Jag ser ingen annan väg om mina barn ska bli hela
Jag vet inte vad det är med julen som gör att könsroller prackas på barn, till synes, ännu mer frenetiskt än vanligt. Det krävs oerhört mycket intigritet av föräldrar att styra vad som hamnar i paketen när släkt och vänner köper leksaker/kläder som känns fel. Jag klarar det inte alltid. Istället brukar jag jobba för att jämna ut det med det jag köper och att balansera lekarna. Barnens bilar både pussas, kramas och blir glada att se varandra när jag är med och leker. Men det räcker inte. Inte för mig. För varje dag för mina söner närmare mansrollen - den där som jag kämpar så förtvilat med att hålla borta. Den som, om den implemiteras, berövar mina barn på hälften av... jaa, världen. Deras intressen formas tills vi inte vet om de valt det själva eller blivit styrda. Inte heller barnen kommer att veta om de verkligen valt när de står där med sitt bilintresse eller sportintresse om 15år. Om de väljer att bryta normen kommer vi att veta det men inte om de väljer att följa den. Och hur hårt jag än kämpar för att de ska bli hela människor så kommer världen att säga sitt: det är töntigt att plugga, boys will be boys, vissa kvinnor kan man se som objekt medan vissa kvalar in som verkliga personer att respektera, rosa går bort liksom glitter och blommor, män behöver inte visa omsorg om sina nära - det sköter deras mammor/systrar/partners (om de visar sig vara heterosexuella). Det gör ont att tänka på och det är en hård kamp. För inte ser jag ett fotbollsintresse som ett misslyckande OM de VALT det men jag kommer att se det som ett misslyckande om mina barn blir känslomässigt handikappade och om de nedvärderar det kvinnliga. Om de är halva personer utan tillgång till den halva som förbehålls kvinnor.
Och visst kan man argumentera att det inte handlar om vad det är i de där paketen under granen. Riktigt så enkelt är det inte men visst spelar det roll. Men det som spelar mest roll är vi vuxna och vårat bagage. Hur vi ser på barnen när de leker norbrytande (ger vi varandra blickar?), hur vi reagerar på det som finns i paketen (vad uppmuntrar vi och vad uppmuntrar vi inte?) hur är vi själva klädda och hur reagerar vi på barn som inte skyltar med sitt kön via kläderna? Hur leker vi med dem och gör vi en grej av att kön är viktigt (säger vi han, hon eller hen? Eller kan vi kanske säga barnet?).
Jag håller med, det handlar inte om kläder/leksaker egentligen men om vi är ärliga mot oss själva och ser att vi inte KAN vara neutrala kring våra barn så kan det vara så mycket enklare att helt enkelt kompensera. Att styra intaget så att säga genom att bryta normer när vi handlar och försöka styra innehållet i paketen. Inte för att flickor inte ska få leka med dockor utan för att pojkar också ska få det. Inte för att pojkar inte får spela fotboll utan för att flickor också ska uppmuntras till det. För att försöka ge våra barn hela världen istället för (i bästa fall) halva. Låta dem göra sina val och inte värdera. Jag har inget problem med rosa på flickor, tvärtom, jag tycker att det typiskt kvinnliga ska uppvärderas. Ingen far illa av en rosa klänning om den inte kommer med förväntningar på uppförande och intressen.
Rosa är en stark färg som alla skulle ha tillgång till om de gillar den. Däremot har jag problem med det mörka, hårda och otillgängliga som vi prackar på våra söner. Jag vill gråta när jag tänker på att mina barn kommer att möta de förväntningarna.
Men vi måste vara vaksamma på så mycket mer än könsrollerna. Hur många böcker i barnbokshyllan beskriver annat än heterosexuella vuxenrelationer?? Hur många av huvudpersonerna är något annat än vita?? Finns det, alls, människor som inte identifierar sig med det kön det fötts med i mediavågen som sköljer över våra barn?? Jag kan fortsätta i oändlighet för det vi matar våra barn med på regelbunden basis, må det vara tv, böcker eller spel, är i stort sett normen. det finns undantag men inte i en utsrtäckning som motsvarar andelen människor som inte passar in i normen.
Jag blir matt.
Jag konstaterar att alla de små delarna (som folk ständigt påpekar inte gör skillnad) är HELA skillnaden. Vi är människor och vi gör vårt bästa. Det gör ont att det inte kommer att räcka (åtminstone inte fullt ut) men vi slutar inte för vi har inte något val. JAG har åtminstone inget val. Förändringen måste ske och många av oss har varken ork eller möjlighet att förändra något på nationell, intenationell eller ens samhällelig nivå. Vi måste börja i vår egen vardag. Vi måste börja med leksakskatalogerna, barnavdelningarna på klädaffärer, oss själva och med det som finns under granen.
Jag vill ge mina barn variation så att de själva kan välja och så länge de valen helt styrs av vad jag (och andra) köper till dem så måste jag moderera i julklappssäcken så att de inte bara får spindelmannen, angrybirds, bilar och bollar i mörka färger.
Jag ser ingen annan väg om mina barn ska bli hela.
genusmotståndare gå och dra något gammalt över er!
Ja men heja bra skrivet, håller verkligen med!
Är rädd att förlora lillebror till en förlegad och självstympande mansroll, jag försöker ägna all min kraft åt att motverka det. Är glad över att vi är fler som kämpar :)
Svar:
aliaslillamy
Matilda
Heja, heja! Jag beundrar dig kära du. (Jag har färgglada trädockor och ett rosa litet hus åt dem i julklapp, förhoppningsvis gillar de dessa!) :) Kram
Svar:
aliaslillamy
Matilda
Heja, heja! Jag beundrar dig kära du. (Jag har färgglada trädockor och ett rosa litet hus åt dem i julklapp, förhoppningsvis gillar de dessa!) :) Kram
The Mummy
Nagellack kändes helt rätt som kalenderklapp!
Svar:
aliaslillamy
Oxhen