Helgens elände
Jag är hemma och försöker må så bra jag kan!
Helgen har varit jobbig. Från hemkomsten på fredag eftermiddag
(då jag faktiskt var rätt hoppfull och glad) kräktes jag. Från 14.00
till 01.00 kräktes jag. Sedan vaknade jag Lördag morgon och kräktes galla...
Då åkte vi tillbaka till "min" säng och droppåse på sjukhuset.
Efter alla kräkningar hade jag mastodontus huvudvärkus panikus och de slet som
bävrar får att få fason på huvudvärken som gjorde att jag bara hyperventilerade
och grät. Jag drogades, fick syrgas, drogades med fler olika saker tills, natten
mot söndag, då huvudvärken gav med sig och igårkväll fick jag komma hem.
Man blir rädd och panikslagen av sådant och jag upptäcker att jag går runt här hemma med ångest för att jag ska bli sämre igen. Att jag inte kan njuta av att denna dag är (peppar peppar) kräk-fri. Jag ska prata ut med min läkare och min mamma så kanske det blir någon ordning på mig.
Det var helgens elände!!
Nu ska jag försöka släppa det.
Nej men..... hjälp!
Det kunde bli värre alltså. Inte bara gallan utan huvudet också.
Usch jag blir nästa lite rädd.
Tror de som vet att det här kommer minska. Har de träffat på människor tidigare som reagerar som du? Jag efterlyser en prognos alltså?
Julia
Jaa, visst känns det lite väl magstarkt...
Tydligen så är jag inte alls ovanlig om man tittar på tvilling-gravida.
Tvillinggraviditeter kan tydligen spöka igång det mesta och både huvudet och gallan beror på att jag kräks så förbannat. Slapp jag kräkas skulle de symtomen troligen ge med sig... Tror de, hoppas jag :)
Det alla säger är att det kommer att bli bättre längre in i graviditeten... Det kan jag bara hoppas på.
Visselpaj
Oj det där lät hemskt jobbigt. =/ Vilken tur att graviditeter inte varar för evigt. Kämpa på!
Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan'