För varje dag är i sanning helt galen. Som idag.

Det känns som om bloggen just nu handlar om varje galenskap som inträffar
när en umgås med två tvååringar hela dagarna istället för välformulerad feminism.
Men då får det väl vara så då! För varje dag är i sanning helt galen. Som idag.
 
Jag och barnen skulle åka buss till handelsområdet kring Ica Maxi och inhandla
pynt till fest, två födelsedagspresenter, öl till MyPappan som ska parta i helgen,
allergivänlig mat och bakingredienser till nämnda party samt en stycke snusdosa
till MyMamman för att hon är beroende. Yes. Vi packade oss iväg, travade mellan
affärer, handlade och bar tungt. Sedan skulle jag försöka ge ungarna varmkorv
(vilket jag själv tyckte var genialiskt då det inte blir så bråttom hem då) men ungarna
vägrade äta varmkorv. Well, jag provade med medhavd smoothie men det var stopp.
Då blev det ju bråttom hem i alla fall. Nöjd med inhandlandet klev vi på bussen bara
för att upptäcka att barnvagnplatsen är upptagen av en rollator (vilket är helt legitimt,
platsen är ju till för dem också) samt en shopping bag av "dramaten"-typ (mindre okej.
Vi fick hoppa av och vänta 30 minuter på nästa buss. No worries tänkte MyMamman
och kokade ihop ännu en genialisk plan som gick ut på att vi skulle trava till
leksaksaffären och inhandla de leksaksbussar som vi länge tänkt köpa till barnen.
Sagt och gjort. Som planerat lekte de med sina bussar tills vår nya buss dök upp
och vi åkte hem. På vägen började det bli, som förväntat, rätt grinigt så planen var
att skippa lunch och hoppas att de skulle, behaga, äta när de sovit. Innan vi han
in hade Vilgot doppat sin buss i den uppblåsbara poolen. Till saken hör att dessa bussar
gav ifrån sig ett skramlande motorljud följt av några tutningar när en tryckte på dem.
När Ville dopade sin buss i poolen hakade denna (högljuda) ljud upp sig. Jag bankade,
bönade och mixtrade men ljudet gick inte att få av så jag tejpade för mikrofonen med
silvertejp. Det hjälpte inte. Tillslut lyckades jag övertala ungarna som grät av trötthet
att bussarna oxå behövde sova och lindade in dem i en filt och stoppade i garderoben.
Tyst... blev det inte men tillräckligt dämpat för att kunna få ungarna att sova.
När de vaknade grinade de i en halvtimme men skulle ICKE äta. Jag hade dem båda i
knäet medan jag bajsade (nöden har ingen lag) och efter det behagade de äta några tuggor av
plättar med sylt och en matsked glass. (Glassen åt de upp helt, suprise.)
 
Nu ska jag vila medan mommo tar med dem till hästarna.
Over and out!





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?