Vem pratar jag om, med??

En kär, kär vän till mig frågade i ett mail, häromdagen, kring vilka jag refererar
till när jag skriver feministiska inlägg kring män, deras kränkthet och deras väg till
feminism. Det var en så bra fråga, och så intressant även för mig att fundera på,
att jag bestämde mig för att göra ett helt inlägg kring det (och härmed inbjuda denna
vän att gästblogga någon gång om något ämne som intresserar henne, hon är
nämligen rasande smart och en förebild för mig. Jaa, jag menar dig L.)
 
Hur som: VEM pratar jag om när jag nämner samtal. Jag får fundera själv.
Inte kan det väl finnas en massa kränkta, vita, heterosexuella män i MIN närhet.
Yes box (för att använda en term som inte använts av någon under trettio sedan 1989)!
De finns överallt. För kruxet är att det, naturligtvis, är svårt för män att ta till sig sin
del i förtrycket av kvinnor, utfört av män. Även de allra feministiska män har ofta svårt
för denna grundbult i det feministiska tänkandet. Att DE representerar problemet.
Många kan komma till sans under ett samtal men reaktionen är (förståeligt) ofta att
känna sig kränkt, påpeka sin egen förträfflighet och skrämmas av oss arga feminister.
 
Det gör väl helt enkelt ont. Om ens självbild bygger på att en är goodguy åsså kommer jag
och påpekar att denne springer patriarkatets ärenden, så gör det ont. Gör det inte ont
så gör en det inte rätt, är min enkla åsikt. I mig gör det ont varje gång det slår mig hur "vit"
min feminism är och vilka strukturer jag drar nytta av, varje dag, bara genom att vara vit
medelklass. jag får tänka mig för innan jag försöker "hjälpa" på ett sätt som ramar in DERAS
fråga och gör att JAG tar upp deras utrymme. Det är djävligt knepigt, svårt och gör ont.
Precis så måste det vara att som man försöka ta sig an feminismen, minus självinsikt i många
fall. De måste förstå att de som norm inte KAN förstå oss som inte är normen "man".
De måste lyssna, lämna tolkningsföreträde och inte försvara sig så fort det gör ont.
 
Kort sagt: Ja, det finns massor med kränkta män i min närhet. Flera som inte är det också.
Men de samtal jag refererar till är sällan ett samtal utan dylika samtal som jag samlat på
mig genom åren. Blandat med andras berättelser om samtal och naturligtvis diskussioner i
andra bloggars kommentarsfällt. De sakerna tillsammans: Egen erfarenhet, andras och samtal
i cyberspace tillsammans blir de mönster jag tycker mig se i samtal med män. Många samtal
jag själv haft har innehållit alla ingredienser för de samtal jag hänvisat till men jag har i
stunden inte haft något bra svar. Dessa inlägg blir en slags upprättelse för en diskussion
som gjort mig både ledsen och upprörd.
 
Det är ju inte alltid av ondo. Dessa samtal alltså. Utan ofta kan en så ett litet frö eller i bästa fall
lära sig något nytt.





NAMN
 

MAIL


URL


SKRIV DIN KOMMENTAR


Spara?