Små tomtebloss av genusmedvetenhet
På stan i måndags räknade jag till FEM tanter med frågan:
"Är det en tjej och en kille?"
Angående vad jag hade i barnvagnen. Otto hade en grön mössa och Vilgot en chockrosa. Anledningen till att någon kände att de måste fråga var att de hade svarta och blå overaller. Så hela genus-inordnandet blev trassligt och då måste man ju få veta...
Hu jeda mig, att gå vidare i livet utan att veta vilket kön kvinnan har på sina tvillingbebbar!
Men just i Måndags kände jag för att sprida små tomtebloss av genusmedvetenhet så jag log glatt och sa:
"Det är en Otto och en Vilgot" och om de ser förvirrade ut så fortsätter jag:
"Man kanske kan känna sig lurad av mössan men vi tycker att han är så snygg i den"
De flesta brukar reagera genom att mumla:
"Jo jo, han är jättegullig"
En del byter snabbt ämne:
"Brukar de lugga och klösa varandra?"
Ytterligare en variant är att uppröras:
"Men stackars gosse! Har dom tvingat på dig en ROSA mössa!? Du har det inte lätt!"
När vi stöter på den senare varianten brukar den milda, och saktmodiga, modern vilja köra upp sina genusmedvetna tomtebloss i röven på dom... Men jag brukar nöja mig med en snabb kommentar av typen "Hallå, 50-talet ringde och vill ha tillbaka sina åsikter"...
Enda anledningen till att jag är så pass slagfärdig och inte bara står och gapar är att det händer VARJE gång vi är ute. Man har liksom hunnit bygga upp en beredskap och tänka igenom vad man vill förmedla. Sedan mumlar jag en tyst bön om att tanten inte ska ringa soc :)
"Är det en tjej och en kille?"
Angående vad jag hade i barnvagnen. Otto hade en grön mössa och Vilgot en chockrosa. Anledningen till att någon kände att de måste fråga var att de hade svarta och blå overaller. Så hela genus-inordnandet blev trassligt och då måste man ju få veta...
Hu jeda mig, att gå vidare i livet utan att veta vilket kön kvinnan har på sina tvillingbebbar!
Men just i Måndags kände jag för att sprida små tomtebloss av genusmedvetenhet så jag log glatt och sa:
"Det är en Otto och en Vilgot" och om de ser förvirrade ut så fortsätter jag:
"Man kanske kan känna sig lurad av mössan men vi tycker att han är så snygg i den"
De flesta brukar reagera genom att mumla:
"Jo jo, han är jättegullig"
En del byter snabbt ämne:
"Brukar de lugga och klösa varandra?"
Ytterligare en variant är att uppröras:
"Men stackars gosse! Har dom tvingat på dig en ROSA mössa!? Du har det inte lätt!"
När vi stöter på den senare varianten brukar den milda, och saktmodiga, modern vilja köra upp sina genusmedvetna tomtebloss i röven på dom... Men jag brukar nöja mig med en snabb kommentar av typen "Hallå, 50-talet ringde och vill ha tillbaka sina åsikter"...
Enda anledningen till att jag är så pass slagfärdig och inte bara står och gapar är att det händer VARJE gång vi är ute. Man har liksom hunnit bygga upp en beredskap och tänka igenom vad man vill förmedla. Sedan mumlar jag en tyst bön om att tanten inte ska ringa soc :)
Vi får hoppas att det sår några frön hos de gamla hundarna, som iofs sägs vara omöjliga att lära sitta. Men jag ger mig inte heller.
Mormorsmor
Ett tips ta det lugnt , har du tur har tanten nåt blått på sej ,så du kan säga och du är kille,med tanke på att du har blått ,eller?
m
hehe, håller med om att de ofta är tanter som vill veta om de är en kille eller tjej.
har fått höra ofta att min tjej blir kallad pojke. tror de är den svarta mösskepsen som gör det =P
Nina Ruthström - bloggar från spinnsidan