Slut -Shaming! (Det egentliga manshatet)
Igår jobbade min hjärna med begreppet "Slut-shaming".
Jag tänker att det förekommer öppet, medvetet, dolt och omedvetet.
Alla typer av övergrepp kan avfärdas medels slut-shaming.
Och de flesta av oss har gjort oss skyldiga till det med kommentarer som:
"- Jaa, det är hemskt men vad hade hon där att göra, vid den tiden,
klädd sådär, berusad, flörtandes och otydlig i sina intentioner."
Uttrycken ovan används NÄR ett övergrepp väl hänt. Oavsett om kvinnan kände förrövare eller inte och oavsett vilket övergrepp vi pratar om. Vi kvinnor får inte vara på alla platser, vid alla tidpunkter, klädda hur vi vill, flörta med vem vi vill och i efterhand skulle vi ha varit TYDLIGT avvisande, skrikit och slagits och framförallt sagt NEJ på ett sätt som en man kan tänkas förstå. (Som om "NEJ" skulle kunna tolkas på mer än ett sätt...)
Övergreppen kan sträcka sig från rena överfallsvåldtäckter till att våra ex lägger upp nakenbilder på oss på nätet som hämnd. (sk revengeporn).
Förrutom att vi inte får lita på okända män (och måste uppföra/klä oss rätt) så får vi inte heller lita på bekanta för det kan ju ge fel signaler (framförallt om vi sover eller är berusade) och vi kan defenitivt inte lita på männen vi har en intim relation med.
Att överhuvudtaget skicka, eller ta en nakenbild till/med mannen man har en relation med är tydligen att "Be om det". Ergo, kvinnan får skylla sig själv. Vi får skylla oss själva! Att överhuvudtaget praktisera sin sexualitet, som kvinna, gör dig till ett potentiellt offer och du måste alltid ha förmågan att se framtiden. Annars får du skylla dig själv. Det slut-shaming gör är att den säger till kvinnor att vi ALDRIG kan lita på män. (Snacka om att manshat när det är som värst.) Den säger också att så fort vi litar på någon eller för en sekund släpper garden så GÖR VI OSS TILL OFFER.
Smaka på den meningen en stund.
Ordet offer antyder ju att något händer offret utan egen förskyllan eller att en förövare gör något MOT offret. OFFER. Som kvinna kan du GÖRA DIG TILL OFFER.
Märkligt...
Det enda sättet, som jag kan se, att motverka detta, konstiga, fenomen är att helt sluta med "slut-shaming" själv. Både den medvetna och den omedvetna. Den medvetna "Jaa, men vad hade hon där att göra?" är nog så svår men ändå lätt att se och den är alltid EFTER att någon blivit ett offer.
Den omedvetna, är jag övertygad om, är när vi beskriver kvinnor utifrån klädsel eller handlingar som "utmanande" eller "vågade" INNAN hon blivit ett offer. När vi värderar deras beteende och förutsäger ett övergrepp. När vi betonar ord som "utmanande" och höjer ögonbrynen i en menande gest. För varje gång vi tycker något om en kvinna som uttrycker sin sexualitet i kläder eller uppförande så VÄRDERAR vi MEDVETET eller OMEDVETET och den vi pratar med tar med sig den värderingen. Värderingen är sällan av det positiva slaget även om vi håller ryggen fri med uttryck som "Hon får ju klä sig/uppföra sig hur hon vill men".
"Men" är ett ytterst farligt uttryck. Allt vi säger före "Men" är som regel skitsnack som vi själva inte tror på. Vi som är medvetna om strukturer som detta måste SLUTA upprätthålla dem. Vi måste sluta beskriva kvinnors sexualitet på ett värderande sätt och vi måste sluta låta andra komma undan med det. VAD menar vi egentligen med "utmanande"?? Vi måste se djupt in i oss själva. Ger jag menande blickar när jag pratar med folk om kvinnor i min omgivning? Använder jag "Men" på ett sätt som ursäktar framtida övergrepp??
Jag VET att jag gjort det. Jag vet att jag kan bättra mig och jag VET att det är svårt. Jag pratar om urgamla strukturer och synsätt som missgynnar offer i allmänhet och kvinnor i synnerhet.
Slut-shaming är också den tydligaste formen av manshat. Den visar på en bild av män (som djur som inte kan kontrollera sig) som borde anses oacceptabel av alla män. De borde stå på barrikaderna eller åtminstone vara djupt oroade.
