Harakiri med osthyveln
Gick å la mig vi halvåttatiden igår. Var så förtvivlat trött å tänkte
att NU ska det nog gå att varva ned och somna. Trot eller ej men jag
somnade. Ååååsså pep ungarna! Det spottades ut tuttar, drogs snuttefiltar
över ögonen (=paniik) och bökades runt. En gång i kvarten var det panik.
Jag nådde snabbt punkten då det egentligen skulle ha varit mindre plågsamt
att stiga upp, vakna till och köpa läget istället för att ryckas in och ut ur sömnen
men samtidigt hoppas man ju att varje gång är den sista.
Nu på morgonen kändes det som att kaffe var det enda som kunde hjälpa.
Åsså var kannan i diskmaskinen! CRAAAAAAAP! (sjunges med operaröst.)
Vanligtvis skulle jag nu ha hoppat över kaffet och hoppats att kannan på
något magiskt sätt skulle diska sig själv om den fick förmiddagen på sig.
Idag var det, emellertid, kris!
Så jag diskade, fyllde med vatten och mätte upp kaffet och konstaterade
att jag tog de sista skoporna. TUR att det räckte annars hade jag förmodligen
begått harakiri med osthyveln! Jag har dessutom lätt att överdriva i detta
överdramatiska tillstånd (jo, det är säkert) så jag hade satt på åtta koppar.
Det borde jag klara mig på idag?!
Och vi som ska posta julkort, hämta ut paket på posten, handla och gå på öppna förskolan!
På öppna förskolan skulle det visst göras gipsavgjutningar av bebbtassar...
Då är åtta koppar inte så mycket som det låter...
Med kallt modershjärta tänker jag att det förmodligen blir dessa tassavtryck i gips som får stå tillbaka. Gud vet vad jag ska ha dem till.
Nu piper det i spjälsängen och kaffet har gurglat klart i bryggaren!
Over and out!
att NU ska det nog gå att varva ned och somna. Trot eller ej men jag
somnade. Ååååsså pep ungarna! Det spottades ut tuttar, drogs snuttefiltar
över ögonen (=paniik) och bökades runt. En gång i kvarten var det panik.
Jag nådde snabbt punkten då det egentligen skulle ha varit mindre plågsamt
att stiga upp, vakna till och köpa läget istället för att ryckas in och ut ur sömnen
men samtidigt hoppas man ju att varje gång är den sista.
Nu på morgonen kändes det som att kaffe var det enda som kunde hjälpa.
Åsså var kannan i diskmaskinen! CRAAAAAAAP! (sjunges med operaröst.)
Vanligtvis skulle jag nu ha hoppat över kaffet och hoppats att kannan på
något magiskt sätt skulle diska sig själv om den fick förmiddagen på sig.
Idag var det, emellertid, kris!
Så jag diskade, fyllde med vatten och mätte upp kaffet och konstaterade
att jag tog de sista skoporna. TUR att det räckte annars hade jag förmodligen
begått harakiri med osthyveln! Jag har dessutom lätt att överdriva i detta
överdramatiska tillstånd (jo, det är säkert) så jag hade satt på åtta koppar.
Det borde jag klara mig på idag?!
Och vi som ska posta julkort, hämta ut paket på posten, handla och gå på öppna förskolan!
På öppna förskolan skulle det visst göras gipsavgjutningar av bebbtassar...
Då är åtta koppar inte så mycket som det låter...
Med kallt modershjärta tänker jag att det förmodligen blir dessa tassavtryck i gips som får stå tillbaka. Gud vet vad jag ska ha dem till.
Nu piper det i spjälsängen och kaffet har gurglat klart i bryggaren!
Over and out!
