Att likställa fördomar med erfarenhet är som att strö glitter på en bajskorv!
I sin blogg minasannaord (som förövrigt blivit lite av en favvo de senaste dagarna, bli inte förvånade om den hamnar i länklistan men tills dess kan ni klicka på länken ovan) skriver Sanna klokt om erfarenhet vs fördomar. Upprinnelsen är en debattartikel i Dn där författaren menar att erfarenhet är samma sak som fördomar. Jag håller med Sanna. Inget likhetstecken finns att finna mellan dessa. Utan att ha lusläst artikeln har jag några synpunkter på slutsatsen som dras:
I själva ordet FÖRDOMAR står det klart att fördomar är något man dömer i FÖRväg medan erfarenhet bygger på just något man ERFARIT.
Poängen är inte heller huruvida man har fördomar utan hur man förhåller sig till dem.
Medvetet och omedvetet har jag fördomar om olika människor, deras ursprung, klädstil
you name it. Givetvis har jag det. Att påstå något annat vore arrogant. Men jag FÖRHÅLLER
mig till det, i många fall, medvetet. Öppen för att omvärdera, medveten om att jag omöjligen
kan sitta på all information och säker på att grova generaliseringar sällan är hela sanningen.
Men också kritisk till andras generaliseringar, källkritisk och noga med att skilja på mina egna
känslor inför något och mina värderingar.
Som jag skrivit förut:
"Jag är emot dödsstraff men skulle lätt kunna slå ihjäl någon som skadade mina barn"
Det ena är en värdering och det andra är en känsla. I ett samhälle kan vi inte ta hänsyn till den enskildes affekt utan till våra gemensamma värderingar.( Ergo: Yours truly skulle få skaka galler om jag gav efter för min affekt!)
Hur hänger allt det här ihop då?
Jo, alla dessa saker: Fördomar vs erfarenhet, känsla vs värdering, måste vi särskilja och förhålla oss till. Att påstå att fördomar och erfarenhet är samma sak är att bana väg för, och ursäkta, att folk låter fördomar styra deras livsval och i värsta fall deras val till riksdagen. När de istället borde se sina fördomar i vitögat, erkänna dem för sig själva och sedan leva utifrån sin värderingar. Rösta utifrån sina värderingar och inte låta varken fördom eller känsla/affekt styra.
Med detta menar jag inte att känslor är fel eller att man inte ska rösta med hjärtat. Att vara känslomänniska är inte något negativt. Jag tror dock att om fördomar är inblandat i smeten så är känslan som styr ofta Rädsla. Jag är stolt över att jag har lätt att komma åt mina känslor och de leder mig ofta rätt. Men känslan rädsla är inget jag vill styras av. Den måste jag förhålla mig till och i vissa fall bortse ifrån. Ibland är den befogad, ibland inte. Och som ordet FÖRDOM antyder så är rädsla utifrån något man dömt i förtid ofta något man ska syna noga.
Artikelförfattaren refererar till hur hon instruerar sin dotter att söka hjälp ifall hon kommer vilse i tunnelbanan och det faktum att hon säger åt henne att söka hjälp av en kvinna i första hand. Inte en man. Är det fördomsfullt/diskriminerande eller en erfarenhet? Är det rädsla eller hennes värdering?
Jag kan tycka att med tanke på att män utgör, grovt räknat, halva befolkningen så är det en kombination av dem alla. Jag skulle förmodligen göra likadant utifrån känslan rädsla, erfarenhet och statistik. Det är fördomsfullt. (För hon dömer på så sätt alla män, män som hon dömer i förväg, men att döma gruppen män är statistiskt riktigt.) När det handlar om ens barn så är det svårt att ge något annat råd. Men det är ett farligt steg att likställa erfarenhet och fördom baserat på ett exempel. I en värld där män utgjorde 50% av alla förövare hade det varit fel råd. Jag föreslår att hon ger samma råd till sin dotter, sedan fokuserar man på att förändra de strukturer som gör att detta råd, statistiskt, är det klokaste. Man söker då en lösning på problemet istället för att bidra till det. Man försöker inte klä om ordet fördom till det mer legitima, erfarenhet för att ursäkta sin, förmodligen kloka, diskriminering. Statistiskt så är risken för övergrepp mindre om hon går till en kvinna och ingen ber henne offra sin dotter på feminismens altare. Men från det är steget långt till att likställa erfarenhet och fördom GENERELLT. Folk kan få för sig så knasiga och fördomsfulla saker då.
Att strö glitter på en bajskorv gör inte att den luktar mindre eller slutar vara en bajskorv.
Fördomar omskrivna till erfarenhet luktar fortfarande unket och erbjuder ingen lösning.
Haha så himla bra skrivet! Jag kan inte låta bli att visualisera den där bajskorven med glitter på ;) Tack förresten för den oerhört braiga förklaringen till varför samhället inte bör agera som en frustrerad, rädd eller rasande individ i frågan om tex dödsstraff. Håller med till 100%
Svar:
aliaslillamy
Sandra på Stökboet