Mycket ont blod finns i vår historia

Jag håller på och syr.. och svär!! de sakerna hör liksom ihop för mig.
Jag är ingen sån´där som säger att jag inte kan åsså slänger jag ihop
en balklänning med knypplade spetsar. Ooooh, no! Jag sätter mig vid symaskinen
åååsså svär jag. Då kan en ju undra VARFÖR jag syr ibland?!
Det är en kombination av faktorer. Snålhet är en, storhetsvansinne INNAN är en annan.
Och mest handlar det om att jag vill ha det som jag vill ha det. Det jag vill
ha finns inte att köpa med annat än att anlita en skräddare och då är vi tillbaka
i snålheten igen... En ond cirkel så att säga!
 
jag och symaskinen blir ovänner så fort jag sätter mig. Mycket ont blod finns i vår historia.
Jag svär, syr, sprättar och svär, syr fast i byxorna/duken, svär och sprättar. Brassar fort och fel,
sakta och tråkigt eller lagon men glömmer fälla ned pressarfoten. kort sagt:
Vi hatar varandra jag och symaskinen. Ofta slutar det med att jag tråcklar för hand efter en lång och tröttande batalj och slutligen så ger jag upp eller nöjer mig med vad jag skapat.
 
Nu syr jag överdrag till ungarnas dynor, som hör till deras fotöljer i miniformat, som blivit solkiga
på grund av att de är...VITA! Bra färgval IKEA! Så nu har jag hittat ett avtorkningsbart tyg med lamm på som var nedsatt till ringa 49kr/m. problemet är bara att jag måste sy själv.
Men jag önskar så att jag kunde sy. Jag är nämligen begåvad med en, särdeles snygg, men väldigt kort rygg vilket gör att alla klänningar jag hittar/gillar måste kortas i ryggen. Jag önskar verkligen att jag kunde sy egna klänningar efter min egen kroppsform!! Men än så länge får jag förlita mig på svärmor.
 
Jag har hittat en kurs som börjar i höst. En tar med sin egen maskin och tyg och så får en hjälp av en skräddare. Någon som vill följa med?? enda problemet är att jag då måste svära och hata "in public"...
Men tanken på att faktiskt lära sig och inte bara chansa vilt är lockande...
 
Oh. well, det om mig och min symaskin. Nu ska jag mata ungar!
Puss!


Moster

Intressant! Jag har samma relation till min symaskin. Jag använder den ca tre gånger per år och då slutar det med att vi hatar varandra...

Svar: MYCKET intressant att även den analytiska delen av min familj lider av samma hat.Kan vi kanske kalla det "hat mot maskingrupp?" För min känsla är rätt generell och kommer även i kontakten med symaskiner jag inte har historia med...
Symaskinsrasism är ett annat ord som ploppar upp :D
aliaslillamy



URL:


The Mummy

Som sagt, det ligger i det onda blodet, generna. Vid flera tillfällen har jag klippt ut mönsterdelar både i det aktuella tyget och i duken som legat under. Det noggranna och systematiska lågtempojobbet ligger liksom inte för oss. Vem tusan ids och har tid att ta bort duken innan man lägger ut tyget?

Svar: I Knoooow! Är det skit i genpoolen eller är det socialiserat?!? Du svor ju inte på den tiden som jag, som barn, observerade ditt beteende vid symaskinen men nog fanns där en tryckt stämning och ett mer eller mindre öppet hat mot symaskinen :D Men jag är ju i övrigt rätt frisk så lite fördomar mot symaskiner som grupp är väl inte det värsta du kunde föra vidare! Puss!
aliaslillamy



URL:


Regina

Jag har alltid intalat mig att jag tycker om att sy, men varje gång jag sätter mig vid symaskinen blir det mest svordomar för min del också.
Jag hade älskat att kunna sy, det känns som det skulle passa min personlighet väldigt bra att sitta och sy kuddar och gardiner och sånt, men jag har gett upp.
Synd att det är för långt bort för mig att följa med på kursen du hittat!


Svar: Skönt att höra att det inte är BARA i min släkt som detta fenomen uppstått :DFort och fel är liksom min melodi när det kommer till symaskinen.
Syyynd att du inte bor i norrland, jag behöver moraliskt stöd på sy-kursen!
DAMN! Kram på dig!
aliaslillamy



URL:





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?