Perspektivväxlingar och ohederlighet
Jag och mamma kom att prata om alla perspektiv en måste ha i jämställdhetsdebatten.
En måste väga in, och ta i beaktande, så många saker eftersom feminismen har kommit
att vävas in i så många andra frågor ju längre vi driver den. Vi kan inte längre se bara till strukturer då människor lätt faller mellan stolarna. Jämställdhet och feminism är inte samma sak för människor med olika ursprung, hudfärg, sexuell läggning osv osv. (Brasklapp för att jag inte tar med alla vinklar).
Strukturerna ser olika ut och sättet att bekämpa dem skiljer sig. Vi måste, idag, kunna se BÅDE individen OCH strukturerna samt se hur vi individer kan påverka dem. Samtidigt som vi måste ha i åtanke att det är olika lätt att göra sig fri och bryta normer utifrån vilken grupp vi tillhör, hur mycket stöd vi har i vår omgivning och hur mycket resurser en människa innehar. Vi måste kunna visa oss själva lite ömhet när vi misslyckas. Vi är ju trots allt det vi uppfostrats till och att bara kunna se strukturerna kräver mycket. Att sedan bekämpa dem är olika svårt utifrån individens förutsättningar.
Feminismen idag kan inte bara var det ena eller andra. Inte BARA struktur eller individ.
Vi behöver kunna skifta perspektiv lättare. Växla mellan individ och struktur och vara medvetna om att det är det vi gör, VÄXLAR. Alla i dialogen måste vara med på vilket perspektiv vi diskuterar och när växlingarna görs. Annars pratar vi förbi varandra. Vi kan tycka att vi pratar om samma sak men i kommentarsfällt och i massmedia tycker jag att det är just perspektivväxlingarna som gör att vi inte förstår varandra.
Sedan finns också väldigt mycket ohederlighet i diskussionerna. Speciellt i Tv-debatter och mediabevakning. Folk missförstår med flit. Människor kommer med källanvisningar de vet är irrelevanta och många "kapar" sakfrågan och låtsas inte se att det är det de gör utan vrider hela debatten till en enskild individ när sakfrågan gällde en struktur. Det gamla vanliga:
"Jaa, men jag känner en kvinna som slår sin make och var finns upprördheten då?"
Ytterligt ohederligt i en diskussion om mäns våld mot kvinnor. Problemet är inte att vi feminister inte tror att kvinnor är kapabla till våld utan snarare varför det mesta våldet utförs av män. Ingen förminskar misshandlade män, men i diskussionen "Mäns våld mot kvinnor" är det ohederligt (eller efterblivet) att kapa diskussionen och TVINGA fram en perspektivväxling istället för att prata om sakfrågan. Det är en smart strategi. Men ohederlig. För de som gör det VET (oftast) vad det är de gör.
Diskussionen får då mycket svårt att gå framåt och dessa människor fördröjer förändring genom sitt ohederliga maskande och sabotage av en viktig fråga. Men det är barnsligt enkelt att komma undan med och det skapar samtidigt en frustration hos motståndaren som ofta tolkas ofördelaktigt.
Bara lite söndagsfunderingar!
Over and out!
Visst är det så. Extremt dum argumentation som inte leder någon vart i någon ände. Den som tycker att kvinnors våld mot män är ett större problem kan ju driva den frågan nån annanstans. Men samtidigt kan ingen säga att det finns nån struktur som gör att kvinnor misshandlar män, då är man verkligen helt bakom känner jag. Lika illa vem som än misshandlar vem, men olika problematik liksom.
Svar:
aliaslillamy
SannaM // lärare ~ normkritiker ~ lesbisk svenssonmamma