Feminism "for dummies" och om att rikta sin kränkthet dit den hör hemma!
Alltså såhär:
Meningen "Alla män är potentiella våldtäktsmän" är en djävla bra mening. Motreaktionerna låter inte vänta på sig och var och varannan man ska börja grina och gnälla. problemet är att detta gnäll riktas fel. Klart som fan att jag fattar upprördheten, men här är en lite hemlis: Vi feminister (läs:jag, kan ej tala för alla) uttalar det konstaterandet som en provokation. Varför? Jo:
Patriarkatet pumpar oss full med information om HUR VI TJEJER ska undvika att bli våldtagna.
Vi ska klä oss kyskt, inte gå ensamma, inte bli för fulla och inte flirta, reglerna för hur offret ska undvika
att bli ett offer är oändliga och alla offer kan alltid "skammas" för något. "Hur kunde du lite på honom?"
"Hur kunde du somna bredvid honom?" "varför skrek du inte?" "Hur kunde du bli full i hans närhet?"
Men alla våldtäkter sker inte i en buske en mörk natt av en främling utan oftare av någon vi känner och litar på. Ofta i vårt eget hem, av en partner, killkompis eller släkting. Och här är slutklämmen:
Patriarkatet (strukturen som synligt och osynligt förtrycker kvinnor) säger oss kvinnor, rakt ut att du får skylla dig själv om du litar på en man! Meningen "Alla män är potentiella våldtäktsmän" är vad PATRIARKATET SÄGER OSS I FÖRTÄCKTA ORDALAG. (För män kan ju inte förväntas tygla sig eller känna empati när de blir upphetsade? Eller?) Jag, som feminist, tror tvärtom att det är våldtäktsmannens ansvar att inte våldta. Vidare tycker jag mig veta att män visst kan tänka även i upphetsat tillstånd och kan ta ansvar för sina handlingar. Fattar du? Jag tar patriarkatets budskap, vrider det ett varv extra för dramatik och tydlighet, och kastar ut det i etern för att ni ska fatta vem som är badguy!
Patriarkatet (strukturen som synligt och osynligt förtrycker kvinnor) säger oss kvinnor, rakt ut att du får skylla dig själv om du litar på en man! Meningen "Alla män är potentiella våldtäktsmän" är vad PATRIARKATET SÄGER OSS I FÖRTÄCKTA ORDALAG. (För män kan ju inte förväntas tygla sig eller känna empati när de blir upphetsade? Eller?) Jag, som feminist, tror tvärtom att det är våldtäktsmannens ansvar att inte våldta. Vidare tycker jag mig veta att män visst kan tänka även i upphetsat tillstånd och kan ta ansvar för sina handlingar. Fattar du? Jag tar patriarkatets budskap, vrider det ett varv extra för dramatik och tydlighet, och kastar ut det i etern för att ni ska fatta vem som är badguy!
Om jag köper patriarkatets lögn så är meningen "Alla män är potentiella våldtäktsmän" rena rama sanningen! JAG tror inte på det. Men alla ni som flummar på om killars svårigheter att tygla sig tror, i förlängningen, att alla män är kapabla att våldta. Så ta ert lipande, er kränkthet och er förolämpning och rikta den mot samhällets syn på män. Kom inte till mig och gorma om att män är individer och generalisering, FÖR JAG VET REDAN DET. Tala om det för patriarkatet när någon kommenterar en kvinnas klädsel som vågad eller skuldbelägger kvinnor som super sig fulla i mäns sällskap. Tala om det för er själva när ni TÄNKER att en kvinna "ber om det" genom att gå själv hem på natten. Tala om det för läraren i sexualkunskap som säger att killar kan ha svårt att tygla sig. Vråla det åt rättssystemet som friar killar som våldtar med en vinflaska eftersom "de inte kunde veta att hon inte ville" trots att hon höll ihop benen. Skrik ut er ilska mot människor som pratar om "hur förstört våldtäktsmannens liv är".
Jag (vi) vet att meningen, jag överanvänt i detta inlägg, inte är sann men lögnen kommer inte från oss utan från strukturer som skuldbelägger kvinnor och ursäktar män. För om jag litar på en man, som sedan våldtar mig, kan du ge dig faan på att någon ska anklaga mig för att jag (så lättvindigt) litade på honom (jag vet av egen erfarenhet). Rakt översatt är det som att säga till mig att jag inte kan lita på någon med snopp. ATT ALLA MÄN ÄR POTENTIELLA VÅLDTÄKTSMÄN. Så när jag som feminist säger det är det en reaktion på vad samhället hela tiden säger mig. Intellektuellt VET jag att det är lögn men i känslan ÄR jag rädd för män. Patriarkatets lögn begränsar mitt liv mer än jag vill erkänna.
Ni som vanligtvis läser här vet allt detta. Det är inte ens knivigt. Men detta inlägg är ett "Min feminism for dummies" . Ett sätt att bena ut frågan i text och kaaanske nå någon kränkt man som vanligtvis riktar sin kränkthet åt fel hål! En kan ju alltid hoppas!
Heja, heja, heja!
Svar:
aliaslillamy
Hanna
Så jäkla sant, du är bäst! Måste komma ihåg det här nästa gång ämnet poppar upp.
Svar:
aliaslillamy
THE MUMMY
That´s my girl!
Svar:
aliaslillamy
Matilda Rodin