Mammas vrålapor
Nu är det officiellt! Jag har fött två små skrik-bebbar, kolikbarn, vrålapor!
Aldrig har jag varit lyckligare, piggare eller mer tillfreds MEN oxå förtvivlat trött
och hjärtat värker så snart de sätter igång. Skulle maken visa upp sådan smärta skulle
jag ringa ambulansen men med bebbar måste man (tydligen) tänka annorlunda.
Ambulansförarna skulle kanske bli lite trötta på mamman i det gula huset om jag gav
efter för impulsen att ringa 112 varje kväll... och förmiddag.
Igår var planen att vi skulle gå över från bröstmjölk till mjölkfri ersättning. Jag orkar inte
pumpa mer. De har fått tre månader bröstmjölk och det verkar som att vården är impade
att jag pallat så länge. Dessutom kändes de olidligt jobbigt att lägga om till mjölkfri kost själv
just nu. Man behöver liksom inte en grej till att tänka på men man vill ju hjälpa de små knipande magarna.
Sagt och gjort. Vi fryste in bröstmjölken och tillredde ersättningen efter konstens alla regler.
Gossarna betedde sig som om vi försökte giftmörda dem!
De skrek besviket, ilsket och efterhand rasande! Att vi bara hade mage att byta ut deras favorit rätt!!
Ve och fasa! De ville INTE prova något nytt!!
Jag och maken tittade på varandra, med varsin vrålande bebbe i famnen, i tyst samförstånd och efter en stund reste sig maken och plockade ut min pumpade mjölk ur frysen. Utan ett ord värmde han den.
Bebbarna tittade skeptiskt, jaa rent misstänksamt, på flaskorna när vi återupptog matningen.
För säkerhetens skull pep de lite hotfullt när nappen närmade sig deras hungriga munnar men när de insåg att det vankades mjölk a´la mammatutte glufsade de i sig av hjärtans fröjd.
Men säg den frid som varar för en tvillingförälder med kolikinfesterade små gossar. Direkt efter maten var det dags för magsmärtor och förtvivlade vrål samt spända små bebbekroppar och röda ansikten. Det enda man kan göra är att hålla dem omslutna, luta pannan mot deras och vagga dem lugnt, tätt tryckta mot bröstet. Efter några timmar får både rödgråtna bebbar och föräldrar sova. Ååååsså börjar det om igen dagen därpå.
Nu känns det dock hoppfullt att testa mjölkfritt och, peppar peppar, kanske kan det bli bättre!
Aldrig har jag varit lyckligare, piggare eller mer tillfreds MEN oxå förtvivlat trött
och hjärtat värker så snart de sätter igång. Skulle maken visa upp sådan smärta skulle
jag ringa ambulansen men med bebbar måste man (tydligen) tänka annorlunda.
Ambulansförarna skulle kanske bli lite trötta på mamman i det gula huset om jag gav
efter för impulsen att ringa 112 varje kväll... och förmiddag.
Igår var planen att vi skulle gå över från bröstmjölk till mjölkfri ersättning. Jag orkar inte
pumpa mer. De har fått tre månader bröstmjölk och det verkar som att vården är impade
att jag pallat så länge. Dessutom kändes de olidligt jobbigt att lägga om till mjölkfri kost själv
just nu. Man behöver liksom inte en grej till att tänka på men man vill ju hjälpa de små knipande magarna.
Sagt och gjort. Vi fryste in bröstmjölken och tillredde ersättningen efter konstens alla regler.
Gossarna betedde sig som om vi försökte giftmörda dem!
De skrek besviket, ilsket och efterhand rasande! Att vi bara hade mage att byta ut deras favorit rätt!!
Ve och fasa! De ville INTE prova något nytt!!
Jag och maken tittade på varandra, med varsin vrålande bebbe i famnen, i tyst samförstånd och efter en stund reste sig maken och plockade ut min pumpade mjölk ur frysen. Utan ett ord värmde han den.
Bebbarna tittade skeptiskt, jaa rent misstänksamt, på flaskorna när vi återupptog matningen.
För säkerhetens skull pep de lite hotfullt när nappen närmade sig deras hungriga munnar men när de insåg att det vankades mjölk a´la mammatutte glufsade de i sig av hjärtans fröjd.
Men säg den frid som varar för en tvillingförälder med kolikinfesterade små gossar. Direkt efter maten var det dags för magsmärtor och förtvivlade vrål samt spända små bebbekroppar och röda ansikten. Det enda man kan göra är att hålla dem omslutna, luta pannan mot deras och vagga dem lugnt, tätt tryckta mot bröstet. Efter några timmar får både rödgråtna bebbar och föräldrar sova. Ååååsså börjar det om igen dagen därpå.
Nu känns det dock hoppfullt att testa mjölkfritt och, peppar peppar, kanske kan det bli bättre!
Har du läst annika lantz bok 9 1/2 månader? Den handlar om hennes första period med sin nya bebis. Jag kan verkligen rekkomendera den till dig. Förutom att det är den roligaste bok jag läst (och som du kämpar unnar jag dig verkligen att ha lite roligt!), så verkar hon vara i samma sits som du med en kolikbebis (och då kan du känna dig som en supermamma, du som har två :).
Lycka till med bröstmjölksersättningen!
Wavelin
* 9 1/2 månad hette den visst.
Julia
Wavelin: faan vilken gullig kommentar! Blir rörd! 1000-tack för tipset! Måste inhandlas och läsas pronto! Jag behöver få känna mig som en supermamma :)
Kram på dig!
Wavelin