småbarnsmorsa
(och närstående till de underbara ungarna) är man snabb med att uppmuntra detta ljud. Så fort en bil närmar sig gör man ljudet för att om ungen förstår att detta ljud hänger ihop med själva fordonet
så kommer det ju att bli den första komunikationen vi har med dem. De ser en bil och gör ljudet.
Och därmed har de komuniserat sin betraktelse. Så fort de gör det får de en omedelbar bekräftelse-
OMEDELBAR. Jag säger inte att det är fel men det är ett faktum. Jag har gjort det.
Jag lägger ingen värdering i det. Att pojkar uppmuntras att gilla fordon är ju inte fel per automatik.
Och just den stimulansen och uppmuntran är knappast boven i dramat. Men att tro att det bevisar något är på gränsen till efterblivet. Att tro att man inte påverkar små barns intressen genom subtil (eller uppenbar) uppmuntran är naivt.
Så varför leker de inte med dockor lika mycket då?
Till skillnad från bilar som är en enkel lek, som uppmuntrats sedan de började se sin omgivning, så måste dockor introduceras. Man måste introducera dockor och aktivt vara med i leken för att den
ska komma naturligt. Något vi tenderar att göra mer med flickor. Jag har själv aldrig lekt med dockor men i mitt sammanhang var jag rätt ensam om att inte fatta poängen med att klä, borsta och sköta om dockor.
Jag gör en poäng av att vara aktiv och delta i docklek och skötsel av mjukisdjur. Men de timmar jag ägnat åt det går inte att jämföra med den OMEDELBARA bekräftelsen en unge får när den har snopp, pekar på en bil och gör brummljud. Ungar är supersnabba på att uppfatta vad vi vill se dem göra för att vara nöjda. Vilket förklarar varför den enda gången som jag, som barn, lekte med dockor (eller bilar för den delen), var när jag ville att vuxna skulle se hur gullig jag var när jag lekte som de förväntade sig att jag skulle göra. Annars var det rollekar och byggnadsprojekt för hela slanten.
Säg att vi skulle lyckas att bemöta ungar exakt lika, oavsett kön. Då skulle vi se en enorm variation. Kanske skulle mina ungar gilla fordon i alla fall men det skulle då, enligt mig handla, om individuella intressen och förmågor. Då skulle de ha fått hela världen serverad och sedan gjort sitt val. Min poäng är att skillnaderna är större mellan individer än mellan kön. Mina ungar reagerar exakt lika om de ser en buss som om de ser ett lamm. Fast när de ser ett lamm lägger de huvudet på sne, pratar med pipig röst och blir mjuk i rörelserna. Likadant med dockor och andra djur.
Poängen med mitt förhållningssätt till barnen är att det inte är fel att de gillar bussar. Vad som däremot är superviktigt för mig är att de får ta del av den andra världen. Den som alltid varit för flickor. Där man får vara mjuk. Sköta om. Se sin omgivning. Visa känslor. Beskriva känslor. Där man övar sin empati. Där man får gilla glada färger och glitter. DÄR lägger jag krutet. Tids nog kommer världen att säga åt mina underbara ungar att de måste vara på ett visst sätt för att de har snopp. Att de inte får ta del av den underbara, mjuka världen. Att det är töntigt att plugga och läsa (för killar har ju så mycket spring i benen så det är inte naturligt för dem... *ironi*). Att det är viktigt att hålla känslor innom sig. Att det är viktigt att vinna och vara tuffast. Att kvinnor är objekt. Att de får ta det de vill ha från flickor som uppmärksamhet, makt och deras kroppar. Är det inte det samhället säger när våldtäcktsmän går fria för att de inte uppfattade att kvinnan inte var så sugen? (Ett tips: Fråga!)
Om man undrar varför små pojkar är mest intresserad av fordon och oväsen undrar jag hur mycket, effektiv, tid man lagt ned på att lära dem leka med dockor och mjukisdjur? Jag är väldigt aktiv men det är ett aktivt val att ta den tiden, sätta sig ned och leka med djuren och dockorna. Speciellt när jag själv aldrig gjort det som barn. När de blir äldre och vill leka rollekar så har jag mitt på det torra :D Då ska vi leka att vi rymmer, reser, lagar mat, krigar, sjukhus, är veterinärer, att vi är en familj i olika konstelationer. ALLT för att ge dem...ALLT. När de är större är de fria att själva välja intressen och kläder (innom vissa gränser, främst ekonomiska).
Jag är så trött på hela systemet. På att mina pojkar ska begränsas. För begränsas kommer de att göra även om jag kan ge dem så mycket på fötterna som möjligt för att de ska klara att fortsätta vara världens gulligaste, mjukaste killar.
MIN POÄNG är: Jag är inte rädd för de "typiskt manliga" intressena så länge de är intresserade av det, fått välja bland alla intressen (även de som är "typiskt kvinliga") och, framför allt, att de har kontakt med sina känslor, tar hand om sin omgivning, läser mycket och vågar skratta/gråta när de känner för det. Jag har skrivit det förrut men det tål att upprepas: Fotbolls/fordonsintresserade barn är inte ett misslyckande. Känslomässigt handikappade, sexistiska, våldsamma killar ÄR ett misslyckande.
Punkt.
Det där är så typiskt... De flesta barn, flickor som pojkar, är väl för tusan fascinerande av fordon från början. Som du säger, de gör ljud ifrån sig, de är stora, spännande. Men genom att pojkarnas bilhärmande uppmuntras och påpekas hela tiden är det väl SJÄLVKLART att fler pojkar sedan fortsätter älska bilar.
Vi försöker också uppmuntra alla möjliga aktiviteter hemma hos oss. Adrian är fascinerad av bilar och flygplan och traktorer - men han kör även runt med sin dockvagn, han myser med mjukisdjuren och låtsas att han lagar mat. Djuren härmar han också gärna, bäää och muuu och grisens grymtande. Vissa i vår närhet väljer ändå att gång på gång säga att "ååååh, han gillar verkligen bilar!!" och då blir jag så trött. JA, han gillar bilar, men kan ni se vad han OCKSÅ gillar? Nyans, please.
Svar:
aliaslillamy
Alex
Tack för ett intelligent och nyanserat inlägg Julia, som jag ska dela på FB i hopp om att flera av mina mer könsstyrda vänner och bekanta ska läsa det. Du kondenserar ner svåra komplexa mönster till en ganska enkel och personlig betraktelse som borde funka hos de flesta. Dessa vabb-dagar finns det gott om tid för lek av alla de slag hos oss. Kram på dej.
Svar:
aliaslillamy
Hanna
Skrev en kommentar igår kväll som verkar ha försvunnit:) jag var inte den piggaste och skrev på mobilen så mkt troligt att jag glömt att trycka/tryckt fel. Orkar iaf inte skriva allt jag skrev men jag håller med i allt du skriver (som vanligt, hög igenkänningsfaktor:) och även jag delat på fejjan:)
Svar:
aliaslillamy
SannaM // lärare ~ normkritiker ~ lesbisk svenssonmamma