Hur jag tänker
Ibland hoppas jag på flickor, ibland på pojkar och för det mesta önskar jag mig bara friska barn.
Svårigheterna finns ju där i olika skepnad oavsett om barnen har snopp eller snippa. Det är svårt att uppfostra flickor till något annat än omhändertagande prinsessor och det är svårt att uppfostra morgondagens män till omhändertagande och mjuka män som slipper vara tuffa istället för ledsna.
OBS! Som feminist är jag INTE för att sudda ut skillnaderna mellan könen eller att göra flickor till pojkar och pojkar till flickor! Vad jag önskar mina barn är ett mindre fyrkantigt bemötande där pojkar inte behöver vara tuffa, klä sig i mörka färger och flickor inte behöver ha rosa och ta hand om allt och alla. Jag vill ge mina barn fler möjligheter i livet än Hjälte VS prinsessa.
Många skillnader i samhället skulle överbryggas om män blev mer omhändertagande. Om de tränades lika mycket i att definiera, sätta ord på och hantera känslor, som vi tjejer gjort. Naturligtvis generaliserar jag nu. Det finns sådana män och det finns kvinnor som vägrat martyr-koftan men i stort så skulle vårt samhälle må så mycket bättre om män blev bättre på de typiskt kvinnliga egenskaperna.
Jamen, tänker du, sådant sitter ju inte i varken kläder eller leksaker. Men där tycker vi olika serru.
No harm , no faul. Du är i din fulla rätt att tycka som du tycker men eftersom detta nu är MIN blogg så tänker jag knappa fram vad JAG tycker. Det betyder inte att jag ser ned på eller dömer folk som tänker och agerar annorlunda.
Jag tror att vi bemöter barn olika utifrån vad de har på sig och vad de leker. Det gör vi omedvetet, hela tiden. Vi skojar om att bebben i blå kläder ska bli fotbollsproffs när han sparkar. Vi kommenterar att flickor är söta och mammiga när de skjuter dockan framåt. Vi kallar den blåklädda ungen för tuffing och den rosaklädda för sötnos... Ja, ni fattar poängen. Om alla vuxna som träffar våra barn gör detta omedvetet så formas våra barn efter vad som förväntas av dem!
Därför ser jag en vinst i att klä gossar i rosa, ge dem en docka och prata fotboll med dottern. Kanske gör det ingen skillnad men man måste ju försöka med något. Givetvis kommer även mina eventuella döttrar att ha rosa någon gång men inte som regel. Det handlar alltså INTE om att begränsa barnen utan om att öppna upp alla möjligheter för alla barn. Låt dem vara bara barn.
Tids nog ska samhället lära dem vad som förväntas av dem.
Den här frågan brinner jag för. Kanske brinner du för något annat eller tycker jag är larvig. Det har du rätt att tycka. Detta inlägg är skrivet för att belysa varför JAG väljer att tänka som JAG gör och för att peppa andra föräldrar att våga utmana könsrollerna... Bara lite. Jag tror det gör skillnad.
Svårigheterna finns ju där i olika skepnad oavsett om barnen har snopp eller snippa. Det är svårt att uppfostra flickor till något annat än omhändertagande prinsessor och det är svårt att uppfostra morgondagens män till omhändertagande och mjuka män som slipper vara tuffa istället för ledsna.
OBS! Som feminist är jag INTE för att sudda ut skillnaderna mellan könen eller att göra flickor till pojkar och pojkar till flickor! Vad jag önskar mina barn är ett mindre fyrkantigt bemötande där pojkar inte behöver vara tuffa, klä sig i mörka färger och flickor inte behöver ha rosa och ta hand om allt och alla. Jag vill ge mina barn fler möjligheter i livet än Hjälte VS prinsessa.
Många skillnader i samhället skulle överbryggas om män blev mer omhändertagande. Om de tränades lika mycket i att definiera, sätta ord på och hantera känslor, som vi tjejer gjort. Naturligtvis generaliserar jag nu. Det finns sådana män och det finns kvinnor som vägrat martyr-koftan men i stort så skulle vårt samhälle må så mycket bättre om män blev bättre på de typiskt kvinnliga egenskaperna.
Jamen, tänker du, sådant sitter ju inte i varken kläder eller leksaker. Men där tycker vi olika serru.
No harm , no faul. Du är i din fulla rätt att tycka som du tycker men eftersom detta nu är MIN blogg så tänker jag knappa fram vad JAG tycker. Det betyder inte att jag ser ned på eller dömer folk som tänker och agerar annorlunda.
Jag tror att vi bemöter barn olika utifrån vad de har på sig och vad de leker. Det gör vi omedvetet, hela tiden. Vi skojar om att bebben i blå kläder ska bli fotbollsproffs när han sparkar. Vi kommenterar att flickor är söta och mammiga när de skjuter dockan framåt. Vi kallar den blåklädda ungen för tuffing och den rosaklädda för sötnos... Ja, ni fattar poängen. Om alla vuxna som träffar våra barn gör detta omedvetet så formas våra barn efter vad som förväntas av dem!
Därför ser jag en vinst i att klä gossar i rosa, ge dem en docka och prata fotboll med dottern. Kanske gör det ingen skillnad men man måste ju försöka med något. Givetvis kommer även mina eventuella döttrar att ha rosa någon gång men inte som regel. Det handlar alltså INTE om att begränsa barnen utan om att öppna upp alla möjligheter för alla barn. Låt dem vara bara barn.
Tids nog ska samhället lära dem vad som förväntas av dem.
Den här frågan brinner jag för. Kanske brinner du för något annat eller tycker jag är larvig. Det har du rätt att tycka. Detta inlägg är skrivet för att belysa varför JAG väljer att tänka som JAG gör och för att peppa andra föräldrar att våga utmana könsrollerna... Bara lite. Jag tror det gör skillnad.
Ja du Julia, du har ju lyckats få mig att tänka i dessa banor, så jag hoppas du får fler att tänka så, genom detta inlägg! Tummen upp till dig! Kram
Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan'
Instämmer! Tummen upp!
Emma
Välskrivet inlägg. Just den där bilden gör mig för övrigt rätt förbannad, jag har sett kläderna förr men varje gång jag ser dem igen blir jag... Lite lätt irriterad...
Sofie