Blondinbella tycker att man ska klä sina barn så att man tydligt ser
könet eftersom hon tycker det är så pinsamt att säga fel (alternativ att
inte veta vad man ska säga). Själv tycker jag att "Barn" är ett ganska
bra ord. Det täcker in barn med både snippa och snopp samt bäddar
för få pinsamheter (såvida det verkligen är ett barn och inte en mycket
kort person eller en apa, men sannolikheten är väl inte allt för hög?)
Tyvärr, alla tanter/farbröder på stan som generat sig med att kalla mina barn för flickor,
jag klär inte mina barn för att göra livet enkelt för dig. Inte heller tycker jag
att du har anledning att känna dig generad eftersom "tjej/flicka" inte är ett skällsord.
Hade ni sagt: "Nej men oj vilka gulliga små hundar du har" hade jag kanske blivit
aningen sne.
Jag klär (och kommer att klä) mina ungar glatt och varierat för att ge dem möjlighet
att hitta sin egen smak. Jag kommer länge att styra vad som hamnar i garderoben eftersom
de inte behöver (eller kan axla) det ansvaret. När de börjar uttrycka vad de vill ha på
sig får jag anpassa mig efter situationen.
Som feminist och genusentusiast kommer jag att kämpa för deras rätt att vara sin egen person, frikopplat från vad inskränkta människor tycker att de ska vara utifrån att de har snopp.
Jag kommer att kämpa lika hårt för att de ska få spela fotboll som jag skulle kämpa om de valde balett. Men jag kommer framförallt att kämpa för att de ska få välja utan påverkan. En kamp jag aldrig kommer att vinna men som jag kommer att föra ändå.
Stackars, stackars Blondinbella, och alla tanter/farbröder på stan, som lider så av mina klädval.
"Påskkärring året runt" tror jag visst att hon kallade det. Det ÄR hemskt att någon, 2013, inte skäms för att uttrycka sådana saker och är så insnöad i könsrollerna att man blandar ihop saker så groteskt.
Hon skriver om att hon är stolt över att vara kvinna och att man i sverige nästan måste skämmas för det... He...Well! För det första vill jag att Isabella ska lära sig skilja på att vara kvinna (dvs ha en snippa) och vara kvinnlig (kvinnligt är det som, typiskt, förknippas med att vara kvinna/ de egenskaper vi förväntas ha). Kvinna är en om en har snippa och därmed borde allt en gör (som person med snippa) vara kvinnligt. Jag kan köra truck, måla naglar, odla hår på benen, tända på kvinnor eller män och vaxa armhålorna och jag är precis lika mycket kvinna för det. Och därmed också kvinnlig. Det är här det blir lite "hårigt" (ha) för enligt Blondinbella så är man en stolt kvinna om man klär sig "kvinnligt" och lägger omsorgsfull make up. Och jag menar att alla med snippa är kvinnliga, utan undantag och därmed också kan vara en stolt kvinna. (Såvida man inte blir nedtryckt av normer och de som uppehåller dem.)
Jag går inte osminkad för att jag skäms för att vara kvinna utan för att jag vill visa på att kvinnligt är ett begrepp som missbrukas groteskt av många för att skuldbelägga, håna och frysa ut. FÖR ATT TRYCKA NED KVINNOR! För att jag är lika mycket kvinna ändå! När jag sminkar mig är det ett uttryck för min personlighet. Inte för vad jag har mellan benen.
Mina pojkar är pojkar oavsett kläder och INGEN ska komma och säga till dem, eller mig, vad manligt är. INGEN. För i vår familj uttrycker vi inte manlighet och kvinnlighet utifrån vad Isabella, eller någon annan, tycker eller känner sig bekväma med. Manligt och kvinnligt behöver inte uttryckas i det yttre. Alls.
En gör det, om en så vill, på vilket sätt en vill.
Jag hånar inte någon för att de väljer attribut typiska för normen och jag betackar mig för hånfulla tillmälen när jag väljer att kliva utanför normen. Allt annat är unket!
Emelie