Nu har jag sovit ett par timmar och ätit middag. Jag börjar känna mig som en människa igen efter ett dygn på sjukhuset med Vilgot. Han har haft andningssvårigheter och feber. Nu är det så pass bra att vi fått permiss. Igår sov han bara eller satt och hängde som en urvriden trasa mellan behandlingarna. Idag orkar han leka lite, busa och äta. Men han HATAR att ta medicin med masken vi har här hemma. Då kämpar han emot som ett litet djur. Imorgon åker vi in igen för att kolla att han blir bättre. Kanske har han astma, kanske bara förkylningsastma. Vi får se vart det lider. Nu blir det mycket mediciner några veckor innan vi provar att trappa ned. Det som gjorde attvi blev inlagda var att han så snabbt, blev sämre efter behandling. Jag åkte in, med honom, till akuten, natten mot lördag. Han fick inhalera medicin och lät bättre. Vi blev hemskickade och i taxin hem blev han dålig igen... Fy vad hemskt det är när en liten har svårt att andas! Man blir sjuk av oro. I natt sov jag med Vilgot på sjukhuset och idag kom Otto och maken och var med oss tills vi fick åka hem. Det blir så tydligt hur Ville mår när Otto busar runt och är glad som en fågel medan Vilgot bara hänger med huvudet. Nu ska vi bara familjemysa och sova en lång natt (peppar peppar).
Sov gott på er!